Bloggarkiv

Om hur kravet på ett längre arbetsliv kolliderar med utslitna människor


Tidningen Arbetet har publicerat statistik över vilka yrken som har den högsta andelen människor med sjukersättning/förtidspension.

Det är väl knappast obekant att det svenska pensionssystemet står inför stora påfrestningar. Systemet är, i och för sig, stabilt. Priset för det är ju att den högre medellivslängden innebär att den pension som utbetalas blir allt lägre om inte åtgärder vidtas.

Rikets statsminister har ju tänkt högt om att han kan tänka sig att pensionsåldern borde vara 75 år. Nu kommer det knappast att bli så. Däremot är nog samstämmigheten stor mellan de politiska partierna om att svensken behöver arbeta längre för att få en rimlig ekonomisk levnadsnivå som pensionär.

De borgerliga regeringspartierna driver för sin del att man vill göra det möjligt att arbeta till 69 års ålder.Socialdemokraterna vill hellre skapa förutsättningar för fler att arbeta till 65 års ålder. De partier som står bakom dagens gällande pensionssystem tillsatte därför en pensionsåldersutredning.Den föreslår att pensionsåldern ska bli flytande och följa genomsnittsåldern. Utredningen föreslår även investeringar i att skapa förutsättningar för ett längre arbetsliv.

Jag är ganska övertygad om att de borgerliga partierna kommer att få som de önskar. Den möjliga pensionsåldern kommer att bli högre. Det är en enkel och till synes billig åtgärd även om det borde få konsekvenser på olika socialförsäkringssystem. Men då stora grupper av löntagare inte ens når fram till dagens informella pensionsålder om 65 år riskerar dessa att bli ekonomiska förlorare.

Det kommer att krävas stora insatser för att förlänga arbetslivet för de yrkesgrupper som riskerar att bli ”förlorare”. Resultaten kommer vare sig snabbt eller billigt. Det krävs att både statliga som arbetsgivarinsatser för att skapa förutsättningar för ett längre arbetsliv. Den borgerliga regeringen har ju verkligen inte varit något föredöme när det gäller att prioritera insatser för en bättre arbetsmiljö.

Bland det första som den borgerliga regering som tillträdde hösten 2006 gjorde var att utradera Arbetslivsinstitutet och att kraftigt minska medlen till Arbetsmiljöverket. Till talet stödjer de nu insatser för att förbättra arbetsmiljön. Det känns onekligen som en omvändelse under galgen.

Vill man nu bibehålla förtroendet för dagens pensionssystem krävs det insatser även för de människor som inte kan välja att arbeta till vare sig 65 eller 67 (eller 69) års ålder. LO och dess medlemsförbund har en viktig insats i att företräda de människor som idag har den lägsta pensionsåldern.

Länkar: Arbetet, Arbetet, Arbetet

Statistiken över polisanmälda arbetsmiljöbrott kan vara missvisande


Det är allvarligt att så få arbetsgivare döms för att ha orsakat att en anställd har skadats, blivit sjuk eller till och med dött på jobbet.

Arbetsmiljöverket konstaterar i en rapport att endast 2 % av anmälda arbetsmiljöbrott leder till fällande dom. Verket säger i rapporten att en viktig orsak till detta är att olycksfall rubriceras olika av polisen i olika län. Ibland kallas de ”olycka”, ibland ”brott”. Anna Middelman, chefsjurist på Arbetsmiljöverket, säger

Vi på Arbetsmiljöverket kommer att påtala dessa problem för polisen i vårt pågående samarbete, och vi är beredda att göra vad vi kan för att vi ska komma tillrätta med situationen.

Rapporten har skrivits av fyra forskare på vid Kriminologiska institutionen i Stockholm. De säger i rapporten att även allvarliga personskador i arbetet tenderar att beskrivas som olyckor istället för brottsliga handlingar när de inte har en uppenbar koppling till våld.

Arbetsmiljöverket har granskat de 6 152 polisanmälningar som lämnades in mellan 2006 och 2010. Bara 124 av dem ledde till fällande domar.
 Rapporten säger att det har blivit något bättre sedan 2010 då åklagarmyndigheten inrättade en särskild enhet för miljö- och arbetsmiljömål.

Det känns inte särskilt tillfredsställande att rättsläget när det gäller arbetsolyckor fortfarande verkar väl osäkert. Det är verkligen inte bra att polismyndigheten kategoriserar händelser kring arbetsolyckor så olika som rapporten antyder. Det krävs verkligen en bättre ordning om arbetsmiljön ska kunna förbättras och de allvarligaste olycksfallen kunna minimeras.

Länkar: Arbetet, da.se, Ekot, vlt, Fastighetsfolket, ka.se, Arbetsliv

Svenskarna ska arbeta längre!


Ulf Kristersson vill förlänga arbetslivet

Ålderspensionsutredningen har presenterat sina förslag för att säkerställa pensionssystemets möjlighet att leverera en rimlig nivå på pensionen.

Vad jag förstår av rapporteringen innehåller paketet flera delar – kortsiktiga som mer långsiktiga delar. Till de kortsiktiga hör att ”pensionsåldern” ska följa utvecklingen av genomsnittsåldern och att man ska ha rätt att arbeta till 69 års ålder.

Vidare föreslår utredaren att trepartssamtal mellan staten och parterna på arbetsmarknaden genomförs för senarelägga tidpunkten för att ta ut sin tjänstepension.

Men den stora potentialen i att förlänga arbetslivet är att färre personer slutar sitt aktiva yrkesliv i förtid. För att klara detta krävs åtgärder för ett bättre arbetsliv. Här föreslår utredaren flera åtgärder såsom …

  • Arbetsmiljöverket ska stärkas
  • Skyddsombudens kunskap ska förbättras
  • Lagstiftningen mot åldersdiskriminering ska skärpas
  • Äldre ska få bättre möjligheter att uppgradera sitt kunnande

Förslagen känns inte särskilt oväntade. Flera av förslagen kommer alldeles säkert att bli verklighet. Jag förväntar mig att pensionsåldern kommer att höjas i takt med genomsnittsålderns utveckling. Jag tror också att människor kommer att få rätt att arbeta längre än dagens 67 år. De borgerliga partierna förespråkar dessa åtgärder. Socialdemokraterna förespråkar snarare åtgärder för att förlänga arbetslivet på annat sätt. Någonstans kommer dessa parter att finna kompromisser.

Problemet som lagstiftarna står inför i denna fråga är ju att svenskarna är delade i pensionsfrågan. Stora yrkesgrupper klarar inte av att arbeta till dagens informella pensionsålder om 65 år. Stora yrkesgrupper kan det och vill gärna arbeta längre. Det syns tydligt i hur Saco och TCO tagit emot förslagen jämfört med LO:s reaktion. Tjänstemännens organisationer är mer förstående till förslagen än vad LO är.

Det kommer att krävas många åtgärder för att förlänga yrkeslivet för hela den svenska befolkningen. Det går inte att blunda för att något måste göras för att säkerställa en rimlig levnadsnivå för kommande pensionärer. Det krävs att man arbetar längre, det krävs investeringar i arbetsmiljöarbetet och säkert krävs större avsättningar till pensionen.

IF Metall har fått genomslag för en satsning på delpension i de avtal man tecknat. Det är en alldeles utmärkt satsning. Det kan göra att industriarbetarna kan förlänga sitt arbetsliv och därmed sin pension. Nästa steg vore att LO-förbunden i förhandlingar får i genom att avtalspensionen kan börja tjänas in redan från 20 års ålder. Idag förlorar LO-förbundens medlemmar flera år utan avsättning till sin tjänstepension. Sedan förlorar de i slutet eftersom en majoritet inte arbetar fram till 65-årsdagen.

LO och LO-förbunden behöver bli mer aktiva i frågan om den framtida pensionen och hur arbetslivet organiseras. Risken är annars att LO:s medlemsgrupper blir de som får betala förändringarna med en allt lägre nivå på de kommande pensionerna.

Länkar: Arbetet, dn.se, Arbetsliv, SvD, Arbetet, SvD, Lag&Avtal, dn.se, dn.se, vlt, di.se, dn.se, dn.se, Ekot, dagens arena, vlt, SVT, SvD, Arbetet, Kollega, ka.se, Publikt, dagens arena, SvD

Skrivet: Pensionsåldersutredningen, Martin Moberg, Martin Moberg, Peter Högberg, Martin Moberg, Roger Jönsson

Om ett politiskt ansvar för en rimlig pension


Innan jul markerade Stefan Löfven i en intervju med DN att socialdemokraterna vill diskutera hur pensionerna kan bli högre den dag människor går i pension. De partier som står bakom pensionsreformen på 1990-talet har ju tagit initiativ till diskussioner och utredningar för att möjliggöra ett längre arbetsliv. De borgerliga regeringspartierna har ju fokuserat på att tillåta människor att arbeta längre. Idag finns en gräns om 67 års ålder i lagen om anställningsskydd. Den vill man höja till 69 år.

Socialdemokraterna har väl inget emot att människor ska kunna arbeta längre för att, därmed, ha en högre pension. Men man har också fört en diskussion om att möjliggöra för fler människor att faktiskt kunna arbeta till dagens (informella) pensionsålder om 65 år. Framför allt är det stora yrkesgrupper inom LO:s medlemsförbund som inte har någon chans att kunna arbeta så länge som det behövs för att förbättra sin pension.

Tomas Eneroth öppnade för att minska andelen av pensionsavgiften som går till PPM-systemet för att därmed kunna förstärka den allmänna pensionen. Stefan Löfven markerade ett bredare anslag i DN-intervjun. Han sade (enligt SvD) …

Jag vill att vi funderar på hur vi faktiskt ska kunna åstadkomma högre pensioner.

SvD har talat med KG Scherman i anledning av den markering som socialdemokraterna har gjort i denna fråga. Han att Stefans utspel är viktigt eftersom han tydligt signalerar att det finns ett politiskt ansvar för att folk får en rimlig pension. Han fortsätter …

Arbetsmarknaden måste förändras så att det blir möjligt att kräva att de allra flesta kan arbeta till 67 eller 69 år. Men det Stefan Löfven säger betyder att om man inte fixar att förändra arbetsmarknaden så måste man i stället höja pensionsavgifterna.

KG Scherman menar att i branscher där det inte är möjligt att förlänga arbetslivet måste detta kompenseras med högre avsättningar till tjänstepensionen. Det är klart att det vore önskvärt att höja premierna till löntagarnas tjänstepensioner. Oavsett om det blir som KG Scherman skisserar kommer avtalspensionerna att bli ett stående inslag i kommande avtalsförhandlingar. Det kommer förstås att handla om en balans mellan höjda löner och ökade premier. Med tanke på att de mer personalintensiva servicebranscherna ökar kan det bli en formidabel kamp att klara.

Det är dock bra att socialdemokraterna rört om i denna gryta. Frågan om hur arbetslivet ska möjliggöra för fler att arbeta och hålla sig friska fram till den dag man går i pension blir en viktig politisk fråga.

Länkar: SvD, Arbetet, SvD, da.se, lt.se, barometern

Allt färre anställda har tillgång till företagshälsovård


Tidningen Arbetsliv skriver att andelen av de anställda som har tillgång till företagshälsovård minskar. Idag har omkring 65 % av de anställda tillgång till företagshälsovård, 1995 var de 85 %. Det är en ganska snabb minskning. Det som hänt under dessa år är att det statsbidrag som en gång i tiden fanns för att stödja verksamheten försvann. Över en natt blev det betydligt dyrare för företag att vara anslutna till sådant stöd. Idag är det väl framför allt större företag och organisationer som anlitar företagshälsovård. Innehållet i den styrs sedan av de avtal som respektive arbetsgivare har tecknat.

Det har nu åter införts ett statligt bidrag om 550 miljoner kronor om året. Dessa pengar ska i första hand användas för att underlätta rehabilitering av de långa sjukskrivningarna. Men enligt artikeln användes väldigt litet av dessa pengar till det som det var avsett för. Arbetsmarknadens parter har föreslagit arbetsmarknadsminister Hillevi Engström att pengarna i stället ska föras över till arbetsmarknadsdepartementet. Tanken är att pengarna ska användas till förebyggande arbetsmiljöarbete och kompetenshöjning. Tyvärr är man inte överens om hur exakt pengarna ska användas.

Enligt artikeln (i papperstidningen) har 62 % av alla kvinnor och 67 % av alla män tillgång till företagshälsovård. De branscher som har lägst andel är, för kvinnor, ”Försäljare, fackhandel” (29 %) och ”Försäljningsarbete inom detaljhandeln” (28 %). För männen är det ”Försäljare, fackhandel” (38 %) och ”Arbete inom jordbruk, trädgård, skog, fiske” (37 %).

Det är verkligen inte en bra utveckling som sker inom denna bransch. Ett förtroendefullt och långsiktigt arbete mellan en företagshälsovård och arbetsgivare kan innebära att de anställda mår bättre och att sjuktalen därmed minskar. Även om det innebär en kostnad att anlita professionellt stöd kan det ändå innebära en långsiktig besparing för företaget. I en artikel har man intervjuat Jörgen Lindkvist, personalchef Ovako Bar. Han säger till tidningen …

 Det viktigaste är att de anställda har förtroende för företagshälsovården, och jag har bara hört positiva omdömen. Våra anställda måste känna att vi bryr oss och att de kan få hjälp när det behövs.

Idag förs en debatt om vikten att människor ska arbeta längre för att kunna spara ihop till en rimlig ekonomisk standard som pensionär. Problemet är ju det att stora grupper av människor inte orkar fram ens till dagens nominella pensionsålder om 65 år. Det behövs ett aktivare arbete med att förbättra möjligheterna för människor att orka arbeta längre. Då är en aktiv företagshälsovård med god kunskap om förhållandena på arbetsplatserna en viktig pusselbit. Sven Bergström, arbetsmiljöansvarig på  LO, svarar på frågan ”Vad krävs för att företagshälsovården ska bli den resurs företagen behöver?” (endast i papperstidningen):

Företagshälsovården ska vara en partsgemensam fråga och den ska vara till för parterna och skyddsorganisationen i ett förtroendefullt samarbete. Den andra viktiga frågan är att företagshälsovården används strategiskt i det förebyggande arbetsmiljöarbetet. LO anser att företagshälsovården ska vara obligatorisk och att den ska vara kvalitetssäkrad med uppföljningar på de insatser man gör.

%d bloggare gillar detta: