MP och regeringen kan inte längre låsa in sig


Sedan 2008 har Sverige en lagstiftning som gjort det väldigt enkelt för arbetsgivare att erhålla arbetskraft med arbetstillstånd. Det enda som behövs för att ordna ett arbetstillstånd är att visa att det erbjudna arbetet uppfyller avtalsenliga arbetsvillkor. Det förmenta syftet med den nya lagen var att svenska arbetsgivare skulle få lättare att anställa kompetent arbetskraft. Framför allt skulle branscher med arbetskraftsbrist lättare kunna fylla sitt behov av kompetent personal.

Den bild som målades upp var att välutbildade ingenjörer skulle anlända till Sverige i en strid ström. Nu blev inte verkligheten lika vacker som den av regeringen och Miljöpartiet tänkta. En stor majoritet av de som beviljas arbetstillstånd har fått arbeten i branscher med redan hög arbetslöshet och i arbeten som kräver låg formell kompetens. De fackliga organisationerna i de berörda branscherna har också kunnat konstatera att många av de migrerande arbetar till betydligt sämre villkor än vad som förespeglats Migrationsverket.

Hotell- och Restaurangfacket (HRF), som mest målinriktat följt upp beviljade arbetstillstånd, har funnit en hög andel av oegentligheter. HRF och andra fackliga organisationer har krävt förändringar i gällande lagstiftning för att stärka de migrerande arbetarnas situation. HRF föreslår tre enkla åtgärder som inte står i motsats till lagens syften:

  • Migrationsverket måste ha ett tydligt uppdrag att inte bara fatta beslut utan också att följa upp de beslut de fattar.
  • Det anställningsavtal som arbetsgivaren lämnar in som underlag för ansökan hos Migrationsverket måste vara bindande.
  • Arbetstagare som träder fram och söker hjälp ska inte riskera utvisning.

Den borgerliga regeringen har genomfört vissa justeringar i Migrationsverkets process för att bevilja arbetstillstånd. Företag i vissa namngivna branscher måste kunna visa att de har ekonomi nog att betala löner. Denna lilla justering har inte påverkat situationen nämnvärt. Den borgerliga regeringen och Miljöpartiet har därför inlett diskussioner för att komma åt de avarter av lagens tillämpning som sker.

Men, som TCO påpekar i ett inlägg, dessa diskussioner sker i slutna förhandlingsrum utan deltagande av arbetsmarknadens parter. Eva Nordmark, TCO:s ordförande, säger att …

Regeringen har dock valt att utöver rena artighetsvisiter inte föra några diskussioner med arbetsmarknadens parter. När regeringen och Miljöpartiet sent omsider nu ser över reglerna så sker det bakom stängda dörrar. Arbetsmarknadens parter har inte fått lämna bidrag till analysen eller diskutera olika tänkbara lösningar. Det innebär en risk såväl kvaliteten på de kommande förslagen som för deras möjlighet att finna acceptans hos arbetsmarknadens parter.

De krav om förändringar av lagen som de fackliga organisationerna ställt är inte orimliga. De bör heller inte vara särskilt kontroversiella (måhända med undantag av LO:s nyligen framförda förslag om en arbetsmarknadsprövning) eller innebära ett brott mot den svenska kollektivavtalsmodellen.

Jag delar TCO:s uppfattning i denna fråga. Det är verkligen synd att regeringspartierna och Miljöpartiet inte tar till sig de erfarenheter och idéer som finns bland parterna på arbetsmarknaden.

Länkar: Aftonbladet debatt, SVT Debatt, Arbetet, Arbetet, ka.se

Annonser

About Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Posted on 10 juni, 2013, in Arbetsmarknadspolitik, Fackliga frågor and tagged , , , , . Bookmark the permalink. 2 kommentarer.

  1. Magnus Gustafsson

    TCO, SAF och LO är särintressen och lobbygrupper. De har inget i den politiska processen att göra. Det är folkets valda företrädare som ska överväga olika alternativ samt fatta beslut, inte Eva Nordmark.

    • Göran Johansson

      Men den politiska kan väl knappast förlora på att lyssna till de erfarenheter som arbetsmarknadens parter gjort i denna fråga? Det är politikerna som ska ta ställning och lägga förslag. Den svenska politiska traditionen handlar om att ge relevanta instanser att ge synpunkter på politiska förslag.

%d bloggare gillar detta: