Kategoriarkiv: Fackliga frågor

Fördelningen av välfärdens resurser ska styras efter behov


Framtiden?

I ett debattinlägg, som brukligt blivit, meddelar Ardalan Shekarabi tillsammans med Jonas Sjöstedt att regeringen kommer att tillsätta en särskild utredare. Denne får i uppdrag att se över hur den offentliga finansieringen av privat utförda välfärdstjänster bör regleras. Ardalan och Jonas motiverar utredningen med att …

Inom välfärden ska alltid kvalitet och likvärdighet stå i centrum. Fördelningen av välfärdens resurser ska styras efter behov. Ytterligare en central princip är att skattemedel ska användas till just den verksamhet de är avsedda för. Det är oacceptabelt att skära på kvaliteten för att kunna ta ut vinst.

Regelverk och incitament ska inte ensidigt styra mot besparingar på personalen eller annat som påverkar välfärdens kvalitet negativt. Då skolor med vinstsyfte har lägre lärartäthet och privata äldreboenden har färre anställda, kan det ifrågasättas om det ekonomiska intresset är det mest lämpliga för att åstadkomma kvalitet inom välfärden.

Bakgrunden till utredningen finns i det beslut som den socialdemokratiska kongressen tagit i frågan och enligt den överenskommelse som regeringen slutit med Vänsterpartiet. I tre punkter utvecklas inriktningen i det uppdrag som den särskilde utredaren har fått. Jag ser knappast något farligt i dem. Det viktiga är ju snarare de resultat som kommer att presenteras. Det är ju först då man kan se eventuella konsekvenser det kan få för branschen.

Vårdföretagarna har redan bestämt sig för vad som utredningen kommer att presentera. De ser framför sig all sorts elände och grå statlig och kommunal verksamhet. Nåja, deras överord handlar ju mer om att de försvarar branschens ekonomiska intressen. Samtidigt är deras inlägg ett under av saklighet och återhållsamhet jämfört med de uttalanden som kommer från Annie Lööf. Hon menar att utredningen innebär

… ren och skär statssocialism och en doft av 70-talet. Med Löfvens förslag så kringskärs människors självbestämmande och valfrihet. Kvaliteten kommer att försämras.

Men sådana där uttalanden tillhör ju hennes stil. De tillför inte särskilt mycket till debatten. Det vore ju faktiskt bättre att sakligt presentera de egna argumenten för den utredning som kommer att arbeta med frågan. Men det är förstås så att utredningens inriktning ligger i motsats till vad hon önskar och är övertygad om.

Beroende på hur snabbt utredningen ska arbeta kan ju dess förslag komma att presenteras inför denna riksdag. Det innebär ju att den sittande regeringen har att finna majoritet för dess förslag. Det innebär ju att utredaren har att fundera över vad som är möjligt att uppnå med rådande majoritetsförhållanden. Med det som bakgrund synes det väl överdrivet och osakligt att gorma om ”statssocialism” eller om jämförelser om DDR.

Jag är alldeles övertygad om att förslag liknande sådant som fanns i DDR bestämt kommer att avvisas av riksdagen.

Det är klart att regeringen vill begränsa företags möjligheter att göra höga vinster med skattemedel. Men det betyder ju inte att de kan blunda för den parlamentariska verkligheten. Sådan lyx kan endast Vänsterpartiet hålla sig med. De bedriver gärna plakatpolitik. Men det är inte den socialdemokratiska traditionen.

Så … lycka till med utredningsjobbet, Ilmar Reepalu!

Länkar: dn.se, dn.se, SvD, di.se, di.se, SvD, Aftonbladet ledare, SvD, SVT, dagens arena, politism, Ekot, dagens arena, Ekot, dagens arena, SvD, SVT, Arbetet, Arbetet

Fler som skrivit: Peter Johansson, Markus Mattila, Thomas af Bjur, Björn Barr

En feministisk utrikespolitik


Den sittande regeringen har hamnat i en smärre knipa. I samband med att regeringen tillsattes och presenterades angavs att feminism ska vara dess signum. Denna regering skall vara den mest feministiska regeringen någonsin. Feminismen ska synas i alla politikområden, inklusive utrikespolitiken.

Det är uppenbart att feminism blivit till en samlande fråga för den sittande regeringen. Som alltid är det dock enklare att meddela sin ambition än att leva upp till den i praktiken.

Sverige är ett land, i förhållande till vår befolkning, med en betydelsefull vapenindustri. Sverige har utvecklat avancerade vapensystem i syfte att beväpna vår armé. Den historiska bakgrunden finns i det andra världskriget varunder riket förklarade sig neutralt och byggde upp en omfattande vapenindustri för att stärka det militära försvaret.

Doktrinen om vår neutralitet byggde på en rimlig förmåga till militärt försvar med avancerad vapenteknisk utrustning. Den samlade svenska vapenindustrin anställde många personer och bidrog till vår BNP. Även om industrin har förändrats och minskat i betydelse bidrar fortfarande svensk vapenindustri till avancerad teknisk utveckling och anställer många personer.

Av den anledningen har det varit viktigt för socialdemokraterna (och moderaterna) att understödja de svenska industriföretagens ambitioner på den internationella marknaden. Det har ju handlat om många arbetstillfällen.

Det är samtidigt därför som det är så svårt för socialdemokraterna att ta tydlig ställning i frågan om det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien. Jag har ingen anledning att misstänkliggöra den socialdemokratiska ambitionen att genomföra en feministisk politik. Problemet är ju bara det att detta står något i motsats till att utveckla svensk industri och bibehålla arbetstillfällen.

Jag har personligen tagit ställning för att Sverige har väldigt litet att vinna på att bibehålla detta avtal med Saudiarabien. Anledningen är att detta är en diktatorisk nation som står långt ifrån synen på mänskliga rättigheter som vi definierar dem. Saudiarabien stödjer andra repressiva rörelser och politiska ledare.

I bland behöver man välja att hellre hedra sina grundläggande ideologiska värderingar om mänskliga rättigheter.

Länkar: dagens arena, di.se, dagens arena, SvD, dagens arena, SvD, dagens arena, Atonbladet ledare, SvD, SvD, di.se, SvD, Ekot, Ekot, dn.se, Ekot, di.se, dn.se, SVT, Ekot, SvD, di.se, Fokus, Aftonbladet ledare, di.se, SVT, SvD, SvD, politism, dagens arena, SvD, di.se, politism, SVT, di.se, SVT, SvD, politism, di.se

Andra som skrivit: Johan Westerholm, Peter Johansson, Johan Westerholm, Skiftet, Sörmlandsbänken

Ett slutbetänkande med få konkreta förslag


Igår presenterade den parlamentariska socialförsäkringen sina förslag. Utredningen har producerat 1.100 sidor med, vad media skriver, få konkreta förslag. Jag har inte haft någon möjlighet att själv ta del av vad man föreslår.

När det gäller sjukförsäkringen verkar man vara överens om att 80 % av de försäkrade ska erhålla en ersättning om 80 % av lönen vid sjukdom. Man är överens om att införa ett karensavdrag som motsvarar en femtedel av veckolönen. Mer otydligt öppnar man tydligen för att slopa den bortersta ”parentesen” (konstigt ord egentligen) i sjukförsäkringen. Men då ska, enligt en del personer, ett antal förutsättningar vara klara.

När det gäller arbetslöshetsförsäkringen verkar man vara överens om att försäkringen ej ska vara obligatorisk, att man ska kunna ”fyllnadsstämpla” under en period om 60 veckor. Man är överens om att taket för ersättningen ska indexeras (följa kostnadsutvecklingen) men inte vilken nivå taket ska ha.

Med tanke på de låsningar och den splittring som funnits mellan de politiska partierna är det kanske inte helt förvånande att utredningen tagit ställning endast i en serie mindre kontroversiella frågor. De förändringar som de borgerliga partierna genomförde i sjuk- som arbetslöshetsförsäkring har ju varit starkt ideologiskt laddade.

Moderaterna ser endast gott i de förändringar man drivit i genom av sjukförsäkringen. När det gäller arbetslöshetsförsäkringen ville de med allt i världen undvika ett obligatorium, vilket de övriga borgerliga partierna gärna vill införa. Moderaterna kan däremot inte tänka sig att höja ersättningen till de arbetslösa vilket allianskamraterna har meddelat sin vilja att göra.

Motsättningar och motstånd har inte alltid gått efter ideologiska stridslinjer. Det är klart som tusan att utredningen förmodligen nått vägs ände med tanke med det uppdrag som utredningen levde med. Däri delar jag Vänsterpartiets kritik mot utredningen. Samtidigt får man se till det positiva.

Mig gör det inte jättemycket att ett borttagande av den bortre parentesen i sjukförsäkringen dröjer. Viktigare för mig är att reformera rehabstegen. Den gör att människor efter redan 180 dagars sjukskrivning riskerar att förlora sin ersättning och till och med sin anställning för att övergå till arbetslöshetsförsäkringen. Det är mycket viktigare att bygga upp väl fungerande rehabiliteringsverktyg där ansvaret delas mellan den sjukskrivne, arbetsgivaren och Försäkringskassan/Arbetsförmedlingen.

Idag ligger det nästan helt och hållet på den sjukskrivne att tillse att åtgärder kommer igång hos arbetsgivare och myndigheter. Det krävs friska människor för att se till sin rätt och sitt behov av stöd i händelse av längre sjukskrivning.

Det är positivt att ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen indexeras. Nu lägger jag stora förhoppningar hos regeringen att finansiera en höjd ersättning i kommande budget. Jag har förståelse för att de kanske behövs en flerstegsraket för att nå målet om att 80 % av de arbetslösa får 80 % av tidigare lön i ersättning. Det är också bra att man förändrar systemet med fyllnadsstämpling.

Länkar: ArbetetArbetetArbetetArbetet, SVT, dagens arena, SvD, politism, Ekot, di.se, dagens arena, dagens arena, dagens arena, dn.se, SvD

Fler som skrivit: Kjell Rautio, Åsa Forsell

Den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen försvinner


SVT rapporterar om att partierna i den parlamentariska socialförsäkringsutredningen är överens om att den bortre tidsgränsen för sjukförsäkringen ska slopas. Men det finns vissa villkor för att förutsättningen för beslutet ska kunna genomföras. Enligt SVT beskrivs detta på följande sätt:

När de förstärkta insatser som kommittén föreslår är införda kan den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen ersättas av en regelbunden kontroll där Försäkringskassan med högst ett halvårs mellanrum utreder den sjukskrivnes arbetsförmåga, behov av arbetslivsinriktad rehabilitering eller om det är motiverat att bevilja en sjukersättning.

Vad detta innebär mer i detalj ska framgå när kommitténs förslag presenteras senare idag. Det vore dock alldeles utmärkt om denna bortersta tidsgräns slopas. Den har verkligen inte bidragit till att göra människor särskilt friskare eller gjort att de snabbare kommit tillbaka till avlönat arbete.

Dock skulle jag önska att, den så kallade, rehabstegen avskaffades. Den är blind och döv för enskilda förutsättningar och behov hos de sjukskrivna. Den riskerar att försätta människor i ekonomisk knipa i de fall sjukpenningen upphör och man har en pågående anställning. Här finns risken att människor skickas ut i arbetslöshet trots att det finns en anställning där de, helt eller delvis, kan arbeta i.

Det återstår väl endast att avvakta hur förslaget ser ut.

Länkar: SVT, SVT, SVT, ekuriren, vlt, dn.se, SvD, SvD

Det svenska skattesystemet kan behöva göras om i grunden


Kristina Persson. Foto: Magnus Hallgren

Dagens Nyheter har samtalat med framtids­minister Kristina Persson (S). I intervjun resonerar hon om att det svenska skattesystemet kan behöva förändras ”i grunden”. Av samtalet framgår att skatten på inkomster knappast kommer att beröras av den översyn Kristina ser framför sig. Däremot menar hon att skatten på arbete är ”ganska hög i dag”. Det är väldigt tydligt att hon vill hålla alla dörrar öppna i fråga om skattesystemet.

Jag har förstås inget emot att regeringen tar initiativ till en omfattande översyn av det svenska skattesystemet. Staten behöver ju faktiskt tillse att den har stabila och säkra inkomster till de åtaganden som samhället vill garantera. Samtidigt får ju inte skattesystemet, och det sätt som vi tar ut skatt på, förhindra ekonomisk utveckling.

Kristina verkar inte främmande för att sänka ”arbetsgivaravgifterna” (mer korrekt sociala avgifter). Sverige har finansierat socialförsäkringssystemet genom att arbetsgivarna har betalat en premie på de anställdas löner. Löntagarna har till stor del avstått tillgängligt löneökningsutrymme för att förändra nivåerna på premierna. Detta har genomförts genom breda trepartsöverenskommelser på arbetsmarknaden.

Men under de senaste 20 åren har sittande regeringar valt att skruva på det systemet. Genom att införa riktade rabatter för arbetsgivare för de sociala avgifterna har man hoppats på att arbetstillfällen skulle växa fram. Samtidigt har man urholkat finansieringen av socialförsäkringarna.

Den borgerliga regeringen drev denna utveckling ett par steg ytterligare. De finansierade jobbskatteavdragen genom att försämra villkoren i de sociala försäkringarna (särskilt sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen). Med försämrade villkor uppstod stora överskott i socialförsäkringssystemet som finansierat genomförda skattesänkningar. Den borgerliga regeringen sänkte premierna till sjuk- som arbetslöshetsförsäkringen samtidigt som de höjde den allmänna arbetsgivaravgiften.

Det är ingen liten fråga att diskutera sänkta sociala avgifter. En sådan åtgärd riskerar fundamentet för hur Sverige finansierat socialförsäkringssystemet och/eller försvåra möjligheten att förbättra villkoren i dem.

Det ska bli intressant att ta del av inriktningen för den översyn av skattesystemet som Kristina önskar genomföra. Det avgör onekligen vilken typ av välfärdssamhälle som hon ser framför sig i framtiden.

Länkar: dn.se, SvD, di.se, SVT

Pampar – en fråga om språkbruk


Svenska Dagbladet ”avslöjar” i en artikel inkomsterna för ordförandena i de fackliga centralorganisationerna Saco, TCO och LO. Av artikeln får vi veta att de tre har en onekligen ganska hög inkomst. Saco:s ordförande är den som har den högsta inkomsten av de tre, LO:s har den lägsta. Dessa skillnader manifesterar väl de skillnader som finns mellan de fackliga medlemmarna anslutna till de olika centralorganisationerna.

Det är förstås bra att debatt om det rimliga om de valda företrädarnas inkomster förs. Det är det goda med demokratiska organisationer. Det är lättare att både ifrågasätta det rimliga med lönen och diskutera vilken den rimliga nivån borde vara. Det är den stora skillnaden till det privata näringslivet. Där sätts lönen/inkomsten i en betydligt slutnare krets och är inte alls uppe för allmän diskussion bland de anställda. De må ha synpunkter men de har inga formella möjligheter att påverka hur lönen sätts.

Det som stör mig i SvD:s artikel är språkbruket och hur de tre ordförandena benämns. De kallas nästan genomgående för ”pampar” – ett starkt negativt laddat värdeord. Jag ser aldrig att man använder ett motsvarande negativt omdöme när man diskuterar lönenivån inom det privata näringslivets högre kretsar. Det är tydligt att tidningen/journalisten redan från början har bestämt sig för en negativt laddat ton i artikeln.

Det är klart att det är viktigt att diskutera och beskriva hur löner/inkomster sätts i olika typer av organisationer. Men det är samtidigt så tydligt att fackföreningar tillmäts en allt mer negativ värdering i den offentliga debatten. Man använder nästan rutinmässigt nedvärderande tillmälen om ledande fackliga företrädare.

Det känns som om det enda som de fackliga organisationerna kan göra är att ansträngt le vackert. De kan ju inte gå i svaromål emot journalisters och andra opinionsbildares språkbruk.

Varför kan man inte kritiskt granska men ändå använda ordet ”ordförande” eller annan korrekt benämning på den position som den fackliga företrädaren har i sin organisation?

Är det bra med anställningsstöd?


Dagens Nyheter konstaterar i en artikel att Arbetsförmedlingen under de senaste åren har betalt ut 73 miljarder kronor i anställningsstöd till privata företag. Det är verkligen väldigt mycket pengar. Tidningen har dock inte kunnat undersöka vilka företag som tar emot alla dessa pengar. Arbetsförmedlingen har valt att hemlighålla dessa uppgifter. Arbetsförmedlingens analyschef Mats Wadman konstaterar med viss rätt att …

Det är rimligt att ha den här sekretesslagstiftningen. Det kan delvis uppfattas som affärshemligheter hur företagen har det i sin verksamhet.

Tidningen gräver inte djupare i vilka typer av branscher som är stora mottagare av anställningsstöd. Men andra undersökningar visar att hotell- och restaurangbranschen är viktigare mottagare av anställningsstöd och nyligen har taxibranschen uppmärksammats. Arbetsförmedlingens företrädare menar i artikeln att sekretessen inte ökar risken för att vissa arbetsgivare missbrukar denna möjlighet.

Det är klart att risken/möjligheten ökar att anställningstöd används fel och att vissa företag i högre grad kan använda de olika stöd som finns. Den borgerliga regeringen valde att kraftigt öka användandet av olika anställningsstöd. Arbetsförmedlingen har som förmedlare av dessa medel marknadsfört detta på ett för dem ovanligt aggressivt sätt. Besöker man som arbetsgivare Arbetsförmedlingens hemsida möts man direkt av en funktion för att räkna ut vilka stöd man kan få.

Jag ser i mitt arbete hur vissa arbetsgivare ganska flitigt använder möjligheten med subventionerad anställda. Det verkar inte finnas den minsta rädsla hos Arbetsförmedlingen att man på detta sätt gynnar vissa arbetsgivare före andra och därmed underminerar en sund konkurrens mellan företag.

Det är klart att det kommer att behövas subventionerade anställningar för grupper av människor som annars skulle få svårt att hitta arbete. Men det måste vara möjligt för lagstiftarna och media att kunna granska hur stöden används. Genom sekretessen döljer man inte enbart vilka företag som får anställingsstöd. Arbetsförmedlingen döljer också hur de fördelar stödet och vilka överväganden man tar eller inte tar.

Det behövs verkligen en översyn av alla de olika anställningstöd som finns, hur de träffsäkra de (kanske) är och vilka överväganden som arbetsförmedlingen gör när de utger de olika stöden.

Länkar: dn.se, di.se, SvD, Ekot, ekuriren, SVT, dagens arena, Ekot, Arbetet, Arbetet

Utförsäkringarna fungerar inte


Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll har uttryckt regeringens strävan om att avskaffa de blinda och döva tidsgränserna i sjukförsäkringen. Annika konstaterar helt kort att detta tar bort resurser från Arbetsförmedlingen och att väldigt få av de sjukskrivna har återgått i ordinarie arbete.

Men då de förändringar som den tidigare borgerliga regeringen genomförde är en grundpelare i deras uppfattning om sjukförsäkringen kan de ju inte låta denna ministerns uppfattning stå oemotsagd. Johan Forssell, vice ordförande (M) i socialförsäkringsutskottet, driver i ett debattinlägg tesen att de fasta tidsgränserna, tvärtemot regeringens uppfattning, har fungerat väl.

Det som är intressant är att sjuktalen var sjunkande redan innan en borgerlig regering tillträdde och genomförde sina reformer av sjukförsäkringen. Men, sedan några år tillbaka ökar åter sjuktalen – trots införda fasta tidsgränser. Det borde vara uppenbart att det behövs andra åtgärder än fasta tidsgränser för att snabbare hjälpa sjukskrivna åter till ett arbete.

Den borgerliga regeringen kallade sina reformer för ”rehabkedjan” trots att inte särskilt mycket av rehabåtgärder har tillförsäkrats långvarigt sjukskrivna. Det borde vara som Annika Strandhäll skriver i ett genmäle, att …

Den sjuke ska ha rätt till avstämningspunkter och tidig rehabilitering. Den som är sjukskriven i längre tid än två månader löper stor risk för ett långt sjukfall. Hit ska vår energi riktas. Att lägga en stupstock vid dag 914 hjälper inte inflödet in i långa sjukskrivningar, det säger sig självt.

 

Jojo i arbetsmarknadspolitiken


Regeringen har sent omsider lagt fram en proposition tvingad därtill av den de borgerliga partiernas budgetmotion som riksdagens majoritet antog i december. Regeringen föreslår en förändrad rabatt av de sociala avgifterna för att anställa ungdomar. Det i grunden borgerliga förslaget var en hörnpelare i den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik. Det är en politik som kostat statskassan stora medel till liten nytta.

Utvärderingar som genomförts av denna politik visar att den knappast har skapat några nya arbetstillfällen. Genom att åtgärden omfattar samtliga i åldersgruppen så blir åtgärden alldeles för trubbig och hjälper knappast de som har störst behov av ett extra stöd. Det är de ungdomar som saknar fullständiga betyg från gymnasieskolan som har högst arbetslöshet och som därmed har svårast att hitta anställning. De hjälps inte långsiktigt av rabatten. De enda vinnarna är de företag som ändå anställer unga människor. Dessa företag har fått en vacker gåva av staten i form av högre vinstmedel.

Decemberöverenskommelsen innebär att regeringen får större möjligheter att genomföra sina förslag. För det innevarande budgetåret är regeringen bunden till de ramar och begränsningar som den borgerliga budgetmotionen ger. Men vi vet att regeringen kommer att lägga ett förslag om att fasa bort rabatten på de sociala avgifterna. Det innebär med all säkerhet att regeringens lagda förslag kommer att leva en kort stund. Magdalena Andersson hoppas därför att …

… de borgerliga partierna också kommer att agera på ett sånt sätt att man inte gör det onödigt krångligt för företagarna i Sverige.

Men det är knappast troligt att de borgerliga partierna skulle rösta emot det aktuella förslaget. Därför kommer arbetsgivarna att få en kort stund med denna rabatt.

Rabatten ska ersättas med åtgärder som ska åtgärda de orsaker som gör att vissa ungdomar har svårare än andra att ta sig in på arbetsmarknaden. Exakt hur dessa kommer att se ut kommer väl att utkristallisera sig. De kommer säkert inte att se ut som de förslag som framgår av valprogram och utspel innan det senaste valet. Det gäller ju att anpassa förslagen till den verklighet och parlamentariska läge som gäller.

Men det är alldeles rätt att fasa bort arbetsgivarnas rabatt. Det är bättre med åtgärder som är mer träffsäkra och riktar sig till de grupper som har de största problemen.

Länkar: Ekot, di.se, SvD, di.se, SVT

Fler som skrivit: Skiftet

Om att reformera Arbetsförmedlingen


I slutet av sin mandatperiod tillsatte den borgerliga regeringen en utredning för översyn av Arbetsförmedlingen. Den nyvalda regeringen valde att för sin del att lägga ned denna utredning. Det är faktiskt inget särskilt märkvärdigt med det. Det är ju ganska självklart att en sittande regering vill bedriva en politik som ligger i linje med de mål dessa satt upp. Den utredning som den borgerliga regeringen tillsatte arbetade ju utefter de riktlinjer som den satt upp.

Den nu sittande regeringen ser ju också stora behov av att förändra Arbetsförmedlingens uppdrag och sätt att arbeta. Inte minst till bakgrund av den experimentlusta som de tidigare borgerliga partierna under ledning av moderaterna bedrivit under åtta år.

Under en ganska lång tid har denna myndighets uppdrag allt mer blivit mindre av att förmedla arbeten. Allt mer har uppdraget blivit att kritiskt granska att de arbetslösa gör vad de ska. Framför allt blev denna utveckling tydlig efter att den borgerliga regeringen tillträdde efter valet 2006.

Arbetsförmedlingens uppdrag blev allt mer att övervaka arbetslösas jobbsökande aktiviteter, sådant som arbetsmarknadsutbildningar prioriterades ned till förmån för ett allt mer omfattande kontantstöd till arbetsgivare. Vidare beslutades att det är Arbetsförmedlingen som ansvarar för till Sverige nyankomna flyktingar. Den borgerliga regeringen beslutade om att Arbetsförmedlingen, med närmast katastrofalt resultat, skulle upphandla diverse tjänster från externa aktörer.

Så det är klart att det finns ett behov av att fundera över vad vi ska ha Arbetsförmedlingen till. De borgerliga partierna har valt att verka för att riksdagen ska ge till känna att regeringen ska återuppta utredningsarbetet i enlighet med de riktlinjer som den tidigare regeringen beslutat om. Det verkar som om SD avser att stödja ett sådant initiativ. Det innebär ju att regeringen står inför att förlora en omröstning av viktig ideologisk betydelse för regeringspartierna.

Här finns bakgrunden till att regeringspartierna verkar vara öppna för att diskutera de borgerliga partiernas förslag. Frågan är om det finns utrymme för att revidera utredningens uppdrag på ett sådant sätt som regeringen kan finna aptitligt.

Å andra sidan är det väl bara att låta utredningen presentera sina förslag. Det finns ju inget som säger att regeringen måste formulera en proposition på grundval av vad utredningen kommer fram till. Det vore väl inte första gången en utrednings tankar slängs i närmsta soplåda?

Länkar: SvD, SvD, SVT, SvD, SvD, di.se

Fler som skrivit: Skiftet

%d bloggare gillar detta: