Månadsarkiv: april 2014

Ett nytt kunskapslyft


Socialdemokraterna presenterade igår ett förslag till ett nytt kunskapslyft som en metod att stärka, bland annat, arbetslösas chanser att få ett arbete. Satsningen beräknas kosta 2,5 miljarder kronor. Med förslaget vill man skapa 30.000 yrkesplatser enligt följande:

  • 10.000 för arbetslösa under 25 år som inte har fullständig gymnasieexamen,
  • 10.000 går till vuxenutbildning för arbetslösa, samt
  • 10.000 platser för de som vill komplettera sin gymnasieutbildning eller läsa in en högre yrkesutbildning.

Exemplet till denna reform kommer från den stora satsning på 1990-talet som dåvarande socialdemokratiska regering genomförde. Syftet var att lyfta över 100.000 människor kunskapsmässigt och därmed ge dem möjlighet till ett annat arbetsliv. Insikten då kom av att väldigt många människor saknade tillräcklig skolutbildning för att kunna få de arbeten som erbjuds.

Staten gjorde en omfattande satsning som gav kommunerna möjlighet att utöka vuxenutbildningen. Staten uppmuntrade satsningar utanför ordinarie kommunal vuxenutbildning och på direkt yrkesutbildning. Denna satsning innebar att många människor kunde gå till arbete när konjunkturerna blev bättre i slutet av 1990-talet.

Jag anser att detta är en alldeles utmärkt satsning. Jag läser att Lärarförbundet betvivlar möjligheten att redan nästa år klara en sådan satsning eftersom det saknas lärare. Jag vet inte hur situationen var för 20 år sedan då den stora satsningen genomfördes. Jag minns inte att det fanns en diskussion om saknade lärare och utbildare. Det förhöll sig säkert som så att inte enbart utbildade lärare användes i de många utbildningsföretag som växte fram under kunskapslyftet.

Hr statsminister Fredrik Reinfeldt uttalar sig tydligen något sarkastiskt om socialdemokraternas förslag. Han ställer retoriskt frågan ”jobb eller utbildningspolitik?” som om alla arbetslösa imorgon dag kan ta ett arbete om de bara ville. För väldigt många arbetslösa handlar det verkligen om att de behöver mer av formell och praktisk utbildning och erfarenhet för att kunna ta de arbeten som erbjuds.

Därför handlar arbetspolitik både om att skapa förutsättningar för arbetstillfällena ska bli fler och om att ge människor möjlighet att skaffa sig en bra utbildning.

Länkar: SVT, Ekot, SvD, dagens arena, di.se, dn.se, ka.se

fler som skrivit: Monica Green, Martin Moberg, Peter Johansson

Regeringen väljer utspel framför samtal om försvaret


Ökad försvarsvilja?

Igår signalerade ledarna för de fyra regeringspartierna dådkraft och mannamod. De vill, minsann, stärka den svenska försvarsförmågan med en hel massa miljarder pengar – åtminstone på sikt, om några år, inte just nu. Alliansregeringen anger materiella satsningar och ökad svensk millitär närvaro i Östersjön. Svenska uniormer ska åter finnas på Gotland etc.

Satsningarna ska finansieras genom omprioriteringar i försvarsbudgeten och genom andra åtgärder. Allt ska, gubevars, finansieras ”krona för krona” – regeringens senaste nysvenska nonsensuttryck.

Man ska kanske inte raljera allt för mycket över sådana allvarliga saker som försvarspolitik och satsningar på militär utrustning. Men det är intressant hur tiderna förändras och hur snabbt det kan gå. Det har bara gått en kort tid sedan den borgerliga regeringen lade en statsbudget som i praktiken innebar besparingar på försvaret. En inriktning som knappast något annat parti motsatt sig.

Men nu spelar regeringen på de händelser som skett i vårt närområde och försöker ta poäng på detta. Man skiter i de diskussioner som pågår i den parlamentariska försvarsberedningen. Den har till uppdrag att diskutera, bland annat, hur Rysslands agerande och upprustning påverkar Sverige och vad det ställer för nya krav. Beredningen skulle presentera sina förslag den 15 maj, om några veckor endast.

Därför blir regeringens utspel från igår till en luftballong, ett sätt att försöka skaffa sig pluspoäng på de röd-gröna partierna. De försöker markera borgerlig sammanhållning i denna fråga i motsats till de andras splittring. Det kortsiktiga syftet är att vinna höstens kommande riksdagsval.

Utspelet visar mer på den borgerliga regeringens egna desperation och kortsiktighet inför möjligheten att förlora ett kommande val. Det visar mindre på en faktisk önskan att åstadkomma samling i en sådan fråga som försvarspolitiken innebär.

Det är tydligt att den borgerliga regeringen valt att lyfta begreppet ”i krig och kärlek är allt tillåtet” till helt nya och nästan oväntade nivåer i sin kamp för omval.

Länkar: DN Debatt, dn.se, dn.se, di.se, di.se, SvD, Ekot, di.se, SvD, dagens arena, dagens arena, SvD, SVT, di.se, Ekot, Expressen ledare, Aftonbladet ledare

Fler som skrivit: Ola Möller, Johan Westerholm, Peter Johansson, Martin Moberg, Sjätte mannen, Leine Johansson, Alliansfritt Sverige, Martin Moberg

Kommunalt anställningsbehov


SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, rapporterar om att de svenska kommunerna och landstingen står inför stora behov av att anställa personal – 225.000 personer de kommande tio åren. Man behöver anställa 129.000 undersköterskor och vårdbiträden, 38.000 sjuksköterskor och 12.000 läkare fram till 2023.

Det lär innebära en ganska omfattande utmaning för de offentliga arbetsgivarna. Caroline Olsson, sektionschef på SKL, säger att …

Vi har pekat på nio olika exempel på saker som arbetsgivarna behöver jobba med. Bland annat att använda kompetensen rätt och att fundera på vem som gör vad i vården. Vi måste få fler att jobba mer, jobba heltid och jobba fram till pension och vi måste bli bättre på karriär- och utvecklingsmöjligheter.

Det är verkligen en välkommen insikt som Caroline visar med tanke på hur svårt det hittills verkar ha varit att anställa människor till heltider och fasta anställningar, framför allt när det gäller Kommunals medlemsgrupper. Vi får väl hoppas att arbetsgivarna i kommuner och landstingen får det lättare att finna möjligheter till goda anställningsvillkor för att locka fler till de jobb som finns och kommer att finnas.

Länkar: Ekot, Ekot, SVT, di.se, dn.se, Aftonbladet ledare

Fler som skrivit: Martin Moberg, Roger Jönsson

Om skolans förlorade auktoritet


Johan Blomberg, gymnasielärare, är publicerad med ett till det fria skolvalet kritiskt debattinlägg. Han menar att skolan genom det fria skolvalet har förlorat all auktoritet gentemot eleven.

Eftersom elever betyder inkomster för skolorna gäller det att både få fler elever och att behålla de man har. Det gör man genom att presentera goda resultat (= höga betyg) och samtidigt inte ställa så hårda krav på eleven att denne väljer en annan skola.

Det finns ju sedan tidigare undersökningar som tydligt visar en tendens bland, så kallade, friskolor att ge högre betyg till sina elever än vad som är motiverat jämfört med de nationella proven. Då även de kommunala skolorna blivit allt mer beroende av skolpengen har denna tendens även börjat öka där, om än inte lika tydlig. Johan skriver vidare att …

I nuläget är skolans möjligheter att ställa krav på eleverna löjligt små. Att kräva att eleverna ska komma i tid, läsa läxor och uppföra sig i skolan jämställs tidvis med fascism. Att utsätta elever för den typen av krav kan vara riskfyllt för skolan då den kan bli av med sina kunder. Det bästa för skolan är alltså att låta lärarna göra det bästa av situationen, hålla kunderna nöjda. Om det krävs till och med ge eleverna betyg de inte förtjänar. Bara de inte känner sig besvikna och går med sin skolpeng någon annanstans.

I sitt inlägg skisserar han på två långsiktiga lösningar på detta problem. Nu är det knappast troligt att det går att finna en politisk majoritet för det första av hans alternativa lösningar. Möjligen att den andra vägen är mer framkomlig. Men den kommer i så fall att kräva en bred politisk överenskommelse. Med tanke på att de borgerliga partierna har lagt sig väldigt nära de förslag som socialdemokraterna har lagt kanske det finns förutsättningar för en bredare samsyn om skolans framtida behov.

Det fria skolvalet är en sådan fråga som inte kan lösas utan blocköverskridande samsyn. Förhoppningsvis kan den situationen uppkomma efter att de borgerliga partierna förlorat det kommande riksdagsvalet.

Kampen om ungdomsarbetslösheten


Jag har idag läst två debattinlägg som ger helt olika syn på ungdomars arbetslöshet.

Magdalena Andersson och Mikael Damberg kritiserar i sitt inlägg den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik. De säger sådant som att ungdomars arbetslöshet har blivit längre med regeringens politik. De förespråkar, som EU, införandet av en ungdomsgaranti för att unga arbetslösa snabbare ska komma i åtgärder som leder till arbete.

I en replik svarar Elisabeth Svantesson och Anna Kinberg Batra att socialdemokraterna minsann inte kan ge tydliga svar på hur deras alternativ ska se ut. De försvarar vidare rabatten av de sociala avgifterna för att anställa ungdomar, den halverade restaurangmomsen och övriga åtgärder som den borgerliga regeringen genomfört. De menar att dessa åtgärder inneburit att fler ungdomar än annars faktiskt befinner sig i arbete.

Det är tydligt att debattinläggen talar förbi varandra. Eftersom vi har en pågående valrörelse är det väl förståeligt att det blir så.

Av det jag läst och tagit del av när det gäller den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik så är resultaten högst ifrågasatta av forskare och andra debattörer som tittat på frågan. De helt få arbetstillfällen som (eventuellt) tillkommit genom regeringens subventioner är väldigt dyra. Anledningen är att åtgärderna är så generella. Det vore bättre att genomföra åtgärder som verkligen hjälper de ungdomsgrupper som behöver ett utökat stöd.

Forskningen visar att det är ungdomar som saknar fullständiga betyg från gymnasiet som har svårast att få arbete. I deras fall  hjälper en subvention föga. Vad de behöver är åtgärder som kombinerar kompetensutvecklande åtgärder och ett ekonomiskt stöd till arbetsgivare.

Jag har större tilltro till de socialdemokratiska förslagen än till den borgerliga politiken. Den har prövats under flera år och synes inte ha gett de resultat som regeringen hoppats(?) på.

Det bidde inga nystartzoner


Det rapporteras något i tysthet att den borgerliga regeringen valt att ta tillbaka sitt förslag om införande av ”nystartzoner”. Den formella grunden till det är krav från EUkommissionen om förändringar med hänvisning till reglerna om statsstöd. Men eftersom hurra-ropen varit få i Sverige kan det ju vara ganska bekvämt att tacka EU för att i detta fall kunna gå till hedervärd reträtt.

Då har åtminstone en dålig idé arkiverats i det runda arkivet.

Länkar: dn.se, SvD, di.se

Fler som skrivit: Martin Moberg

Om att koka soppa på en spik


Igår kväll läste jag ett debattinlägg undertecknat av Jens Hedström, vd Näringslivets Regelnämnd. Organisationen har tydligen låtit opinionsinstitutet Skop ställa den enkla och rättframma frågan ”Tror du att arbetslösheten skulle minska om politikerna gjorde det enklare och mer lönsamt att driva företag i Sverige?” Det självklara svaret på den frågan var att de flesta förstås svarade ”jo visst”.

På det där försöker Jens spinna en varm och skön ull.

Detta inlägg känns ju som det tydligaste uttrycket för devisen ”som man frågar får man svar” som jag läst på ett tag.

Huvva!

Fler industriarbetare skadas på jobbet


Inför IF Metalls kongress i maj har förbundet låtit SCB genomföra en undersökning om hur klubbarna upplever utvecklingen av arbetsmiljön på arbetsplatserna.

De resultat som framkommer i undersökningen är ganska beklämmande. 65 % av medlemmarna anser sig ha fått någon form av besvär av sitt arbete. Det verkar vidare som om skadorna ökar.

Det finns en tydlig utveckling inom industriföretagen innebärande allt mer slimmade företag. Industriarbetarnas arbetsinnehåll har blivit allt mindre. Det innebär att de arbetande får allt mer av enformiga arbetsuppgifter som kan leda till skador. Närmare en tredjedel av IF Metalls medlemmar upplever att de fått belastningsskador av de arbeten som de utför.

Under 1980-talet startade en diskussion inom dåvarande Metall. Orsaken var, då som nu, att antalet arbeten med korta arbetscykler och enformiga arbetsuppgifter ökade. Samtidigt var industrin inne i en förhållandevis god konjunktur. Diskussionen gällde hur jobben kunde bli mer intressanta och bättre för fysisk och psykisk hälsa.

Samtidigt upplevde företagen hög personalomsättning och allt större svårigheter att rekrytera arbetare till de arbetsuppgifter som behövde utföras. Det tillsammans innebar en god jordmån för att diskutera andra sätt att organisera arbetet inom industrin. En  hel massa försök genomfördes på arbetsplatser runt om i landet.

I samband  med den djupa lågkonjunkturen i det tidiga 1990-talet försvann mycket av det goda utvecklingsarbetet. Med allt stigande arbetslöshet inom industrin försvann drivkrafterna bland många industriföretag att utveckla sättet att organisera arbetet. Med den höga arbetslösheten bland industrins arbetare ökar också inslaget av allt enformigare arbeten och inslag av ”löpande band”.

Med denna utveckling kommer också resultetet i form av fler skadade och utslitna industriarbetare. IF Metall har återuppväckt diskussionen om att organisera industriarbetet på ett sådant sätt att man tillvaratar de arbetandes hela resurs – inte enbart deras muskelkraft. Skillnaden mot 1980-talet är dock att arbetslösheten inom industrin fortfarande är hög. Men med den internationella konkurrensen försvinner samtidigt arbetstillfällen till låglöneländer.

De industriarbeten som blir kvar ställer högre krav på formell kompetens och utbildning. Denna utveckling innebär förhoppningsvis att arbetsgivarnas intressen av att utveckla arbetets organisation kan utvecklas och sammanfalla med den fackliga synen. Under tiden far dock många anställda illa och kommer att lämna branschen med skador och krämpor som försämrar deras möjligheter till arbete och en rimlig pension.

Därför behövs det mer insatser från staten i form av sådant som ett aktivt arbetsmiljöverk och forskning på arbetets organisering och utveckling av arbetsmoment.

Länkar: Ekot, Arbetet, da.se

Fler som skrivit: Leine Johansson

Sveriges lagstiftning bryter mot EU:s


I ett, så kallat, motiverat yttrande begär EU-kommissionen att Sverige måste se till så att vi följer direktivet om visstidsarbete. Det är möjligheten att stapla visstidsanställningar på varandra som är den huvudsakliga grunden för kritiken. Samuel Engblom, chefsjurist på TCO, säger att …

Den svenska regeringen har återigen misslyckats med att övertyga kommissionen om att Sverige lever upp till EU-rättens krav och risken att kommissionen väcker talan mot Sverige i EU-domstolen kvarstår. Det hela skulle dock kunna lösas genom att ändra några få ord i anställningsskyddslagen.

Om Sverige inom två månader inte lyckas presentera åtgärder som gör de svenska visstidsreglerna förenliga med EU:s väntar förmodligen en stämning inför EU-domstolen.

Den borgerliga regeringen har ju tidigare ansett att man mycket väl lever upp till EU:s lagstiftning. Man menar att det i praktiken inte finns några problem av den art som EU-kommissionen anför. Det troliga är väl att man kommer att fortsätta på denna väg.

Men jag skulle inte ha något emot att bli felspådd i detta avseende. För det är klart, med en stundande valrörelse har ju den röd-gröna oppositionen försetts med skarp ammunition i denna fråga. Det är vidare TCO som hårdast har drivit frågan. De organiserar väljargrupper som de borgerliga partierna gärna vill locka.

Så … vem vet?

Länkar: fackligt.eu, Europa-portalen, SvD, dagens arena, Ekot, ka.se, TCO-tidningen, Arbetet, Lag&Avtal, Publikt

Är RUT/ROT nåt att ha?


Det verkar som om Moderaterna har startat nån slags offensiv, i frågor som man anser särskilt värdefulla, gentemot Socialdemokraterna. Igår publicerades en debattartikel undertecknad av de (M)-märkta ledamöterna i riksdagens skatteutskott. De omtalar att reformerna för skatteavdrag (rut och rot) minsann både har skapat en hel massa arbetstillfällen och minskat, nästan tillintetgjort, svartarbete i de berörda branscherna.

Jag tvekar inte om att det tillkommit ett antal arbetstillfällen i dessa skattesubventionerade branscher. Konstigt vore det väl annars. Frågan är väl snarare om det handlar om helt nya arbetstillfällen eller om arbetstillfällen har ”flyttats” från mindre gynnade branscher till de av staten gynnade. Den totala effekten på arbetsmarknaden verkar högst blygsam och ifrågasatt.

Det är vidare möjligt att en del av en tidigare svart ekonomi har blivit vitare med skattesubventionerna. Det är ju en förutsättning för att kunna tillgodogöra sig subventionen. Men samtidigt visar en del undersökningar att det svarta arbetet lever kvar och i symbios med det vita och redovisade arbetet.

Sedan finns det onekligen något i den invändning som Leif Jakobsson (S), vice ordförande i Skatteutskottet, redogör för i en replik.

För egen del skulle jag hellre se att ROT används som en regulator i lågkonjunktur.  Men jag ser heller inget orimligt i att begränsa nivån på subventionen. När man ser vilka som i huvudsak kan utnyttja förmånen ser man ju att det handlar personer med goda inkomster som företrädesvis är bosatta i välmående och till våra storstäder näraliggande kommuner.

%d bloggare gillar detta: