Bloggarkiv

Decemberöverenskommelsens framtid


Lars Adaktusson (KD) argumenterar för att hans parti ska genomföra en djupare diskussion kring ”decemberöverenskommelsen”. Överenskommelsen är sluten mellan de fyra tidigare borgerliga regeringspartierna och de två nuvarande regeringspartierna. Avtalet innebär att det största politiska blocket kommer att få majoritet i riksdagen för sitt förslag till statsbudget.

Lars menar att kommande ny partiledning inte är juridiskt bunden till dess innehåll. Det är ju förstås alldeles korrekt. Men samtidigt väljer han att bortse från det moraliska åtagande som hans parti ändå ingått med de fem övriga partierna.

Lars motiverar ändå sitt ställningstagande med att han vill tvinga regeringen att förhandla om fler blocköverskridande överenskommelser. Han förskönar samtidigt omständigheterna kring överenskommelsens tillblivelse. Han väljer att blunda för att de fyra borgerliga partierna vid direkt fråga avvisade diskussioner med regeringen. De ville helt tydligt framtvinga en regeringskris varvid de själva skulle bilda regering och genomföra sin budgetmotion med passivt stöd av (SD).

Ställda inför de risker som ett extra val skulle innebära för de borgerliga partierna själva valde de den lösning som decemberöverenskommelsen innebar. Härefter har sprickor börjat uppstå i den då tillsynes järnhårda mur som allianspartierna uppvisade.

Lars Adaktussons inlägg känns mer som en önskan om att de fyra partierna åter ska överta regeringsmakten och styra med passivt stöd av (SD). Det är väl nu bara att avvakta KD:s interna process och vilken tyngd som Lars inlägg har i den.

Länkar: SvD, SvD, di.se, Ekot, SvD

Alliansen och vänsterns inflytande


Genom den nyligen slutna ”decemberöverenskommelsen” har riksdagens partier (ej SD) accepterat att det budgetalternativ som har det största politiska blocket bakom sig skall vinna omröstningen. Överenskommelsen handlar enbart om budgeten, ej all övrig politisk diskussion i riksdagen. Därmed står regeringen inför att förlora omröstningar om sina propositioner.

Vänsterpartiet ser positivt på överenskommelsen då de garanteras inflytande över regeringens budget eftersom alliansen är större än endast regeringspartierna. Det är väl ett faktum som inte helt tilltalar Stefan Löfven och socialdemokraterna. Vänsterpartiet tenderar ju att ibland hänfalla mer åt plakatpolitik än till vilja till att skapa realistiska kompromisser.

Men det är klart, skulle alliansen bestå som faktum även fortsättningsvis har regeringen ingen annat val än att förhandla om budgeten med VP. Det kommer säkert att gå bra även om partiet dundrar och går an inför förhandlingarna.

Samtidigt framskymtar möjligheten att de mindre kusinerna i det som är ”alliansen” väljer att börja lägga egna budgetalternativ. Det finns uppenbart ett behov bland de mindre partierna att börja synas som tydliga egna politiska alternativ. De har ju i hög grad tvingats att anpassa sig till det största partiet inom alliansbildningen. Det skulle ju inte förhindra dem att gå samman för att stoppa andra regeringsförslag.

Skulle de fyra partierna välja att ställa ”alliansen” på sparlåga en tid öppnas samtidigt möjligheten för fler blocköverskridande överenskommelser. Det finns gott om frågor där det kan vara bra att hitta långsiktigare lösningar.

Det troliga är väl ändå att allianspartierna väljer att hålla sig samman ytterligare en tid framåt. De sittande partiledarna har satsat allt för mycket prestige på alliansbygget för att de lättvindigt skulle välja bort det samarbete de har. Det är väl därför säkrast att utgå ifrån att regeringen kommer att få förhandla med VP om den kommande vårbudgeten. Eftersom decemberöverenskommelsen innebär vissa begränsningar kan det säkert innebära svårigheter.

Vi kommer säkert att få se lite dragkamp mellan Stefan Löfven och Jonas Sjöstedt i media. Men politisk idédebatt mår väl av litet ordväxlande.

Länkar: dn.se, di.se, SvD, SvD, di.se, SvD, SvD, Ekot, SvD, SVT, dn.se, SvD, di.se, dn.se

Fler som skrivit: Badlands Hyena

Om att bryta upp en cementerad blockpolitik


I lördags blev det allom bekant att regeringspartierna genomfört en ”decemberöverenskommelse” med de fyra förutvarande regeringspartierna. Det handslag som genomförts innebär att den sittande regeringens kommande budgetproposition kommer att kunna genomföras.

Under 2014 kommer regeringen att vara bunden till de inkomster som den borgerliga budgetmotionen stadgar. Men från och med den kommande vårbudgeten kan regeringen börja förändra på kostnadssidan. Från och med höstbudgeten som presenteras 2015 kan regeringen på allvar börja genomföra sin politik.

I överenskommelsen pekas vidare tre politikområden ut för kommande gemensamma samtal de sex partierna emellan (eller snarare tre om alliansen räknas som en part). Fortfarande kommer regeringen att få arbeta hårt för att vinna majoritet för övriga politiska initiativ som inte kan placeras inom statsbudgeten. Alliansen kan i dessa lägen, med stöd av SD, rösta ned alla förslag från regeringen. Det är ju alltid lättare att säga nej, nej, nej! Det krävs heller inte något organiserat samarbete med SD för att endast agera stoppkloss.

I en intervju hoppas statsministern att regeringen ska kunna samarbeta på fler områden än på de tre (pensionssystemet, energi-och försvarspolitiken) som överenskommelsen pekar ut. Frågan är hur intresserade de fyra allianspartierna är av det. De fyra har valt att cementera ihop sin allians utan att lämna minsta öppning för enskilda partier att kunna ingå blocköverskridande överenskommelser med regeringen.

SD kommer förmodligen av ren princip att rösta emot alla förslag som regeringen kommer att presentera under den kommande mandatperioden. Ska regeringen kunna få fram förslag som har minsta möjlighet att vinna en majoritet kommer de att tvingas att gå långt för att få de borgerliga partierna med sig. Håller de fast vid sin allians kräver det att regeringen hittar den minsta gemensamma nämnaren för att kunna nå kompromisser. Det kan vara ett arbete som i det långa loppet kommer att slita allt för mycket på regeringspartierna och deras väljares förtroende.

Det kommer att krävas skickligt opinionsarbete från regeringspartierna om de ska lyckas med att lösa upp allianssammanhållningen. Men det finns ju partiskiljande frågor mellan de fyra delarna av alliansen som på sikt kan göra det möjligt att ingå majoritetsskapande överenskommelser. Det är vidare uppenbart att denna decemberöverenskommelse har slitit hårt på många alliansföreträdare.

Det är ju möjligt att det handslag som tagits mellan parterna kommer att visa sig vara det första steget till att bryta upp den rådande blockpolitiken.

Länkar: dn.se, SvD, di.se, SvD, dn.se, SvD, SvD, SVT, Ekot, SvD, Ekot, di.se, SvD, dn.se, dn.se, SvD, SvD, SvD, SVT, SvD, dn.se, dn.se, SvD, SvD, Ekot, SvD, Arbetet

Fler som skrivit: Mario Matteoni, Ulf Bjereld, Johan Westerholm, Badlands Hyena, Monica Green, Ulf Bjereld, Markus Mattila, Badlands Hyena, Helle Klein, Sjätte mannen

Inget extra val efter decemberöverenskommelsen


Så ledde samtalen mellan regeringen och de förutvarande fyra regeringspartierna till en överenskommelse (eller gentlemens agreement) om hur en minoritetsregering ska kunna regera. Handslaget mellan de sex partierna (måste det väl vara) innebär att det största politiska blocket ska få i genom sin statsministerkandidat samidigt som deras budgetproposition ska släppas i genom i riksdagen.

Det var förmodligen rätt att ingå detta handslag. Ett extra val hade förmodligen inte förändrat det parlamentariska läget särskilt mycket. Det hade måhända kunna innebära vissa inbördes förändringar inom blocken. Det grundläggande läget är att de fyra tidigare regeringspartierna håller fast vid sin konstruktion. Det är både deras styrka som största svaghet.

Genom att hålla samman tvingas den sittande regeringen att förhandla med ett sammansvetsat block för att förhindra att bli nedröstat av SD som inte kommer att tveka att sabotera regeringens alla förslag. Samtidigt innebär allianskonstruktionen att vissa profilfrågor för partierna måste underordnas kollektivets bästa. Detta försvårar förstås blocköverskridande överenskommelser i frågor där ett eller flera allianspartier mäler ut sig.

Regeringen kommer fortfarande att ha stora problem att vinna en majoritet av riksdagens röster för sin politik. Är svaret att göra fler frågor till en del av den statsbudget man kommer att utveckla? Å andra sidan borde det finnas fler frågor än de tre (försvaret, energifrågan och pensionerna) som decemberöverenskommelsen pekar ut där det borde vara möjligt för blocköverskridande överenskommelser.

Men alliansen kan fortsätta spela sina kort. De kommer alldeles säkert att få SD-stöd i de allra flesta fall där det innebär en möjlighet att fälla regeringens förslag.

Frågan är ju hur länge den sittande regeringen orkar med det. Risken är ju uppenbar att regeringspartierna förlorar opinionens tålamod med rådande situationen. Det är som Daniel Wedin skriver

Att samarbeta och sy ihop kompromisser bygger Sverige starkt, men om Stefan Löfven vill ha en förhandlingsposition att tala om måste han vinna både väljarnas sympatier och motståndarnas respekt. Och då måste det handla om politik också.

2015 måste konfliklinjerna mellan höger och vänster skärpas, och siktet ställas in på att vinna 2018.

Länkar: dn.se, dn.se, dn.se, dagens arena, SvD, di.se, dagens arena, dn.se, SVT, Aftonbladet ledare, dn.se, SvD, SVT, di.se, SVT, SVT, SVT, SVT, bblat.se, SvD, Ekot, Ekot, SVT, dn.se, Ekot, SvD, SvD, SVT, SVT, di.seÖstnytt, Arbetet

Fler som skrivit: Johan Westerholm, Heléne Björklund, Ola Möller, Monica Green, Johan Westerholm, Badlands Hyena

%d bloggare gillar detta: