Bloggarkiv

Avskaffa den meningslösa kontrollbyråkratin


Arbetsförmedlingens roll har allt mer styrts över till att mer handla om att övervaka de ofrivilligt arbetslösas arbetssökande aktiviteter. Den senaste uppfinningen handlar om att arbetslösa månadsvis ska inlämna en aktivitetsrapport som berättar hur den arbetslöse arbetat för att finna ett arbete. Aktivitetsrapporten ska i teorin vara ett verktyg där den arbetslöse tillsammans med sin handläggare på Arbetsförmedlingen kan diskutera sina jobbsökaraktiviteter.

I verkligeheten har detta inte blivit verklighet. Det som skett är att Arbetsförmedlingens administrativa system känner av om de arbetslösa har lämnat sin rapport eller icke. Då handläggarna på Arbetsförmedlingen icke har tillräcklig tid att träffa sina klienter blir rapportlämnandet en helt i genom meningslös åtgärd. Det enda som myndigheten kan göra är att se huruvida en aktivitetsrapport är lämnad eller icke. Innehållet i rapporterna och/eller dess kvalitet bedöms icke (annat än i undantagsfall).

Aktivietetsrapporterna blir därmed endast till en ytterliga pusselbit i att bevaka de arbetslösa. Bo Jangenäs och Berndt Molin skriver i ett kritiskt inlägg att …

Arbetsförmedlingen måste ses över och i stället ges effektiva verktyg för att påverka arbetslöshet och arbetskraftsbrist, det vill säga insatser som har någon betydelse. Ett steg som kan tas omedelbart är att avskaffa den meningslösa kontrollbyråkratin med aktivitetsrapporter, som inte har någon positiv effekt och som är direkt kontraproduktiv.

Tuffare regler för arbetslösa


Den förutvarande borgerliga regeringen genomdrev som en fundamental del av sin politik hårdare regler för de arbetslösa. De borgerliga partierna beslutade om lägre arbetslöshetsersättning för de ofrivilligt arbetslösa och andra åtstramande bestämmelser i arbetslöshetsförsäkringen. Arbetsförmedlingens uppdrag har allt mer blivit att kontrollera att de arbetslösa uppfyller villkoren för att erhålla ersättning.

Som en del i denna politik genomfördes under förra året att arbetslösa månadsvis skulle lämna aktivitetsrapporter till Arbetsförmedlingen. Samtidigt genomfördes en förändring av ”straffskalan” i de fall som den arbetslöse inte uppfyllde bestämmelserna i arbetslöshetsförsäkringen. Officiellt genomfördes detta med meningen att dessa rapporter skulle bli ett verktyg för den arbetslöse och dennes handläggare på Arbetsförmedlingen att diskutera jobbsökandet.

Det visade sig snart att myndighetens handläggare inte på långa vägar hann med att granska aktivitetsrapporterna. Det handlade snarare om att Arbetsförmedlingens administrativa system noterade om rapporten inkommit i tid. Därför innebar denna reform endast att ett ytterligare övervakningssystem infördes för att disciplinera de arbetslösa.

Den 1 mars 2015 införs en ny sanktionstrappa för arbetslösa som är inskrivna i arbetsmarknadspolitiska program och får ersättning i form av aktivitetsstöd. Därmed ska alla inskrivna arbetslösa som erhåller någon typ av ersättning lämna in en månatlig aktivitetsrapport. Vad jag förstår kommer detta enbart innebära att Arbetsförmedlingens handläggare får än mindre tid att granska rapporterna i samtal med de arbetslösa.

Aktivitetsrapporterna har liten eller ingen som helst betydelse i att stödja de arbetslösas väg till ett arbete. De tjänar endast till att disciplinera och hålla dem under herrans tukt och förmaning.

Jag finner ingen som helst anledning att bibehålla detta system. Så länge inte Arbetsförmedlingens handläggare kan träffa de arbetslösa på mer regelbunden basis tjänar aktivitetsrapporterna ingen som helst betydelse.

Bort med dem!

Länkar: dagens arena, politism, Aftonbladet ledare, Arbetet

Om att pressa de arbetssökande


Mats Pejser beskriver i en analys i tidningen Arbetet hur de arbetslösas ersättningar (som ett genomsnitt) har sjunkit med 2.300 kronor på fem år. 2008 fick en arbetslös i genomsnitt drygt 11.000 kronor i månaden, 2012 knappt 8.700 kronor. Det handlar verkligen om en dramatisk och snabb sänkning av de ersättningar som betalas ut till de arbetslösa.

Utvecklingen har ju inte skett av en slump precis. Det handlar ju om en medveten politik för att förmå arbetslösa att snabbare söka sig ett arbete. Den borgerliga regeringen drivs ju av den ekonomiska teorin att om en arbetslös får för höga ”bidrag” så kommer man hellre att luta sig tillbaka i vilstolen än att söka arbete.

Arbetsförmedlingen är öppen med det syftet i de rapporter som de presenterade igår. Mats har läst formuleringar i myndighetens rapport till regeringen som säger att …

… ”enligt ekonomisk teori är arbetslöshetsförsäkringens utformning en viktig faktor” när det gäller hur ivrigt de arbetslösa söker jobb. Så när regeringen sänkte a-kassan 2007 kan  det ”enligt teorin både ha ökat sökaktiviteten och minskat kraven på de jobb som de arbetssökande är beredda att ta”.

Den borgerliga regeringen har prioriterat att jaga arbetslösa och sjukskrivna så att de inte överutnyttjar bidrag. Den har dock inte varit lika intresserad av att jaga företag som överutnyttjar eller missbrukar statens bidrag till dem.

Om hur arbetslösa får allt lägre ersättning


Personer i arbetsmarknadsåtgärder får allt mindre i plånboken

Ekot rapporterar om att arbetslösa som genomsnitt idag har en ersättning som är den lägsta på tio år. De arbetslösa i åtgärder, som Fas 3 och jobbgarantierna, får en ersättning som har sjunkit med över 2.000 kronor sedan 2005. Snittet har sjunkit sju år i rad. Man får gå tillbaka ända till 2000 för att komma ner i dagens genomsnittliga ersättningsnivå.

Det som har hänt är ju att de borgerliga regeringar som suttit sedan 2006 har förändrat regelverket för arbetslöshetsförsäkringen. Man har sett till att den högsta ersättning en arbetslös kan få har sänkts. De har vidare genomfört regelförändringar som gjort det svårare att kvalificera sig för ersättning.

Det handlar om en fullt medveten politik i syfte att ”skapa incitament” för fler arbeten. Teorin bygger på att höga ersättningar till arbetslösa gör att de avstår från att söka arbeten. Ibland säger man att hungriga vargar jag bäst. Hillevi Engström, ansvarig minister, säger att …

Det är en medveten strategi att hjälpa människor att komma tillbaka till arbetsmarknaden, i stället för att skicka människor till förtidspension. Så kan man uttrycka det.

Porblemet är ju bara det att antalet människor som inte har arbete blir allt fler. Framför allt har ju den långa arbetslösheten ökat. Ylva Johansson (S),  vice ordförande i arbetsmarknadsutskottet,  säger

Det här är en effekt av regeringens medvetna politik. Anders Borg tror att låg ersättning till arbetslösa ska ge fler jobb. Men han har fel. Det gör att människor blir fattiga och tvingas söka försörjningsstöd och vi får en arbetsmarknad som fungerar allt sämre, med allt sämre omställningsförmåga.

Det handlar inte om en misslyckad politik. Den borgerliga regeringen har som mål att skapa en större låglönemarknad. Då passar det väldigt väl att sänka de ersättningar som arbetslösa får eftersom de då blir ”villigare” att acceptera arbeten med lägre lön och i övrigt sämre villkor.

Länkar: Ekot, Ekot, di.se, dagens arena, Ekot, SVT

Andra som skrivit: Martin Moberg, Ann-Sofie Wågström, Martin Moberg, Ola Möller

En generande glättad bild av verksamhet och resultat


Idag levereras en ganska kritisk betraktelse över svensk arbetsmarknadspolitik i Svenska Dagbladet. Som mottagare av kritiken synes egentligen hela det politiska spektrat stå. De som undertecknat artikeln talar om en stor grupp människor – omkring 200.000 – som återkommande lever i arbetslöshet, olika arbetsmarknadsåtgärder och korta påhugg i arbetslivet. Det är en grupp människor som inga av dagens (eller tidigare) arbetsmarknadsverktyg har fungerat för. De säger …

I Arbetsförmedlingens Arbetsmarknadsrapport 2011 framgår att en alarmerande hög andel av de arbetssökande har en historia av ständigt återkommande arbetslöshet varvat med deltagande i olika program. Av samtliga inskrivna på förmedlingen i september 2010 hade nästan hälften, närmare 200000 personer, varit arbetslösa eller i olika program i mer än tolv månader under den senaste två-årsperioden. Chansen att mer permanent komma ut i jobb för den som redan är långtidsarbetslös är minst sagt mager. Arbetsförmedlingen har en troget återkommande kundkrets av arbetssökande. Av alla som ”nyregistreras” under ett år är regelmässigt 70-80 procent ”gamla bekanta”.

De beskriver att en genomgången arbetsmarknadsutbildning eller praktik endast har ökat sysselsättningschansen med (knappt) 10 %. För de som har en lönesubventionerad anställning är denna siffra 30 %. De beskriver även hur arbetsmarknaden har förändrats med en hårdare kostnadspress i företagen vilket gör att företagen sorterar bort ”mindre konkurrenskraftiga” och att man sorterar hårdare vid anställningstillfället.

De kritiserar Arbetsförmedlingen för att hellre ge en glättad bild över hur man lyckats än att ge politikerna en korrekt bild av verkligheten. De säger om myndigheten att …

… I stället för att tala om för regeringen att man, med de medel som står till buds, inte tillnärmelsevis kan leva upp till de vackert formulerade målen i sin instruktion, levererar man ett pr-dokument om sin egen förträfflighet.

De ger väl inga egna förslag hur man borde arbeta för att möjliggöra för denna grupp att komma i stadigvarande arbete. Deras starkaste kritik handlar snarare om betydelsen av att ge en korrektare bild av verkligheten. Det är väl i detta läge gott nog. Jag tror för min del att den borgerliga regeringen inte kommer att ta till sig denna kritik på särkilt stort allvar. Jag tror snare att de varit väl medvetna om konsekvensera med sin arbetsmarknadspolitik.

Däremot har ju de partier som önskar tillträda efter valet 2014 all anledning att fundera över hur en framtida arbetsmarknadspolitik borde se ut. Det finns onekligen stora utmaningar och hinder att arbeta med.

Länkar: SvD, SVT Debatt

Andra som skrivit: Thomas Böhlmark, LO-bloggen

%d bloggare gillar detta: