Om en konflikt mellan valfrihet och likvärdighet mellan skolor

Vilket mål är viktigast?

Under gårdagen läste jag ett debattinlägg skrivet av Kjell-Olof Feldt, förutvarande minister för socialdemokraterna. Han resonerar om den förändring som skett av den svenska skolan och de löften och utspel som de politiska partierna gör kring skolan och utbildningspolitiken.

Hans tes är inte att den största förändringen av den svenska skolan är införandet av friskolesystemet. Den stora förändringen är det fria skolvalet som medfört att föräldrar och elever fritt kan välja vilken skola som de vill gå i. Detta har gjort att ett antal skolor har utvecklat hög kvalitet och därmed har lockat fler studiemotiverade elever. Han skriver att ”den viktigaste faktorn bakom friskolornas framgångar har varit de motiv eleverna och deras föräldrar haft när de valde bort den kommunala skolan för en annan skola.”

Debatten om den svenska skolans problem som den manifesterats i Pisa-undersökningar har gjort att skolan har vuxit fram som ett mycket viktigt politikområde att vinna. Många lyfter fram att det fria skolvalet är det som skapar de stora problemen för den svenska skolan. Som allvarligast anges den segregation som friskolereformen har skapat. Kjell-Olof skriver att denna segregation inte är av vare sig etnisk, religiös, ekonomisk eller meritokratisk – möjligen kulturell.

Det finns nu knappast något politiskt parti som driver frågan om att det fria skolvalet ska avskaffas. Samtidigt vill politikerna verka för att minska effekterna av den segregation som uppstått. Men, som Kjell-Olof skriver,

… så länge valfriheten består kommer de skolor, som redan lyckats, att fortsätta att ligga före i konkurrensen om elever med de egenskaper som behövs för att göra en skola bra. Och de skolor som tyngs av svagt studiemotiverade elever eller få svensktalande elever – eller en kombination av dessa – har ett underläge som inte skolan själv kan upphäva, även om lärarlönerna höjs och speciallärarna blir fler.

Han frågar sig, tillsammans med många andra, hur de motstidiga kraven på ökad likställighet mellan skolor ska uppnås samtidigt med bibehållandet av det fria skolvalet.

Jag måste medge att det är en rimlig undran som Kjell-Olof Feldt markerar i sitt inlägg. Kan man verkligen både äta kakan och ha den kvar?

Länkar: SvD, Ekot, Ekot, ekuriren, Aftonbladet ledare, SvD, SvD, dagens arena, di.se, SVT, Ekot, dn.se, Ekot, dn.se, dn.se, SVT, SvD, Lärarnas tidning

Fler som skrivit: Martin Moberg, Peter Johansson

Höjd a-kassa med (S)-regering

Socialdemokraterna går till val på att förbättra arbetslöshetsförsäkringen på ett sådant sätt att fler löntagare faktiskt kan få 80 % av tidigare lön vid ofrivillig arbetslöshet. Det är ett bra förslag som gör omställningen från ett jobb till ett annat enklare och tryggare för de som betalar priset för arbetslösheten.

Moderaterna – å andra sidan – förfasar sig för en sådan reform. I deras ögon är arbetslöshetsförsäkringen ett bidrag endast till arbetsskygga och andra individer som inte vill arbeta. I deras värld innebär en bättre arbetslöshetsförsäkring endast att arbetslösheten ökar.

Men nu är ju Moderaterna det enda av riksdagspartierna som motsätter sig en förbättrad ersättning till de arbetslösa. Som det största partiet i alliansregeringen kommer de att blockera varje förslag från sina allianskamrater.

Vill man därför få en förändring till stånd kommer det att krävas en regering vari Nya Moderaterna inte ingår.

Länkar: Ekot, SvD, SvD

Stefan Löfven har sträckt ut handen

Den 14 september sker allmänna val. Valet av ny Riksdag ser i dagsläget ganska ovisst ut. Det troliga är trots allt att de tre röd-gröna partierna tillsammans blir större än de fyra regeringspartierna (eller hur många av dem som klarar riksdagsspärren). Med de senaste siffrorna ser (SD) ut att bli vågmästare. Det innebär i så fall ett … inressant läge. Företrädare för samtliga partier har hittills varit tydliga med att man inte vill bilda en regering som blir beorende av stöd från (SD).

Socialdemokraterna valde tidigt sin taktik inför årets val. Man kommer att gå till vals på ett alldeles eget program och låta valresultatet styra hur en kommande regering ska formas. Stefan Löfven är tydligt en av två kandidater till statsminister efter valet. (S) har pekat ut (MP) som en tydlig part att bilda regering tillsammans med. Sedan är allt öppet – inklusive bildandet av en blocköverskridande regering.

De fyra regeringspartierna, som länge legat efter i opinionen, har av taktiska skäl valt att hålla fast vid sin allians. Man försöker sätta sin sammanhållning mot en förment splittrad opposition. Denna position har väl inte gett överdrivet goda resultat. Förändringarna i opinionen är små. Kanske är det därför som nu statsministern hotar med att inte släppa fram en regeringsbildare från den röd-gröna sidan, även om de skulle bli större än de allianspartier som tar plats i riksdagen.

Frågan är om Moderaterna har börjat överväga möjligheten att ta in sverigedemokraterna i värmen genom antingen budgetsamarbete eller genom poster i regeringen. Stefan Löfven har länge markerat att han är öppen för en blocköverskridande regeringsbildning för att undvika att ge (SD) större inflytande i politiken. I en intervju i SvD säger Stefan till de borgerliga partierna att …

När krutröken har lagt sig är det dags att ta ansvar. Om budskapet från alliansen är att man inte tänker göra det – att man inte tänker hjälpa till – ja, då är det väldigt allvarligt.

Men läs gärna Ulf Bjerelds tankar kring regeringsbildandet. Han är som vanligt klok när det gäller sådana frågor.

Länkar: SvD, dn.se, di.se, Ekot, dn.se, dagens arena, SvD, SvD, Arbetet, Arbetet

Fler som skrivit: Ulf Bjereld, Ulf Bjereld, Martin Moberg, Tobias Lundin Gerdås

 

Läxbranschen omsätter mångmiljonbelopp

Svenska Dagbladet rapporterar att ”läxbranschen” idag omsätter allt mer pengar. Med stöd av avdragsrätt – läx-rut – kan föräldrar med några kronor över inhandla studiestöd åt sina barn. Tidningen skriver …

I Danderyd använde 19 procent av invånarna rut-avdraget någon gång under förra året. Följt av Lidingö, Täby och Nacka ligger kommunen i topp i länet när det gäller rut-användning – precis som kommunerna ligger på topplistan över landets högsta snittinkomster.

Jag ogillar djupt denna form av skattesubvention. Samtliga skattebetalare är med om att finansiera detta men endast de med de högsta inkomsterna kan tillgodogöra sig frukterna av den.

Länkar: SvD, SVT, Aftonbladet ledare

Alliansens reformer har gynnat höginkomsttagare

Den fackliga tankesmedjan Katalys presenterade på söndagen resultaten av en detaljerad fördelningsanalys som man låtit SCB genomföra. Man har …

… låtit SCB göra en fördelningsstudie av hur befolkningens inkomster påverkas av regeringens största reformer – alltså inte bara skatterna. Bland annat jämförs samtliga jobbskatteavdrag, rut och rot, sänkt ersättningsnivå i a-kassan, förändrad fastighetsskatt, grundavdraget och bostadstilläggen. SCB har beräknat två olika inkomstmått: Inkomst per år och hushåll samt så kallad ekonomisk standard, vilket mäter individens inkomst med hänsyn till respektive hushålls totala inkomst och antal vuxna och barn.

Den borgerliga regeringen brukar ju hävda att reformerna framför allt har gynnat vanliga inkomsttagare. Katalys visar att detta kan stämma när pratar om procentuella förändringar. Det visar sig att i kronor och ören så har de med de högsta inkomsterna särskilt gynnats av alliansens reformiver. Men när man räknar i reda pengar så framkommer det stora skillnader.

De reformer som regeringen har genomfört skulle ju skapa drivkrafter till arbete. De borgerliga företrädarna brukar hävda att 250.000 fler människor ska vara i arbete tack vare deras reformer. Samtidigt är det lika sant att arbetslösheten som andel av befolkningen har ökat och att allt fler människor går allt längre arbetslösa. Flera av den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitiska reformer är vidare högst ifrågasatta genom att de skapat väldigt få arbetstillfällen till väldigt höga kostnader.

Alliansen = Moderaterna

De borgerliga partiernas valrörelse präglas i hög grad av att vilja skapa en motbild till den förmenta sanningen om borgerlig sammanhållning. Man missar inga chanser av att meddela att alliansen kommer att gå till val på ett gemensamt valprogram och fråga sig vilket det röd-gröna alternativet är.

Att verkligheten är mer komplicerad än så sopar man under mattan. Partierna kommer alldeles säkert att presentera ett gemensamt valprogram. Det man undrar över är dock vems valprogram det kommer att vara.

Jag har läst Fredrik Reinfeldts debattinlägg från igår. Där presenterar han nio punkter där ”Nya Moderaterna” (eller menar han Alliansen?) står i motsatsförhållande till de röd-gröna partierna. Han uttalar sig som om Moderaterna vore det enda alternativet som regeringsbildare emot de röd-gröna partierna.

Men nu är ju Moderaterna endast en av fyra parter i den allians som i åtta år fått bilda regering. Moderaterna är ju i och för sig större än de andra tre tillsammans och bör ju därmed få väldigt stort inflytande över det valprogram som kommer att presenteras.

Så … var det alliansens valprogram, under namn av Nya Moderaterna, som Fredrik presenterade igår?

Länkar: dn.se, Aftonbladet ledare, di.se, SvD, dagens arena, SvD, Ekot, dn.se, di.se, SVT, di.se, SvD, Ekot

Fler som skrivit: Martin Moberg, Martin Moberg, Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, Peter Johansson, Kent Persson

Boo(m)! Valet är förlorat!

Fredrik ser framåt

Häromdagen avslöjade Expressen att Moderaterna i Stockholm kommer att bränna upp 24 miljoner kronor på politiska annonser riktade emot Socialdemokraterna. Man har producerat ett antal annonser med mer eller mindre sanna budskap.

Denna kampanj synes mest som en döende rörelses sista dödsryckningar. Kan man inte vinna valet med den egna politiken försöker man med svartmålning av den politiska oppositionen.

De borgerliga partierna driver tesen att fyra partier som är överens(?) är bättre än en förment röd-grön röra. Annonserna anspelar väl på just denna påstådda röra och oenighet.

Eric Sundström analyserar på ett bra sätt kampanjen. Han säger, bland annat, att …

Tajming är avgörande. Att ljuga och hoppa på din motståndare utan att ha byggt upp ett eget positivt budskap skadar i regel den egna trovärdigheten. En rejäl attack på motståndaren brukar ske när alla andra alternativ är uttömda. Det hade varit mer logiskt om M först hade tjatat och tjatat om vad de vill göra under en tredje mandatperiod, för att sedan leverera en smutsig attack på de rödgröna.

Jag tror att denna kampanj kommer att slå mer tillbaka på budbäraren än på det avsedda målet.

Länkar: dagens arena, Expressen, SvD, politism, Resumé, dn.se, dagens arena

Fler som skrivit: Peter Johansson, Martin Moberg

Margot är tillbaka!

Margot Wallström

Igår blev det på riktigt offentligt att Margot Wallström kommer tillbaka i svensk politik. Det har väl legat i luften att Margot åter skulle få en plats i svensk politik. Det kändes redan i samband med valet till EU-parlamentet. Det är väl uppenbart att den nuvarande socialdemokratiska partiledningen har vunnit hennes förtroende.

Margot var, tillsammans med Anna Lindh, en populär socialdemokratisk politiker. Hennes ”otur” var väl att hon var samtida med Göran Persson. Det var ganska uppenbart att de två inte gick ihop särskilt väl. Margot valde att i stället göra en internationell politisk karriär. Hon har sedan dess varit högst tveksam till att ta sig en position i den svenska politiken om än önskad av många.

Margot är välkommen åter i den socialdemokratiska sfären. Det är många som både minns henne som uppskattar Margot som person. Samtidigt är hon okänd för den yngre generationen. Men Margot är en viktig länk till den tid då socialdemokratin var det statsbärande partiet och nästan självklar som regeringsbildare. Hon har erfarenhet av regeringsarbete sedan sin tid i regering och EU-kommission. Det är minsann en viktig erfarenhet att utnyttja för ett parti som i åtta år stått i kylan utanför Rosenbad utan att kunna komma in i värmen.

Många ser dessutom Margot som en utmärkt kandidat som nästa utrikesminister. Och, varför inte … ?

Länkar: dn.se, SvD, Aftonbladet ledare, dagens arena, Ekot, SvD, Ekot, di.se, dn.se, Ekot, Arbetet, Arbetet

Fler som skrivit: Martin Moberg, Johan Westerholm, Helle Klein

Välfärdsverksamheter ska inte säljas till underpris

Reapris

Under onsdagen presenterade Carin Jämtin ett socialdemokratiskt förslag om en ny lag ”lex Serafen” som man vill införa i händelse av en valseger. Syftet med en ny lag är att förhindra avknoppning av offentligt finansierad verksamhet till underpriser.

Jag har inte det minsta emot ambitionen med vad socialdemokraterna vill uppnå. Det har ju skett ett antal uppseendeväckande förskingring av offentligt finansierad verksamhet. Syftet från borgerliga politiker har varit att snabbt överföra verksamhet till privata utförare. Man har då inte tvekat inför att nästan skänka bort verksamhet.

Förslaget innebär en möjlighet att i efterhand juridiskt pröva om en verksamhet har avyttrats till allt för lågt pris. Som Carin Jämtin säger till Ekot …

Är det bedömt som ett underpris, det vill säga slarv med kommuninvånarnas pengar, så ska man kunna ta tillbaka de pengarna genom att domstolen bedömer det som skäligt. Framför allt tycker jag som politiker att det är viktigt att man är ordentlig med med skattebetalarnas pengar, det är allas vår betalda kommunskatt, som nu  försvinner iväg på olika sätt, och det tycker jag är fel.

Som sagt – ambitionen är inte fel. Men jag undrar över verktyget i detta fall. Det kommer ju att vara en grannlaga uppgift att formulera lagtext som stödjer ambitionen.

Det som borde vara en framkomlig väg vid offentlig upphandling av verksamhet vore att ställa hårdare sociala krav innebärande avtallsenliga löner och rimliga arbetsvillkor i övrigt. Idag har vi i många fall ett rally emot botten när man endast ser till att acceptera det lägsta priset i en upphandling.

Länkar: Ekot, SvD, Ekot, dn.se, dagens arena, di.se, ka.se

Fler som skrivit: Oskar Taxén, Martin Moberg, Peter Johansson

Om att vilja dölja gatutiggeriet

Cecilia mår illa

Under gårdagen publicerades ett debattinlägg av riksdagsledamoten (M) Cecilia Magnusson. Hon argumenterar för att gatutiggeriet ska förbjudas i Sverige. Hon skriver i sitt inlägg att …

Ett samhällsproblem som nu har spridning i hela landet, både i storstäder och i mindre orter, är gatutiggeriet. Många människor känner sig provocerade och mår dåligt av att se medmänniskor tigga utanför affären.

Hon säger sig vilja finna värdiga och humana sätt att lösa gatutiggarnas situation. Men man förstår att det huvudsakliga argumentet är en vilja att dölja detta fenomen för känsliga ögon.

Av allt att döma verkar utspelet inte ha tagits emot helt positivt från den moderata partiledningen. Men man måste nog ändå se detta utspel som en testballong för att pröva mottagandet och som ett sätt att grunda för kommande förslag. Det är ju högst troligt att den uppfattning som Cecilia gett uttryck för finns bland fler inom det största borgerliga partiet.

Länkar: dn.se, dn.se, Aftonbladet debatt, dagens arena, Ekot, SvD, dn.se, dn.se, Ekot, dn.se, Ekot, SvD, dn.se, di.se, SvD, Aftonbladet kultur

Fler som skrivit: Johan Westerholm, Alliansfritt Sverige, Michaela Leo