Kategoriarkiv: Socialförsäkringsfrågor

Områden centrala för den svenska välfärden


Annika Strandhäll har utsetts till socialförsäkringsminister i den nyligen tillsatta regeringen. Det är ett spännande val! Samtidigt kommer det att vara en utsatt position på ett politiskt nästan minerat område.

Den borgerliga regeringen gjorde stora förändringar inom centrala delar av socialförsäkringen. Man ”reformerade” arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen som betydelsefulla delar i sin politik för arbetslinjen. Man stramade åt regelverket för att överhuvudtaget kunna erhålla ersättning från dessa två socialförsäkringar. Detta har medfört att endast en liten minoritet av de arbetslösa erhåller erättning från arbetslöshetsförsäkringen.

De förändringar av sjukförsäkringen som syftade till att minska, det så kallade, utanförskapet har skändligen misslyckats. Idag är sjuktalen på åtminstone samma nivå som när den borgerliga alliansen tillträdde regeringsmakten efter 2006 års allmänna val. Den borgerliga regeringens insatser har gjort att socialförsäkringssystemet genererar stora överskott till statskassan. Förändringarna av socialförsäkringssystemet har i hög grad finansierat införandet av jobbskatteavdragen.

Huruvida de kombinerade reformerna av skattesystemet och socialförsäkringssystemet faktiskt har medfört fler arbetstillfällen är högeligen ifrågasatta.

De rödgröna partierna har, bland annat, gått till val på att höja ersättningarna i såväl arbetslöshets- som sjukförsäkringen. Om än det finns en majoritet för att höja ersättningen för de arbetslösa kommer det att krävas en del manövrerande för att i praktiken kunna genomföra reformerna.

Annika har som tidigare förbundsördförande för Vision hållit en hög profil i dessa frågor. Det är därför jag med vissa förhoppningar ser framåt på utvecklingen på detta politikområde. Jag hoppas att hon tillsammans med regering och röd-gröna ledamöter i riksdagen ska finna nyckeln till att genomföra de förändringar som man stridit för i valrörelsen.

Länkar: Arbetet, Arbetet

Annonser

Systemet med utförsäkringar sliter sönder Sverige


Anna-Karin Mattson har skrivit ett debattinlägg i den stora aftontidningen. Med utgångspunkt från egna erfarenheter skriver hon mycket kritiskt om dagens sjukförsäkring. Hon skriver bland annat att …

… utförsäkra människor är inhumant. Det är omöjligt att tidsbestämma hur snabbt en människa läker samman. Varje människa är unik. Utförsäkringar av människor leder till ökade klyftor i ett samhälle, vilket i sin tur leder till känslor som vanmakt och hat och blir en grogrund för konflikter och främlingsfientlighet.

Jag tror att vi kan förändra. Jag vill att Sverige blir ett välfärdsland för alla igen. Valet 2014 är ett vägval.

För eller emot en inhuman sjukförsäkring.

För eller emot välfärd för alla.

Den borgerliga regeringen genomförde ganska snabbt förändringar av sjukförsäkringen efter valsegern 2006. Det var ett led i att, som de kallade det, skapa drivkrafter för arbete. Genom lägre skatter för den arbetande befolkningen och åtstramade villkor för den övriga skulle fler välja att arbeta.

I sjukförsäkringen genomfördes ett antal fasta hållplatser för bedömningen av rätten till sjukpenning. Man skulle heller inte längre ta sociala och liknande hänsyn till personen i fråga. Det förmenta syftet var att förkorta tiden som försörjd av sjukförsäkringen. Det visade sig snart att förändringarna var väldigt blinda och fick orimliga konsekvenser för enskilda. Regeringen har gjort vissa kosmetiska justeringar. Men syftet att minska sjuktal och människors rundvandring i systemet har knappast uppnåtts.

Människor har utförsäkrats ur sjukförsäkringen. Det betyder inte att de har blivit friskare eller har ett arbete. Många har förlorat ekonomisk trygghet, försörjs av kommunernas försörjningsstöd och/eller vandrar runt i Arbetsförmedlingens åtgärder.

Jag påstår inte att sjukförsäkringen fungerade väl innan den borgerliga regeringen tillträdde efter valet 2006. Men jag kan påstå att inte särskilt mycket har blivit bättre. De fasta tidsgränserna får orimliga konsekvenser för många människor. Regelverket skapar uppenbar blindhet för människors olika situationer och behov.

Det behövs ett fungerande system för bättre rehabilitering av de som blir långvarigt sjukskrivna. Det är ett tredelat ansvar som behövs för att skapa större möjligheter för människor att återkomma i betalt arbete. Den enskilde behöver stöd av både arbetsgivare och samhälle för att snabbare kunna lämna sjukförsäkringen.

Dagens system bygger enbart på att den sjukskrivne ska ta fram de underlag som krävs för att kunna anses berättigad till fortsatt sjukskrivning eller vara i behov av adekvata åtgärder. Arbetslinjen bygger på idén att människor i grunden är slöa ansvarslösa personer som behöver lämplig kombination av piska och morot för att ej ligga samhället till last.

Det är en ganska deprimerande syn på människan.

Länkar: Aftonbladet debatt, SVT, dagens arena, dn.se, SvD, dagens arena, politism, SVT, di.se, Arbetet, Arbetet

Andra som skrivit: Martin MobergMartin MobergMartin MobergMartin MobergMartin Moberg, Mikael Dubois, Kjell Rautio

För frisk för Försäkringskassan – för sjuk för Arbetsförmedlingen


imageRepresentanter för LO-TCO Rättsskydd har skrivit en debattartikel kring dagens svenska sjukförsäkring. De beskriver en illa fungerande försäkring full av undantag och som är svår att ta till sig. De påpekar att sjuktalen är tillbaka på samma nivå som den dag 2008 som reformerna genomfördes.

Vad de framför allt kritiserar är att trots försäkringens rehabkedja finns det inga formella krav på myndigheter/samhälle att ordna med rehabilitering åt den sjuke. Det blir, som de skriver i sitt inlägg, att …

… de med ”snälla” arbetsgivare antingen erbjuds rehabilitering, eller få ha kvar sin anställning trots att arbetsgivaren drabbas av lönekostnader för arbete som den sjuke egentligen inte utför, medan ”elaka” arbetsgivare bara väntar ut rehabiliteringskedjans tidsgränser och sedan kan bli av med den sjuke arbetstagaren.

De menar att man bör överväga att införa sanktionsavgifter i de fall myndigheterna misslyckas med att tillförsäkra en sjukskriven de åtgärder som krävs. De föreslår:

  • Inför en enhetlig regel för undantag i rehabkedjan där fokus sätts på arbetsförmågan och en rimlig balans mellan krav på individen och dennes individuella förutsättningar.
  • Inför en generösare regel för de som ansökt om ersättning från sjukförsäkringen att vara anmäld och aktivt arbetssökande på Arbetsförmedlingen.
  • Inför möjligheter att utdöma sanktionsavgifter när ansvarig myndighet inte uppfyller sitt uppdrag gentemot de sjuka och/eller arbetslösa.

De avslutar sitt inlägg med följande fromma och angelägna förhoppningar:

En prioriterad uppgift för den regering som formeras efter den 14 september måste vara att återupprätta förtroendet för vår sjukförsäkring. Vi behöver en försäkring som är rättssäker, som bygger på inkomstbortfallsprincipen och som ger goda rehabiliteringsmöjligheter för den enskilde. Den oro som vi alla känner över att någon gång drabbas av sjukdom får inte förvärras av ett otryggt och rättsosäkert system. Det är dags för en mänskligare sjukförsäkring.

Jag har inga som helst problem med att instämma i det. Sedan går det ju förstås att diskutera huruvida sanktionsmöjligheter är den rätta vägen. Jag kan ju inse vissa problem med hur dessa ska tillämpas. Men jag antar att det skulle krävas en tydligare skriven rehabiliteringsplan där det tydligt framgår vad samtliga parter är skyldiga att göra för att hjälpa en sjukskriven åter till arbete.

Oavsett vilket så krävs det en reformering av sjukförsäkringen. Det behövs verkligen en bättre ordning vad gäller rehabilitering av sjukskrivna.

Det behövs en bättre sjukförsäkring


Försäkringskassan har vägrat att rätta till felUnder gårdagen presenterade LO en vitbok om sjukförsäkringen. Rapporten ”Feltänkt och felgjort – en vitbok om sjukförsäkringen” redovisar de senaste årens utveckling med sjukförsäkringen.

Ingen är väl särskilt förvånad över att rapporten innehåller en rejäl dos kritik över det sätt som den borgerliga regeringen har reformerat försäkringen. Man är bland annat kritisk emot tidsgränserna som gör att sjuka kan bli utförsäkrade, mot de låga ersättningsnivåerna och att systemet är så komplicerat.

När rapporten presenterades redovisade rapportförfattarna Jesper Bengtsson och Kjell Rautio viss kritik mot hur försäkringen fungerade innan den borgerliga regeringens reformer. Det var inte bra då heller. Långtidssjukskrivna vara borta väldigt länge från arbetet utan att någon reagerade.

Det får därför inte bara bli att undanröja den borgerliga regeringens punkter så blir allt bra. Jag vet inte hur det går med diskussionerna i den parlamentariskt tillsatta socialförsäkringsutredningen. Förhoppningsvis kan det komma något bra ur den. Det förutsätter förstås att man kan nå fram till breda överenskommelser.

Länkar: dagens arena, ka.se, lo.se

Fler som skrivit: Martin Moberg

En större andel lämnar arbetslivet i förtid


En rapport som ges ut av Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) visar att en ökande andel av personer med låga inkomster och med hög sjukskrivning lämnar arbetslivet i förtid genom förtida pension. Forskarna ser ett samband mellan denna utveckling och de hårdare reglerna i sjukförsäkringen. Det har med tiden blivit allt svårare för människor med mycket sjukskrivning att få sjukersättning (tidigare sjukpension). Marcela Cohen Birman, projektledare och en av rapportförfattarna, säger att …

Det är en positiv utveckling att en större andel förvärvsarbetar, men utvecklingen mot att en större andel också lämnar arbetslivet i förtid är problematisk, särskilt för låginkomsttagare, som riskerar få låga inkomster under resten av livet, vilket i förlängningen även kan påverka legitimiteten för socialförsäkringssystemet.

Det är med andra ord de som redan löper störst risk för utslagning från arbetsmarknaden som betalar priset för arbetslinjen. Det finns en tydlig utveckling till en tudelad arbetsmarknad. Framför allt bland LO-förbundens medlemsgrupper finns många personer som har svårt att klara sig fram till en rimlig pensionsnivå.

Det kommer att behövas långsiktiga satsningar på ett arbetsliv som gör att fler kan gå igenom det med bättre hälsa. Det behövs reformer som verkligen tillförsäkrar långtidssjuka rehabiliterande åtgärder.

Idag ser jag inte att sjukföräskringen fungerar på det sättet.

Länkar: Arbetet, SvD, SVT

Fler som skrivit: Martin Moberg, Martin Moberg, Roger Jönsson

En statlig kassako


En kassako!

TCO konstaterar i en rapport att statens inkomster för arbetslöshetsförsäkringen är betydligt högre än utgifterna. Sedan 2007 har staten fått in omkring 93 miljarder kronor mer än vad som betalts ut i ersättningar till de arbetslösa. Det ser ut som om det var enbart 2009 (när arbetslösheten var som högst) som försäkringen gick med ett närmast obetydligt underskott.

Bland de första åtgärder som den nytillträdda borgerliga regeringen gjorde 2006 var att initiera ganska omfattande förändringar av arbetslöshetsförsäkringen. Dessa förändringar har gjort att allt fler arbetslösa över huvudtaget inte får ersättningar ur försäkringen, en allt större andel av arbetslösa får en ersättning som inte motsvarar 80 % av tidigare inkomst etc. Eva Nordmark, ordförande TCO, säger …

Arbetslöshetsförsäkringen har blivit allt sämre för löntagarna men en kassako för staten. Det finns pengar inom försäkringen för att rusta upp den. Det är inte rätt att dessa pengar systematiskt används för andra ändamål, samtidigt som försäkringen förfallit under en lång tid.

Försäkringen finansierats genom premier som arbetsgivarna betalar in till staten (premier som historiskt arbetstagarna avstått löneutrymme för). Under ett antal år betalade medlemmarna i de olika arbetslöshetskassorna en särskild arbetslöshetsavgift. Med tanke på de öveskott som arbetslöshetsförsäkringen genererat var det ju inte mer än rätt att den avgiften togs bort inför inkomståret 2014.

Men fortfarande har vi en försäkring som åstadkommer stora överskott till staten. Det är uppenbart att det finns stora utrymmen att förbättra försäkringen. Det är ju för det ändamålet som de premier som betalas till staten ska användas till.

Nu har dessa sociala avgifter blivit till en inkomst som staten kan använda till andra ändamål.

Länkar: tco.se, Tidningen Vision, ka.se

Fler som skrivit: Eva Nordmark, Ulrika Vedin

A-kassan är ohållbart låg


Heike Erkers och Ursula Berge från Akademikerförbundet SSR presenterade igår på DN Debatt att den ersättning som en arbetslös (i bästa fall) erhåller är lägre än försörjningsstödet (socialbidrag).

Orsaken till denna utveckling är att Riksdagens majoriteter har valt låsa fast den högsta möjliga ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen. Den har stått stilla i tolv år.

Värdet av ersättningen har därmed urholkats med ett värde motsvarande ca 2.300 kr/månad. Försörjningsstödet, däremot, följer kostnadsutvecklingen. Heike och Ursula säger att …

… Vad vi ser är att en inkomstbaserad försäkring – a-kassan – nu är lägre än det behovsprövade stöd – försörjningsstöd – som är tänkt att vara en tillfällig hjälp och det sista skyddsnätet efter alla andra trygghetssystem.

Nu är det ju inte någon slump att arbetslöshetsförsäkringen har urholkats på det sätt som skett. Det har ju varit fullt medveten politik.

Den borgerliga regeringen ville ju skapa drivkrafter för fler arbeten. Teorin byggde på att människor valde att vara sjuka och arbetslösa då ersättningarna var för ”generösa”. Därför har den borgerliga regeringen genomfört skattesänkningar för arbetande och lägre förmåner i socialförsäkringarna. Idag har vi en situation där sjukskrivna och arbetslösa betalar högre skatt än de som har arbete.

I denna fråga finns en tydlig skiljelinje mellan den sittande regeringen och de röd-gröna partierna. De borgerliga partierna vann regeringsmakten, bland annat, för att de fokuserade på att fler skulle komma i arbete. Under deras åtta år vid regeringsmakten har arbetslösheten ökat. Arbetslinjen synes ha misslyckats å det grövsta.

Länkar: DN Debatt, SvD, di.se, dagens arena, politism, dagens arena, Publikt, Arbetet

Fler som skrivit: Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, Roger Jönsson

Så har det gått med ”utanförskapet”


Dagens Nyheter har granskat hur den borgerliga regeringen har klarat sin ambition att minska ”utanförskapet”. Tidningen meddelar att det gått ”så där”. I vissa avseenden har man fått ner siffrorna medans man på andra sätt har misslyckats.

Genom hårdare krav för att få sjukersättning (tidigare kallad förtidspension) minskar de personer som beviljas sådan. Det senaste året har trenden vänt – allt fler människor beviljas sjukersättning igen. Orsaken är förmodligen den att de människor som studsat i taket för hur länge man kan få sjukpenning nu beviljas sjukersättning.

Antalet personer som är långtidssjukskrivna har minskat. Den utvecklingen startade innan den borgerliga regeringen fick tillträde till Rosenbad. Under det senaste året har även denna trend brutits. Antalet personer med psykiska diagnoser ökar.

Antalet personer som är långtidsarbetslösa har ju ökat kraftigt. Det finns de som börjat kalla ”fas 3” (sysselsättningsfasen) som Sveriges största arbetsgivare. Ett stort antal människor som försvunnit ur sjukförsäkringen klassas idag som arbetslösa men är inte särskilt friskare för det. I gruppen av långvarigt arbetslösa finns många som saknar formell kompetens för de arbetstillfällen som växer fram. Den ökande arbetslösheten synes vara den den borgerliga regeringens största misslyckande.

Med de regelförändringar som regeringen har genomfört i sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring har man i hög grad skickat över de sociala kostnaderna till Sveriges kommuner. Människor har vare sig blivit friskare eller kommit i arbete snabbare med den borgerliga politiken. Fortfarande bollas människor mellan olika myndigheter utan att därför få det stöd och den hjälp som de skulle behöva.

Länkar: dn.se, dn.se, Arbetet

Andra som skrivit: Martin Moberg

A-kassan urholkas!


Igår skrev Mats Essemyr och Roger Mörtvik ett inlägg om urholkningen av arbetslöshetsförsäkringen. De menar att knappast någon annan socialförsäkring har misskötts mer än den. Värdet av den ersättning en arbetslös kan få har blivit allt lägre. Allt större grupper arbetslösa får en ersättning under den teoretiska nivån om 80 %.

Ett stort antal fackliga organisationer har valt att erbjuda sina medlemmar att teckna en inkomstförsäkring för att kompensera sig för de försämrade nivåerna. Förbund med högre arbetslöshet har i högre grad valt bort sådana lösningar då premierna blir allt för höga.

Arbetslöshetsförsäkringen går samtidigt med allt högre överskott. Försäkringen finansieras genom en avgift som arbetsgivarna betalar in till staten. Avgiften är en del av löneutrymmet och är delvis avstådd lön. Genom de senaste regelförändringarna som riksdagen beslutat om går försäkringen med stora överskott. Dessa överskott använder regeringen till andra ändamål (sänkta skatter?). Mats och Roger säger att …

Det som nu sker är att arbetslöshetsförsäkringens legitimitet hos vanliga löntagare eroderar genom att många tvingas försäkra sig privat, oftast via sitt fackförbund, för att få den trygghet man redan har betalat för gemensamt. Parallellt undergrävs arbetsgivarnas och partssystemets tilltro till finansieringen i takt med att socialavgifterna allt mer förvandlas till en vanlig löneskatt. På sikt kan en sådan utveckling bli förödande för tilltron till de gemensamma trygghetssystemen.

Mats och Roger avslutar inlägget med att uppmana politikerna att ”göra något åt misshushållningen och återupprätta förtroendet för arbetslöshetsförsäkringen.”

Det är en uppmaning jag delar.

Länkar: Aftonbladet debatt, Aftonbladet debatt

Om framtidens sociala försäkringar


Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) presenterade igår en rapport som förordar att dagens socialförsäkringar (i första hand sjukförsäkringen) lyfts ut ur statsbudgeten. Vidare föreslår man en ökad försäkringsmässighet med ökad koppling mellan premier och förmåner. Vad jag förstår vill de att man ska pröva försäkringslösningar på fler områden.

Det har tidigare diskuterats att lyfta ut sjukförsäkringen från statskassan och låta arbetsmarknadens parter lösa frågan. Även tidigare socialdemokratisk regering har haft frågan uppe.

Dagens socialförsäkringssystem har växt fram under en lång följd av år. Det har till stora delar växt fram i en form av trepartssamarbete mellan arbetsmarknadens parter och staten. Arbetsmarknadens parter har i förhandlingar identifierat ett löneutrymme som man valt att avstå ifrån. Detta utrymme har lagstiftarna använt för reformering av socialförsäkringarna.

På det sättet har löntagarna historiskt avstått från löneökningar till förmån för bättre villkor i socialförsäkringarna. Arbetsgivarna har i sin tur betalat in premierna till staten. På så sätt har man skapat ett administrativt effektivt och förhållandevis billigt socialförsäkringssystem.

I och med denna historiska koppling mellan hur premierna har utvecklats är det ingen lätt uppgift att förändra systemet. Det finns bland näringslivets organisationer en uppfattning att systemet ska avskaffas. Arbetsgivarna ska befrias från premierna (utan att kompensera de anställda antar jag).

Olika regeringar har i närtid gjort justeringar av premierna för socialförsäkringarna och i något fall avskaffat någon försäkring och/eller genomfört regelförändringar. De totala premierna har sjunkit något från när de var som högst. Detta har finansierats genom att regelverken har gjorts mindre förmånliga. Löntagarna har inte kompenserats för de förändringar som genomförts.

Det var meningen att premierna skulle finansiera förmånerna i socialförsäkringssystemet. Premierna lades i olika fonder kopplade till de enskilda socialförsäkringarna. Genom, huvudsakligen, den borgerliga regeringens regelförändringar går socialförsäkringssystemet med stora överskott. Överskottet motsvarar i stort kostnaden för de fem jobbskatteavdragen. Kopplingen mellan premiernas storlek och förmånerna har kastats över ända.

Fördelen med dagens socialförsäkringssystem är att man fördelar risker över olika branscher. Alla betalar samma premie till socialförsäkringarna. Med ökad försäkringsmässighet där man kopplar risken ihop med premien och förmånen kommer vissa branscher att få betala en högre kostnad än de med en mindre risk för, exempelvis, sjukdom. Det i sin tur påverkar nivån på det tillgängliga löneökningsutrymmet.

Men det är klart att det är viktigt att föra en diskussion kring socialförsäkringssystemets konstruktion och finansiering. Det är uppbyggt i en tid när industrisamhället var starkare än idag. Industrins arbetsgivare kunde lättare rationalisera tillverkningen för att bära kostnaderna i systemet. Det är förstås svårare i personalintensiva branscher.

Men eftersom det kollektiva minnet ibland är kort finns en risk att arbetstagarna kommer att få betala två gånger för att få behålla de förmåner de historiskt avstått löneökningar för.

Länkar: DN DebattSvD, SVT, dn.se, Arbetet

Fler som skrivit: Håkan Svärdman, Mikael Dubois

%d bloggare gillar detta: