Bloggarkiv

En större andel lämnar arbetslivet i förtid


En rapport som ges ut av Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) visar att en ökande andel av personer med låga inkomster och med hög sjukskrivning lämnar arbetslivet i förtid genom förtida pension. Forskarna ser ett samband mellan denna utveckling och de hårdare reglerna i sjukförsäkringen. Det har med tiden blivit allt svårare för människor med mycket sjukskrivning att få sjukersättning (tidigare sjukpension). Marcela Cohen Birman, projektledare och en av rapportförfattarna, säger att …

Det är en positiv utveckling att en större andel förvärvsarbetar, men utvecklingen mot att en större andel också lämnar arbetslivet i förtid är problematisk, särskilt för låginkomsttagare, som riskerar få låga inkomster under resten av livet, vilket i förlängningen även kan påverka legitimiteten för socialförsäkringssystemet.

Det är med andra ord de som redan löper störst risk för utslagning från arbetsmarknaden som betalar priset för arbetslinjen. Det finns en tydlig utveckling till en tudelad arbetsmarknad. Framför allt bland LO-förbundens medlemsgrupper finns många personer som har svårt att klara sig fram till en rimlig pensionsnivå.

Det kommer att behövas långsiktiga satsningar på ett arbetsliv som gör att fler kan gå igenom det med bättre hälsa. Det behövs reformer som verkligen tillförsäkrar långtidssjuka rehabiliterande åtgärder.

Idag ser jag inte att sjukföräskringen fungerar på det sättet.

Länkar: Arbetet, SvD, SVT

Fler som skrivit: Martin Moberg, Martin Moberg, Roger Jönsson

Det kostar 260 miljarder att misslyckas


SVT rapporterar att allt fler unga människor förtidspensioneras. Bland de som är under 30 års ålder har förtidspensioneringarna ökat med 42 % under de senaste tio åren. Enligt Försäkringskassan är det framför allt psykiska diagnoser som ligger bakom denna ökning.

Det är förstås ett fruktansvärt misslyckande för det svenska samhället att så många unga slås ut från eller aldrig ens kommer in på arbetsmarknaden. De döms till ett, i bästa fall, omhändertagande liv med en låg inkomst. De får aldrig chansen till ett arbete och att delta i samhällsgemenskapen.

Ingvar Nilsson, nationalekonom, har räknat på vad detta kostar samhället och de unga människor som förtidspensioneras. SVT skriver att i varje årskull på ungefär 110.000 barn, så är det ungefär 13.000 som lämnar gymnasietiden för ett livslångt utanförskap. Prislappen för en enda årskull är 260 miljarder. Han säger att …

Inget ADHD-barn skulle behöva växa upp utan att få adekvat stöd, inget dyslexibarn skulle behöva sluta skolan utan att ha fått hjälp. Det finns lösningar, de är billiga och effektiva, men vi använder dem alltför sällan.

Ekot utvecklar i ett inslag Ingvar Nilssons tankar. Det han säger är att det gäller att satsa på stöd till dessa elever så tidigt som möjligt. Det ligger mycket i hans uttalande att …

Det mänskligt och ekonomiskt kloka ur ett helhetsperspektiv för kommunen att satsa på barnen tidigt, är för en skolchef med ett budgetansvar en dålig affär. Så ofta blir det att man silar mygg och sväljer kameler, man spar på de här tämligen billiga insatserna under låg- och mellanstadietiden för barnen och sedan får man ohyggligt höga kostnader i tonårstiden. Men de drabbar socialtjänsten i ett helt annat konto vid en helt annan tidpunkt.

Den politiska utmaningen finns i att göra de satsningar som krävs idag för att slippa kostnader imorgon. Ju tidigare samhället satsar de resurser som krävs för att stödja alla de elever som behöver det desto bättre – både mänskligt som samhällsekonomiskt.

Länkar: Ekot, SVT, SVT, dn.se, SVT, SVT

%d bloggare gillar detta: