Bloggarkiv

Lönegaranti för bemanningsanställda


Det rapporteras att LO och Bemanningsföretagen har kommit överens om ett nytt Bemanningsavtal. Avtalet löper på tre år (dvs fram till den 30 april 2015). Avtalet verkar innehålla två konkreta nyheter. Den viktigaste är att parterna har kommit överens om ett nytt system för lönegaranti. Enligt den får kvalificerade yrkesarbetare 108 kronor och övriga 100 kronor per timme för tid där personen stått till arbetsgivarens förfogade men utan att ha arbetat.

Den andra förbättringen för de anställda är att de får rätt till permissionsledighet när ett eget barn som bor på annan adress än den egna blir allvarligt sjukt. Tidigare har inte den rätten gällt för exempelvis anställda som har separerat och där barnet bor hos den tidigare partnern.

Spontant känns det som om den nya modellen för lönegaranti när man inte är utbokad känns lättare att hantera. Det innebär även att man som anställd lättare vet vilken lön man ska ha som icke utbokad. Jag antar att det finns andra förändringar. Dessa lär jag ju få anledning till att sätta in mig i när väl avtalstexten kommer ut.

Länkar: dn.se, Arbetet, da.se, di.se, lo.se, if metall, Bemanningsföretagen, da.se, Lag & Avtal, Hotellrevyn

Industribloggare: Carola Andersson, Leine Johansson

Stärkt skydd för inhyrda


Den borgerliga regeringen har nu skickat propositionen om utstationeringsdirektivet (lagen om uthyrning av arbetstagare) till Riksdagen. Förslaget innebär att, så kallade, utstationerade (arbetare inhyrda från annat EU-land) ska ha rätt till grundläggande villkor på samma nivå som de som är anställda i kundföretaget. Vidare föreslår man utökade möjligheter för arbetstagarorganisationer att vidta stridsåtgärder i syfte att genom kollektivavtal få till stånd en reglering av utstationerade uthyrda arbetstagares arbets- och anställningsvillkor.

Claes-Mikael Jonson, jurist hos LO, säger sig vara nöjd med lagförslaget. Han säger …

Det här är ett steg framåt jämfört med Lavaldomen. Regeringens förslag gör det möjligt att behandla utländska bemanningsföretag och utländska bemanningsanställda likadant som sina svenska motsvarigheter.

Det är bra att regeringen har valt att respektera den svenska modellen och det svenska systemet med kollektivavtal. Lagen innebär att arbetstagare i bemanningsföretag som inte omfattas av kollektivavtal kommer att omfattas av likvärdiga villkor som de som har avtal. Vidare får de fackliga organisationerna laglig rätt att agera för att berörda företag tecknar kollektivavtal. I det syftet håller LO på att ta fram ett standardavtal för att teckna ”hängavtal”.

Länkar: Lag & Avtal, ArbetetArbetetArbetetArbetet

Om villkoren för de bemanningsanställda


Svenska Dagbladet har fått följa med IF Metalls förbundsordförande Anders Ferbe på en ”IF Metallträff”.

I vinter går förhandlingarna om nya kollektivavtal igång igen. Som ett led i den processen, och för att lyssna av stämningarna bland de fackligt aktiva på arbetsplatserna, genomför IF Metall omkring 150 möten runt om i landet. Det är träffar i mindre grupper där förbundsledning och ombudsmän på förbundskontoret lyssnar till och diskuterar vilka de prioriterade avtalskraven borde vara.

I den träff vari Anders träffade fackligt aktiva i Katrineholm var inhyrning av bemanningsanställda en viktig fråga. Det är nog så att stämningarna i Katrineholm stämmer väl med hur det är inom hela förbundet. Det finns en känsla bland många förtroendevalda om att de inte har kontroll över och/eller kan påverka hur stor andel (jämfört med fast anställda) de inhyrda är. Huruvida detta visar på en kunskapsbrist bland de förtroendevalda om de fackliga verktyg som finns eller om det är en brist i gällande lagstiftning och kollektivavtal går ju alltid att diskutera. Däremot kommer vi inte ifrån hur de förtroendevalda känner inför frågan.

Det är uppenbart att många klubbföreträdare önskar få till en möjlighet att i lokal förhandling reglera hur många inhyrda som tas in på den aktuella arbetsplatsen. Det är också uppenbart att arbetsgivarna – både den direkta förhandlingsmotparten som Bemanningsföretagen – kommer att motsätta sig sådant. Bemanningsföretagen tvekar heller inte att driva frågan politiskt. Det innebär att en sådan reglering (hur den nu ska formuleras) kan bli väldigt dyr att driva i genom förhandlingsvägen. Frågan är om det är en fråga att ta strejk för?

Det finns många fackligt aktiva som vill förbjuda denna bransch, det finns ett politiskt parti som har samma mål. Detta är dock en bransch som inte går att trolla bort. Utmaningen handlar snarare om att få en balanserad ordning genom kollektivavtal och andra partsrelaterade överenskommelser och riktlinjer. Trots allt är en anställning i ett seriöst företag bättre än att hamna i korta och återupprepade anställningar.

Det finns onekligen fortfarande problem inom branschen – även bland certifierade företag. Det finns chefer som uppenbart utnyttjar ungdomars (ibland) okunskap och vilja till att behålla sin anställning i egna syften.

Den stora fackliga utmaningen är att hitta arbetssätt som gör att organisationsgraden ökar. På något annat sätt kan vi knappast försvara och utveckla Bemanningsavtalet.

Växer ett nytt statarsamhälle fram?


Kristian Lundberg, författare till boken ”Yarden” skriver ett inlägg på den socialdemokratiska partikommissionens blogg. Han går där till storms emot det moderna statarsamhälle som han ser har växt fram i Sverige. Han exemplifierar med de upplevelser han beskriver i sin kända bok. Han arbetade som anställd av ett bemanningsföretag i Malmö hamn med att köra av fordon från fartyg till en uppställningsplats. Han beskriver osäkra arbetsförhållanden där arbetsgivaren utan skrupler väljer bort att ringa in misshagliga arbetare. Det är en arbetsgivare som anställer på korta påhugg dag för dag.

Det är klart att detta inte är en värdig arbetsplats. Det är klart att sådana arbetsplatser finns på många ställen runt om i Sverige. Det växer på många ställer fram arbetsplatser som aktivt väljer att inte teckna fackliga kollektivavtal. En växande andel av de arbetande inom LO:s verksamhetsområden väljer även de bort det fackliga medlemskapet. Till detta kommer att det finns människor som papperslösa kommer till Sverige och hamnar i arbeten hos arbetsgivare som inte följer etablerade normer på den svenska arbetsmarknaden. De offentliga arbetsgivarna är heller inte i alla lägen de bästa av arbetsgivare. Det finns gått om anställda i kommuner och landsting som arbetar under osäkra och korta påhopp.

Vad jag förstår av Kristians inlägg önskar han hårdare politisk reglering av bemanningsbransch och av anställningsformer. Det är tydligt att den svenska lagstiftningen tillåter arbetsgivare att stapla korta anställningar på varandra. Av den anledningen och efter anmälan från TCO har ju EU lämnat kritik till den svenska (borgerliga) regeringen.

Det som behövs är förstås en kombination av justerad lagstiftning och väl anpassade branschavtal tecknade mellan fackliga och arbetsgivarorganisationer. Därtill måste den fackliga organisationerna inom LO vända trenden och arbeta för att fler personer blir medlem i en facklig organisation. Med fler fackliga medlemmar ökar förstås möjligheten och kraften att teckna fackliga ”hängavtal” med arbetsgivare som väljer bort medlemskap i arbetsgivarnas organisationer. Jag kan misstänka att den arbetsgivare som Kristian arbetade för på ”Yarden” saknade kollektivavtal och därmed inte behövde respektera reglerna i Bemanningsavtalet.

Lösningen på de allt lösligare arbetsförhållanden som växer fram i Sverige är en kombination av politiskt arbete men framför allt ett grundläggande fackligt arbete.

Lagstiftning har inte gynnat LO de senaste åren


Jag har läst en krönika av Martin Klepke i tidningen Arbetet. Han har följt debatten om, bland annat, Bemanningsavtalet på LO-kongressen. Han menar att debatten om bemanningsföretagen ”andas frustration”. Jag har ingen anledning att betvivla det. Jag märker ju detta i hög grad i mitt fackliga arbete.

Inom IF Metall – såväl på förbunds- som på avdelningsnivå – finns en ökad insikt om att det krävs ett mer målinriktat arbete kring bemanningsbranschen. Det märks även att sådant sker inom andra förbund. Inom IF Metall verkar vi för att arbetsplatsklubbarna ska ta ett större ansvar i denna fråga. Det gäller att ligga på sin arbetsgivare för att teckna avtal om omfattning och övriga villkor kring inhyrning av arbetskraft. Förbundet lyckades i avtalsrörelsen 2010 få till en reglering kring frågan om inhyrning när det samtidigt finns tidigare anställda med företrädesrätt till återanställning.

Samtidigt känner jag från många fackligt aktiva en frustration kring bemanningsbranschen. Man tycker att det är för många inhyrda i förhållande till antalet anställda, en del ger upp och gör minsta möjliga. Det kan därför vara enkelt att ropa på åtgärder i form av lagstiftning. Nu är ju lagstiftning ett tveeggat instrument – lika väl som det gynnar oss under rätt politisk ledning kan det slå tillbaka under en annan. Därför är det rimligt att fortsätta avtalsvägen för att få till en rimlig och branschanpassad reglering av denna bransch som knappast kommer att försvinna.

Länkar: Arbetet, da.se, Arbetet

Industribloggare: Leine Johansson

En fråga om garanterad lön


I det Bemanningsavtal som är tecknat mellan LO-förbunden och arbetsgivarna inom Bemanningsföretagen framgår att …

Under tid då arbetstagaren inte är utbokad, inte arbetar på bemanningsföretaget eller inte deltar i utbildning utges garanterad lön per kalendermånad om 90 % av genomsnittsförtjänsten (T+P) under senaste 3-månadersperioden.

Denna skrivning gör att anställda som inte är utbokade i slutet av en månad kan bli utan lön om man redan har tjänat så pass mycket som motsvarar 90 % av sin månadslön. Jag har varit med om att få förklara för en facklig medlem detta faktum. Det var inte alldeles enkelt. Medlemmen kände det som om han tvingades att vara hemma utan lön de dagar det handlade om.

Denna skrivning i avtalet önskar LO-förbunden ändra i de nu pågående förhandlingarna med Bemanningsföretagen. Man vill att garantilönen  i stället ska räknas per timme. Arbetsgivarna föreslår för sin del en annan lösning som skulle innebära en rätt för de fackliga organisationerna att begära förhandling med berört företag om man anser att regeln missbrukas.

Rubrikerna säger att förhandlingarna nu har strandat kring denna oenighet om denna fråga.

Det känns rimligt att finna en lösning på detta. Jag hoppas att parterna kan finna en rimlig konstruktion för att komma till rätta med detta bekymmer.

Länkar: Arbetet, da.se, Ekot, dn.se

Om Bemanningsavtalet


P3 Nyheter rapporterar idag om bemanningsföretaget Uniflex och om hur de har missbrukat Bemanningsavtalets bestämmelser. De har erbjudit ungdomar tjänster som ligger så långt bort att ungdomarna ska tacka nej till erbjudet arbete. Man har gjort på detta sättet för att slippa betala ”garantilön”. Sådana har skandaler gynnar knappast branschen i deras strävan efter ökat erkännande.

Samtidigt bidrar sådana skriverier som ovan till att öka den fackliga skepsisen till bemanningsbranschen. I mångas ögon innebär bemanningsföretagen ett utnyttjande av de personer som man anställer. Allt som oftast upptäcker de fackliga organisationerna att fel har begåtts i samband med anställningen och lönen. Branschen bör vara ganska tacksam för att de flesta sådana fall inte hamnar på tidningarnas löpsedlar.

Då branschen verkar i konkurrens och samtidigt ska tjäna pengar finns säkert frestelsen där att ibland ta genvägar. Om det handlar om en underförstådd affärskultur eller enskilda personer som tar egna initiativ är egentligen ointressant. Ingen officiell företrädare borde vara särskild förvånad.

Som Martin Klepke skriver i en krönika:

Bemanningsföretag ska aldrig inte kunna användas för att dumpa löner, säkerhet och andra arbetsvillkor. Även arbetsgivarna borde måna om detta – om de nu verkligen menar allvar med att det är marknadens svängningar de vill hantera.

Det är upp till branschen att verka för att minimera sådant utnyttjande av ungdomars okunskap och/eller tacksamhet att ha ett arbete.

Industribloggare: Carola Andersson, Kaj Raving, Leine Johansson, Juhani Kulo, Juhani Kulo, Kaj Raving, Leine Johansson

Lagstiftning mot bemanningsföretag


Enligt en kort artikel i DN har Vänsterpartiets kongress emot partistyrelsens förslag beslutat att förbjuda bemanningsföretag. Vidare önskar man mer lagstiftning kring allmän visstidsanställning och mer begränsning av timanställningar. Jag antar att min kollega bland Industribloggarna, Kaj Raving, är glad över detta beslut.

Om än jag hyser en viss förståelse kring bakgrunden till att frågan kommit upp delar jag inte Vänsterpartiets nya ståndpunkt i frågan. Bemanningsbranschen är ett växande fenomen, inte bara i Sverige. Branschen fyller en nisch på ett bättre sätt än korta anställningar gör. Med aktiva fackliga organisationer på arbetsplatsen och avtal som reglerar under vilka villkor som bemanningsföretagen ska användas borde det missbruk som finns kunna minskas. Det är bättre att kunna få en fast anställning i ett bemanningsföretag än att tvingas till många korta anställningar.

Bemanningsbranschen omfattas av, det kanske, starkaste kollektivavtalet än i något annat land. Parterna inom Bemanningsavtalets område har nått en rimlig kompromiss. Arbetsgivarna kan verka inom hela LO:s verksamhetsområde. De fackliga organisationerna har fått i genom att inhyrda inte arbetar till ett lägre löneläge än övriga på arbetsplatsen. Det som de fackliga organisationerna behöver bli bättre på är att tillämpa avtalet på ett likadant sätt och att sprida kunskapen om avtalet bland förtroendevalda och medlemmar.

%d bloggare gillar detta: