Sverige – landet med högst ungdomsarbetslöshet


Igår presenterade Stefan Löfven (S) och Karl-Petter Thorwaldsson (LO) på debattplats en ny forskningsrapport. Rapporten skildrar den svenska välfärdsstatens och arbetsmarknadens utveckling sedan 1990. Det framhålls att rapporten är oberoende och inte drar några egna politiska slutsatser. Däremot kan ju Stefan och Karl-Petter med rapporten som grund och jämförelse dra sina egna slutsatser.

Debattörerna framhåller tre punkter som särskilt allvarssamma:

  • Sverige har högst ungdomsarbetslöshet i Norden men allt lägre investeringar i utbildning och forskning.
  • Sverige har ökat privatiseringen kraftigt, och förtroendet för välfärdsinstitutioner faller.
  • Sverige slår Nordenrekord i fattigdom med den högsta andelen fattiga på 20 år.

Den borgerliga regeringen kom ju till val på att man skulle öka drivkrafterna för arbete. Man antydde därmed att det var ett personligt val om jag ville vara arbetslös eller om jag ville arbeta. Politiken bedrevs genom sänkta skatter för arbetande och försämrade förmåner i socialförsäkringarna.

Detta har kompletterats med subventioner av de sociala avgifterna (för arbetsgivare som anställer yngre),  halverad restaurangmoms och andra subventioner av specifika branscher. Resultaten av politiken är ju högst tveksam. Ungdomars arbetslöshet har inte minskat och den totala arbetslösheten har fortsatt att öka.

Det är vidare väldigt tydligt att de ekonomiska klyftorna har ökat snabbare i Sverige än i jämförbara länder. Denna rapport visar att den relativa fattigdomen ökar snabbare i Sverige. Om än det valda fattigdomsbegreppet kan kritiseras så har den förda politiken framför allt gynnat dem med de högsta inkomsterna. De som hamnat utanför arbetsmarknaden lever under hårdare villkor idag. Läs gärna detta blogginlägg för mer om diskussionen om relativ fattigdom.

Rapporten diskuterar vidare den snabba utvecklingen inom svensk välfärdsproduktion. De borgerliga partierna har drivit på utvecklingen inom området. Man har i flera fall slumpat bort tidigare offentligt ägda institutioner för att snabbt få in ett ökat inslag av privat ägande. Det har inte alltid varit så lyckat. Den borgerliga regeringen vill vidare göra lagen om valfrihetssystem (LOV) obligatorisk i de svenska kommunerna och landstingen.

Debattartikeln argumenterar för en annan politisk utveckling med mer av aktivare arbetsmarknadspolitiska insatser och satsningar på den svenska skolan. De som har svårast att komma i arbete är de som saknar motsvarande fullständiga gymnasiebetyg. Utbildning är därför en viktig satsning för att långsiktigt kunna minska arbetslösheten.

Länkar: DN DebattDN Debatt, ka.se, SvD, dagens arena

Fler som skrivit: Storstad, Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, Peter Högberg, Roger Jönsson

Annonser

About Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Posted on 15 mars, 2014, in Fackliga frågor, Politiska funderingar and tagged , , , , . Bookmark the permalink. 1 kommentar.

  1. Arbetslinjen lämnades i Sverige Okt-90,av dåvarande Ingvar Carlsson Då övergick Sverige
    från att bekämpa arbetslöshet till att istället bekämpa inflationen.
    För svenskarna var kravet på full sysselsättning en självklarhet.

    Alla insatta visste vad det betydde: socialdemokraterna hade tagit första steget mot en europeisk arbetslöshetsnivå också i Sverige.
    Efter valsegern 1991 behövde Carl Bildt bara fortsätta på den inslagna vägen. Resultatet blev en arbetslöshetsökning som saknar motstycke i svensk historia

    Då skapades både en skenande arbetslöshet, Budgetunderskott och
    kaos i politiken med bl.a Ny Demokrati.

    I dag vet vi att inflationen som skulle bekämpas försvann av sig själv redan innan regeringen Bildts inflationsbekämpning hunnit få effekt. En brusten fastighetsbubbla, och djup bankkris, en skattereform som gjorde det dyrt att låna och ett ovanligt lågt löneavtal ledde till att hela ekonomin tvärstannade. Svenskarna slutade konsumera för att i stället försöka betala av sina nu fruktansvärt dyra lån, och inflationen störtdök, från nästan tio procent 1992 till strax över två procent 1993.

    2006 kom så Borgarna i makt igen. Vad skanderades det om då, Jo om sossarnas Massarbetslöshet detta skulle minsann avhjälpas. Grym blick mot förtidspensionerade
    sågs i Reinfeldts Ögon likaså arbetslösa fick sig en känga liksom att sjuka skulle minsann sättas i jobb.
    Vad hände. Jo utan större utläggningar så gjorde Reinfeldtregimen dessa sjuka , arbetslösa fattigare en hel hög utförsäkrades andra
    sjuka sattes på arbetsförmedling det kallade man Rehabilitering från högersidan.

    Arbetslösheten då? Nää den sjönk inte den ökade. och har ökat sedan 2006.

    Den Arbetslinje som man så hårt skanderade om vad var det.Ja inte var det att fixa jobb för arbetslösa, Det var hellre att de som hade lågavlönade jobb skulle få ännu sämre löner
    och att de som var sjuka, arbetslösa skulle kallas att de var närmare arbetsmarknaden om de skickades i FAS-3
    eller närmare arbetsmarknaden var sjuka om de skickades till arbetsförmedlingen.

    Så kort sagt Högerns skanderande vara just bara en massa ordramsor men betydde nåt helt annat än vad folket trodde.

%d bloggare gillar detta: