En sjuk försäkring


Jan Rydh har skrivit ett intressant debattinlägg om sjukförsäkringen. Han konstaterar att sjuktalen både har sjunkit som stigit över tid. Under en period vid det senaste sekelskiftet steg sjuktalen ganska kraftigt. Men från 2002 började sjuktalen på arbetsmarknaden att sjunka.

Samtidigt har regeringar av olika färg agerat för att parera, framför allt, stigande sjuktal. De borgerliga partierna drog igång en debatt som hade sin utgångspunkt om överutnyttjande av och rentav fusk med sjukförsäkringen. Men, som Jan konstaterar …

Det är slående att varken uppgången eller den snabba nedgången har skett på grundval av politiska förändringar i lagstiftning eller regelsystem. De stora svängningarna förefaller uppkomma av andra orsaker. Kan det vara så att den snabba nedgången i huvudsak berodde på att kommuner och landsting och större företag med hög frånvaro började uppmärksamma frånvaron och se den för vad den var – någonting som varierade med hänsyn till arbetsplatsens förmåga att vara en god och hälsosam arbetsplats? Åtgärderna man genomförde var ingalunda koordinerade, inte alltid ”vetenskapligt belagda”, men själva uppmärksamheten, själva omtanken hade effekter. Det finns också en annan mindre glädjande förklaring. De senaste 10 åren har ju de mest sjukfrånvarande i gruppen 50+ pensionerats och ersatts av andra som ”klarade sig igenom” de stora offentliga besparingarna under 90-talet.

Sedan 2010 stiger sjuktalen igen. Det verkar som om den borgerliga regeringens reformiver med sjukförsäkringen inte har fått avsedd(?) verkan. Det var ju meningen att de sjukskrivna inte skulle fastna i långa sjukskrivningar och snabbare komma tillbaka till arbete.

Jan Rydh skriver att de ökande sjuktalen framför allt har sin grund i ett par diagnosgrupper – psykiska sjukdomar och sjukdomar i muskler och rörelseorgan. I debattinlägget finns sex konkreta förslag för att på kortare sikt minska sjuktalen igen:

  1. Återupprätta, förnya och utveckla en arbetsplatsrelaterad företagshälsovård,
  2. Öka uppmärksamheten i primärvården så att längre sjukskrivningar alltid kombineras med en genomgång av arbetsplatsen,
  3. Koncentrera insatserna på de båda ökande stora sjukdomsdiagnoserna,
  4. Genomför en särskild studie av om det fortfarande är så att ökningen av sjukfrånvaron främst kommer från ett mindre antal arbetsplatser
  5. Se till att kvinnors arbetsvillkor är sådana att arbetsplatsen kan bli stödjande, samt
  6. Inför positivt stöd till de arbetsplatser som gör insatser för att minska sjukfrånvaron.

Dessa åtgärder verkar fullt rimliga. Det är klart att det inte går att blunda för förhållanden på arbetsplatserna. Då är en bra företagshälsovård viktig för att stödja och förbättra det förebyggande och rehabiliterande arbetet på arbetsplatserna. En bättre företagshälsovård kan säkerställa att människor snabbare kommer tillbaka till en arbetsinkomst. Det är självklart bättre att människor snabbt kommer in i rehabiliterande insatser i stället för att fastna i långa sjukskrivningar.

Länkar: dn.se, dagens arena, EkotEkot, SVT, di.se, SvD, Arbetet

Andra som skrivit: Kjell Rautio

Annonser

About Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Posted on 8 november, 2014, in Fackliga frågor, Socialförsäkringsfrågor. Bookmark the permalink. 3 kommentarer.

  1. Har länge undrat:

    – hur kan det komma sig att kvinnorna är nästan dubbelt så sjuka som männen? Vi lever ju ändå betydligt längre än männen! Kolla gärna Rydh’s kurva i DN.

    – är allt sjuktal arbetsrelaterat? Man skäller obehindrat på arbetsgivarna och förhållandena på arbetsplatsen men mina erfarenheter visar att en väldigt stor del av sjukfrånvaron (psykiska problem, stress etc) uppstår någon annanstans: t ex i (familje)relationer. Ändå får alltid arbetsgivaran bära hundhuvudet för höga sjuktal. Har vi inte fel fokus när vi beskriver utgångsläget inför analysen av sjukfrånvaron? MVH

  2. Lars Flemström

    Att vi har en hög generell arbetslöshet beror på låg efterfrågan på arbetskraft. Att vi har en hög långtidsarbetslöshet (som andel av alla arbetslösa) beror på att osicket att lasta på den enskilda arbetsgivaren kostnader som borde bäras gemensamt. Av alla arbetsgivare gemensamt eller av hela samhället.

    Alla sjukfall är naturligtvis inte arbetsrelaterade. Och de som är det, hade varit färre om det hade varit lättare att byta jobb. Men när man straffar den enskilda arbetsgivaren för att personelen är sjuk, vågar inte arbetsgivarna anställa personer, vars levnadshistoria inte är känd i varje detalj.

    Att kvinnor har dubbelt så hög sjukfrånvaro som män, har säkert som delförklaring att de har huvudansvaret för familj och hem. När ingen av makarna orkar med disk, tvätt och städning, så blir det kvinnorna som ”sjukskriver sig”. De mycket allvarliga konsekvenserna av en olovlig frånvaro, kan mycket väl få till följd att man motbevisar att det är fråga om sådan genom att sjukskriva sig.

    Jag har tidigare föreslagit, och upprepar nu:

    1. Befria arbetsgivarna från sjuklöneansvaret helt och hållet.
    2. Inför tre obligatoriska karensdagar i början av varje sjukeriod.
    3. Försäskringskassan ska betala ut ersättning från den första ersättningsberättigade sjukdagen.
    4. Förbjud varje form av sjuklön från arbetsgivare. Inför rejält tilltagna böter för arbetstivare som överträder detta förbud, och dra in ersättningen från FK under hela sjukperioden till arbetagare som får sådan lön.
    5. Det ska inte krävas läkarintyg för de två första veckorna, men sjukskrivna ska stickprovsvis
    kallas till läkareundersökning även under dessa veckor.

  3. Lars Flemström

    Man får sig gång på gång till livs att arbetsgivarnas sjuklöneansvar är ett fackligt krav, för att tvinga arbetsgivarna att förbättra arbetsmiljön. Men jag minns hur det var. Kravet på sjuklön från arbetsgivaren kom från dåvarande Svenska Arbetsgivarföreningen, som därigenom gjorde både sina egna medlemsföretag och de anställda en rejäl björntjänst.

    Från början hade vi tre karensdagar i sjukförsäkringen. Men sedan TCO i förhandlingar med SAF fått igenom lön från arbetsgivaren under karaensdagarna, begärde LO samma sak. Men fick Nej. LO begärde då att karensdagarna skulle avskaffas och ersättning betalas av Försäkringskassan från första sjukdagen, vilket skedde. Följden blev att sjukskrivningarna skenade. Det var då som SAF krävde att arbetsgivarna skulle betala sjuklön första fyra veckorna (vilket senare ändrades till de två första veckorna) i det uttalade syftet att arbetsgivarna skulle spionera på de sjukskrivna, att de verkligen var sjuka.

    Systemet slår stenhårt mot de arbetslösa, och måste avskaffas. Erkänn begångna misstag, och återinför karensdagarna!

%d bloggare gillar detta: