Svensk arbetsmarknad


Sverige har tydligen tappat ett par platser i en ranking över länders konkurrenskraft. Svenska Dagbladet har i en artikel undersökt varför Sverige har drabbats av denna nesliga degradering. Representanter för Svenskt Näringsliv och Företagarna är snabba att påpeka en särskilt betydelsefull faktor – den oflexibla svenska arbetsmarknaden.

Jag antar, även om det inte anges i artikeln, att det handlar om att man anser det vara för svårt att säga upp vilka personer man vill. Det är ju nämligen den fråga som bägge organisationerna har drivit sedan flera år. De vill ju kunna behålla, som de säger, den mest kompetenta personalen i händelse av neddragningar.

Å andra sidan kan man ju hävda att vi har en mycket flexibel arbetsmarknad idag. Det är enkelt att anställa personal på viss- och kort tid. Genom att anlita behandlingsföretag är det lätt att anpassa storleken på den arbetskraft som man för tillfället behöver.

Det är dessutom betydligt billigare, och går snabbare, att säga upp fast anställd personal i Sverige jämfört med flera av våra konkurrentländer. Länder som ligger högre än Sverige i denna ranking om världens mest konkurrenskraftiga länder.

Frågan om konkurrenskraften är ju betydligt mer flexibel än vad artikeln antyder. Det är många saker som avgör var på rankingen man hamnar. Men när man har att kommentera sådana här typer av resultat ligger det ju nära till hands att lyfta de frågor man anser särskilt angelägna och som kan passa in i den retorik man för tillfället bedriver. Man påpekar ju i artikelns avslutning att …

Även om Sverige har tappat två positioner så beskrivs landet som en av de mest produktiva och konkurrenskraftiga ekonomierna i världen. Enligt rapporten ska tappet även bero på en något svagare makroekonomisk miljö.

Annonser

About Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Posted on 5 september, 2013, in Arbetsmarknadspolitik, Fackliga frågor and tagged , , . Bookmark the permalink. 2 kommentarer.

  1. Du menar dåligt skolsystem och eftersatt infrastruktur och brist på
    kompetenser? Inget att oroa sig över? Var för sig åtgärdbart men tillsammans
    med höga ingångslöner till outbildade kan ett fall i rankningen (pågående
    under några år) förklaras. Vi har ju endast 2.5% av jobben lågavlönade. Man
    ska ju inte tävla i grenen låga löner är mantrat. Varför höjer då inte alla andra
    EU-länder sina lägstalöner till svensk nivå? De vill ju också slippa lågavlönade.
    Johansson tävlar i grenen voluntarism: att vilja men ofta inte kunna.

    • Lars Flemström

      Vill du att en statlig byråkrati ska bestämma en lägsta tillåten lönenivå i Sverige också? Du frågar ju varför andra ”EU-länder” (kan det förstås som annat än staten i dessa länder) inte höjer sina löner till ”svensk nivå”? Man kan omvänt fråga varför inte Sverige också lagstiftar om en lägsta tillåten lönenivå. Svaret är att den lätt blir normerande, d.v.s. att fler hamnar på mininivån än med fri lönebildning, som vi har i Sverige.

      Är du för resten samma Anders Nilsson som har pläderat på andra s-bloggar för statligt reglerade lärarlöner, ja ett förstatligande av hela skolan, i Sverige? Vad du vill är i så fall ganska tydligt: Staten ska genom lagstiftning tvinga ner somliga i skiten, medan andra höjs till skyarna. Fackföreningar ska bli överflödiga.

      Vad sägs om en lagstiftning som tvärtom förbjuder arbetsgivare att betala oorganiserad arbetskraft lägre löner än vad som överenskommits i kollektivavtal?

%d bloggare gillar detta: