Bloggarkiv

Om ett ansvarslöst agerande


Regeringen kommer under ett sammanträde senare i december fatta beslut om att utlysa extra val. Orsaken finns förstås att söka efter gårdagens händelser i riksdagen då regeringens budget avvisades av en majoritet av kammaren. Även om regeringen kanske kunde ha agerat på något annat sätt var det förmodligen rätt att utlysa extra val.

Det går väl alltid att spekulera kring vems/vilkas fel det är att nationen har hamnat i denna situation. Grundorsaken finns ju att hämta i valresultatet då det röd-gröna blocket blev större än alliansen och med SD som vågmästare.

De fyra tidigare regeringspartierna valde att gå till val under sitt allianssamarbete. De har valt att gjuta sig samman på detta sätt. Det har ju tjänat de fyra partierna väl. Genom sammanslutningen har de vunnit två val i rad. Alliansbildningen innebär därför både deras styrka – men även deras svaghet.

Allianskonstruktionen innebär ett ständigt förhandlande parterna emellan. Det innebär förstås att i enskilda frågor man har nått vägs ände när det gäller fortsatt kompromissande. Därav partiernas ovilja att sätta sig i ytterligare förhandlingar med andra partier. Att alliansens gemensamma valprogram presenterades så pass sent i valrörelsen visar väl på de svårigheter de hade att komma överens.

Alliansens ytterligare ovilja att sätta sig i reella diskussioner kring statsbudgeten kan ju ha varit ett taktiskt övervägande i förhoppning att själva kunna bilda en minoritetsregering.

Nu kommer det att bli extra val i ett försök att bryta upp de låsningar som finns över den politiska blockgränsen. Jag är dock rädd att det kommande valet inte kommer att förändra särskilt mycket. Det finns ju en risk/chans att enskilda partier inte klarar riksdagsspärren. Särskilt utsatt är väl KD.

Men men … en valrörelse ska ju bedrivas och de olika politiska alternativen ska presenteras. Förhoppningsvis kommer valet att ge ett tydligare utslag för folkviljan. Fördelen för det röd-gröna blocket är ju att det finns ett tydligt budgetalternativ att presentera för väljarna.

Länkar: Ekot, di.se, SvD, SvD, dagens arena, Ekot, Expressen, politism, SvD, politism, SvD, SVT, SVT, Aftonbladet ledare, di.se, SVT, dn.se, Ekot, Ekot, Ekot, SvD, di.se, SVT, SvD, SVT, dn.se, di.se, SvD, di.se, Ekot, SVT, SVT, SVT, Ekot, SVT, SvD, Aftonbladet ledare, Ekot, dagens arena, dn.se, SVT, Ekot, SvD, Ekot, SVT, Resumé, SVT, SvD, politism, dagens arena, SvD, Ekot, politism, Ekot, di.se, SvD, ArbetetArbetetArbetet, SvD Kultur, di.se, Ekot

Fler som skrivit: Heléne Björklund, Monica Green, Ulf Bjereld, Johan Westerholm, Heléne Björklund, Peter Johansson, Badlands Hyena, Helle Klein

Annonser

Ett parti som delar in människor i vi och dom


Sverigedemokraterna fortsätter sin katt- och råttalek inför riksdagens omröstning om höstbudgeten nästa vecka. Samtidigt som de meddelade att de tar beslut dagen innan riksdagens behandling av budgeten publicerades ett debattinlägg i form av ett ”öppet brev” Partiets gruppledare i riksdagen, Mattias Karlsson, presenterade tio punkter för att kunna tänka sig att rösta för regeringens budget.

De tio punkterna representerar ett antal krav som SD vet att regeringen inte kommer att tillfredsställa (knappast heller de borgerliga partierna) och ett antal mer populistiskt formulerade krav. Statsminister Stefan Löfven replikerade att man inte har för avsikt att göra upp med SD. Stefan sade att …

Vi förhåller oss inte till Sverigedemokraterna. Det är ett parti som delar in människor i vi och dom, ett parti med en sådan värdegrund kommer vi över huvud taget inte att förhålla oss till i något som helst läge.

Det är ju ganska förväntat att SD gör vad de kan för att skapa sig politiskt inflytande. Det motsatta vore ju mer överraskande. Men detsamma kan ju sägas om de borgerliga partierna. De menar ju att budgeten helt är regeringens ansvar – vilket ju formellt är alldeles korrekt. Det är regeringen som har att verka för att skapa majoritet för sina förslag. Samtidigt har ju de tidigare regeringspartierna markerat att de kommer att formulera ett alldeles eget budgetalternativ utan att ta häsnyn till regeringen. De motsätter sig på så sätt alla inviter för att diskutera breda överenskommelser kring hela eller delar regeringens budgetförslag.

Den intressanta frågan är därför snarare hur de fyra partier som formerar alliansen faktiskt kommer att agera den 3 december. Kommer de att rösta för sitt eget budgetalternativ eller kommer de att lägga ned sina röster? Är de beredda för ett eventuellt nyval eller handlar det om att få socialdemokraterna att ensamma bilda regering?

Jag kan inte påstå att jag sitter inne med vare sig sanningen eller vetskapen om det kommande utfallet. Jag är däremot väldigt övertygad om att SD inte kommer att få det inflytande som de måhända önskar.

Länkar: Aftonbladet debatt, di.se, SVT, Ekot, SVT, Ekot, di.se, SvD, ekuriren, Ekot, SvD, SVT, SvD, ekuriren, SvD, politism, Ekot, dn.se, di.se, SVT, SVT, Aftonbladet ledare, dn.se

Fler som skrivit: Monica Green, Sjätte mannen, Sjätte mannen

Det första reformpaketet är lagt


Igår presenterade samarbetsregeringen sin första budgetproposition. Finansminister Magdalena Andersson presenterar den som en stram budget med ett visst begränsat reformutrymme. Regeringen har tillsammans med Vänsterpartiet förhandlat fram finansierade reformer om cirka 25 miljarder kronor.

De reformer som presenterats är ju inte särskilt överraskande för de som följt valrörelsen och hört vilka de viktigaste politiska målen varit. De frågor som jag med särskild tillfredsställelse sett handlar ju om förbättringen av arbetslöshetsförsäkringen och om satsningar på ett nytt kunskapslyft. Dessa förslag signalerar att man vill göra arbetslöshetsförsäkringen till den omställningsförsäkring den en gång var samt att kunskapslyftet handlar om en mer aktiv arbetsmarknadspolitik.

Som en del i att finansiera reformerna föreslås att rabatten på de sociala avgifterna avvecklas. De har knappast skapat de antal arbeten som tidigare regering trott att de gjort. De har bara tjänat till att urholka de statliga finanserna och flytta pengar till arbetsgivare som i alla fall skulle ha anställt yngre människor.

Vidare är det bra att man föreslår att Fas3/sysselsättningsfasen avskaffas. Denna åtgärd har endast tjänat till att parkera långvarigt arbetslösa i en, mer eller mindre, meningsfull sysselsättning. Det är väldigt få som gått vidare till ett ordinarie arbete. De personer som varit länge arbetslösa förtjänar mer av individuellt anpassade åtgärder för att kunna underlätta för dem att kanske få ett arbete igen.

Det stora arbetet nu handlar förstås om att lotsa förslagen i genom riksdagens granskning. Risken är väl uppenbar att de borgerliga partierna kommer att leta upp ett eller par förslag som de avser att försöka vinna en majoritet emot. De önskar väl betala för de oförrätter som de anser sig ha drabbats av under sin senaste budgetbehandling. I detta fall måste de ju räkna med stöd av SD för att kunna sänka regeringens förslag.

Företrädare för de tre röd-gröna partierna i berörda riksdagsutskott lär ju få en del att göra under senhösten för att kunna vinna majoritet för regeringens förslag till höstbudget. Jag kan tro att det kan komma att ske en del förhandlande och formande av kompromisser i utskotten för att klara av denna uppgift.

Länkar: dn.se, SVT, dn.se, dagens arena, Ekot, dn.se, SvD, SVT, dn.se, di.se, SvD, SvD, Ekot, di.se, dn.se, Ekot, Aftonbladet debatt, di.se, dn.se, SvD, dagens arena, Ekot, SVT, Ekot, SvD, dn.se, vlt, dn.se, dagens arena, dn.se, SvD, di.se, dn.se, dn.se, di.se, dn.seSVT, SVT, di.se, dagens arena, Ekot, di.se, dn.se, SvD, SvD, dagens arena, dn.se, Ekot, ArbetetArbetetArbetetArbetetArbetetArbetetArbetetArbetetArbetetArbetetArbetet, Lag & Avtal, ArbetetArbetetArbetet, da.se, DN Kultur

Fler som skrivit: Kulturbloggen, Badlands Hyena, Ulf Bjereld, Johan Westerholm, Monica Green, Kjell Rautio, Helle Klein, Jesper Lundholm

Då sjunker min skatt litet mindre nästa år


Måttligt nöjd över tingens ordning

Igår blev det klart att gränsen för när man ska betala statlig skatt inte kommer att höjas. Det innebär en budgetförstärkning om tre miljarder kronor för 2014. Den röd-gröna oppositionen ser det hela som en framgång. Genom detta sänks statens lånebehov nästa år.

Företrädare för regeringspartierna är högeligen upprörda över tilltaget och menar att detta är ett brott emot den budgetordning som riksdagen levt efter de senaste 20 åren.

Och det är klart att denna strid har blivit till en principkamp. De röd-gröna partierna hade inte majoritet för att hindra genomförandet av ett femte jobbskatteavdrag. Därför blev striden om den statliga skatten den möjlighet som fanns att påverka regeringens skattepolitik.

Denna kamp om riksdagens arbetsordning har förts i ett ganska högt tonläge. Företrädare för allianspartierna har låtit meddela att socialdemokraterna kommer att få betalt med samma mynt när möjlighet ges.

Det höga tonläget visar väl tydligt att Sverige står inför ett val till riksdagen nästa år. Vilken skada debatten eventuellt har orsakat förhållandet mellan riksdagens partier lär väl visa sig.

Å andra sidan kan det ju innebära att kommande regeringar bättre vinnlägger sig om att presentera förslag som faktiskt kan vinna kammarens majoritet.

Länkar: Ekot, dn.se, Aftonbladet ledare, dn.se, SVT, SvD, dn.se, SVT, di.se, dn.se, dagens arena, dn.se, SvD, SvD, di.se, dn.se, SvD, SVT, SvD

Fler som skrivit: Martin Moberg, Peter Högberg

Striden om riksdagsordningen


Ska jag eller ska jag ej

Igår beslutade en majoritet av ledamöterna i Finansutskottet att motsätta sig regeringens förslag att höja brytpunkten för när man ska betala statlig skatt. Den röd-gröna oppositionen driver frågan eftersom man anser att regeringen finansierar sina skattesänkningar med ökad statsskuld.

Representanter för de borgerliga låter sig snarare uppröras över oppositionens tilltag då man anser det vara ett brott mot riksdagsordningen. Folkpartiets talesperson, Carl B Hamilton, menar att riksdagens talman Per Westerman inte ska låta frågan tas upp till proposition i kammaren.

Anna Kinberg Batra (M), ordförande i finansutskottet, är minst lika upprörd som Carl B Hamilton och uppvisar en något kreativ matematik när hon uttalar att …

Det drabbar en miljon löntagare som nu får högre skatt.

Det är inga som kommer att få högre skatt. Det femte jobbskatteavdraget kommer att innebära att löntagarna får lägre skatt. Att ej höja brytpunkten för statlig skatt innebar endast att de med de högre inkomsterna inte får ytterligare sänkt skatt. Det är trots allt en viss skillnad.

Nåväl – på torsdag kan omröstning förmodligen ske i kammaren. Om nu inte Per Westerberg väljer att tillgodose Carl B Hamiltons hett eftertraktade önskan.

Länkar: dn.se, SvD, Ekot, di.se

Viktigare reformer än jobbskatteavdrag


Anna vill se mer bostadsbyggande

Under onsdagen anordnade LO ett ”försnack” om och inför den borgerliga regeringens presentation av höstbudgeten. Ekonomer representerande LO, Konjunkturinstitutet (KI) och Swedbank diskuterade och kommenterade kända pusselbitar i den kommande höstbudgeten.

De var samtliga överens om att de hellre skulle välja andra reformer än ett ytterligare jobbskatteavdrag. Ekonomerna från KI och Swedbank skulle hellre se satsningar på ökat bostadsbyggande.

Bostadsbristen på de orter som har störst bostadsbrist orsakar inlåsning på arbetsmarknaden. De som har bostad tenderar att stanna kvar där de bor. Ett ökat bostadsbyggande skulle därmed kunna stimulera arbetsmarknaden och göra att fler kan flytta till de platser var man kan finna arbete och bostad. Anna Felländer, Swedbank, sade att …

Regeringen borde satsa på strukturreformer, som ökat bostadsbyggande. Det låga bostadsbyggandet försvårar rörligheten på arbetsmarknaden och ökar risken för finansiell instabilitet.

Ekonomerna diskuterade överskottsmålet. Jesper Hansson, KI, menade att det blir större tryck på skattehöjningar om nuvarande överskottsmål ska nås. Även om överskottsmålet sänks blir det krav på ökade utgifter och skattehöjningar för att bibehålla den offentliga servicen.

Anders Borg kommer att presentera regeringens förslag till budget som en satsning och för att vara expansiv. Jesper Hansson menar dock att budgetens verkan blir neutral genom en kombination av ofinansierade reformer på 25 miljarder kronor och automatiska åtstramningar när utgifter inte räknas upp samt för att bromsen i pensionssystemet slår till.

Detta kommer dock knappast Anders Borg låta sig påverkas av. Han kommer glatt leende visa upp sig för journalisterna. Regeringen är ute efter att vinna ett val och är då beredda att långsiktigt försämra de statliga finanserna.

Länkar: SvD, ka.se

PS

Efter att jag skrivit texten ovan hittade jag en debattartikel skriven av Göran Zettergren och Roger Mörtvik. De argumenterar för att politikerna behöver reformera eller avskaffa dagens överskottsmål. De skriver att …

Det bästa vore om moderater och socialdemokrater kom överens om att överskottsmålet bör förändras. Om man ersätter det med ett mål om ett underskott på en procentenhet av BNP skulle det räcka för att stabilisera den offentliga skulden som andel av BNP. Om man i stället väljer ett mål om balans i de offentliga finanserna skulle det förbättra läget jämfört med nuvarande mål, men skulle fortfarande kräva politiska prioriteringar vad gäller skattehöjningar eller utgiftsnedskärningar.

DS

Länk: SvD

Annie Lööf fick en tummetott


Det bidde en utredning!

Centerpartiledaren, tillika rikets näringslivsminister, tänkte ta fajjt för att företagen skulle slippa den andra sjuklöneveckan. Efter, antar jag, hårda förhandlingar inom regeringen fick hon en utredning och ett paket om sänkta egenavgifter.

Självklart presenterar hon detta som en seger för Centerpartiets förslag. Och – vem vet – på lång sikt kanske det blir så. Det förutsätter förstås att den borgerliga regeringen blir omvald nästa år.

Ett val som de centerpartistiska ledamöterna i Riksdagen skulle kunna göra är ju att stödja Socialdemokraterna och Miljöpartiet i denna fråga. Men det lär väl knappast komma att ske.

Men, det är klart, när man använder den största delen av reformutrymmet till ett jobbskatteavdrag och att flytta brytpunkten för statlig skatt uppåt så blir det hårda prioriteringar kring de kvarstående smulorna. Man kan inte vinna alla kamper!

Länkar: di.se, SvD, dn.se, Ekot, SvD, di.se, SVT, SVT, SVT

Fler som skrivit: Alliansfritt Sverige, Alliansfritt Sverige

Det är valåret som styr


Finansministern pekar med hela armen

Den borgerliga regeringen har tydligen kommit överens om att man förfogar över ett reformutrymme motsvarande 25 miljarder kronor. Av detta kommer 16 miljarder användas till ett femte jobbskatteavdrag.

Regeringspartierna sitter i förhandlingar om hur den resterande delen av reformutrymmet ska användas. Det gäller väl att hitta en väl avvägd mix av publikfriande förslag med att varje parti får med åtminstone någon liten godbit att sälja in till ”sina” väljare.

Kritik kom snabbt emot den borgerliga regeringens bedömning. Reformutrymmet kommer att finansieras genom att staten ökar skuldsättningen. Vidare anges i kritiken att detta kan innebära ett brott mot, det så kallade, överskottsmålet. Det reformutrymme som nu anges borde innebära åtstramningar de kommande åren. Konjunkturinstitutet  menar att om regeringen genomför sin satsning om 25 miljarder för 2014 så kommer det att krävas skattehöjningar och besparingar mellan 2015 och 2017 på 19 miljarder kronor.

Anders Borg verkar dock ta kritiken med upphöjd ro. Han är övertygad om att Sverige mycket väl kommer att klara nivån på de reformer som regeringen vill genomföra. Så här året innan ett riksdagsval och med dåliga opinionssiffror för den borgerliga regeringen så kommer man säkert inte att tveka inför att leverera vad man hoppas vara valvinnande förslag.

Länkar: dn.se, dn.se, SvD, dn.se, SVT, SVT, SvD, Ekot, SvD, SVT, SVT, SvD, di.sedi.sedi.se, Ekot, dn.se, di.se, SvD, SVT, di.se, Ekot, SvD, Aftonbladet ledare, dagens arena, di.se

Fler som skrivit: Alliansfritt Sverige, Martin Moberg

Om en svagt åtstramande statsbudget


Den senaste tiden har ju den borgerliga regeringens förslag till statsbudget varit det stora debattämnet. Regeringen har ju i sina prognoser angett ett reformutrymme om 23 miljarder kronor för det kommande året och ett ytterligare större under valåret 2014. I debatten har det ju framkommit att det i stort sett endast är regeringen själv som tror på sina siffror. Vad man än anser om denna regeringens optimism så har det ju gjort att oppositionens partier har hamnat i en ovanlig sits.

Tidigare har oppositionen tryggt kunna kritisera regeringen för att bedriva en alldeles för åtstramande ekonomisk politik. Nu kritiserar man densamma för att kanske bedriva politik med pengar som de inte har.

Det är ju intressant att följa politikens växlingar. Det är ju klart att den borgerliga regeringen har ett intresse av att bli återvalda vid riksdagsvalet 2014. Men med tanke att, framför allt, socialdemokraterna har stabiliserat sina opinionssiffror och mer framgångsrikt kritiserat regeringens politik måste ju regeringen reagera. De har tvingats till att presentera en, åtminstone till synes, mer expansiv politik.

Sandro Scocco har för sin del granskat Anders Borgs förslag till budget och finner den betydligt mindre expansiv än vad den ger sken av. Som stöd för denna åsikt har han funnit regeringens egna formuleringar kring den:

Huruvida regeringens politik stimulerar eller stramar åt ekonomin mäts genom det så kallade strukturella sparandet. När det strukturella sparandet går upp stramas ekonomin åt och när det går ned stimuleras ekonomin. Hur ser då regeringen själv på sina ”satsningar”? På sidan 132 i budgetpropositionen står följande: ”Förändringen av det strukturella sparandet har en expansiv effekt 2012, då det försvagas med 0,5 procent av BNP, och en svagt åtstramande effekt 2013, då det stärks med 0,1 procent av BNP.”

Sandro läser vidare att regeringen …

… tror också på stark tillväxt de närmaste två åren (vilket förvisso ingen annan gör). De konstaterar därför att ”Det finns i nuläget inget behov av breda temporära efterfrågestimulerande åtgärder.”

I stället för en expansiv statsbudget har vi som förslag en åtstramande sådan. Den borgerliga regeringen fortsätter i gammal god stil. Jag håller med Sandro som med det följande föreslår en annan sammansättning av förslag:

Enligt alla prognoser, förutom finansdepartementets, är behovet stort av insatser som effektivt bekämpar den höga arbetslösheten redan nästa år. Det är därför förvånande att få argumenterar för motverkande åtgärder. Då är det inte volymen av insatser som är fel, utan sammansättningen. Lejonparten av pengarna går till sänkt bolagsskatt, vilket har en svag effekt på sysselsättningen de närmaste åren. För att bekämpa arbetslösheten i närtid är pengar till kommunerna, utbildning och arbetsmarknadspolitik betydligt effektivare som instrument.

Om en regerings reformoffensiv byggd på lösan sand


Rikets finansminister har uppenbarligen en väldigt ljus syn på reformutrymmet i den svenska ekonomin dessa två år innan kommande allmänna val. Anders Borgs optimism överträffar med råge Konjunkturinstitutets och Ekonomistyrningsverkets bedömningar av reformutrymmet. Göran Eriksson skriver i en analys att …

Om svensk ekonomi alltså skulle gå sämre än regeringens optimistiska – jämfört med andra – prognoser så kommer det att slå igenom i svenska offentliga finanser, även om de svenska hör till Europas bästa.

Färre företag kommer att vilja anställa, fler kommer att gå arbetslösa. Och pengarna som skulle betala för de politiskt viktiga reformerna valåret 2014 riskerar att gå upp i rök.

Så visst är det en chanstagning. Men som gallernas hövding Majestix brukar säga: varför oroa sig för morgondagen? De envetna gallerna – förlåt svenskarna – klarar sig alltid bättre än andra.

Andreas Cervenka skriver också något tvivlande om finansministerns och den borgerliga regeringens förhoppningar om ekonomin. Han säger att …

… om världsekonomin får för sig att inte i gå i finansministerns ledband kan dessa prognospengar snabbt upplösas i tomma intet. Anders Borgs nyfunna framtidstro är fascinerande. Finansministern har ju de senaste åren gjort sig känd som något av en handelsresande i apokalyps som varje gång världsekonomin kommit på tal låtit som en extremväderskonsult på SMHI. Inte minst 2010 då regeringen valde att gå till val med ledord som ansvar och stabilitet.

Man kan ju lätt förledas att tro att den borgerliga regeringen nu styrs av devisen ”… allt att vinna och intet att förlora …” så här dags när valet närmar sig och den politiska oppositionen fått luft under vingarna.

Länkar: SvD, SvD, di.se, dagens arena, aftonbladet, di.se, di.se, SvD, dagens arena, dagens arena, Ekot, Ekot, SvD, SVT, di.se, SVT, SvD, SvD, dn.se, di.se, di.sedn.se, SVT, dn.se, di.se, di.se, di.se, dagens arena

Andra som skrivit: Martin Moberg, Peter Johansson, Peter Högberg, Martin Moberg, Leine Johansson

Industribloggare: Leine Johansson

%d bloggare gillar detta: