Förskräckligt olyckligt att ta bort fastighetsskatten


Svenska Dagbladet har pratat med professorn i nationalekonomi, John Hassler, tillika ordförande i finanspolitiska rådet. Med honom diskuterade tidningens journalist bland annat fastighetsskatten. John säger att det var högst olyckligt att den borgerliga regeringen avskaffade fastighetsskatten. Med det förlorade man en stabil skattebas motsvarande 50 – 100 miljarder kronor om året.

John föreslår vidare att lagstiftarna borde se över systemet med att betala reavinstskatt på en bostad som man säljer. Han menar att det skapar inlåsningseffekter eftersom  boende avstår från att sälja sin bostad. Vidare vill han att man inför mindre generösa ränteavdrag på bostadslånen. John menar att …

Sänkta ränteavdrag har lite samma effekter som fastighetsskatten. Det minskar belåningen, minskar priserna på fastigheter och innebär samtidigt en inkomstkälla eller åtminstone mindre utgifter för staten.

Sammantaget säger han att politikerna knappast kommer att ta i denna fråga innan valet. Jag håller med! Frågan om att införa fastighetsskatt är satt bakom lås och bom. Det finns ingen ledande politiker med ambition att vinna val som kommer att ta ordet ”fastighetsskatt” i sin mun. John hoppas att politikerna efter valrörelsen kan starta en sansad diskussion i frågan.

Men som han själv säger …

… det är en from förhoppning.

Länkar: SvD, di.se, SvD, Ekot

Annonser

About Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Posted on 23 mars, 2014, in Politiska funderingar and tagged , , , . Bookmark the permalink. 5 kommentarer.

  1. Lars Flemström

    Vissa saker kan inte göras ogjorda. Att fastighetsskatten skulle vara en ”bra skatt” är sett ur ett överhetsperspektiv. En bo-skatt hör inte hemma i ett solidariskt skattesystem, eftersom den drabbar fattiga hårdare en rika. Det är dessutom fel med skatt på boende. Vi ska kanske ha skatt på uteliggarnas parkbänkar också? Utan parkbänkskatt så är ju uteliggarna skattesmitare. Vad som egentligen borde beskattas, om vi ska ha en fastighetsskatt, är spekulationen i fastighetspriser. Men den skatten har vi ju redan genom reavinstskatten. Hur ska man annars skilja mellan bo-skatt och spekulations-skatt?

    Ett återinförande av fastighetsskatten skulle inte bara drabba enskilda, låg- och medelinkomsttagare mer än höginkomsttagare. Det skulle dessutom utlösa en finanskris av sydeuropeiska dimensioner, vilket skulle drabba även icke-husägare. Ja, man kan beklaga att S inte gjorde något åt fastighetsskatten, medan man fortfarande hade makten. I så fall hade det kanske varit möjligt att ”rädda” åtminstone en del (kanske hälften) av statens intäkter genom fastighetsskatten.

    Men det är för sent nu.

  2. Både Fastighetsskatten och jobbskatteavdraget är kort sagt åt ( svorord)
    Det har förstört Sverige.
    Det är dessutom så fiffigt genomfört att det går inte ändra på detta utan att kaos uppstår.
    Pengarna är kort sagt borta.

    Över 1000 miljarder utförda i ren skattesänkning främst för högavlönade löntagare.
    Detta medan sjuka, arbetslösa övriga får betala priset för detta.

    I ett enda nafs skapade man en klyfta i Sverige som kanske aldrig går rätta till.
    Samma gäller fastighetsskatten där värdelösa inlandshus får betala i princip lika mycket som en miljardbostad i Stockholm i skatt.

    Detta är en politik som visar hur det blir när lögner, manipulationer och misstänksamhet mot sina medmänniskor kommer i dagen. Eller kort sagt en avundsjuka, mot hur svaga grupper hade det .
    Den avundsjukan har Reinfeldt än och han ger sig inte förn han satt dessa bakom lås och bom i privata fängelser.

    Jag glömmer aldrig Maud Olofssons ord.
    ” nu är det dags för de rika bli rikare.”

    Det är så rått så hänsynslöst så jag finner inte ord.

  3. Lars Flemström

    Om vi hade haft en parkbänkskatt för uteliggare i Stockholms innerstad, så hade uteliggarna fått en högre bo-skatt än ägaren till en femrumsvilla i Norrlands inland. Fastighetsskatten var en ”bra” skatt eftersom det genom den var möjligt att ”komma åt” höginkomsttagare, som lyckades sänka sin beskattningsbara inkomst genom skatteplanering och /eller kapitalplacering i utländska värdepapper. Den sistnämnda möjligheten har emellertid kraftigt reducerats under det senaste decenniet genom internationellt samarbete mot skattesmitning. Detta har bidragit till att svenska staten, trots skattesänkningarna, nu har större skatteintäkter än någonsin.

    Fastighetsskatten drabbadesärskilt hårt låg- och medelinkomsttagare, som fått en kraftig värdeökning på sina hus utan att ha gjort något annat än att de hade bott länge i sina hus.
    Förändringen har emellertid varit negativt för glesbygdskommunerna, som inte på samma sätt som förut kan locka inflyttare med lägre bo-kostnader än i storstäderna. Nu är det bara fastighetspriserna som är lägre, medan uppvärmningskostnaderna är högre. Att så är fallet, syns tydligt i befolkningsstatistiken.

    S borde ha gjort upp med de borgerliga partierna om fastighetsskatten, medan man fortfarande hade makten, men valde i stället att göra upp med Mp – med följd att fastighetsskatten blev ännu mer impopulär än tidigare, Chansen till en blocköverskridande uppgörelse om fastighetsskatten måste ha funnits, när t.o.m. Anders Borg var motståndare till den förändring som gjordes sedan alliansen tagit makten. Fastighetsskatten försvann till följd av det interna förhandlingsspelet inom alliansen, typ ”Om jag får det som jag vill ha, så får du det som du vill ha.”

    Men det är för sent nu. Och det är faktiskt mindre angeläget att återinföra den avskaffade fastighetsskatten nu, eftersom det internationella samarbetet mot skatteflykt har givit ett så bra resultat. Fastighetsskatten utgick ju inte efter den enskildes betalningsförmåga (inkomst) utan från fastighetens taxeringsvärde, som kunde skilja flera miljoner kr mellan lika stora hus. I stället för att återinföra den avskaffade fastighetsskatten bör vi återgå till ett progressivt inkomstskattesystem (även under brytpunkten 34.000 kr), så att det bir större skillnad i procent i beskattning på höga respektive låga inkomster.

    Det är skumt när höginkomsttagare, såsom byråkraterna i Konjunkturinstitutet, vill återinföra fastighetsskatten. De har tydligen själva mer att förlora på ett mer progressivt inkomstskattesystem. Antagligen hoppas de på att de sista resterna av progressivitet i det nuvarande skattesystemet ska försvinna.

  4. Anders Nilsson

    Att skatten miste sin legitimitet berodde bl a på att jordbruksfastigheter undantogs,enligt en ök mellan (s) och (c). Detta ledde i sin tur till att den ekonomiska eliten började placera
    sina tillgångar i sådana fastigheter, t ex Torp i Sörmland. Så begärde de att alla andra skulle betala hög fastighetsskatt, men inte de själva.

  5. Lars Flemström

    En hög skatt på livsmedelsproducerande jordbruksfastigheter hade lett till antingen högre matpriser för oss alla, eller nedlagda bondgårdar och ökat importberoende av livsmedel. Inget av alternativen önskvärda. Men jordbruksfastigheter som enbart används som bostäder för personer med jobb i stan, och marken utarrenderad till bönder i grannskapet, borde givetvis ha beskattats som andra bostadsfastigheter.

    S gjorde upp med Mp om en skattereduktion för låginkomsttagare med höga taxeringsvärden på hus, som de ägt länge. Felet med den uppgörelsen var att skattereduktionen minskade med samma belopp som inkomsten ökade, om man exempelvis jobbade extra för att kunna betala fastighetsskatten, alltså 100 % marginalskatt för dessa husägare.

    Jag ringde vid den tiden till Bengt Silfverstrand, som då var riksdagsledamot och satt i finansutskottet, och föreslog en helt annan lösning. Men fick till svar att det inte var aktuellt.
    Mitt förslag var att bostadshus skulle beskattas enligt det taxeringsvärde som gällde när man köpte huset så länge man äger huset, förutsatt att taxeringsvärdet inte har sjunkit sedan dess. Sett i backspegeln, hur det har blivit, så hade detta förslag varit en ren vinst för staten. Men det är för sent nu.

    På något sätt påminner oviljan från S att reformera fastighetsskatten i grunden om ordspråket ”Gapar över för mycket – mister hela stycket”. Det var inte bara fastighetsskatten som försvann, utan även regeringsmakten. Till följd av en ovanligt klantig hantering av ett folkligt missnöje. Låt oss erkänna det, och hoppas att ”nya socialdemokraterna” inte ska göra om misstagen!

%d bloggare gillar detta: