Bloggarkiv

Om ett längre arbetsliv


Riksdagens arbetsmarknadsutskott har tagit fram en rapport kring problemen/utmaningarna med en äldre befolkning och arbetslivet. Rapporten är väl framtagen i anledning av debatten kring pensionssystemet och den ökande medellivslängden.

Pensionssystemet bygger ju, förenklat, på principen om hela arbetslivets inkomster och samhällsekonomins utveckling. Då den svenska befolkningen lever allt längre får detta konsekvenser för nivån på den intjänade pensionen. Vi behöver helt enkelt arbeta fler år i arbetslivet för att tjäna ihop till en rimlig nivå på pensionen.

I utskottets rapport konstateras att det finns en negativ attityd bland svenska arbetsgivare gentemot äldre arbetstagare. Det finns vidare en uppfattning bland många att äldre ska lämna plats för de yngre (särskilt, antar jag, i perioder av osäkrare konjunkturer på arbetsmarknaden).

Samtidigt har olika yrkesgrupper olika möjligheter att arbeta längre. Bland LO:s olika branscher är den genomsnittliga åldern för pension lägre än 65 år. Stora grupper av arbetstagare kan inte arbeta längre för att få en bättre pension. Det innebär att LO-förbundens medlemsgrupper står inför att bli de stora förlorarna med den rådande utvecklingen.

Det kommer att behövas ett målinriktat arbete för att möjliggöra för fler att ta sig fram till en pensionsålder och en rimlig nivå på pensionen. Det kräver mer insatser än vad Hanne Kjöller något ytligt påpekar i ett aktuellt inlägg.

Länkar: dn.se, dn.se, SVT, SVT, Arbetet

Fler som skrivit: Johan Westerholm, Mikael Dubois

Arbetsgivare missbrukar belastningsregistret


Ekot rapporterar idag att allt fler personer begär utdrag ur belastningsregistret. Ökningen beror på att allt fler arbetsgivare begär att få se huruvida arbetssökande är registrerade för begångna brott. Rikspolisstyrelsen bedömer att en 90 % av alla registerutdrag skickas till personer som ska visa dem för arbetsgivare. Lena Sihm, gruppchef för registergruppen på Rikspolisstyrelsen, säger

Det är väl bemanningsföretag och buss- och taxibolag som är överrepresenterade och även posten har gått ut och sagt att de brukar göra det.

Det handlar egentligen om sekretessklassad information som man kräver att arbetssökande ska lämna över till arbetsgivarens representanter. Men detta speglar väl även situationen på arbetsmarknaden. Det har på många håll blivit arbetsgivarens marknad. De tar till alla de möjligheter de kan för att filtrera bort antalet sökande. Personer som en gång varit kriminella, som sedan sonat sina brott och nu försöker sig på att leva ett lagligt liv straffas dubbelt genom att deras möjlighet att få jobb försämras. I värsta fall kan de komma att återfalla i brottslig verksamhet.

För några år sedan föreslog en statlig utredning en ny lag som bland annat skulle göra det svårare att kräva registerutdrag. Denna lag verkar ha gömts undan i något undanskymt hörn på departementet. Cherine Khalil, pressekreterare hos arbetsmarknadsministern, sade för drygt ett år sedan till TCO-tidningen att…

Förslagen är intressanta, men det är i dagsläget inte helt uppenbart hur man skulle kunna gå vidare med utredningen. Förslagen har bäring på såväl grundlagen som på den svenska modellen, vilket naturligtvis ställer höga krav på beredningen.

Enligt Ekot är ansvarig minister kritisk mot denna utveckling men kan inte ge något svar på när eventuella förslag kan komma. Hon ville dock inte uttala sig för radion. Den tid det tagit att utreda frågan kanske speglar det intresse som egentligen finns hos regeringen att göra något åt denna utveckling?

Länkar: Ekot, Arbetet, dn.se

Industriarbetsgivarna gillar inte LO-samordning


Företrädare för arbetsgivarnas organisationer svarar idag på Fackens inom industrin debattartikel häromdagen. De redovisar en gemensam uppfattning om principerna med det Industriavtal som man tecknat tillsammans med de fackliga organisationerna. Det betyder dock knappast att avtalsförhandlingarna kommer att gå lättare. Däremot är de väldigt tydliga med att de inte gillar den samordning av kraven som sker mellan LO-förbunden. De säger:

”Därför oroas vi också över att denna bild inte verkar stämma med de signaler som kommer angående den så kallade LO-samordningen. Där verkar man ha en annan verklighetsuppfattning och en annan inställning till dessa frågor.”

De uttrycker inte klart vad det är man har emot samordningen. Gillar man inte att kvinnors löner ska värderas upp? Ogillar man fackens önskan om att en begränsning av hur länge en person ska kunna gå på korta anställningar?

Hur den samordning som sker inom Svenskt Näringsliv ser ut lär väl aldrig klart uttalas. Den kommer mest att synas i debattinlägg och försöksballonger från enskilda organisationer. Det är därför inget konstigt i att LO samordnar sig. Det skapar större gemensam styrka och förhandlingskraft. Därav arbetsgivarnas nålstick och försök att misstänkliggöra den fackliga samordning som visas öppet och tydligt.

Ingen lönegranskning sker


Arbetsgivare är enligt Diskrimineringslagen skyldiga att göra en lönekartläggning. Enligt lagen ska kartläggningen göras vart tredje år. Syftet är att upptäcka osakliga skillnader i lön och andra förmåner mellan män och kvinnor på arbetsplatsen. DO kan förelägga den arbetsgivare som inte fullföljer skyldigheten enligt diskrimineringslagen att upprätta en kartläggning. I värsta fall kan Nämnden mot diskriminering utdöma vite.

Svenska Dagbladet (och E24) rapporterar att myndigheten Diskrimineringsombudsmannen, DO, inte har granskat några som helst lönekartläggningar sedan en stor satsning 2006 – 2008. Delvis är detta beroende av medvetna beslut. Man har överlåtit åt arbetsmarknadens parter att klara detta med stöd från DO. Den andra är att man prioriterat att beta av individärenden där man tidigare legat efter.

Claes Borgström som tidigare var Jämställdhetsombudsman är kritisk till denna tingens ordning. Han säger till tidningen:

Diskrimineringsombudsmannen ska utöva tillsyn över att lagen följs. Det handlar inte om att man ”bör” eller ”får” göra det, utan man ”ska”. Om man inte tittar på en enda lönekartläggning har man underlåtit att bry sig om den delen. Egentligen borde representanter för lagstiftaren eller regeringen reagera. Jag förstår inte varför man inte gjort det.

Ulrika Johansson på DO:s arbetslivsenhet säger:

Jag jobbar nu med att samordna våra kontakter med parterna, fack och arbetsgivare, och hur vi kan stötta dem i sitt arbete med aktiva åtgärder. Men det framkommer när vi pratar med framför allt fack och experter att det behövs påtryckningar i form av granskning.

Det är klart att det är parterna på arbetsmarknaden som måste ha huvudansvaret att uppfylla lagens krav. Samtidigt är det viktigt att parterna vet om att myndigheten tar sig tid att begära in lönekartläggningar och granskar det långsiktiga (eller obefintliga) arbetet med att utjämna osaklig lönesättning. Det är säkert inte alla arbetsgivare (eller fackliga företrädare heller) som anser detta vara en prioriterad uppgift att arbeta med. Det är därför olyckligt att DO inte utför denna syssla på bättre och mer löpande sätt.

%d bloggare gillar detta: