Kommunalt ansvar för skolverksamheten


Ebba Östlin (S-märkt utbildningspolitiker) skrev för några dagar sedan om att det är kommunerna som har det yttersta ansvaret för att elever kan gå i en bra skola. Därför är det också rimligt, menar hon, att det är just kommunerna som har beslutsrätten över vilka skolor som etableras.

Ebba beskriver en situation där organisationer och företag står på kö för att etablera sig i mer välbärgade delar av ”hennes” kommun Botkyrka. När de kommunala företrädarna försöker få samma organisationer att i stället etablera sig i mindre välbärgade områden svalnar uppenbart intresset snabbt. Ebba skriver vidare att …

Till skillnad från de friskolor som startade på 1990-talet, där den pedagogiska ambitionen stod i centrum, har de senaste årens explosion av friskolor främst varit koncerner. Det har lett till en massiv överetablering av friskolor i storstadsområdena, framför allt i Stockholmsregionen.

Hon beskriver hur dagens system kan leda till en överetablering av skolor vilket drabbar den totala verksamheten. Kommunernas medel för skola räcker ju inte i all oändlighet vilket leder till att man gör prioriteringar och utarmning av skolors verksamhet.

Jag anser det vara fullt rimligt att kommunerna i sista hand äger beslutet om att tillåta etablering av en skola och dessutom får större möjligheter att styra var en etablering kan vara lämplig.

Annonser

About Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Posted on 15 oktober, 2014, in Politiska funderingar, Utbildningspolitik and tagged , , , . Bookmark the permalink. 2 kommentarer.

  1. Anonym numera.

    I offentlig verksamhet gäller offentlighetsprincipen, vilket innebär att vem som helst kan kolla upp hur verksamheten sköts, hur ekonomin ser ut eller vilka planer man har inför framtiden.

    Tjänstemännen har också skyldighet att svara på frågor och ta fram information. När en verksamhet privatiseras ersätts öppenheten av hemlighetsmakeri. De handlingar som förut var offentliga ses nu som affärshemligheter.

    När all kommunal verksamhet som bara går ska konkurrensutsättas sväller byråkratin.

    En mängd tjänstemän och konsulter behövs för att jämföra anbud, sköta förhandlingar, skriva avtal och följa upp avtal. När kommunen och landstinget inte längre tar hand om verksamheten själva måste de istället öka kontrollen för att se att alla avtal följs.

    Med en mängd olika avtal som löper på olika långa tidsperioder och ständigt ska förhandlas om och med en verksamhet som splittras upp på olika utförare, försvåras möjligheterna till överblick och planering, vilket också kräver ökad byråkrati.

    Privata företag, vare sig det gäller vård, skola eller bostäder, har inget intresse av att fördela resurserna rättvist.

    Ofta är istället intresset det omvända: att slippa de tunga fallen, de problemtyngda områdena, vilka det är svårt att göra vinst på. Privatiseringar innebär därför ofta att resurser snedfördelas på ett sätt som förstärker klasskillnaderna i samhället.

    När det gäller skolan riktar friskolorna in sig på att få elever från familjer med hög utbildning, hög inkomst och hög studiemotivation, för att på så sätt kunna nå ett bra resultat utan att det kostar för mycket.
    När en friskola etableras plockar den upp ett antal elever från den kommunala skolan, som då förlorar pengar och tvingas till nedskärningar.

    • Jonny Disenfeldt

      Nja, vi vet tyvärr av erfarenhet att det inom offentliga förvaltninger och offentligt driven verksamhet oftast råder en policy som inbegriper mörkläggning, tystnadsplikt och olaglig jakt på medarbetare som läcker information.

      Konkurrensutsättning bör inte ställa krav på varken ökad byråkrati eller ökad övervakning. Oavsett om verksamhet drivs inom kommunal eller privat utförande borde exakt samma behov av ekonomisk hantering samt framförallt monitorering och utvärdering av verksamheterna vara regel. Man kan inte fortsätta med en låt-gå mentalitet och tro att allt är bra bara för att verksamheter drivs av offentlig utförare.

      För en del råder det en slags religiös tro på att just en offentligt driven tjänst skulle vara speciell.Verksamheterna drivs av människor med sina svagheter och brister. Organiserad verksamhet möter samma utmaningar och problem oavsett vem som är utförare. Därför är det oerhört viktigt med en kontinuerlig monitorering och utvärdering av all form av verksamhet.

      Vi har förluster inom det offentliga på tiotals miljarder varje år pga dålig upphandling, bristfällig monitorering/utvärdering, ineffektivitet och urusel organisation. Varför talas det inte om dessa enorma FÖRLUSTER inom det offentliga som är mångdubbelt större än de vinster som privata aktörer får ?

%d bloggare gillar detta: