Om att lösa upp blockpolitiken


Mano a mano

De fyra borgerliga regeringspartierna har i förväg omtalat att de avser att fortsätta med sin allians inför den kommande valrörelsen. De kommer att bilda arbetsgrupper med uppdrag att utforma ett gemensamt valprogram som ska leda till grund för ett regeringsprogram i det fall de skulle vinna riksdagsvalet 2014. De ställer samtidigt sitt alliansbildande i motsats till en förment röd-grön splittring.

Stefan Löfven menar, å sin sida, att väljarna i god tid kommer att få veta vilket regeringsalternativet är. Samtidigt säger han att Socialdemokraterna kommer att utforma ett eget valprogram att gå till val på. Liknande svar kommer från Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Samtidigt är det tydligt att (S) och (MP) tillsammans genomför olika politiska utspel.

Det är högst troligt att de två partierna ser fram emot möjligheten att tillsammans bilda en regering i händelse av en valseger 2014. Det troliga är att Vänsterpartiet hamnar utanför en röd-grön regering. Det är tydligt att detta scenario har blivit allt tydligare för (VP). Det är förmodligen erfarenheterna från valet 2010 som styr de överväganden som socialdemokraterna agerar efter.

Olof Ruin funderar i ett debattinlägg över dessa frågor. Han ser hur regeringspartierna krampaktigt håller fast vid sin allians trots den uppenbara risk de står inför. Både Centerpartiet som Kristdemokraterna riskerar ju att inte komma in i Riksdagen efter nästa års riksdagsval. Han resonerar om att Fredrik Reinfeldt har två motiv för sitt ställningstagande. Det ena handlar om att skrämma upp väljaropinionen med Vänsterpartiet. Det andra handlar om en genuin tro/förhoppning om att alliansen åter ska kunna vara ett trovärdigt regeringsalternativ.

Han kritiserar samtidigt den socialdemokratiska inställningen att svar ska komma i god tid. Olof förstår inte denna (S)-märkta iver att i förtid binda upp sig. Väljarna har många val att göra mellan de idag åtta olika riksdagspartierna. Chansen är mycket stor att det åter kommer att bildas en minoritetsregering. Olof säger att …

Vare sig den består av vänster, borgerlighet eller en kombination av de två är det viktigt att den inte omfattar många partier. En minoritetsregering bestående av många partier hamnar lätt i långa interna överläggningar om en gemensam linje. Det kan göra det svårt att gå in i ytterligare förhandlingar för att därmed uppnå en majoritet i riksdagen.

Därför innebär en kommande regering bestående av två partier (exempelvis Socialdemokraterna och Miljöpartiet) större möjligheter att bryta upp dagens fastlåsta blockpolitik. Det finns ett antal betydelserika frågor som kräver bredare parlamentariska lösningar för att bli långsiktigt hållbara.

Socialdemokraterna (eller Miljöpartiet) behöver inte binda upp sig i förtid för exakta program. Låt väljarna avgöra vilken politisk inriktning de önskar för de kommande fyra åren. Låt det vara underförstått att de två partierna ser möjligheter att regera tillsammans i ett läge där den borgerliga alliansen förlorar riksdagsvalet. Det finns stora möjligheter i ett sådant förhållningssätt.

Länkar: SvD, Expressen, SvD, di.se, Aftonbladet ledare, dn.se, di.se, Ekot, SvD, di.se, Expressen, Expressen, SVT

Fler som skrivit: Johan Westerholm, Martin Moberg, Peter Johansson

Annonser

About Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Posted on 13 oktober, 2013, in Politiska funderingar and tagged , , . Bookmark the permalink. 2 kommentarer.

  1. Hur förklarar du att alla opionssiffror balkar ihop S+MP+V?
    Dessutom trodde jag att block handlar om likhet i idégrund men det kanske det inte gör? Min ståndpunkt, se http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1754&blogg=61962

  2. Lars Flemström

    Man löser inte upp blockpolitiken genom att bilda en allians mellan S och Mp. Mp är inte heller någon ”språngbräda” till alliansen, utan ett hinder för samarbete över blockgränsen, möjligen med undantag för C, som håller på att halka ur riksdagen.

    En upplösning av blockpolitiken förutsätter att minst ett parti är berett att ingå i en regering, som leds av ett större parti på andra sidan blockgränsen. Eftersom alliansen tänker driva valrörelse tillsammans, med sikte på en tredje mandatperiod, kommer någon upplösning av alliansen inte att ske förrän det står klart att alliansen har förlorat valet, d.v.s. tidigast under valnatten.

    Jag håller i huvudsak med Ruin, både när han skriver att för många partier inte bör ingå i regeringen (vilket är ett starkt argument mot Mp-deltagande i en ev. blocköverskridande regering), och när han skriver att Löfvén inte ska så bråttom med att avslöja vilket parti S vill regera tillsammans med.

    Men har Ruin verkligen hört vad Löfvén har sagt, trots att han har upprepat samma fras gång på gång under flera månaders tid? Löfvén har lovat att lämna besked på hur han SER PÅ REGERINGSFRÅGAN i god tid före valet, inte att lämna besked om vila partier som ska ingå i regeringen.

    ”Att såsom Löfven gör lova att redan före valet 2014 deklarera vem han vill regera ihop med utan hänsyn till det väljarstöd olika partier fått i valet ter sig ur demokratisk synpunkt i alla fall konstigt”, skriver Ruin. Men är det verkligen vad Löfvén säger?

    Väljarundersökningarna och utgången av EU-valet, kan komma att visa hur stora chanserna är att vi får en socialdemokratisk enpartiregering. Ruin är inte främmande för tanken att vi får en minoritetsregering, som så många gånger förr i svensk politik, men varnar samtidigt för nackdelarna med att för många partier kommer att ingå i en minoritetsregering:

    ”En minoritetsregering bestående av många partier hamnar lätt i långa interna överläggningar om en gemensam linje. Det kan göra det svårt att gå in i ytterligare förhandlingar för att därmed uppnå en majoritet i riksdagen”, skriver Ruin.

    Ja, så skulle det bli. Kan någon tänka sig Mp och Fp i samma regering? Det skulle inte bli en regering, utan regeringskris från första dagen. Om vi ändå kommer att få en minoritetsregering, så varför inte en enpartiregering, och det särskilt om detta enda regeringspart är ett så stort parti som S?

    När nu V har kopplat bort sig själva som självskrivet regeringsparti, om alliansen förlorar valet, är det dags att koppla bort även Mp. Chansen finns då att S uppnår en majoritet i riksdagen med hjälp av V. Om ej, så finns två alternativ:

    1) En socialdemokratisk minoritetsregering, som styr med hoppande majoriteter, d.v.s. med stöd av vänsteroppositionen i vissa frågor, och med stöd av högeroppositionen i andra frågor.

    2) En blocköverskridande regering. Naturligtvis kräver detta ett ömsesidigt närmande mellan de partier som kommer att ingå i koalitionen.

%d bloggare gillar detta: