Bloggarkiv

Ett slutbetänkande med få konkreta förslag


Igår presenterade den parlamentariska socialförsäkringen sina förslag. Utredningen har producerat 1.100 sidor med, vad media skriver, få konkreta förslag. Jag har inte haft någon möjlighet att själv ta del av vad man föreslår.

När det gäller sjukförsäkringen verkar man vara överens om att 80 % av de försäkrade ska erhålla en ersättning om 80 % av lönen vid sjukdom. Man är överens om att införa ett karensavdrag som motsvarar en femtedel av veckolönen. Mer otydligt öppnar man tydligen för att slopa den bortersta ”parentesen” (konstigt ord egentligen) i sjukförsäkringen. Men då ska, enligt en del personer, ett antal förutsättningar vara klara.

När det gäller arbetslöshetsförsäkringen verkar man vara överens om att försäkringen ej ska vara obligatorisk, att man ska kunna ”fyllnadsstämpla” under en period om 60 veckor. Man är överens om att taket för ersättningen ska indexeras (följa kostnadsutvecklingen) men inte vilken nivå taket ska ha.

Med tanke på de låsningar och den splittring som funnits mellan de politiska partierna är det kanske inte helt förvånande att utredningen tagit ställning endast i en serie mindre kontroversiella frågor. De förändringar som de borgerliga partierna genomförde i sjuk- som arbetslöshetsförsäkring har ju varit starkt ideologiskt laddade.

Moderaterna ser endast gott i de förändringar man drivit i genom av sjukförsäkringen. När det gäller arbetslöshetsförsäkringen ville de med allt i världen undvika ett obligatorium, vilket de övriga borgerliga partierna gärna vill införa. Moderaterna kan däremot inte tänka sig att höja ersättningen till de arbetslösa vilket allianskamraterna har meddelat sin vilja att göra.

Motsättningar och motstånd har inte alltid gått efter ideologiska stridslinjer. Det är klart som tusan att utredningen förmodligen nått vägs ände med tanke med det uppdrag som utredningen levde med. Däri delar jag Vänsterpartiets kritik mot utredningen. Samtidigt får man se till det positiva.

Mig gör det inte jättemycket att ett borttagande av den bortre parentesen i sjukförsäkringen dröjer. Viktigare för mig är att reformera rehabstegen. Den gör att människor efter redan 180 dagars sjukskrivning riskerar att förlora sin ersättning och till och med sin anställning för att övergå till arbetslöshetsförsäkringen. Det är mycket viktigare att bygga upp väl fungerande rehabiliteringsverktyg där ansvaret delas mellan den sjukskrivne, arbetsgivaren och Försäkringskassan/Arbetsförmedlingen.

Idag ligger det nästan helt och hållet på den sjukskrivne att tillse att åtgärder kommer igång hos arbetsgivare och myndigheter. Det krävs friska människor för att se till sin rätt och sitt behov av stöd i händelse av längre sjukskrivning.

Det är positivt att ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen indexeras. Nu lägger jag stora förhoppningar hos regeringen att finansiera en höjd ersättning i kommande budget. Jag har förståelse för att de kanske behövs en flerstegsraket för att nå målet om att 80 % av de arbetslösa får 80 % av tidigare lön i ersättning. Det är också bra att man förändrar systemet med fyllnadsstämpling.

Länkar: ArbetetArbetetArbetetArbetet, SVT, dagens arena, SvD, politism, Ekot, di.se, dagens arena, dagens arena, dagens arena, dn.se, SvD

Fler som skrivit: Kjell Rautio, Åsa Forsell

Utförsäkringarna fungerar inte


Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll har uttryckt regeringens strävan om att avskaffa de blinda och döva tidsgränserna i sjukförsäkringen. Annika konstaterar helt kort att detta tar bort resurser från Arbetsförmedlingen och att väldigt få av de sjukskrivna har återgått i ordinarie arbete.

Men då de förändringar som den tidigare borgerliga regeringen genomförde är en grundpelare i deras uppfattning om sjukförsäkringen kan de ju inte låta denna ministerns uppfattning stå oemotsagd. Johan Forssell, vice ordförande (M) i socialförsäkringsutskottet, driver i ett debattinlägg tesen att de fasta tidsgränserna, tvärtemot regeringens uppfattning, har fungerat väl.

Det som är intressant är att sjuktalen var sjunkande redan innan en borgerlig regering tillträdde och genomförde sina reformer av sjukförsäkringen. Men, sedan några år tillbaka ökar åter sjuktalen – trots införda fasta tidsgränser. Det borde vara uppenbart att det behövs andra åtgärder än fasta tidsgränser för att snabbare hjälpa sjukskrivna åter till ett arbete.

Den borgerliga regeringen kallade sina reformer för ”rehabkedjan” trots att inte särskilt mycket av rehabåtgärder har tillförsäkrats långvarigt sjukskrivna. Det borde vara som Annika Strandhäll skriver i ett genmäle, att …

Den sjuke ska ha rätt till avstämningspunkter och tidig rehabilitering. Den som är sjukskriven i längre tid än två månader löper stor risk för ett långt sjukfall. Hit ska vår energi riktas. Att lägga en stupstock vid dag 914 hjälper inte inflödet in i långa sjukskrivningar, det säger sig självt.

 

%d bloggare gillar detta: