Inget extra val efter decemberöverenskommelsen


Så ledde samtalen mellan regeringen och de förutvarande fyra regeringspartierna till en överenskommelse (eller gentlemens agreement) om hur en minoritetsregering ska kunna regera. Handslaget mellan de sex partierna (måste det väl vara) innebär att det största politiska blocket ska få i genom sin statsministerkandidat samidigt som deras budgetproposition ska släppas i genom i riksdagen.

Det var förmodligen rätt att ingå detta handslag. Ett extra val hade förmodligen inte förändrat det parlamentariska läget särskilt mycket. Det hade måhända kunna innebära vissa inbördes förändringar inom blocken. Det grundläggande läget är att de fyra tidigare regeringspartierna håller fast vid sin konstruktion. Det är både deras styrka som största svaghet.

Genom att hålla samman tvingas den sittande regeringen att förhandla med ett sammansvetsat block för att förhindra att bli nedröstat av SD som inte kommer att tveka att sabotera regeringens alla förslag. Samtidigt innebär allianskonstruktionen att vissa profilfrågor för partierna måste underordnas kollektivets bästa. Detta försvårar förstås blocköverskridande överenskommelser i frågor där ett eller flera allianspartier mäler ut sig.

Regeringen kommer fortfarande att ha stora problem att vinna en majoritet av riksdagens röster för sin politik. Är svaret att göra fler frågor till en del av den statsbudget man kommer att utveckla? Å andra sidan borde det finnas fler frågor än de tre (försvaret, energifrågan och pensionerna) som decemberöverenskommelsen pekar ut där det borde vara möjligt för blocköverskridande överenskommelser.

Men alliansen kan fortsätta spela sina kort. De kommer alldeles säkert att få SD-stöd i de allra flesta fall där det innebär en möjlighet att fälla regeringens förslag.

Frågan är ju hur länge den sittande regeringen orkar med det. Risken är ju uppenbar att regeringspartierna förlorar opinionens tålamod med rådande situationen. Det är som Daniel Wedin skriver

Att samarbeta och sy ihop kompromisser bygger Sverige starkt, men om Stefan Löfven vill ha en förhandlingsposition att tala om måste han vinna både väljarnas sympatier och motståndarnas respekt. Och då måste det handla om politik också.

2015 måste konfliklinjerna mellan höger och vänster skärpas, och siktet ställas in på att vinna 2018.

Länkar: dn.se, dn.se, dn.se, dagens arena, SvD, di.se, dagens arena, dn.se, SVT, Aftonbladet ledare, dn.se, SvD, SVT, di.se, SVT, SVT, SVT, SVT, bblat.se, SvD, Ekot, Ekot, SVT, dn.se, Ekot, SvD, SvD, SVT, SVT, di.seÖstnytt, Arbetet

Fler som skrivit: Johan Westerholm, Heléne Björklund, Ola Möller, Monica Green, Johan Westerholm, Badlands Hyena

Annonser

About Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Posted on 27 december, 2014, in Politiska funderingar and tagged , , , . Bookmark the permalink. 1 kommentar.

  1. Lena Mellin gör en bra sammanfattning i Aftonbladet, ”Regeringen och Löfven tvingades krypa till korset”:
    http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article20080277.ab
    Om Löfvén hade haft någon politisk erfarenhet hade vi kanske sluppit denna s-ledda dödsdans under hösten. Men det är klart – under 8 år har s tappat det mesta av kompetensen och det är C-laget som nu försöker bjuda upp till dans.

%d bloggare gillar detta: