Om en möjlighetsbaserad debatt om invandring


Nima Sanandji och Fabian Wallen har skrivit ett inlägg om debatten kring den svenska lagstiftningen om arbetskraftsinvandring. De menar att debatten om den svenska lagstiftningen har blivit allt för ensidigt negativ.

De säger sig vilja ha en debatt som fokuserar mer på möjligheterna med arbetskraftsinvandring. Och vem som skulle vilja ha något emot en sådan ståndpunkt?

När regeringspartierna, tillsammans med Miljöpartiet, ingick överenskommelsen om en reformerad lagstiftning var motivet just det. Man ville göra det enklare att rekrytera kompetenta personer till avancerad forskning och utveckling i Sverige.

Problemet är bara den att verkligheten har blivit något annat. De flesta som beviljats arbetstillstånd kommer till branscher med redan hög arbetslöshet och med låga formella kompetenskrav. Både fackliga organisationer som media har kunnat rapportera om hur människor inte har anställts med de villkor som de förespeglats.

Varför förneka att det förekommer att arbetskraft hamnat i situationer med sämre villkor än vad de förespeglats? Jag förespråkar inte någon arbetsmarknadsprövning i förskott. Däremot vill jag att de som kommer till Sverige kan lita på att de anställs till de villkor som arbetsgivare har meddelat Migrationsverket.

Så vitt jag vet verkar det inte finnas problem för de experter som anställs i svenska företag. Debatten handlar om de 2/3-delar som hamnar i övriga branscher. Så varför förnekar Svenskt Näringsliv dessa rimliga villkor i sin anställning?

Annonser

About Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Posted on 13 januari, 2014, in Arbetsmarknadspolitik, Fackliga frågor and tagged , , . Bookmark the permalink. 1 kommentar.

  1. Lars Flemström

    Och varför ska det inte vara någon arbetsmarknadsprövning i förväg? Det borde vara en självklar förutsättning för att de garanteras jobb. Varför ska människor, som inte lagligen redan befinner sig i Sverige och inte heller har något skyddsbehov mot förföljelse i sina hemländer garanteras jobb, när varken flyktinginvandrare eller födda i Sverige garanteras jobb? Utspelas inte en flyktingtragedi i Syrien? Kräver inte samma politiska krafter, som motsätter sig arbetsmarknadsprövning, att Syrien-flyktingar ska kunna erhålla politisk asyl på svenska ambassaden i Turkiet, dit de alltså först måste ta sig? Finns inte redan hundratusental Syrien-flyktingar i Turkiet? När vi inte klarar av att ta emot alla flyktingar, som inte har någon annan stans att ta vägen, ska vi alltså dessutom spä på arbetslösheten och bostadsbristen i Sverige med personer, som inte alls behövs på den svenska arbetsmarknaden och inte heller har något skyddsbehov?!

    Dessa helt oförenliga krav drivs av Mp, som aspirerar på att bli ett medregeringsparti till S, och som dessutom vill slå undan benen för svensk exportindustri genom en helt ansvarslös energipolitik, som torgförs under det förskönande begreppet ”energiomställning”. Hur ska den betalas, när den inte ger några vinster? Det vore ju trevligt om Sverige förblir ett bättre land att leva i än de länder som flyktingarna flyr ifrån.

    Och det vore ju trevligt om flyktinginvandrarna får en chans att försörja sig själva i stället för att bli utkonkurrerade från arbetsmarknaden av den arbetskraftimport, som M, Mp (med stöd av delar av LO?) står bakom. Vad är det för fel på flyktinginvarnarna, de som har fått sina asylskäl prövade och godkända? Antagligen att de har fått lära sig svenska och kan ta emot information om sina fackliga rättigheter…

    Verkligen en helomvändning jämfört med de tid (början av 1970-talet) när LO krävde obligatorisk svenskundervisning för utländsk arbetskraft på arbetsgivarnas bekostnad. Kravet gjordes ner av den borgerliga pressen som ”främlingsfientligt”.

%d bloggare gillar detta: