Busschaufförerna betalar priset


Seko:s ordförande Janne Rudén och Kommunals ordförande Annelie Nordström har skrivit en debattartikel. De beskriver i sitt inlägg det sociala pris som de anställda inom kollektivtrafiken betalar. Under de senaste drygt 20 åren har den svenska kollektivtrafiken förändrats. Från att ha bedrivits helt och hållet i offentlig regi upphandlas den idag med jämna intervall.

Politikerna ville med detta sänka kostnaderna för att bedriva verksamheten. Under de första åren uppnådde man dessa mål. Samhällets kostnader för att bedriva kollektivtrafik minskade. Priset betalade de anställda. Janne och Annelie skriver att …

För våra medlemmar har omställningen varit stor. De har gått från trygga offentliga anställningar till anställningar där arbetsgivaren tjänar pengar från kontrakt till kontrakt. När kontraktet tar slut vet de anställda inte vad som kommer att hända. Det är inte ovanligt att personalen blir uppsagd och sedan får söka om sin egen tjänst till sämre villkor och lägre lön. Det offentliga meddelarskyddet är sedan länge försvunnet. Ibland får de inte ens jobbet tillbaka.

Arbetsdagen styrs allt hårdare, så kallade delade turer har ökat. De anställda har idag en otryggare och hårdare reglerad arbetsdag. De upphandlande kommunerna och landstingen har i många fall enbart sett till att upphandla till lägsta pris. Det har inte varit intressant att ta några som helst sociala hänsyn trots att lagstiftningen ger möjlighet till det.

Seko och Kommunal kräver i sitt inlägg endast det rimliga – att …

… Myndigheterna måste ta sitt ansvar gentemot arbetstagarna och skattebetalarna genom att ställa sociala krav i upphandlingarna.

Det är knappast för mycket begärt!

Andra som skrivit: Oskar Taxén

Annonser

About Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Posted on 19 mars, 2014, in Fackliga frågor, Politiska funderingar and tagged , , . Bookmark the permalink. 4 kommentarer.

  1. ”Myndigheterna måste ta sitt ansvar gentemot arbetstagarna och skattebetalarna genom att ställa sociala krav i upphandlingarna.”

    Glöm det! Fakta är att privata tar över de ”lönsamma” linjerna, medan kommuner för att upprätthålla en service självklart får ta de olönsamma linjerna.
    Men oftast läggs de ner helt.
    Allt detta drabbar så klart i första hand landsbygden.

    Det har så klart spårat ur även i detta , Nyliberlismens framfart tar ingen hänsyn. Där är det bara
    den som dräglar mest och tar för sig som hyllas.

  2. Lars Flemström

    Detta som sign Anonym skriver är inte alls fakta idag, men kan bli verklighet, sedan sittande regering upphävt länstrafikbolagens monopol på sådan kollektivtrafik, som har båda ändhållplatserna inom samma län. Detta monopol var dock inte absolut. Länstrafikbolagen hade rätt att ge tillstånd till helt privata busslinjer, som inte undergrävde den skattesubventionerade trafikens lönsamhet. Etableringen av ny trafik, som medför skadlig konkurrens mot den skattesubventionerade trafiken inom samma län, har dock hittills skett i så ringa omfattning, så att det inte kan uppfattas som något problem.

    Det verkliga hotet mot olönsamma landsbygdslinjer kommer från politiker på vänsterkanten, som förespråkar nolltaxa eller extrem lågpriser. Med sänkta intäkter, oavsett om de är resultatet av skadlig konkurrens eller skadlig politik, går det inte att upprätthålla ett trafikutbud av önskvärd omfattning. Ett ytterligare hot mot landsbygdens trafikförsörjning kommer från politiker och tjänstemän, som beslutar om indragning av hållplatser för att öka bussarnas medelhastighet i syfte att locka fler resenärer mellan de större tätorterna.

    Ofta med hotbilder om världens undergång i en stor klimatkatastrof som argument. Det är de fattigaste som drabbas av den typen av ”vänsterpolitik”, som drivs av främst vänsterpartister och miljöpartister, men även av socialdemokrater som tycker att ”klimatomställningen” är viktigare än de sociala målen för den skattesubventionerade trafiken. På landsbygden är alla ”fattiga” i den bemärkelsen att deras sammanlagda köpkraft inte räcker till nödvändig service. Och eftersom de är så få, så är de inte heller intressanta som väljare, utan bara som skattebetalare). Inte ens för C och Mp.

    Därför upprepar jag gång på gång att C, Mp och V är opportunistiska partier, som inte bör ha några ministerposter i en S-ledd regering. Det är dags att återgå till en solidarisk politik!

  3. Detta som sign Anonym skriver är inte alls fakta idag, ”Lars Flemström | 19 mars, 2014 kl. 16:42

    Generellt har du rätt, Men det förekommer visst det jag skriver.
    Det vet jag i.o.m det skett i våran Kommun.

    ”Det verkliga hotet mot olönsamma landsbygdslinjer kommer från politiker på vänsterkanten, som förespråkar nolltaxa eller extrem lågpriser.”Lars Flemström | 19 mars, 2014 kl. 16:42

    Hur det är med det känner jag inte till.

    Men hur såg Landsbygden busstrafik ut tidigare?
    Tidigare så hade busslinjer hand om dagstidningen, postväskan , och mjölken från bönderna.
    och framförallt skolbarnen. . Så ser det inte ut idag.

    Idag är dagstidnigen på nätet, förutom äldre som vill ha pappersvarianten.
    Postväskan är inte på samma sätt.
    Mjölken från bönderna är utkonkurerad. Småbönderna finns inte.
    Skolbarnen minskar med att yngre föräldrar flyttar till städer.
    Kvar blir gamla med små behov.

    Därmed kommer vi till denna mening citat:
    ”Det verkliga hotet mot olönsamma landsbygdslinjer kommer från politiker på vänsterkanten, som förespråkar nolltaxa eller extrem lågpriser.”Lars Flemström | 19 mars, 2014 kl. 16:42

    Är överhuvudtaget Landsbygslinjer lönsamma.
    Tveksamt. Vad göra från statsmakten.
    Satsa på skräpmat i storstäder eller subventionera Landsbygd.

    Inte vet jag. Men skräpmat är ingen framtid det tar död på dagens unga.
    Satsa på Landsbygdslinjer när befolkningen är döende
    är inte lönsamt, men humant.

    Så ser jag på det hela, Men hur få fart på Landsbygden?

  4. Lars Flemström

    Skattesubventionen till den lokala kollektivtrafiken för allmänheten (skolskjutsar och färdtjänst ej inräknat) ligger i snitt på runt 50 % av totalkostnaden. Eftersom alla betalar skatt, borde alla ha tillgång till kollektivtrafik på rimligt avstånd från hemmet, oavsett var man bor. Transportforskningen har bra kalkyler beträffande rätt prisnivå på biljetterna, vilka följs av de flesta länstrafikbolag. Kollektivtrafiken behöver alla intäkter den kan få, och biljettintäkterna svarar alltså för runt 50 % av intäkterna.

    Skattehöjningar för att öka subventionerna av en kollektivtrafik, som inte är tillgänglig för alla vore orealistiskt, och man kan inte heller ta pengar från skola och sjukvård. Priset (för en prissänkning) får betalas av boende i glesbygd i form av nedlagd trafik och av chaufförerna i form av dåliga löner och arbetsvillkor.

    Driftkostnaden för en buss, inkl. kapital- och personalkostnader är ungefär 6000 – 7000 kr per dygn. Körsträckan har mindre betydelse, då personalkostnaden utgör upp till 80 % av totalkostnaden. Medelhastigheten för en stadsbuss är c:a 15 km /h, medan medelhastigheten är c:a 75 km /h vid motorvägskörning, vilket ger en FEM GÅNGER HÖGRE personalkostnad per km i stadstrafiken. Det går inte ihop ekonomiskt ens med fullsatta bussar.

    Medelhastigheten i normal landsbygdstrafik är 30 – 50 km/h, vilket ger en minst dubbelt så bra lönsamhet i landsbygdstrafik jämfört med stadstrafik vid samma antal passagerare. Dessutom är biljettera i landsbygdstrafiken dyrare, eftersom folk åker längre. Så, paradoxalt nog, så är de enda lönsamma (biljettintäkterna överstiger driftkostnaderna )lokaltrafiklinjerna landsbygdslinjer. Men de är få.

    Glesbygdens problem är för få boende för att med sina skatter och avgifter betala önskvärd samhällsservice. Men när allting dras in, så blir det ju tvärtom landsbygdsbefolkningen som med sina skatter subventionerar stadsborna. Detta drabbar inte bara den rena landsbygden utan även gamla bruksorter och andra småorter. När bussen slutar gå under kvällar och veckoslut, och billösa människor blir isolerade i sina hem, dör samhället. Vilket leder till fler indragningar tills bara skolbussen blir kvar, och till slut dras den också in.

    Denna negativa spiral drivs på av Vänsterpartiet, som vill använda kollektivtrafiken till ekonomiska experiment, och av Miljöpartiet, som tycker att fem passagerare i en buss inte ger några miljövinster och därför vill omallokera resurserna från – både bildligt och bokstavligt talat – från de fattiga till de rika. Man tror sig kunna locka välbeställda bilägare att åka kollektivt genom sänkta biljettpriser, trots att transportforskningen visar att biljettpriset bara har ringa betydelse för valet av färdmedel för den som har råd att köra bil.

    Den solidariska tanken – att vi gemensamt bidrar till en bra samhällsservice för alla – har kraftigt prioriterats ner av både V och Mp. Och tyvärr även av socialdemokrater som låter sig duperas av deras svada. När alternativet för billösa personer, som inte har beviljats färdtjänst, är taxiresor för över 300 kr i vardera riktningen, förstår man att glesbygdsbon hellre betalar ett optimalt biljettpris på bussen, än att bussen dras in..

    ”Optimalt” betyder här det biljettpris som ger den största totala biljettintäkten. För det är endast med pengar och inte med luft (inte ens med ren luft) som ett bra trafikutbud kan finansieras. Så låt oss nu arbeta realistiskt för att landsbygden och de döende bruksorterna ska få nytt liv! Som f.d. lantarbetare med kollektivtrafik som ett specialintresse känner jag starkt för detta.

%d bloggare gillar detta: