Bloggarkiv

A-kassan – en viktig del i välfärdssystemet


Eva Nordmark, ordförande TCO, skriver om sin besvikelse över att regeringen inte valde att förbättra arbetslöshetsförsäkringen. Eva skriver om att försäkringen inte längre fungerar som den var tänkt – en inkomstförsäkring som tryggade livet vid ofrivillig arbetslöshet. Arbetslöshetsförsäkringen har blivit till en grundtrygghetsförsäkring som gjort att endast en liten minoritet av arbetslösa har en ersättningsgrad om 80 %.

Ett stort antal fackliga organisationer, framför allt bland tjänstemännens organisationer, har valt att skaffa inkomstförsäkringar för sina medlemmar. Det innebär att stora grupper av fackliga medlemmar betalar flera gånger för ett rimligt inkomstskydd vid arbetslöshet:

  1. För det första betalar man genom att avstå löneutrymme till den så kallade arbetsmarknadsavgiften, en arbetsgivaravgift som arbetsgivaren betalar in till statsmakten men som sedan räknas av mot löneutrymmet.
  2. För det andra betalar man a-kasseavgift.
  3. För det tredje betalar man alltså en premie för inkomstförsäkringen.

Eva skriver vidare att det svenska socialförsäkringssystemet byggde på idén om inkomstbortfallsprincipen. Det gjorde att stora grupper av medborgare godtog ett högre skatteuttag i vetskap om att det fanns ett generöst socialförsäkringssystem som trädde in vid arbetslöshet, sjukdom etc. Det finns studier som visar på ett fortsatt starkt stöd för en solidarisk skattefinansiering av trygghetssystemen.

Men genom att dessa system inte längre är vad de var riskerar detta kontrakt mellan medborgarna och samhället att brytas. Eva skriver att …

Det är inte rimligt att tro att medborgarnas starka betalningsvilja kommer att vara för evigt när tilliten till försäkringen sviktar. Från TCO:s sida är inställningen glasklar: Alla löntagare måste ha rätt att få del av trygghetssystemen. Det har också visat sig historiskt vara till gagn för Sverige. Att höja taket i a-kassan är att visa att man tar denna del av den svenska modellen på allvar. I det sammanhanget beklagar vi djupt ytterligare ett år av sönderfall av a-kassan.

Eva har ju rätt i det hon skriver. Men jag kan inte låta bli att tro att detta är just vad den borgerliga regeringen vill uppnå. De sänkta skatterna har delvis finansierats genom förändringar i socialförsäkringssystemen. Inkomstbortfallsprincipen urholkas genom att de inte har värdesäkrats.

De sänkta skatterna möjliggör för vissa inkomstgrupper att skaffa sig egna försäkringar när de offentliga systemen inte längre kan ge inkomsttrygghet vid ofrivillig arbetslöshet och sjukdom. Detta i sin tur kan leda till att allt större grupper inte längre är villiga att betala till de gemensamma systemen. De klarar sig bättre själva.

Så eroderar man socialförsäkringssystemet och inför sakta ett helt privatiserat system.

Fler som skrivit: Martin Moberg

Om att försämra värdet på a-kassan


Jonas Kolsrud, nationalekonom Uppsala Universitet, har skrivit en doktorsavhandling. Han har forskat i vilken verkan som fackliga tilläggsförsäkringar har haft på den allmänna arbetslöshetsförsäkringen.

Hans slutsats är att de fackliga tilläggsförsäkringarna bidrar till att försämra den statliga försäkringen. Jonas menar att med två försäkringar igång är man  bättre försäkrad än vad den ursprunglige försäkringsgivaren – staten – hade tänkt sig. Han säger att …

Risken för att arbetslösa då kvarstannar i arbetslöshet längre än nödvändigt leder till att staten svarar med att inte höja den allmänna a-kassan. I praktiken betyder det en sänkning, som i först hand drabbar dem som inte kan få en tilläggsförsäkring via sin fackförening samt de som inte är med i facket.

Jonas säger också att nivån på ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen, innan den borgerliga regeringens reformer, gav ett skydd som både såg till att arbetslösa inte stannade kvar längre än nödvändigt i arbetslöshet men som också gav fullgod inkomstersättning.

Det ligger säkert en hel del i vad Jonas fått fram. Det finns en uppenbar risk i att överta uppgifter/ansvar som (kanske) borde ligga på samhället. Det är ingen slump att fackliga organisationer driver opinion för att få en annan arbetslöshetsförsäkring. Det handlar ju om att försvara inkomstnivåer för såväl arbetande som arbetslösa. Men argumentationens tyngd minskar ju om man samtidigt inför och på egen hand finansierar sådana försäkringar som man annars anser att samhället borde svara för.

Jonas har rätt i att en sådan utveckling missgynnar grupper med lägre inkomster och/eller högre arbetslöshet än genomsnittet.

IF Metall har valt bort att införa en inkomstförskring för sina medlemmar. Motivet för detta är två:

  • Ekonomiskt – eftersom en sådan försäkring skulle bli väldigt dyr för förbundet och medlemmarna. Risken för arbetslöshet är ju högre bland förbundets medlemmar.
  • Ideologiskt – eftersom man vill bibehålla trycket på samhället att förbättra arbetslöshetsförsäkringen.

De fackliga organisationerna har inget lätt val att göra. Ska man bibehålla det långsiktigt ideologiska perspektivet och därmed avstå från att ordna en försäkring till kortsiktig godo för medlemmarna? Eller ska man ordna en försäkring som medlemmarna uppskattar och därmed riskera att långsiktigt överta det ansvar som man annars anser att samhället borde ansvara för?

Nu är förhållandet det att en majoritet av fackliga medlemmar har en obligatorisk inkomstförsäkring. Men det är i allmänhet de fackliga organisationer med medlemmar med lägre risk för arbetslöshet. De förbund med högre risk för arbetsöshet (och därmed högre försäkringspremie) har i de flesta fall inte ordnat en inkomstförsäkring för sina medlemmar.

I vår genomför IF Metall kongress. Det är mycket möjligt att frågan om att införa en obligatorisk inkomstförsäkring kommer att diskuteras då. Jag funderar nämligen mycket starkt, trots ideologisk insikt, på att skriva en motion om införande av sådan försäkring.

Det är inte ett alldeles lätt ställningstagande jag står inför.

Länkar: forsknings.se, Arbetet, Publikt, ka.se, TCO-tidningen, Tidningen Vision

Hög a-kassa ökar inte arbetslösheten.


Martin Klepke skriver i en analys om den borgerliga tron/övertygelsen om att för höga ersättningar till arbetslösa skulle öka arbetslösheten. Martin menar att det inte finns något som styrker denna fasta borgerliga övertygelse. Martin skriver …

Däremot finns ett starkt stöd för att en bra a-kassa förbättrar arbetsmarknadens funktionssätt. Det ger både högre vinster och bättre betalda och mer produktiva arbeten.

Sverige har vant sig vid att ligga i framkant på utvecklingen, med högproduktiva, välbetalda jobb. Martin pekar på tre fördelar med en generösare arbetslöshetsförsäkring:

  1. A-kassan är ett sätt att behålla denna höga produktivitet. En hög och generös a-kassa ger människor förutsättningar att handla även när ekonomin går dåligt. Det gynnar svenska företag och mildrar konjunkturnedgångarna.
  2. En annan fördel är att det blir lät­tare att byta jobb och gå till mer produktiva jobb utan att vara rädd för att tillfälligt ramla av karriärstegen och bli arbetslös. Vi får alltså en rörlig och flexibel arbetsmarknad.
  3. En tredje fördel är att en arbetslös person har råd att vänta på det jobb som han eller hon har utbildning och kompetens för om man trots allt råkar bli arbetslös. Vi kan då hålla uppe den genomsnittliga produktiviteten i Sverige och fortsätta ha en hög inkomst och en bra välfärd.

Den borgerliga regeringens reformer för att minska arbetslösheten synes inte särskilt lyckade. De ungas arbetslöshet är högre än i jämförbara länder. Den långvariga arbetslösheten har ökat kraftigt under den borgerliga regeringens tid i Rosenbad. FAS3 har utvecklats till att bli en av rikets största ”arbetsgivare”.

Nä, det finns inget som stödjer den borgerliga tesen att arbetslösa hellre lever på ”bidrag” än söker arbete.

Länkar: Arbetet, Arbetet

Fler som skrivit: Anders Larsson, Martin Moberg, Carola Andersson

Industribloggare: Carola Andersson, Kaj Raving, Leine Johansson

Om en irriterande borgerlig populism


PM Nilsson har skrivit ett insiktsfullt inlägg om arbetslöshetsförsäkringen. Han verkar förstå betydelsen av en generös arbetslöshetsförsäkring.

Inom den svenska fackföreningsrörelsen utvecklades begreppet om en solidarisk lönepolitik. Den innebar att människor med likvärdiga arbeten skulle ha en likvärdig lön – oavsett betalningsförmåga i det enskilda företaget. Denna lönepolitik skulle innebära att vissa företag skulle slås ut medans företag i tillväxtbranscher skulle gynnas och kunna växa fortare än annars. De gynnas av att lönerna kan hållas tillbaka under en period vilket kan generera snabbare tillväxt.

Lönepolitiken kombineras med en från fackföreningsrörelsen positiv syn på teknisk utveckling och konjunkturomvandling. Den solidariska lönepolitiken understödjer en ordnad konjunkturomvandling. Kopplat till detta fanns en gång i tiden en aktiv arbetsmarknadspolitik och en generösare arbetslöshetsförsäkring än idag.

Denna positiva syn på teknisk utveckling och konjunkturomvandling underlättades av en generösare arbetslöshetsförsäkring och en aktivare arbetsmarknadsförsäkring. Det behövde inte innebära en privatekonomisk katastrof att bli arbetslös. Genom att snabbt skola om arbetslösa till andra arbeten i framväxande branscher kunde perioden som arbetslös minimeras. PM Nilsson sammanfattar detta på ett tydligt sätt när han skriver att …

 Eftersom individen inte behöver ta den omedelbara smällen för kapitalismens kreativa förstörelse finns det en acceptans och till och med stöd för frihandel, ny teknik, arbetskraftsinvandring och utlandsetableringar. En snabb omvandling i ekonomin gör landet rikare men är ofta en tillfällig katastrof för den enskilde som blir av med jobbet. A-kassan växlar trygghet mot förnyelse på ett genialt sätt.

PM Nilsson hyser förhoppning om att Moderaterna ska komma till insikt om betydelsen av en generösare arbetslöshetsförsäkring. Det är möjligt att detta insikt kan komma det partiet till dels någon gång i en okänd framtid. Men då lär nog PM Nilsson få jobba på ordentligt.

Länkar: di.se, dagens arena

Fler som skrivit: Mats Essemyr

Ökad kontroll av de arbetslösas aktiviteter


Skriver aktivitetsrapporter?

Det skrivs i media idag att det sker en ganska stor förändring av arbetslöshetsförsäkringen den 1 september. Den innebär att de arbetslösa varje månad ska redovisa för Arbetsförmedlingen hur de försökt få arbete. De som inte lämnar en sådan redovisning kommer att rapporteras till berörd a-kassa av Arbetsförmedlingen.

Den arbetslöses a-kassa ska utreda varför en redovisning inte lämnats till Arbetsförmedlingen och utdöma straff i enlighet med lagens bestämmelser. Med de nya reglerna beräknas antalet ärenden hos a-kassorna öka med uppemot 160.000 stycken om året. Katarina Mattsson, försäkringschef på a-kassorna samorganisation, säger att …

Det här är en stor förändring ska vi veta. Och a-kassorna har anställt väldigt mycket ny personal för att försöka klara av det här nya uppdraget, som vi fått av regeringen. Min bedömning är att a-kassorna anställt åtminstone 150 nya handläggare.

Riksdagsmajoriteten menar väl att denna förändring ska vara ett stöd för den arbetslöse och dess handläggare på Arbetsförmedlingen för att snabbare komma i arbete. Samtidigt införs ett sanktionssystem som innebär en stegvis upptrappning för felande arbetslösa.

Reformen visar också på den syn som lagstiftarna verkar ha om de arbetslösa. Det handlar om att se på dem med misstänksamhet och att inte lita på att de faktiskt vill ha ett arbete. De kommer inte att söka arbete om man inte viftar litet med piskan ovanför deras huvuden.

Reformen innebär vidare att arbetslöshetskassorna får mer att göra. De ska utreda varför inte redovisningar lämnats in och de ska utdöma den sanktion som lagen ålägger dem. Man tydliggör vidare att Arbetsförmedlingens roll inte är att förmedla arbeten för arbetslösa – man ska snarare bevaka att de arbetslösa gör som de är ålagda.

Länkar: Ekot, SVT, di.se

Andra som skrivit: Ola Möller, Martin Moberg

Från konstruktivt ansvarstagande till facklig försvarskamp


IF Metalls förbundsordförande, Anders Ferbe, skriver ett viktigt inlägg på dagens arena. Han skriver om hur Sveriges omställningsförmåga håller på att urholkas och att detta kan leda till att fackföreningarna måste byta strategi.

De svenska fackföreningarna har varit unika i så måtto att man varit positiva till ny teknik och hur detta kan påverka arbetsplatserna. Ofta är det fackliga organisationer som driver på för teknisk och organisationsutveckling av företagen. Det fackliga intresset handlar om att skapa bättre och tryggare arbetstillfällen. De fackliga organisationerna har varit positiva till den tekniska utvecklingen trots att den ibland innebär att arbetstillfällen försvinner.

Genom att fackföreningar både driver på och understödjer positiva förändringar får man större möjligheter i att delta i processen på ett sådant sätt som gynnar de anställda. Detta förhållningssätt har gynnat det svenska näringslivet såväl som de fackliga medlemmarna. Men det är inte säkert att de fackliga medlemmarna alltid kommer att omfatta denna positiva inställning till teknisk och annan utveckling som kan hota de anställdas arbetstillfällen.

Det fanns en gång en samsyn mellan de fackliga organisationerna, arbetsgivarnas organisationer och staten. Arbetsmarknadens parter hade ansvar för en ansvarsfull lönebildning syftande till en hälsosam omstrukturering av näringslivet. Företag fick växa fram och ibland försvinna. Staten bidrog med en generös arbetslöshetsförsäkring och en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det är klart att detta system ibland har haltat. Det fanns en tid då lönebildningen fungerade mindre bra och därmed innebar att svenska företag hade svårare att konkurrera.

Idag har vi en i huvudsak väl fungerande lönebildning som balanserar såväl de anställdas krav som arbetsgivarnas långsiktiga behov av förutsebarhet. Däremot haltar samsynen från statens sida. Vi har idag en mindre generös arbetslöshetsförsäkring och en mindre väl fungerande arbetsmarknadspolitik.

Vi har hamnat i ett läge där anställda kan se att arbetslöshet kan bli en privatekonomisk svår situation. Ersättningen till de arbetslösa har urholkats. Kombinerat med snabbare utförsäkring och en högre risk för långvarig arbetslöshet blir de anställda mindre positivt inställda till sådana, kanske nödvändiga, förändringar som hotar arbetstillfällen.

På detta sätt försämras den svenska omställningsförmågan. De anställda kan inte ensamma ta ansvar för en ibland nödvändig förändring av näringslivet. Sverige är ett litet och hårt konkurrensutsatt land. Vi stod oss starkare när vi tre parter gemensamt förstod nödvändigheten av en ansvarsfull lönebildning parat med en bra arbetslöshetsförsäkring och aktiv arbetsmarknadspolitik. Jag delar verkligen Anders Ferbes avslutande ord då han säger att …

För Sveriges, industrins och välfärdens skull behöver vi bygga världens bästa omställningssystem, både för de människor som utsätts för omvandlingen och för de företag som vi är beroende av. Regeringen måste satsa på att stärka en sådan förmåga. Då kan vi bygga vidare på det samförstånd och den konstruktivitet som format Sverige. Alternativen förskräcker.

Arbetslös – bliv vid din Fas 3


Institutet för arbetsmarknadspolitisk och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) har undersökt, den så kallade, Jobb- och utvecklingsgarantin.

De arbetslösa personer som blir utförsäkrade ur arbetslöshetsförsäkringen hamnar vanligtvis i Jobb- och utvecklingsgarantin (JUG). De som kommer från a-kassan och placeras i JUG:en kommer först till Fas 2, vari Arbetsförmedlingen genom olika åtgärder ska stödja den arbetslöse till nytt jobb.

De som, trots detta, inte lyckats komma i arbete hamnar efter en tid i Fas 3 (eller sysselsättningsfasen som den borgerliga regeringen döpt om åtgärden till). I denna fas ska man placeras i en sysselsättningsåtgärd för att få rutiner och komma närmare arbetsmarknaden.

IFAU finner i sin rapport att de flesta som befinner sig i Fas 3 är nöjda med sin placering. Av de som får ett ordinarie arbete är det endast en av tio som får det utan någon statlig subvention. Det är förmodligen inte att förundra sig särskilt över. Det handlar ju om människor som varit långvarigt borta från arbetsmarknaden. Jag ser inget allvarligt i att det behövs subventioner för att hjälpa denna grupp av människor att få ett arbete. Det viktiga är ju att tillse att arbetet/arbetsgivaren är seriös och att arbetet utförs till kollektivavtalsenliga villkor.

Det som är allvarligast i IFAU:s rapport är att så många av de som hamnat i Fas 3 inte känner att de fått rätt stöd under Fas 2. I en enkät som IFAU skickat ut säger hälften i Fas 3 att de inte upplevde att de fick hjälp att söka vare sig jobb eller hjälp att kontakta arbetsgivare i de tidigare faserna i Jobb- och utvecklingsgarantin.

Sara Martinsson, som är en av rapportförfattarna, säger vidare att det finns en uppenbar risk för att de som hamnar i Fas 3 blir kvar där. Hon säger att …

Det finns ju en risk i att om de inte har fått tillräcklig hjälp i Fas 1 och Fas 2, att man sedan i Fas 3 är nöjd, man söker jobb i mindre utsträckning så finns det ju en riks i att man blir kvar i Fas 3.

Fas 3 kritiseras ju av de fackliga organisationerna för att vara en ganska meningslös åtgärd som inte gör att människor snabbare kommer i arbete. Det finns även åtgärder inom Fas 3 som riskerar att slå ut ordinarie arbeten. De arbetslösas möjligheter att tillgodogöra sig utbildning för nytt arbete är minimal. Socialdemokraterna kommer om de får regeringsmakten verka för att avveckla denna arbetsmarknadsåtgärd.

Jag delar den kritik som framförs emot Fas 3 och emot den arbetsmarknadspolitik som den borgerliga regeringen infört. Det behövs helt andra och aktivare åtgärder för att hjälpa arbetslösa till arbete. De som har svårast att få ett arbete behöver väl individanpassat stöd för att kunna få ett arbete. Fas 3 har huvudsakligen blivit till en åtgärd där man utan individuellt stöd placerar de som varit längst utanför arbetsmarknaden.

Länkar: Ekot, Ekot, Ekot, SVT, dn.se, SVT, Arbetet, Kollega, Tidningen Vision, Kollega

Andra som skrivit: Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, Martin Moberg, Veronica Palm, Markus Mattila, Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, Susanna Holzer

Hwad vilja Ulf Kristersson?


20130611-224006.jpg
I slutet av förra veckan blev det bekant att huvudsekreteraren i den parlamentariska socialförsäkringsutredningen, Irene Wennemo, begärt att få frånträda uppdraget. Irenes hemställan beviljades nådigt av socialförsäkringsministern.

Bakgrunden handlar om att Irene Wennemo hade bekantgjort att hon kandiderar till posten som ordförande för det socialdemokratiska kvinnoförbundet. Den borgerliga regeringen markerade att man inte önskade en så tydligt partipolitiskt engagerad person som huvudsekreterare. Därmed blev Irenes position omöjlig.

I en ledare i Aftonbladet går Karin Pettersson till storms för det sätt på vilket regeringen avpoletterade Irene Wennemo. Karin spekulerar även i det bakomliggande syftet för regeringens handlande i denna fråga.

Karin menar helt enkelt att Moderaterna inte vill ha en diskussion om a-kassan i den kommande valrörelsen. En anledning till det är att Irene Wennemo ställt sig positiv till det utkast till en arbetslöshetsförsäkring som TCO lagt fram.

Jag kan ju inte veta vilka motiv som Ulf Kristersson hade för att verka för att Irene Wennemo skulle lämna sitt uppdrag. Men visst har Karin Pettersson en poäng i det hon skriver i Aftonbladet. Irene Wennemo plockades med öppna ögon från LO. LO kan säkert anklagas för mycket men man har verkligen inte hemlighållit sin nära koppling till det socialdemokratiska partiet.

Att då hävda att ett eventuellt ordförandeskap i det socialdemokratiska kvinnoförbundet skulle innebära ett problem känns märkligt. Det går inte att undvika att misstänka att Irene Wennemo drev utredningen i en riktning som Moderaterna inte önskade. Nu hittade man en anledning för att avsätta den drivande huvudsekreteraren. Jag delar den uppfattning som Karin uttrycker när hon skriver att …

Vad det handlar om är ett missbruk av regerings­makten i syfte att kontrollera det offentliga samtal­et. Moderaterna vet att de ­förlorar på en diskussion där människors trygghet och sociala skyddsnät står i centrum, alltså vill man inte att socialförsäkringsutredningen ska föra upp de frågorna på dagordningen.

Länkar: Aftonbladet ledare, dn.se, dn.se, Ekot, SvD, SVT, Arbetet

Fler som skrivit: Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, Johan Westerholm, Peter Johansson

Vanliga löntagare omfattas inte längre av a-kassans trygghet


Eva Nordmark

TCO:s ordförande Eva Nordmark argumenterar i ett debattinlägg i SvD Brännpunkt för att Socialdemokraterna och Moderaterna borde kunna enas om en kompromiss kring arbetslöshetsförsäkringen.

TCO vill ju att att taket för den ersättning man kan erhållas om arbetslös ska höjas. Idag är det knappt en av tio arbetslösa som i verkligheten får en ersättning som motsvarar 80 % av tidigare inkomst. TCO har dessutom räknat fram att det snart endast handlar om en av tjugo. Eva säger att …

… Försäkringen har därmed reducerats till en ren grundtrygghet för de absolut lägst avlönade. Vanliga löntagare omfattas inte längre av a-kassans trygghet. Om a-kassan skall räddas som försäkring finns inga argument att avvakta med att höja taket.

Den borgerliga regeringen har medvetet genomfört de förändringar inom arbetslöshetsförsäkringen som gjort att allt fler arbetslösa inte kvalificerar sig för ersättning. TCO hoppas trots det att det finns utrymme för kompromissvilja mellan socialdemokraterna och moderaterna för att reformera försäkringen innan valet. (S) är ju numera tydligt med att vilja höja taket så att fler får en ersättning som arbetslös som motsvarar 80 % av tidigare inkomst. Jag tror vidare att (S) är beredda att diskutera andra förändringar i försäkringen för att göra den bättre anpassad för dagens arbetsliv.

Även om jag sympatiserar med TCO:s förhoppning känns den väl optimistisk. TCO har lyckats med att presentera ett förslag till arbetslöshetsförsäkring som tagits väl emot av parterna i den parlamentariska socialförsäkringsutredningen. Det största regeringspartiet har dock bundit upp sig hårt i uppfattningen om det fördärvliga med en höjd ersättning till arbetslösa. De menar att de på fullt allvar kan räkna fram hur många fler som skulle vara arbetslösa med högre ersättning.

Det är möjligt att Moderaterna inför risken att frågan blir till en valvinnare för den röd-gröna oppositionen blir mer intresserade av att göra upp kring frågan innan valet. Det skulle i så fall innebära en ordentlig prestigeförlust för finansministern.

Andra som skrivit: Martin Moberg, Ola Möller

Unga arbetslösa har betalat priset


I syfte att hävda ”arbetslinjen” reformerade den borgerliga regering som tillträdde efter de allmänna valen 2006 arbetsmarknadspolitiken. Politiken byggde på två delar – piskan och moroten. Regeringen började med att förändra arbetslöshetsförsäkringen. Förändringarna innebar att det blev svårare att kvalificera sig för ersättning samt fördyringar av avgiften för stora grupper av a-kassemedlemmar. För det andra genomfördes fyra jobbskatteavdrag för att stimulera de arbetande att arbeta mer.

Denna politik har inneburit att allt fler av de ofrivilligt arbetslösa inte längre erhåller ersättning ur arbetslöshetsförsäkringen. Allt fler långvarigt arbetslösa har blivit utförsäkrade. Allt fler, framför allt ungdomar, lyckas över huvudtaget inte kvalificera sig för ersättning. En aktuell rapport från LO visar att antalet arbetslösa unga som får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen har sjunkit med 76 % sedan 2006. Detta har skett trots att arbetslösheten har ökat. Thomas Carlén, LO-ekonom, säger att …

Vi ser att unga drabbats särskilt hårt av regeringens försämringar av arbetslöshetsförsäkringen. Bortagandet av studerandevillkoret gjorde att många unga tappade förankringen till arbetslöshetsförsärkingen. Eftersom unga också har en svagare förankring på arbetsmarknaden och till större del jobbar med tidsbegränsade anställningar och på deltid, har de också drabbats hårdare av de stramare reglerna för att kvalificera sig till ersättning.

Andelen unga arbetslösa som får ersättning från en  a-kassa i dag är cirka tio %. Det verkar onekligen som om de unga arbetslösa i hög grad fått betala priset för att andra ska få sin skatt sänkt.

Länkar: Arbetet, SVT, dagens arena, TCO-tidningen, Fastighetsfolket, ka.se, Tidningen Vision, dagens arena

Andra som skrivit: Leine Johansson, Martin Moberg

%d bloggare gillar detta: