Bloggarkiv

Ett facklig-politiskt förhållande


Johan Westerholm diskuterar idag på sin blogg förhållandet mellan LO och Socialdemokraterna. Det är välskrivet och resonerande och leder fram till tesen att de två parterna behöver finna ett mer lösligt förhållande sins emellan. En nyckelpassage i hans inlägg är följande:

Vad vill jag ha sagt? Jag bedömer att om LO skall lyckas reformera sig så måste de ta ett steg ut från partiet och fokusera på medlemmens villkor och behov. Genom att ta ett steg ut kommer partiet behöva skärpa sig för att finna lösningar som inte bara når de särintressen som blir kvar. Partiet måste prestera något för att, Handels i detta fall, ska säga ”OK, sossarna verkar vettiga, vi stödjer dem”. En renare relation vinner alla på.

Jag delar Johans syn att LO och förbunden måste prioritera den rena fackliga verksamheten för att lyckas vända den minskande organisationsgraden. De som väljer att kliva ur facket, alternativt inte blir medlemmar, ser inte nyttan med det fackliga medlemskapet. Fackets kärnverksamhet är fortfarande och kommer att fortsätta vara att bedriva förhandlingar med arbetsgivarna på lokal och central nivå. Då är en hög organisationsgrad med aktiva och engagerade medlemmar nödvändigt. Det är, lindrigt sagt, problematiskt när förbunden som bäst når en organisationsgrad om 50 % av de möjliga medlemmarna. En verklighet framför allt i de större städerna inom vissa förbund.

Det är genom långsiktigt och segt fotarbete som en vändning kan ske. Då behövs välutbildade och väl motiverade arbetskamrater som de huvudsakliga organisatörerna. LO och LO-förbunden måste därför satsa än mer medel på att utbilda de förtroendevalda och medlemmarna. Vändningen kommer inte att ske genom i huvudsak lokala/regionala ombudsmäns försorg. Det är genom att de lokalt aktiva, som med stöd av sina arbetskamrater, driver de fackliga frågorna som potentiella medlemmar kan se den personliga nyttan av medlemskapet.

Kommer då ett högre fokus på de rena fackliga frågorna innebära att LO-förbunden helt släpper det ideologiska perspektivet – bli opolitiska? Förbunden inom LO växte fram under en helt annan tid än idag. I en tid då fackligt aktiva med politiskt stöd kunde bestraffas, bli av med arbetet etc. Det var därför ganska naturligt att de tidiga fackliga organisatörerna också gjorde ett politiskt vägval. En förutsättning för att nå de långsiktiga fackliga målen var att även bedriva en politisk kamp. Många fackliga aktivister var delaktiga i att bilda det socialdemokratiska partiet.

Jag tror på att LO, tillsammans med förbunden, behöver bli bättre på att bedriva opinionsbildning och att väcka nya idéer. Men det är uppenbart att i ett läge där tjänstemännens organisationer inom TCO har en högre genomsnittlig organisationsgrad och fler medlemmar än LO:s är det fara å färde (för LO). Unionen är snart ett större förbund än LO:s största förbund Kommunal. Det är klart att TCO då vill ta större plats i opinionsbildningen och som den naturliga fackliga rösten att vända sig till. Det är uppenbart att tjänstemännens opolitiska framtoning i dagens opinions- och politiska läge är en fördel för dem framför LO:s tydliga koppling till (S). TCO är dessutom väldigt duktiga på att presentera undersökningar för opinionen.

Det låter sig lätt sägas att (S) och LO borde ha ett lösligare förhållande men i praktiken är det svårare att genomföra. Fortfarande lever känslan inom LO och förbunden att ”vi bildada partiet!”. Samtidigt är det sant att bland yngre fackliga medlemmar är ingenting lika självklart som det (kanske) har varit. Jag tror inte att parterna kommer att skilja sig i det nära perspektivet. Men det är uppenbart att man behöver fundera över sitt förhållande.

Länkar: Johan Westerholm, Martin Moberg, Martin Ezpeleta

Den ljusnande framtiden kan bli vår


I Svenska Dagbladet presenterar idag Håkan Juholt fyra prioriterade politikområden att skapa opposition kring och snart presentera tydlig politik omkring. De handlar om:

  • Vi vill bryta den ökade segregationen i skolan och bygga Sverige starkt med en kunskapsbaserad ekonomi.
  • Vi vet att det enda sättet att bryta den höga arbetslöshet som bitit sig fast är att få näringslivet att växa så att det kan sätta fler i arbete.
  • Medborgarvärde ska sättas framför marknadsvärde. Samhälls- och individnyttan ska återigen sättas främst inom elförsörjning, järnväg, skola, bostäder, apotek och omsorg.
  • Genom fastslagna mål i budgeten kring investeringar i gemensamt ägda tillgångar undviker vi att negligera infrastrukturen i framtiden.

Det som presenteras i artikeln är förstås enbart målbilder och knappast i detta läge färdiga förslag och alternativ till den borgerliga regeringens återvändsgränd. Den har inte ens samma tjusiga logotype som regeringens framtidskommission vartill vi samtliga skattebetalare ska bidra till borgerlig idéutveckling. Men de berör dock viktiga och angelägna frågor som många människor påverkas utav.

De borgerliga partierna kom till makten bland annat därför att de lyckades överta socialdemokraternas traditionella paradgren – arbetsmarknadspolitiken. Efter fem år med borgerlig regering ser vi nu resultatet – en hög arbetslöshet som biter sig fast trots de morötter som vi arbetande försetts med och de piskor som drabbar de icke arbetande. Vi ser en ökad utslagning av elever i den svenska skolan. Majorens enda åtgärder för att komma till rätta(?) med detta är ökad disciplin och större skillnader mellan yrkesförberedande och studieförberedande gymnasieprogram. Vi ser en ökad överföring av samhälleliga medel till riskkapitalisters konton via vissa ”fiffiga” konstruktioner.

Jag ser fram emot de konkreta förslagen så att alternativen blir tydligare. Vad vi behöver nu är att prata politik och vad socialdemokraterna vill med framtiden. Vägen framåt till ökat förtroende från väljare och partimedlemmar kan inte enbart ske genom den krokiga törnebeströdda vandring för att uppnå förlåtelse som vår partiordförande är ute på. Vi måste också presentera vår politik. På det sättet fungerar dagens inlägg alldeles utmärkt.

Länkar: SvD Brännpunkt, di.se, dn.se, Rapport

Andra som skrivit: Martin Ahlquist, Johan Westerholm, Johan Westerholm, Peter Andersson

%d bloggare gillar detta: