Vankelmodig public service


Sveriges Radio låter meddela att Soran Ismail valt att fortsätta som debattör under valrörelsen och då avstå de programledaruppdrag han har för detta det svenskaste av radiobolag. Under ett valår kan inte radiobolaget ha medarbetare som är öppna om sin åsikt kring ett av Riksdagens partier.

SR skriver att det är Soran som valt väg. Det där är ju är en vacker omskrivning för att bolaget meddelat Soran att han inte kan medverka i radion under den period då valrörelsen pågår. Det är därför lika sant att påstå att det är Sveriges Radio som har gjort ett val.

Bolagets inställning i denna fråga känns väl vankelmodig och ängslig. Björn Wiman skriver träffande att …

… public services företrädare odlar sitt vankelmod i onödan: att Soran Ismail inte lägger sin röst på Sverigedemokraterna är för en vaken P3-lyssnare rimligen en lika liten överraskning som det är för en genomsnittlig konsument av svensk dokumentärfilm att Stefan Jarl anser att folkhemmet var en trivsam tid i vårt lands historia. Vilket slags programutbud blir följden om dagens röster i radio och tv måste iaktta samma krav på politisk neutralitet som kungen?

Under valår får inget uttalas radion som på minsta sätt kan uppröra någon enskild någonstans. För min del manifesterar Sveriges Radio sin paroll om opartiskhet på ett väl ängsligt och osäkert sätt.

Jag lyssnar gärna till Soran Ismail när han medverkar i Morgonpasset. Programmet kommer att tappa litet av sin själ under det halvår som Soran ”valt” att vara borta.

Länkar: dn.se, dn.se, Expressen kultur, dn.se, SvD, SvD, Resumé, Resumé, Aftonbladet, Expressen, etc

Annonser

About Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Posted on 13 februari, 2014, in Blandade funderingar and tagged , , . Bookmark the permalink. 5 kommentarer.

  1. Det är ju rätt osofistikerat att säga ”jag hatar Sverigedemokraterna” eller ”någon borde ge Jimmie Åkesson stryk”. En del av problemet är nog att svenska tv-personer och offentliga personer numera ofta utgår från sitt eget JAG, sitt privata/halvoffentliga jag, när de ska diskutera, det där jaget får bära hela tyngden av det man vill ha fram ,man kommer ofta inte med argument som står fria från ”det här tycker fina jag, för jag är JAG”.

    Om man jämför med BBC och särskilt deras nyhets- och debattprogram så vågar deras programledare förvisso ha åsikter, eller ibland ge uttryck för tydliga åsikter under en intervju etc för att den andre ska bli tydligare med vad denne anser, men de argumenterar mycket sällan utifrån sin egen person, sitt jag 8som nästan alla gör när det blir debatt om integrationsfrågor i svensk tv, inte bara Alice Teodorescu). Och att säga ”skjut Nigel Farage!” (EU-kritisk brittisk partiledare) eller ”jag hoppas att den där killen/politikern/artisten gör fiasko i höst” hade säket också varit off limits, i varje fall för en programledare eller fast medlem av redaktionen. Man har åsikter, men man förhåller sig litet mer professionellt, på SR/SVT verkar det ofta finnas en inställning att det räcker inte at debattera, vi ska dessutom ha in själva den bakomliggande råbarkade konflikten i rutan så att publiken får se hur fjädrarna ryker. Det är en del av problemet, tänker jag mig.

  2. Soran Ismails funktion är att säga det som journalister i sin yrkesroll inte vågar
    säga om SD. Det stora problemet på svt är jornalisternas abnorma fördelning på
    våra partier. 52% röstar på MP och ytterligare minst 15% på v. Det är ju dessa som
    är twittervänstern. Det som inte sägs men som alla vet är att SD-are inte tillåts före-
    komma i svt:s program utom i samband med skandaler eller misshandel av parti-
    kamrater och liknande oundvikliga tillfällen.

  3. Tänk att kommentarsfältherrarna håller sig framme precis överallt. Vi behöver bli fler som går in i de kommentarsfält som finns kvar, hålla stånd på Twitter, Facebook, på bloggar, engagerar oss utomparlamentariskt i manifestationer, demonstrationer och evenemang mot SD:s främlingsfientliga budskap, särskilt som Sveriges Radio agerar likt statsmedia i en diktatur. Vilken? undrar man. Ledande Moderater (varav en själv varit chef för Sveriges Radio) går ut och försvarar beslutet. Bara det är värt en egen debatt. Sa inte Reinfeldt ”ifrån” till SD? Nu är hela det moderata ledargarnityret angeläget om att smeka dem medhårs och ta Sveriges Radios beslut i försvar.

  4. Jag menar – vilken agenda har dom egentligen?

    • Nemokrati:

      Hade du haft du samma engagemang mot socialism, kommunism och religiös fundamentalism som du har mot rasism (och antar jag fascism och nazism) så vore du kanske trovärdig.

%d bloggare gillar detta: