Om en attack på den svenska modellen


På DN Debatt går Stefan Carlén, Christer Persson och Daniel Suhonen till storms mot den borgerliga politiken. De menar att de borgerliga partierna genomfört en attack mot den svenska modellen.

Debattörerna menar att den svenska modellen bygger på fyra ben:
– En arbetsmarknadsmodell med, bland annat, starka fack och partsstyrda förhandlingar,
– Socialförsäkringssystemet,
– Välfärdstjänsterna som utgörs av vård, skola och omsorg, samt
– Skattesystemet.

Herrarna beskriver de åtgärder som den borgerliga regeringen med stöd av Riksdagen har genomfört för att i grunden omvandla Sverige.

Det ligger väldigt mycket i vad de beskriver. De använder ganska hårda ord när de beskriver utvecklingen. Samtidigt kanske de glömmer bort att regeringspartierna faktiskt har fått mandat från väljarna att genomföra denna politik. Alliansen har använt ett språkbruk och presenterat förslag som en majoritet av väljarna har ansett goda och värda att pröva.

Väljarna har kanske inte i alla lägen funderat över konsekvensen av att låta de fyra partierna få genomföra sin politik. Men där står vi nu.

Socialdemokraterna har att formulera en politik med detta som erfarenhet. Stora delar av den borgerliga regeringens politik har faktiskt vunnit väljarnas gillande. Det går inte att blunda för detta om man vill vinna kommande val. Det går ju inte riktigt att skriva väljarna på näsan att de minsann har orsakat dagens situation alldeles själva.

Det är uppenbart att debattörerna vill åter till en mer ”traditionellt” socialdemokratisk politik. Inlägget synes lika mycket riktat till det socialdemokratiska partihögkvarteret som den är en kritik av borgerlig politik.

Det är klart att jag skulle vilja se mer av politisk polemik i valrörelsen. Men de ledande partierna lurpassar på varandra. Vi står verkligen inför ett osäkert parlamentariskt läge efter valet. En eller ett par av de borgerliga partierna kan förpassas ut ur Riksdagen. Socialdemokraterna kommer inte att vinna egen majoritet. Partiet kommer att få behöva förhandla om politiken med fler partier (i det fall man vinner valet).

Det innebär förstås att alla blir väldigt försiktiga med vad man säger och hur man uttrycker sig. Framför allt Socialdemokraterna har allt för mycket att förlora på oförsiktighet i det avseendet. Partiet vill hålla många dörrar öppna vid en (trots allt) trolig valseger.

Samtidigt gäller det ju att finna naturliga konfliktlinjer i politiken mellan socialdemokratiska och borgerliga idéer och politik. Här kan säkert (S) pröva sig fram litet mer. Det är tydligt att det den senaste tiden har skett en glidning i formuleringarna gällande vinster i offentligt finansierad välfärd.

Annonser

About Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Posted on 24 april, 2014, in Fackliga frågor, Politiska funderingar and tagged , , . Bookmark the permalink. 3 kommentarer.

  1. Skrämmande många har inte ork, lust eller förmåga att analysera vad alliansen egentligen säger. Alliansen använder ord som dimridå för att uppnå just denna effekt. Vem förstod från början att incitament för jobb var att göra arbetslösa och sjuka fattiga. Att det betydde utförsäkring och urholkad A-kassa.
    Att ökad sysselsättning innebär delvis innebär gratisjobbande och inte avlönade anställningar. För mig är det en gåta att Alliansen inte ännu har blivit mera avslöjad än de verkligen är- förhoppningsvis vaknar fler och fler till i det kalla egoistsamhället som har tagit form.

  1. Pingback: SD:s berättelse förvandlar maktlösa till aktörer | Jakten på berättelsen

  2. Pingback: Återupprätta den politiska fantasin! | LO Bloggen

%d bloggare gillar detta: