Bloggarkiv

Om det goda i att sänka löner


Arbetsgivarorganisationen Almega har presenterat en ny rapport som, enligt dem, visar att 346 000 personer i Sverige har en svag arbetsmarknadsförankring. Med stöd av rapportens slutsatser argumenterar man för att fler personer borde arbeta på en lägstalön och att man ska vara väldigt försiktiga med fortsatta höjningar av de lägsta lönerna. Sålunda borde fler personer kunna få en första anställning och därmed på sikt gå vidare till bättre betalda arbeten.

LO invänder, inte särskilt förvånande, emot Almegas uppfattning i frågan. Agneta Berge menar att det skulle drabba personer som redan lever på ganska små ekonomiska marginaler. Ett gott exempel på det är ju USA där väldigt många människor har fastnat i ett låglöneträsk och framlever sina liv som ”working poor”.

Det är litet intressant att just de lägsta lönerna röner sådant förhållande stort intresse bland makthavarna. Det finns ju politiskt stöd i regeringen för en utveckling med sänkta ingångslöner. Diskussionen om de allra högsta lönerna är ju motsatt en ickefråga. Arbetsgivarnas organisationer argumenterar mångordigt för det goda i att betala företagens högsta befattningshavare för deras hårda arbete. Man undanber sig å det bestämdaste andras råd och uppfattning i frågan.

Men det förstås lika intressant att diskutera värdet av att avlöna och premiera företagens högsta ledningar. Dagens Industri har tagit del av en undersökning som antyder att allt för höga ersättningar till de högsta cheferna kan vara direkt skadliga för företagets utveckling. Det finns ju vidare rapporter som visar på det negativa av att de anställdas andelar av företagens överskott minskat.

Nåväl – arbetsgivarna framhåller sina åsikter och intressen i denna fråga. Almega kommer att driva frågan om det goda i att hålla nere löner inom de verksamhetsområden vari de verkar.

De fackliga organisationerna förbehåller sig rätten att verka för bättre förhållanden för de anställda.

Länkar: SvD, di.se, SvD, dn.se

Fler som skrivit: Leine Johansson

Är det fackets fel?


Arbetsgivarorganisationen Almega har betalat för införande av annonser i anledning av den pågående konflikten med Seko. Arbetsgivarnas budskap är enkelt och sammanfattas som att ”Arbetsgivarna vill förhandla men facket väljer strid”.

Denna arbetsmarknadskonflikt kan dra ut på tiden om inte medlarna till idag har funnit den heliga graal som gör att parterna kan acceptera någon form av kompromiss. Seko har valt att ta strid för att deras medlemmar ska ges möjlighet till fastare och tryggare anställningar. Arbetsgivarna vill i sin kostnadsjakt kunna använda de anställdas tid så flexibelt som möjligt.

Konflikten rör en för arbetsgivarna viktigt principfråga – deras arbetsledningsrätt. Den har under tidens gång med ökad facklig styrka och genom lagstiftning något begränsats. Det är klart att arbetsgivarna skulle vilja slippa uppsägningstider och inskränkningar i hur man vill anställa människor.

Almega  har blivit till något av Svenskt Näringsliv främsta uppskickande av testballonger. Inom Almega finns växande servicebranscher. Därför är det av vikt för den samlade arbetsgivarkåren att hålla emot fackliga strävanden som begränsar arbetsgivarnas möjligheter att flexibelt använda de anställdas tid.

Man kan därför lika gärna hävda att det är arbetsgivarna som valt strid framför diskussion i denna fråga.

Länkar: Arbetet, SvD, politism, Aftonbladet ledare

Fler som skrivit: Martin Moberg, Martin Moberg

En allmän omställningsförsäkring


Företrädare för Miljöpartiet och arbetsgivarorganisationen har fått en gemensam debattartikel publicerad. De föreslår införandet av en allmän omställningsförsäkring för de personer som inte omfattas av de idag gällande försäkringarna för arbetslöshet och sjukdom.

Debattörerna menar i sitt inlägg att dagens försäkringssystem inte helt och fullt fångar upp de som arbetar på dagens arbetsmarknad. Onekligen finns det något i det argumentet. De hårdare kraven i arbetslöshetsförsäkringen har gjort det svårare för ungdomar med många och korta anställningar att kvalificera sig för de villkor som finns i försäkringen. Det har gjort att många väljer bort medlemskap i en arbetslöshetskassa.

Vidare har förändringarna i sjukförsäkringen gjort att många människor har blivit utförsäkrade från socialförsäkringssystemet och fått gå till kommunernas försörjningsstödskontor.

Vad debattörerna presenterar är en högst sketchartad presentation av en ny försäkring. Det gör det svårt att säga vare sig bu eller bä till det man presenterat. De hoppas dock ge ny energi till diskussionerna inom den parlamentariska socialförsäkringsutredningen.

Miljöpartiets och Almegas tankar behöver konkretiseras högst betydligt för att kunna få något djupare inslag i den gällande debatten. Jag vet inte om de kommer att lyckas med sitt uppsåt. Låsningarna är allt för hårda inom den parlamentariska socialförsäkringsutredningen. Det är inte troligt att något kommer att ske innan nästa års allmänna val. Moderaterna kommer att låsa alla förändringar av arbetslöshetsförsäkringen och motsättningarna vad gäller sjukförsäkringen är knappast möjliga att överbrygga.

Det känns inte som om tajmingen för publicerandet av detta gemensamma debattinlägg var det allra bästa. Risken/chansen är uppenbar att inlägget försvinner utan att lämna djupare spår i debatten.

Länkar: SvD, dn.se, Arbetet

Fler som skrivit: Mikael Dubois

Om att låta demokratin begränsas av juridisk hörsägen


Sverige har inte lämnat ifrån sig någon kompetens till EU vad gäller socialförsäkringar och välfärdssektorn

Under senhösten och vintern har Socialdemokraterna och LO presenterat sina förslag till hur man skulle kunna begränsa uttag av vinster i sådan välfärdsproduktion som sker med offentliga medel.

Denna debatt inom arbetarrörelsen startade i samband med att LO-kongressen våren 2012 antog en motion som förespråkade en ”non-profit-princip” i offentlig verksamhet. Partiets (S) och LO:s förslag har delvis olika inriktning och förslag. Förslagen kommer att diskuteras på den stundande socialdemokratiska kongressen.

Oavsett vilket beslutet blir senare i vår har från borgerligt och arbetsgivarhåll inletts en mediakamp emot de idéer som presenterats från vänster. Almega, som är den arbetsgivarorganisation som organiserar privata välfärdsföretag, presenterade under tisdagen ett inlägg i debatten. I stället för att diskutera huruvida privata inslag i offentligt finansierad välfärdsproduktion är att föredra väljer de en förment neutralt juridisk argumentation. De menar att gällande EU-lagstiftning förhindrar genomförande av LO:s och socialdemokraternas förslag. Ulf Lindberg, näringspolitisk chef på Almega, säger

När EU-rätten nu visar sig sätta stopp för att behandla utförare i välfärden olika beroende på driftsform eller ägare måste Socialdemokraterna och LO bekänna färg. Antingen accepterar man som i dag konkurrens på lika villkor och fortsätter utveckla kvalitet och valfrihet tillsammans med företagen i välfärdssektorn, eller så gör man gemensam sak med de som vill vrida klockan tillbaka; avskaffa valmöjligheterna i skola, förskola vård och omsorg och driva all verksamhet i offentlig förvaltning.

Det tog inte lång tid innan denna juridiska invändning från Almega kritiserades. I ett inlägg diskuterar Claes-Mikael Jonsson (jurist LO) och Dan Holke (chefsjurist LO-TCO Rättsskydd) huruvida EU-rätten är så omedgörlig som Almega låter förstå. Ingen blir väl särskilt förvånad över att de kommer fram till en annorlunda ståndpunkt än arbetsgivarnas stormtrupper. De säger, bland annat, att …

De jurister som med bestämdhet säger sig veta var gränserna går riskerar att begränsa även det demokratiska handlingsutrymmet och möjligheten till politiska val. Även om vi själva är jurister anser vi inte att det är jurister som ska avgöra hur den svenska välfärdssektorn ska utformas.

Motstånd handlar om att använda det nationella handlingsutrymmet. Lojalitet handlar om att värna frihandeln. Det är nödvändigt att svenska politiker hittar en balans mellan lojalitet och motstånd mot EU-rättens krav och har en kritisk hållning till uttolkare av EU-rättens krav. Det finns rikligt med falska profeter.

Jag kan inte påstå att jag sitter inne med den absoluta sanningen i denna fråga. Men ingen kan väl ändå undgå att medge att Claes-Mikael och Dan har en poäng i vad de säger. Det finns inga absoluta och ostridiga juridiska sanningar. Det är endast genom tolkning i domstol som det fastställs hur lagen ska tolkas.

Därför ska Almegas inlägg tolkas, inte som en absolut sanning, utan som ett inlägg i debatten där man uttrycker sin åsikt. Vare sig mer eller mindre än så.

Länkar: DN Debatt, DN Debattdn.se, SvD Brännpunkt, ka.seArbetetArbetet, SVT, SvD, dn.se, dagens arena, di.se

Andra som skrivit: Ola Möller

En fråga om Svenskt Näringslivs trovärdighet


Svenskt Näringsliv skriver en del intressanta saker på sin avtalssite. De skriver sådant som …

Därför måste exportbranscherna gå före i lönebildningen och träffa avtal på nivåer som gör att de kan behålla sin konkurrenskraft. De avtalen ska utgöra ett riktmärke för övriga branscher.

… och …

Ska märket stärka konkurrenskraften får inga grupper strunta i märket.

Mats Åkerlind, förhandlingschef för Sveriges Byggindustrier, säger i ett inlägg att …

Vi måste anpassa oss till den konkurrensutsatta industrin och låta den sätta normen för löneökningarna. Om Byggnads drar iväg med sina lönekrav kommer vår bransch att dra till sig kompetens från den konkurrensutsatta industrin som i sin tur försvagar industrin, vilket i sin tur leder till färre jobb i Sverige. Det gagnar ingen.

Dag Klackenberg, vd för Svensk Handel säger att …

Vårt avtalsbud är unikt eftersom vi redan från början visar var vår gräns går och vad som finns att få. Vi är beredda att acceptera den lönenivå – det märke – som finns på arbetsmarknaden, även om löneökningarna är för höga för många av våra medlemsföretag. Nu måste vi och facket gemensamt visa att vi kan ta ansvar för den svenska lönebildningen.

Svenskt Näringsliv ogillar högeligen LO:s jämställdhetspotter och agerar på vad sätt de kan för att förmedla sin syn på sådana ohemula krav. Svenskt Näringsliv strävar förstås efter att vara en organisation som är trovärdig och konsekvent i allt vad de företar sig. Därför kommer det att bli intressant att se hur de agerar (om de agerar) på sin medlemsorganisation Almega utspel idag. Jonas Milton, VD för Almega, säger nämligen att …

Det rådande industrimärket är på tok för högt, det krävs minst en halvering för tjänstesektorn.

Kommer Urban Bäckström att, likt det amerikanska kavalleriet, rycka ut till industriavtalets försvar? Jag misstänker att Urban inte kommer att göra något särskilt för att åthuta Jonas Milton i denna fråga. Men det innebär bara att Svenskt Näringsliv avslöjas som opportunist i denna fråga och att organisationens trovärdighet försvinner all väg.

Vi får se vad som händer.

Länkar: Arbetet, TCO-tidningen, Arbetet, Ingenjören, Ekot

Almega gillar inte industrins avtal


Inför och under den avtalsrörelse som nu pågår var Svenskt Näringslivs, SN, mantra att predika de för internationell konkurrens utsatta industrins lönenormerande roll. Man kritiserade LO:s förslag till jämställdhetspotter, särskilt som det sedan uppstod en spricka mellan LO-förbunden i denna fråga. Organisationen kommer alldeles säkert att ta minsta möjlighet att kritisera LO och de förbund som ingår i LO:s samordning om de börjar driva kravet om en högre löneökning till den jämställdhetspott man är överens om.

Men det är tydligt att SN heller inte är konkret i frågan om industrins lönenormerande roll. Idag har Almega, ett av SN:s medlemsförbund, kritiserat industriavtalen för att vara ”… illa anpassade för tjänstesektorn”. SN har släppt fram denna ståndpunkt på sin specialsajt om avtalsrörelsen. Det betyder att man kommer att låta Almega driva sina frågor om ”företagsanpassade” löneavtal och lägre ingångslöner i avtalsrörelsen. SN kommer att kritisera fackliga organisationer som kan komma att ställa krav på löneökningar ovan nivån på industriavtalen. Men de kommer inte att hindra egna medlemsförbund att driva krav på lönenivåer som ligger på en annan nivå än de nyligen träffade industriavtalen.

Det är tydligt att SN inte tvekar att tala med dubbel tunga i denna fråga. Det gör ju i sin tur att deras trovärdighet i denna fråga minskar i motsvarande grad.

Länkar: di.se, TCO-tidningen, di.se, di.se, Ekot

Industribloggare: Patrik Renfors

Almegas (moderna) avtalskrav


Idag har arbetsgivarorganisationen Almega, medlem av Svenskt Näringsliv, presenterat sina avtalskrav inför den kommande avtalsrörelsen. De definierar sina krav som ”modernisering”. Det brukar låta så när arbetsgivarna vill att mer av förhållandet på arbetsplatserna ensidigt ska beslutas av dem själva. En del var ju känt sedan tidigare. Frysta ingångslöner ska ”minska trösklarna” till arbete. De säger att det är bättre att tjäna litet i början – sedan ska lönerna öka snabbt. Samtidigt vill de att lönerna mer ska bli ett verktyg för arbetsgivaren att belöna dem man anser särskilt väl förtjänar det. De säger att alla har rätt till lön – men inte löneökning.

Man vill ha ”rätt folk på rätt plats vid rätt tid” men utvecklar inte detta särskilt tydligt på sin hemsida. Man kan väl misstänka att arbetsgivaren mer fritt ska kunna anställa och hyra in ”medarbetare” på korta tider och att snabbt kunna avsluta ”förhållandet” mellan företag och anställd. Det finns på detta sätt en likhet mellan Teknikföretagens krav presenterade häromdagen och Almegas strävan. De anställda har att anpassa till en tillvaro som en slit- och slängprodukt på arbetsmarknaden.

Almegas strävan känns inte särskilt ”modern”. Människor behöver trygghet och en känsla av att kunna bygga ett liv på lång sikt. Får arbetsgivarna som de vill riskeras detta. Det gäller att finna en balans mellan företagens berättigade krav och de anställdas. Men det är tydligt att arbetsgivarna är på offensiven och ställer skarpare krav och förhandlingspositioner. Det kan onekligen bli en het avtalsrörelse där det kan bli som så att lönefrågan nästan får en underordnad ställning för att avvärja de värsta arbetsgivarkraven. Men detta kanske är taktiken – att långsamt mala ned det fackliga motståndet?

Dock ska de ha en eloge för att de valde att inte presentera sina avtalsförslag samma dag som regeringens höstbudget. Det har inneburit att kraven synts mer i media än de som Teknikföretagen presenterade.

Länkar: LO-tidningen, TCO-tidningen, Ekot, di.se, dn.se

Skrivet av andra: Peter Andersson, Tobias Gerdås, Daniel Gullstrand

Industribloggare: Carola Andersson, Leine Johansson

Kampen om ingångslönerna


Tidningen Lag & Avtal har en intervju med Jonas Milton, VD för Almega (en till Svenskt Näringsliv ansluten arbetsgivarorganisation. Han vidhåller i samtalet organisationens tidigare framförda krav om att frysa ingångslönerna inom branschen. Han menar att arbetsgivarna att de pengar de sparar på de unga ska …

… läggas på anställda med erfarenhet. Då får vi ett större lönespann och arbetsgivarna får en morot att anställa ungdomar.

De verkar vara upplagt för en ordentlig kamp om de lägsta lönerna med arbetsgivarna inom servicebranscherna. Inom industrin är det ganska få som arbetar på nivåer som motsvarar avtalens lägstalöner. Så är det inte inom servicenäringarna inom LO:s område. Det är branscher som lever under hård priskonkurrens. Det har knappast heller gynnats av att staten valt att subventionera en del av denna bransch genom rut-avdrag och delvis genom sänkta inkomstskatter. Det är en tydlig signal från lagstiftarna att denna typ av jobb inte ska få kosta för mycket. Det är klart att arbetsgivarna då känner sig styrkta av den borgerliga regeringens uttalade ambition att skapa en låglönemarknad.

Ett större lönespann kan ju skapas på huvudsakligen två sätt – antingen höja de högsta lönerna eller de lägsta. Ett tredje sätt är väl att kombinera detta. Arbetsgivarna vill ju helst hålla nere sina kostnader eftersom de har svårt att höja priserna. De har dessutom svårare att rationalisera verksamheten – vilket ju sker inom industrin. Den fackliga ambitionen är ju tvärtom att hålla uppe lönerna för att minska lönekonkurrensen nedåt. Hur det går påverkas förmodligen av vilken nivå industrins löneökningar landar på.

Länkar: Lag & Avtal, Aftonbladet

Industribloggare: Leine resonerar om frikort och restaurangmoms, Patrik funderar över Oxelösunds framtid

%d bloggare gillar detta: