Valet till Europaparlamentet – eftertankens kranka blekhet


20140526-123256-45176425.jpg
Så här dagen efter valet till Europaparlamentet är huvudet fullt av tankar och besvikelser. Jag är förstås besviken över det resultat som socialdemokraterna uppnådde. Jag hade ju hoppats på betydligt bättre resultat än det som blev. Samtidigt förstår jag att det mål som partistyrelsen satt upp var mer realistiskt än mina egna förhoppningar.

Det är ju uppenbart att många av socialdemokraternas sympatisörer väljer bort att rösta i valet till Europaparlamentet. Därför borde resultatet i de kommande valen i september innebära betydligt högre röstandel än vad detta val antyder.

Den största besvikelsen, om än inte helt överraskad, är det resultat som sverigedemokrater och likasinnade partier i övriga EU-länder uppnått. Jag är väl heller inte helt överraskad över Miljöpartiets uppenbara framgång i valet. De har all anledning att vara glada och nöjda över det arbete de lagt ned i sin valrörelse.

Mer överraskad är jag trots allt över Feministiskt Initiativs snabba uppgång. Nu är det ju inte första gången något sådant händer i valet till Europaparlamentet. Det verkar som om väljarna passar på att ge tydliga budskap till de partier man i ”vanliga” fall väljer att ge sin röst.

Knappt hälften av väljarna har gått till valurnorna i detta val. Det är synd med tanke på den betydelse som europaparlamentet har i EU:s beslutsfattande.

För Moderaterna måste valet vara en rejäl besvikelse när det gäller utfallet. Jag vet ju inte vilka förväntningar partiet hade inför valrörelsen. Officiellt är man ju glad över att samtliga allianspartier fick behålla sina mandat i parlamentet. Men trots det – väljarna har ordentligt åthutat Moderaterna i detta val. De känner sig därför säkert ordentligt nedtryckta i skorna.

Kristdemokraterna och Centern ska nog heller inte känna sig allt för säkra inför det kommande valet. Moderaternas låga siffror beror säkert i hög grad på att allmänborgerliga väljare sänt Moderaterna ett tydligt budskap.

Socialdemokraterna har också fått ett tydligt budskap i och med Feministiskt Initiativs framgång. Socialdemokraterna (och Vänsterpartiet) har för sent insett frågans betydelse och har inte lyckats fånga upp de frågor som (F!) driver. Det borde innebära en del funderande på partikansliet.

Länkar: Europaportalen, Politism, Ekot, Ekot, Expo, vlt, SvD, SvD, SvD, Östnytt, Ekot, Aftonbladet ledare, SvD, SvD, vlt, SvD, Ekot, SvD, dn.se, Ekot, di.se, SvD, dagens arena, Aftonbladet ledare, SvD, dn.se, SvD, SvD, di.se, di.se, dn.se, dn.se, dn.se, Ekot, SvD, dn.se, Ekot, dagens arena

Fler som skrivit: Martin Moberg, Peter Johansson, Peter Johansson, Peter Högberg, Johan Westerholm, Heléne Björklund

Annonser

About Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Posted on 26 maj, 2014, in EU, Politiska funderingar and tagged , , . Bookmark the permalink. 4 kommentarer.

  1. Lars Flemström

    Media pushade Fi och SD väldigt kraftigt under speciellt sista veckan före valet. Tusentals s.k. motdemonstranter bidrog ju också till medias stora och okritiska intresse för SD, med närbilder på partiledaren, när han steg ur bilar, rättade till slipsknuten och annat som inte hade ett dugg att göra med politiken. Media ställde inga frågor om politiken, utan bara vad han tyckte om motdemonstranterna, som han uppenbarligen gillade så skarpt, så att han (enligt Värmlands- polisen) avvisade ett förslag från polisen att flytta på motdemonstranterna

    Naturligtvis blåser inga andra vindar än de som media piskar upp. Och det var väntat. Moderaternas ras och en kraftig uppgång för S var att vänta enligt väljarundersökningar under de två sista veckorna före valet. Då började media sia om en stark uppgång för Fi, vilket gjorde S-väljare oroliga för att det skulle bli många bortkastade röster på Fi. Om uppgången för Fi inte skulle räcka för att lyfta Fi över 4 %-spärren. Många som redan bestämt sig för S ändrade sig i sista stund och röstade på Fi i stället för att säkra mandat till Fi.

    Media hoppas nu på en kraftig vänstersväng för S, både för att rädda alliansregeringen och för att få något att skriva om, typ svulstig vänsterretorik i symbolfrågor, såsom mer makt åt politiker och tjänstemän över vanliga människors vardag. Symbolfrågorna ska lyftas upp, medan skatte- och fördelningspolitiken ska sänkas eller avfärdas som ”bidragslinjen”.

    Socialdemokraterna har förstås gjort ett allvarligt misstag, när man har satt målet så lågt (25 % i EU-valet och högst 35 % i riksdagsvalet). Att slippa besvikelse över ett dåligt valresultat har prioriterats lägre än själva valresultatet. Är man så rädd för att förlora, bör man inte ställa upp i en tävling. Med ett högre ställt mål hade partiet tvingats gnugga geniknölarna och fundera på vad som krävs för att nå målet.

    Dessutom har partiet försummat förnyelsen av kommunikationen med väljarna. Journalister, som sympatiserar med andra partier har varit den huvudsakliga kommunikationskanalen, och budskapet har anpassats till journalisterna i stället för till väljarna. Dörrknackningsaktioner i all ära, men blir lätt en envägskommunikation.

    Slutligen en sak att fundera på: Trenden från senaste riksdagsvalet, då SD gick starkt fram i traditionella Center-valkretsar med många EU-motståndare, håller i sig. Centern verkar nu helt ha upphört att vara ett landsbygdsparti, utan har snarare blivit ett klassresenärsparti för den sista bondegenerationens barn och barnbarn i städerna.

    • ” … medias stora och okritiska intresse för SD, ”

      Det var nog det dummaste du skrivit på länge! Blunda nu i fem sekunder och försök komma ihåg när mainstream-media i Sverige skrivit eller annars yppat något POSITIVT om SD?

  2. Låter ganska osannolikt att någon större mängd S-väljare skulle gått över till Fi. Dessa kommer nog i huvudsak från potentiella V-sympatisörer. När det gäller väljarströmmarna till de partier som ökat tror jag att det ser ut som följer…Fi = väljare främst från V, SD = väljare främst från PP och M, MP = väljare främst från FP och S, V = väljare främst från S och PP, KD = väljare främst från M.

    Sen blev det faktiskt lite löjligt när Löfven skulle släta över det usla resultatet i sitt tal genom att hänvisa till befolkningsökningen sedan senaste valet och att det i faktiska tal var så många fler som röstat på S. Speciellt med tanke på hur han när det gäller arbetslösheten helt håller sig till procentsiffror och tycker att regeringen är lögnare när de likt han själv igår börjar tala om faktiskt antal personer.

    • Lars Flemström

      1) DL borde läsa innantill. Jag har inte skrivit att medias intresse för SD varit positivt. Jag skrev stort och okritiskt. Men faktum är att SD även gynnas av negativ uppmärksamhet. Och det har ju de s.k. motdemonstranterna stått för.

      2) Exakt hur många S-väljare som har taktikröstat på Fi vet jag naturligtvis inte. Enligt valforskaren Sören Holmberg kommer Fi:s väljare huvudsakligen från S, V och alliansen.

      3) I senaste riksdagsvalet räddades Kd kvar i riksdagen av taktikväljar från andra borgerliga partier, huvudsakligen M.

      4) Svårt att veta om tidigare PP-väljare har gått till SD. Jag tror snarare att de har gått till Mp. SD verkar även i detta val haft framgångar i landsbygdsvalkretsar, där C tidigare har varit starka.

%d bloggare gillar detta: