Bloggarkiv

Vänstern spelar högt


Regeringen har skickat sitt förslag om förändrad föräldraförsäkring på remiss. Förslaget innebär att respektive förälder är garanterad tre månaders föräldraledighet som inte går att lämna över till den andre föräldern (ibland kallad ”pappamånad”). Folkpartiet har tydligen i denna fråga valt att spräcka alliansenmuren i det fall förslaget till riksdagen ser ut som det gör nu.

Eftersom denna fråga inte är en renodlad budgetfråga omfattas den inte av decemberöverenskommelsen. Det innebär att regeringen måste söka att få en majoritet av riksdagens ledamöter för att lagändringen ska kunna gå i genom. Häri ligger väl förklaringen till att Vänsterpartiet väljer att meddela att regeringen inte automatiskt kan få partiets stöd. Vänsterpartiets gruppledare (i riksdagen) Hans Linde säger att …

Regeringen har inte förhandlat eller kontaktat oss om den här propositionen. Vi kommer inte att ge vårt passiva stöd till en regeringsproposition om vi inte har varit med och förhandlat om den. Jag förutsätter att Vänsterpartiet i så fall kommer att gå fram med en egen motion med krav på en helt individualiserad föräldraförsäkring, för det är det som krävs om vi ska komma till rätta med de stora skillnaderna i inkomst, lön och pension mellan män och kvinnor.

Vänstern vill ha en helt jämställd föräldraförsäkring där förädrarna tar ut hälften var av ledigheten. Därför säger man sig inte vara beredd att utan förhandling med regeringen acceptera ett annat förslag. Vänstern faller litet tillbaka i plakatpolitik i denna fråga. Samtidigt vet de förstås att utan deras medverkan kommer inte regeringen att kunna genomföra det den önskar.

Samtidigt lär ändå Vänsterpartiet manövrera försiktigt. Det är inte troligt att Folkpartiet kommer att acceptera ett mer långtgående förslag än det som nu är på tapeten. Skulle då (V) välja att bidra till att fälla regeringens förslag riskerar de att bli måltavla för och anses skyldiga till att ett förslag som är inriktat på att långsiktigt förbättra jämlikheten avslås.

Långsiktigt måste målet vara att föräldrarna tar ut sin lagenliga rätt till ledighet mer jämställt. Men ibland är det inte möjligt att gå hela vägen i ett steg. Politik handlar ibland om att godta kompromisser som leder åt det önskade målet.

Jag utgår ifrån att Vänsterpartiet till slut kommer att acceptera förslaget. Regeringen får väl godta litet krumbuktande och kanske ge (V) nåt annat godis för att få till en parlamentarisk majoritet för tre garanterade föräldraledighetsmånader.

Länkar: Ekot, Ekot, SVT, SVT, di.se, SvD

Annonser

Mammor lönediskrimineras


Tidningen Metro skrev för några dagar sedan om en studie från Göteborgs universitet. Studien visar kvinnor inom ett antal akademikeryrken som fått barn får lägre lön än män och har arbeten som inte motsvarar deras kompetens. Caroline Berggren, universitetslektor vid institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet, säger till tidningen att …

Det finns ju en föreställning om att kvinnor med barn diskrimineras på arbetsmarknaden, jämfört med dem som inte har barn. Man har även sett tendenserna i intervjuer och mindre studier – men nu har vi bevisat de här uppfattningarna i större format. När man har ett så pass stort urval kan man inte skylla på något annat.

Studien visar vidare att pappor inte drabbas av motsvarande olägenhet i sin löneutveckling. Det verkar snarare vara som att föräldraskap är en merit för papporna.

Det är ju verkligen ett beklämmande resultat som forskarna har fått fram. Men det är ju knappast den första studien som visar på ett sådant resultat. Eftersom kvinnor i högre grad än männen/papporna tar ansvar för föräldraledighet och kortare frånvaro vid barnens sjukdom drabbas de av lägre lön och försämrade karriärmöjligheter.

Det känns som om det bästa vi kan göra för att förbättra kvinnors möjligheter till rättvisare löner och karriärutveckling är att lagstifta om fler ”pappamånader”.

Länkar: Metro, SvD, SVT, dn.se, di.se, Kollega, Metro, di.se

Kvinnors svagare ställning på arbetsmarknaden har permanentats


Den svenska jämställdhetspolitiken har lett till ”kvinnans villkorliga frigivning”.

Anita Nyberg har skrivit ett inlägg om jämställdhetspolitik. Anita konstaterar att trots 50 år av jämställdhetspolitik har könsordningen inte utmanats. Kvinnor tar fortfarande större ansvar för det oavlönade arbetet i hemmet. Anita säger att …

Även om politikens syfte är att stödja båda föräldrarna befäster den kvinnors roll som ansvariga för vård av barn och hushållsarbete. Resultatet är att könsmönster och bristen på jämställdhet vidmakthålls i hemmet såväl som på arbetsmarknaden.

Anita berättar om hur man på 1970-talet diskuterade att individualisera föräldraförsäkringen. Så skedde inte. Det ledde till att det fortfarande är kvinnor som utnyttjar föräldraledigheten och möjligheten att kombinera deltidsarbete med vård av barn och familj. Detta påverkar på ett negativt sätt kvinnors inkomster, karriärmöjligheter och på lång sikt pensionen.

Det enda som något utmanat könsordningen är införandet av pappamånader som lett till att män i något ökad grad utnyttjat möjligheten att vara lediga med sina barn. Anita skriver avslutningsvis att …

Givet könsskillnader i sysselsättning, arbetstider, löner, nyttjande av föräldraledighet och vårdnadsbidrag samt tid ägnat åt hushålls- och omsorgsarbetet krävs en kraftfullare politik om den rådande könsordningen skall förändras. En politik för att uppnå jämställdhetsmålen måste omfatta både kvinnor och män, mödrar och fäder, förvärvsarbete och obetalt hemarbete. En sådan politik måste på allvar syfta till att bryta könsordningen.

Ska en långsiktig förändring ske där kvinnor ges samma möjligheter till löne- och karriärutveckling krävs att kvinnor och män tar lika stort föräldraansvar. Därför vore det en god idé för socialdemokraterna att individualisera föräldraförsäkringen. Det räcker säkert inte men det vore en god början.

Läs även Lena Sommestad!

%d bloggare gillar detta: