Bloggarkiv

Rotutfyllnad


Rot-avdraget missbrukas systematiskt

För några dagar sedan sände TV-programmet Agenda ett reportage om hur rot-avdraget har tagit fram det bästa(?) av kreativitet bland företag. De kringgår lagens bestämmelser om att avdraget endast ska subventionera arbetskostnaden.

Genom att höja priset på arbetskostnaden och samtidigt sänka kostnaden för material levererar man en billigare tjänst till den glade köparen i villa och bostadsrätt.

Enligt programmet har inte Skatteverket något större intresse av att lägga resurser på att komma åt detta fusk. Det beror, bland annat, på att regelverket till viss del är ganska otydligt. Sedan införandet har statens kostnad för rotavdrag fyrdubblats.

Det förmenta syftet med detta avdrag var att komma åt svartarbete. Det finns dock undersökningar, utöver Agendas, som visar att det svarta arbetet inte är borta. Det lever i symbios med det vita. Betalningarna sker vitt men arbetet kan fortfarande utföras svart. Till detta kommer det kreativa användandet av att höja kostnaden på arbetet.

Det verkar som om det skulle behövas en större översyn av denna reform. Men då den borgerliga regeringen tar varje tillfälle att glädjas över att allt fler använder avdraget känns det inte särskilt troligt att den kommer att ta sådana initiativ. Inte särskilt som deras kärnväljare tillhör de som oftast utnyttjar rot- och andra avdrag.

Men nu verkar vi ha en situation där företagare som valt att offerera på ett ärligt sätt drabbas när konkurrenter inte gör det.

Länkar: UG, SvD, SvD, SvD, SvD, dn.se, Byggnadsarbetaren

Andra som skrivit: Leine Johansson, Ola Möller, Martin Moberg

Om att inte utmana det som har blivit normalt


En fråga om förtroende

TV-programmet Agenda diskuterade under söndagen hur politiken har anpassats till det borgerliga förklaringsövertaget.

Det kommande valet 2014 kommer att bli väldigt viktigt för de röd-gröna partierna. Det märker man, bland annat, genom den försiktighet varigenom man formulerar sin politik.

Magdalena Anderssons uppgift är att vara bättre än Anders Borg på att bibehålla stabila offentliga finanser. Debatten dem emellan blir till en tävlan i ekonomiskt ansvar. Knappast något politiskt parti vågar att ens viska ordet ”skattehöjning”.

Den borgerliga regeringen utnyttjar detta faktum för att låsa fast oppositionspartiernas argumentation. De borgerliga har på det sättet en enklare uppgift än oppositionen. Å andra sidan har socialdemokraterna tidigare lyckats med att förklara att ett modernt välfärdssamhälle inte kommer gratis. Jag kan hålla med Ursula Berge när hon i programmet säger att …

Det måste ske en viss anpassning till verkligheten. Men man måste ändå våga tro att de socialdemokratiska värderingarna bär. Det självförtroendet tycker inte jag man signalerar i dag.

Ibland känns det som om interna opinionsundersökningar allt för mycket styr vad man vågar säga utåt. Nästan alla partier trängs i den politiska mittfåran med allt mer utslätade budskap. I en sådan situation får det politiska budskapet allt mindre värde. Förtroendet för personen väger mer.

Jag tror på att socialdemokraterna måste våga mer – att stå för sina traditionella värderingar. Socialdemokraterna, tillsammans med MP och VP, kommer dock säkert att manövrera försiktigt inför det kommande valet. Den borgerliga regeringen kommer att spela på sin sammanhållning och peka på det (menar de) splittrade röd-gröna alternativet.

Valrörelsen kommer i slutändan handla om förtroende för personer och delvis om de politiska budskapen.

Länkar: Agenda, SVT

Ojämlikheten bland barnfamiljerna har ökat drastiskt


Finns den?Det har efter TV-programmets Agenda nyligen sända program om barnfattigdom förts en debatt om hur den ska definieras efter svenska förhållanden. Vad jag förstått så pekade programmet på vissa överdrifter som en del organisationer påstått i sin marknadsföring. Fattigdomen bland svenska barn (i praktiken familjer) ser inte ut som i de fattigaste länderna.

Tapio Salonen, som är den som gör den årliga rapporten för Rädda Barnen kom inte till tals i programmet. Han skriver i Svenska Dagbladet att …

… det är viktigt att skilja mellan olika samhällsaktörers tolkningar och kampanjer i frågan och den forskning som frågan utgår från.

Han beskriver de accepterade svenska sätten att definiera ekonomisk utsatthet bland familjer/barn. Han använder två begrepp:

  • låg inkomststandard
    Detta är ett mått som SCB och svenska myndigheter utvecklat och som speglar om hushållets disponibla inkomster täcker en utgiftsnivå för nödvändigheter som bostad, mat och annat elementärt för att klara en löpande miniminivå.
  • försörjningsstöd
    Det andra delmåttet som Rädda Barnens årsrapporter utgår från är ifall barn lever i hushåll som erhållit försörjningsstöd (tidigare socialbidrag) under aktuellt år. Dessa barnfamiljer har genomgått en behovsprövning och tvingas leva med en stram ekonomi, i kronor räknat ungefär på samma nivå som låg inkomststandard.

Han konstaterar att vart åttonde barn lever i ett ekonomiskt utsatt hushåll. Utvecklingen de senaste åren är att skillnaderna mellan de som lever i ekonomiskt utsatta hushåll har ökat drastiskt jämfört med de med ”normala” inkomster eller högre. Han säger vidare att …

I den fortsatta belysningen av ojämlikhetens konsekvenser i ett välmående samhälle som det svenska är det väsentligt att debatt och åtgärder grundas i kunskap och fakta, inte i grumliga föreställningar och fördomar.

Denna utveckling har inte skett utav en slump. Det har skett genom medveten politik under en längre period än den med borgerlig politik. Men det har blivit tydligare under de sista åren. Men det är förstås viktigt att debatten förs med korrekta uppgifter som kan granskas.

Länkar: SvD, Aftonbladet, dn.se, Arbetet

Om en hotad demokrati


På söndagen den 9 december handlade Agenda om ”Hotet mot demokratin”. Programmet utgick från en undersökning som Brottsförebyggande rådet (Brå) gjort på uppdrag av regeringen.

Brå har vänt sig sig till de 13.845 ordinarie ledamöterna i kommuner, landsting, regioner och riksdag som fanns registrerade hos Valmyndigheten den 1 december 2011. Av dem har 9.427 svarat, vilket innebär en svarsprocent på 68 %. Det är inga trevliga siffror som kommer fram i undersökningen. Närmare 16 %(1.455 personer) uppger att de någon gång under 2011 har utsatts för brottsliga eller liknande obehagliga händelser som de sätter i samband med uppdraget som politiker. Var tredje rikspolitiker (36 %) anger att de har utsatts hot. Ungefär var femte händelse har polisanmälts.

Den allvarligaste konsekvensen för de politiker som utsatts är att flera har påverkats till att fatta ett annat beslut eller vidta en annan åtgärd än vad de ursprungligen hade tänkt. Den vanligaste konsekvensen var att man som politiker har undvikit att engagera sig eller uttala sig i en specifik fråga. Ett stort antal politiskt aktiva har övervägt att avsluta sina politiska uppdrag.

Birgitta Ohlsson, som är den för rapporten ansvarige ministern, intervjuas i programmet. Hon säger, bland annat, att …

Vi har redan för få som engagerar sig politiskt i dag. Det är farligt om vi hamnar på ett sluttande plan där vi börjar tillämpa självcensur. Många känner att de får sin rörelsefrihet begränsad, även tankemässigt.

Jag vill göra klart att var och en som vill engagera sig politiskt självklart ska få göra det utan att riskera att utsättas för hot eller andra kränkande handlingar. Den svenska demokratin bygger på att vanliga människor deltar i den politiska processen. Antingen som medlemmar i ett politiskt parti (enbart) och/eller företräda sitt parti i offentliga församlingar. Det politiska samtalet ska ske med respekt för människors olika åsikter och, självklart, i enlighet med den svenska lagstiftningen.

Det får inte bli så att politik blir något som enbart en slags elit sysselsätter sig med och försörjs genom. De allra flesta politikerna är ju också människor som utför uppdraget huvudsakligen (ofta enbart) på sin fritid. Politik handlar ibland om att läsa långa luntor och att hålla sig väl informerade i sitt uppdrag. Politiken behöver denna balans mellan de heltidsförtroendevalda och alla de människor som av intresse och på sin fritid utövar sitt samhällsintresse.

Birgitta Ohlsson sade i programmet att varje gång någon förtroendevald politiker lämnar sitt uppdrag på grund av hot om våld är det ett stort nederlag för demokratin. Det går inte annat än att hålla med om det. Jag kan inte påstå att jag har någon lösning på detta. Jag blir dock något beklämd över att läsa att endast en händelse av fem blir polisanmäld. Problemet är förmodligen att många hot framförs anonymt och att man därför inte kommer åt den person som framför hot. Birgitta sade också att …

Vi vill inte att det bara ska vara en viss typ av hårdhudade människor som vågar sig in i politiken. Det är viktigt att unga vågar engagera sig och det gäller att ta det här på stort allvar och att vi även följer upp det från mitt håll, som demokratiminister.

Men det är allas vårt ansvar som politiskt intresserade och aktiva att ta detta ansvar. Det är upp till oss alla att föra en respektfull debatt och diskussion.

Länkar: SVT, SVT, SVT, SvD, dn.se, Ekot, Ekot, E-K

Partiledardebatten söndagen den 6 maj


Jag följde partiledardebatten på Agenda ikväll. Mitt intresse låg på att se hur Stefan Löfven skulle klara sig i sin premiär som partiledare. Inledningsvis debatterade man ”Arbetsmarknaden”. Det framkom knappast några nyheter i debatten. Kända skiljelinjer syntes och hördes ganska tydligt. De borgerliga partiföreträdarna var tydliga med att försöka klistra på socialdemokraterna påståendet att man hellre satsar på bidrag än på arbete. Detta speglar mer de borgerligas syn på våra socialförsäkringssystem än anses vara den av någon slags guds givna sanning. Fredrik Reinfeldt anklagade Stefan Löfven för att vilja fördubbla ”löneskatten” – det vill säga de sociala avgifterna. Det är så den moderata partiledaren ser på det system som finansierar den allmänna pensionen, arbetslöshetsförsäkring, sjukförsäkring etc – vare sig mer eller mindre en straffskatt.

I debatten om vapenexport syntes mer av partiskiljande åsikter inom och mellan de politiska blocken. Detta var ju knappast något nytt. Det verkar trots allt som samtliga partier är överens om att i framtiden tillämpa en restriktivare linje.

I debatten om skolan fick Jan Björklund inleda med att delge världen sin syn på regeringens (som han menade den största förändringen sedan 1842). Gustav Fridolin delade inte utbildningsministerns positiva syn på de fantastiska resultaten av den borgerliga skolpolitiken.

Diskussionen om energipolitiken blev knappast särskilt klargörande. De borgerliga partiledarna pressade Stefan Löfven om hans syn om kärnkraften. Anledningen är förstås den positivare syn om kärnkraft Stefan framförde som IF Metalls ordförande. Onekligen blev han tvungen att slingra sig väldeliga i denna fråga. Samtidigt är det tydligt att de borgerliga partierna hellre chikanera Stefan i denna fråga än att lämna minsta öppning för att starta en blocköverskridande diskussion om energipolitiken. Orsaken är förmodligen den att de borgerliga partiernas överenskommelse 2009 väl kommit till under stor vånda. Börjar man nya diskussioner med fler partier finns ju en risk (för regeringspartierna) att man tvingas ta ställning till frågor som kan splittra den borgerliga sammanhållningen.

Fredrik Reinfeldt försöker envetet befästa synen om den borgerliga regeringen som den ekonomiskt ansvarsfulle och Socialdemokraterna som det (numera) ekonomiskt ansvarslösa. Debatten övergår i en tävlan om att vara det mest ekonomiskt ansvarsfulla. Härefter övergick debatten till att diskutera skatter. För Annie Lööf är ALLA skattesänkningar prioriterade. Stefan och Socialdemokraterna har i detta läge accepterat de jobbskatteavdrag som genomförts och avser heller inte att införa någon fastighetsskatt. Jan Björklund uttryckte det tydligt att han anser de röd-gröna partierna vill höja ersättningar till de som inte vill arbeta. Så är hans syn på arbetslöshetsförsäkringen. Det är bra att han var så pass tydlig i den frågan. Det har man nämligen inte varit tidigare.

Jan Hägglund fick inleda debatten om äldrevården. Han gled snabbt ut från ansvarsfrågan genom att påpeka att detta är ett kommunalt ansvar. Han svarade inte alls på vilket ansvar som regeringen kan ha för villkoren inom äldreomsorgen och hur det kan bli bättre. Stefan var tydlig med att man inte kan förbjuda vinster inom äldreomsorg. Jan Hägglund passade på att med nålstick implicera partisplittring inom den röd-gröna oppositionen.

Stefan Löfven gjorde ett högeligen habilt intryck i denna debatt. Det var tydligt att han inte är en lika slipad politisk debattör som Fredrik Reinfeldt. Det behöver inte vara en nackdel för Stefan. Fredrik har en tendens att bli arrogant och översittande. Han har en fantastisk förmåga att (liksom Anders Borg) inte besvara direkta frågor. Debatten tydliggjorde redan kända skillnader mellan partierna och de politiska blocken.

Länkar: Aftonbladet, dn.se, dn.se, Rapport, Rapport, SvD, dn.se, Ekot, Rapport, Rapport, Rapport, SvD, SvD, di.se, SvD, dn.se, di.se, SvD, dagens arena, di.se, di.se

Andra som skrivit: Helena Ericson, Johan Westerholm, Martin Moberg, Ulf Bjereld, Peter Johansson, Peter Andersson, Tokmoderaten, Kent Persson, Peter Johansson

%d bloggare gillar detta: