Om att bryta blockpolitiken


Under årets politiska klang och jubelfest i Visby har det i media diskuterats hur en regering efter valet 2014 skulle kunna se ut.

Det är alldeles uppenbart att Moderaterna och Fredrik Reinfeldt satsar allt på att hålla ihop alliansen. Det är en strategi som har fungerat under två riksdagsval (2006 och 2010).

2006 övervann de borgerliga partierna det politiska mantra som socialdemokrater kunnat förbanna dem med. De fyra partierna formerade en tydlig allians med ett gemensamt valprogram. Kombinationen av en trött socialdemokratisk rörelse och en till synes spänstigare borgerlig valrörelse räckte fram till en tydlig valseger 2006. Det var ett tydligt utslag från valmanskåren som gav den nya regeringen ett tydligt mandat att genomföra sina politiska förslag.

Inför valet 2010 inledde Mona Sahlin kontakter med Miljöpartiet i syfte att formera någon slags allians som ett alternativ till den borgerliga. Alliansbildandet var dock dåligt förberett och illa förankrat. Det gjorde att krafter inom (S) verkade för att släppa in Vänsterpartiet i den röd-gröna alliansen. Denna konstruktion blev aldrig särskilt accepterad bland de socialdemokratiska valarbetarna. Det var en hybrid av tre enskilda partier som händelsevis hade en någorlunda gemensam agenda – att få bort den borgerliga regeringen.

Den röd-gröna alliansen blev aldrig ett naturligt alternativ till den borgerliga regeringens. De fyra borgerliga partierna lyckades ”vinna” valet 2010 i den meningen att de blev det största politiska blocket. De nådde inte egen majoritet. Det var uppenbart att den röd-gröna alliansen straffades av väljarna eftersom Vänsterpartiet ingick i den.

Efter några års golgatavandring har nu Socialdemokraterna åter blivit ett realistiskt regeringsalternativ. Partiet har stoppat fallet i opinionen och har börjat formulera ett realistiskt valprogram. Men då partiet inte lyckas nå opinionssiffror som tillåter att man ensamt kan bilda regering (som fordom var möjligt) måste man öppna upp för samregerande. Den socialdemokratiska ledningen har insett detta faktum likväl som övriga politiska partier.

Fredrik Reinfeldt satsar ”all in” på att hålla samman de fyra borgerliga partierna. Moderata företrädare tar varje tillfälle de får att kritisera den röd-gröna splittringen. Detta argument är denna gång påtagligt ihåligt med tanke på att både Centerpartiet som Kristdemokraterna riskerar att kastas ut ur Riksdagens kammare 2014.

Alliansens interna problem gör saker och ting enklare för Socialdemokraterna och Miljöpartiet. De två partierna verkar vara på väg att skapa något slags särboförhållande. De har gjort ett antal viktiga gemensamma utspel samtidigt som man tillåter varandra att ingå andra förhållanden. De har tillsammans inget intresse av att bilda någon formell allians liknande den i valet 2010. Det är dessutom väldigt uppenbart att de förhåller sig väldigt kallsinniga till Vänsterpartiets oblyga frianden till dem.

Nu är inte ett samarbete mellan socialdemokrater och miljöpartister särskilt oproblematiskt. Särskilt bland fackligt aktiva inom LO finns en tydlig misstänksamhet gentemot vissa ställningstaganden som (MP) tagit. Det finns bland många fackligt aktiva en större acceptans för Vänsterpartiet. Det är dock tydligt att valmanskåren hellre accepterar ett samarbete mellan (S) och (MP) än ett där (VP) är en part.

Valresultatet 2014 kan innebära en möjlighet att bryta upp den stenhårda blockpolitik som varit normen sedan 2006. Men det ska trots allt genomföras en valrörelse innan vi vet hur det går. Socialdemokraterna gör nog rätt i att hålla alla dörrar öppna fram till dess.

Länkar: SvD, di.se, Aftonbladet ledare, di.se, Ekot, dn.se, SVT, di.se, di.se, di.se, SvD, SVT, Ekot, SVT Debatt, SvD, DN Debatt

Annonser

About Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Posted on 8 juli, 2013, in Politiska funderingar and tagged , , , , . Bookmark the permalink. 1 kommentar.

  1. Enligt mätningen får de borgerliga partierna stöd av sammanlagt 49,1 procent av de svarande medan den röd-gröna alliansen stöds av 47,0 procent.

%d bloggare gillar detta: