Bloggarkiv

Kompetens före anställningstid


Moderaternas ungdomsförbund skriver i en debattartikel att deras moderparti varit fega som inte vågat genomföra förändringar av grundläggande förändringar av arbetsrätten. De odlar myten att om bara ingångslönerna var lägre och lagen om anställningsskydd gjorde det lättare att premiera kompetens vore lyckan gjord. Då skulle ungdomar och till Sverige nyanlända lättare kunna komma in  på arbetsmarknaden. Muf skriver att …

En arbetsmarknad som förändras behöver vara öppen för alla. Förändra lagen om anställningsskydd så att den inte diskriminerar unga och utrikes födda. Kompetens behöver gå före anställningstid.

Jag vet inte på vilket sätt som lagen om anställningsskydd skulle diskriminera unga och utrikes födda. Det finns ju faktiskt inget som säger att unga automatiskt har högre kompetens än äldre. En förändring av det slag som Muf önskar kommer förmodligen att missgynna de som är helt nya på arbetsmarknaden och de äldre med försämrad hälsa och vars förmåga till fysisk prestation försämrats.

Tillämpningen av Las säger faktiskt att kompetens är en viktig faktor i samband med uppsägningar. Det som arbetsgivare kan finna något besvärligt är att de i förhandling måste utveckla grunderna till varför man behöver göra undantag från turordningen på grundval av bristande kompetens. Arbetsgivarna önskar förstås att de på egen hand skulle kunna avgöra vilka som ska vara kvar i händelse av uppsägningar på arbetsplatsen.

Sverige har ett välavvägt system för att hantera förändringar på arbetsplatserna. Jämfört med situationen i många av våra konkurrentländer går det både snabbt och är förhållandevis ”billigt” att säga upp anställda.

Men självklart finns det säkert anledning att diskutera hur lagstiftning och ingångna avtal fungerar. Men det ska vara en fråga som parterna bäst hanterar. Olika branscher har olika behov av att reglera förhållanden. Styrkan med den svenska lagstiftningen när det gäller arbetsmarknaden är just att den är dispositiv. Arbetsmarknadens parter kan därmed finna de för den aktuella branschen bästa lösningen (vilken över tid kan förändras och förfinas).

Men detta bygger på att parterna på arbetsmarknaden ses som jämbördiga. Muf:s förslag syftar enbart till att försvaga de anställdas möjligheter att påverka sina villkor.

Länkar: SvD, SvD, SvD, di.se, dn.se, SvD

Myten om anställningsskyddet


Under de senaste åren har debatten om lagen om anställningsskydd ökat. Vissa kretsar inom de borgerliga partierna driver som en prioriterad fråga att förändra lagen. Detta har samtidigt gjort att arbetsgivarnas organisationer har lagt ökat fokus på att kräva förändringar i en för arbetsgivarna gynnsam riktning.

Det kritikerna av LAS driver gemensamt är att turordningsreglerna måste förändras. De kräver att ”kompetens” måste få gå före anställningsår när man ska bestämma vilka som måste lämna företaget i samband med uppsägningar. De underblåser gemensamt myten om att det skulle vara omöjligt att behålla kompetent personal vid uppsägningar.

I onsdags skrev representanter för LO-TCO Rättsskydd ett inlägg om lagen. De menar, i motsats till kritikerna, att det visst är möjligt att behålla den kompetenta personalen när man behöver minska den. De menar vidare att ett antal domar snarare har gjort det lättare för arbetsgivare att kringgå lagens idé. De skriver att …

… Den som ska jobba kvar måste enligt Las klara de arbetsuppgifter som kommer att finnas kvar i företaget. Bland de arbetstagare som klarar jobbet ska arbetsgivaren låta den som arbetat längst vara kvar. Denna ordning ger uttryck för en rimlig intressebalans och stämmer väl överens med det allmänna rättsmedvetandet. Dessvärre har Arbetsdomstolen försämrat det skydd som turordningsreglerna ger genom ett par domar från 2009 och 2011. Domarna slår fast att det är möjligt för stora arbetsgivare att genom omplacering godtyckligt välja ut vilka som ska drabbas av arbetsbristuppsägningarna. Dessa arbetstagare skyddas då varken av kravet på saklig grund eller av turordningsreglerna.

Debattörerna säger vidare att, trots lagens syfte att tillsvidareanställning (fast …) ska vara normen, så ökar antalet som är visstidsanställda (tidsbegränsade …). Idag har omkring 700.000 personer en tidsbegränsad anställning. Den borgerliga regeringen har genom förändring av lagen gjort det möjligt för arbetsgivare att stapla korta anställningar ovanpå varandra. Det är detta som gjort att EU överväger att stämma Sverige inför EU-domstolen för att ej ha infört visstidsdirektivet på ett korrekt sätt.

De menar dessutom att bestämmelsen om företrädesrätt till återanställning har urholkats genom det sätt som Arbetsdomstolen har tolkat lagen. Det gör att arbetsgivare kan hyra in arbetstagare i stället för att anställa tidigare anställd personal. Det finns en myt om att Sverige har världens hårdaste regler för anställningsskydd och att det är osedvanligt dyrt att göra sig av med icke önskvärd personal.

Men som det sägs i debattinlägget – en undersökning av OECD från 2008 visar att Sveriges anställningsskydd hamnar först på 27 plats av 40 länder.

Det behövs verkligen en mer sansad debatt om det svenska anställningsskyddet!

Länkar: SvD, Arbetet

Huruvida en generaldirektör ska få sparken


Jag har under några dagar funderat över affären kring Tillväxtverket. Den slutade med att generaldirektören har fått lämna den posten för andra arbetsuppgifter inom regeringskansliet. Eftersom hon har ett förordnande på sex år är parterna bundna till varandra under den tid som avtalet gäller. Jag har ju sett och hört att många människor är upprörda över detta faktum. Hon borde ha fått sparken direkt och börja stämpla (som vanligt folk)!

Att vara generaldirektör är i många stycken en något utsatt position. Man är tillsatt av den politiska ledningen för att utföra det uppdrag som myndigheten har på sin roll. Det innebär att ens arbete kommer att granskas av media, av politiker och av andra personer/organisationer som på något sätt har intresse för den verksamheten.

En generaldirektör som på något sätt kliver fel (det behöver i sig inte vara regelbrott, något olagligt etc) och får medias granskning på sig kan ju av politiska skäl behöva tas bort från arbetet för att ge myndigheten och/eller den politiska ledningen arbetsro. Det finns många skäl till varför en ansvarig regering kan anse en sådan person som fortsatt olämplig i den aktuella rollen. Det är vidare viktigt att en generaldirektör har tillräcklig anställningstrygghet så att man kan utföra sitt arbete men samtidigt kunna vara obekväm gentemot den politiska ledningen. För att driva verksamheten framåt kan man ju ibland behöva framföra för sittande regering obehagliga sanningar ibland.

Ska man kunna rekrytera personer till sådana arbeten kommer det att behövas regleras under vilka villkor man ska ta jobbet. I någon mening kan ju en generaldirektör jämföras med en verkställande direktör inom näringslivet. En sådan person omfattas inte av lagen om anställningsskydd. En sådan person kan få sparken över dagen. Å andra sidan har man ju reglerat i avtal vad som gäller mellan företaget och VD i sådana fall. Inkomstgaranti för en period brukar följa med. Det är ej heller knappast orimligt att det är så.

Clas Lindgren, departementsråd och chef för enheten för statens arbetsgivarpolitik, förklarar i SvD varför man valt konstruktionen med sexåriga visstidsanställningar:

Den svenska arbetsrätten ger dock relativt begränsat utrymme för visstidsanställningar. Tanken med sådana är att arbetstagare inte ska kunna utnyttjas i en vikariekarusell och att arbetsgivare därför efter en tid måste tillsvidareanställa.

Med generaldirektörerna har man gjort ett avsteg och som kompensation för detta har man sagt att man därför inte kan säga upp dem. Däremot kan man omplacera.

Sten Heckscher har på regeringens uppdrag utrett det rådande systemet. Han föreslår att dagens system ska fortsätta gälla med, tydligen, några detaljförändringar. Det är väl bra att detta system löpande granskas och filas på.

Jag anser det inte orimligt att en verkställande direktör, en generaldirektör eller någon annan person i en liknande position har avtal som innebär en inkomstgaranti för en lämplig tidsperiod. Att åta sig ett sådant arbete innebär ju en risk för att man kan få sluta sin tjänst med mycket kort varsel. Vad det handlar om är ju att finna en rimlig kompromiss mellan anställningsskyddsregler (som de flesta av oss med anställning omfattas av) och, i detta fall, ansvarskrävande i politiskt styrda organisationer. Även en sådan person förtjänar någon form av ordning och trygghet i sina anställningar.

Länkar: SvD, Aftonbladet, di.se, SVT, SvD, dn.se, SvD

Andra som skrivit: Ulf Bjereld, Martin Moberg, Peter Johansson

%d bloggare gillar detta: