De sifferlösa avtalen blir allt fler


För ett par dagar sedan publicerade Medlingsinstitutet sin nya rapport om avtalsrörelsen 2013. I rapporten konstateras att antalet arbetstagare som omfattas av ”sifferlösa” avtal ökar. 2015 kommer närmare 800.000 anställda att omfattas av avtal utan något centralt angivet utrymme eller individgarantier.

De fackliga organisationerna inom industrin reagerade ganska starkt på uppgiften om de sifferlösa avtalen. I ett pressmeddelande meddelade IF Metalls förbundsordförande Anders Ferbe att …

Risken med sifferlösa avtal är att de som har marknadsvinden emot sig och som själva ska förhandla missgynnas. Inte minst kvinnor, som bland annat oftare stannar hemma med sina barn, riskerar att halka efter.

Unionens förbundsordförande Cecilia Fahlberg hade samma budskap i ett debattinlägg publicerad i dagens arena.

Fackförbundet Ledarna har hållit fanan högt i kraven på att teckna, vad de menar, moderna och sifferlösa avtal. De menar att på en modern arbetsmarknad klarar arbetstagarna av att själva förhandla fram en god löneutveckling. Det som behövs är tydliga verktyg och skrivna intentioner i branschavtalen. Nu är det väl tveksamt hur stort inflytande som Ledarna i praktiken har i denna debatt.

Jag tror snarare att det finns en annan dimension som är viktigare för framväxten av sifferlösa avtal. Facket inom industrin äger tillsammans med arbetsgivarna inom industrin Industriavtalet. Det innehåller konstruktioner för att få en löneutveckling som är i balans med Sveriges viktigaste konkurrentländer. Avtalet har varit starkt bidragande till att växla ned löneutvecklingen i totala tal. Samtidigt har man åstadkommit en bättre reallöneutveckling.

Sverige har en starkt könsuppdelad arbetsmarknad med stora löneskillnader mellan manligt respektive kvinnligt dominerade branscher. Det finns en tydlig skillnad till kvinnors nackdel när det gäller lönerna i förhållande till männens. Skillnaderna är dessutom ganska stora. Kombinerat med en lönedoktrin att den konkurrensutsatta industrin ska sätta märket för nivån på de totala löneökningarna har det varit svårt att utjämna löneskillnader. Det visar inte minst spänningarna inom LO.

Jag menar att Industriavtalet har varit för Sverige och för löneutvecklingen. Samtidigt måste man ha respekt för det rimliga kravet att lönenivån mellan män och kvinnor utjämnas. Det finns skillnader i lön som inte kan förklaras på annat sätt än att de är relaterade till det kön man har. Kvinnor tjänar sämre lön än män.

Därför finns det ett intresse bland en del fackliga organisationer att pröva konstruktionen med sifferlösa avtal. Man hoppas kunna få genomsnittliga löneökningar högre än de normerande industriavtalen. Men som exemplet med Finansförbundet finns det inga garantier med sådana typer av avtal. De kan ju faktiskt ge sämre utveckling än vad man hoppats.

Det vore ingen bra ordning att lämna dagens ordning med att den konkurrensutsatta industrin sätter märket. Men det är förstås nödvändigt att hitta konstruktioner som gör det möjligt att snabbare få jämställda löner. Det krävs lösningar både i form av kollektivavtal som lagstiftning.

Länkar: di.se, dagens arena, di.se, SVT, Arbetet, da.se, Arbetet, Vårdfokus, Publikt, Arbetet, Tidningen Vision

Annonser

About Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Posted on 14 februari, 2014, in Fackliga frågor and tagged , , . Bookmark the permalink. Kommentarer inaktiverade för De sifferlösa avtalen blir allt fler.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: