Är Husby ett tidens tecken?


 

Jag har hittills inte skrivit något om de tragiska händelserna i det Stockholmsnära samhället Husby. I media beskrivs hur ungdomar kastar sten, tänder eld och ger sig i opposition mot polismyndigheten. Det är nästan så att man får en bild av kravaller a’ la Los Angeles eller i franska förorter.

Oavsett hur det rapporteras är det tragiskt att läsa om hur människors frustration och ilska gör att man bränner upp och förstör sina medmänniskors fordon, lokaler och närmiljö. Det är endast självdestruktivt och kommer inte att göra någon nytta på kort sikt. Det ger endast bränsle åt främlingfientligas organisationers och aktivisters uppfattning om invandrare.

Men sådana här händelser är inget nytt i modern svensk historia. Det har skett upplopp där ”äktsvenska” eller åtminstone ”vita” ungdomar har varit de drivande krafterna. Det handlar om ungdomar som kommer från miljöer som vi kan kalla arbetarklass (eller underklass). De kommer ur miljöer med högre arbetslöshet, lägre inkomster, med många kortutbildade och i övrigt mindre framgångsrika miljöer.

Det är klart att händelserna i Husby orsakat politisk diskussion och att man från ”vänster” gör den borgerliga politiken ensamt ansvarig för det som hänt. Jag menar att det finns sociala skäl till att ungdomar som känner sig stå utanför samhället utför de handlingar de gjort. Men denna utveckling har pågått längre än sedan den borgerliga regeringens tillträde hösten 2006. Deras politik må ha bidragit till att snabba på den nedåtgående spiralen men är inte ensamma ansvariga. Sverige har sedan slutet av 1980-talet fört en allt mer ”nyliberal” och borgerlig politik.

Den borgerliga regeringen har försökt göra händelserna till enbart en juridisk brottslig historia – vilket ju i en mening är sann. Det är förstås en allt för förenklad bild av verkligheten. Det är klart att en utveckling med allt högre arbetslöshet, minskad motivation till studier och i övrigt pressade villkor bidragit till en känsla av (ska vi säga) utanförskap.

Jag gillar att Stefan Löfven genomförde sitt besök i Husby för att träffa människor där utan att i förväg meddela media. Jag tror på Stefan när han säger att han ville möta och diskutera med människor i lugn och ro. Det är så jag känner honom som facklig ledare i IF Metall. Det handlar om respekt för de människor man ska möta. Jag har förstått att vissa borgerliga företrädare valt att misstänkliggöra detta. Det säger mer om dem själva än om Stefan Löfven.

Jag delar Stefans synpunkt att samhället har ett stort ansvar för att lösa situationen i Husby. Det handlar om långsiktiga åtgärder för att skapa framtidstro för individer och samhälle. Det kräver att det svenska samhället (kommuner, landsting och staten) tar ansvar för att utveckla och inte glömma bort de samhällen där arbetslöshet och socialt utanförskap råder.

Det verkar finnas en insikt hos Stefan om att det krävs hårt arbete för att skapa ett Sverige där sådana händelser som skett i Husby inte ska behöva upprepas. Det gäller att åtgärderna utformas tillsammans med de som bor i Husby.

Länkar: Aftonbladet ledare, dn.se, dn.se, SvD, di.se, di.se, SvD, SvD, Aftonbladet debatt, SVT debatt, SVT debatt, SVT debatt, SVT debatt, SVT debatt, SVT debatt, SVT debatt, SvD Brännpunkt, SvD, ka.se, Ekot, SVT, dn.se, dn.se, SvD, Ekot, SvD, dn.se, SvD, SVT, SVT, SvD, dn.se, Aftonbladet ledare, SvD, Expressen, Aftonbladet

Fler som skrivit: Johan Westerholm, Roger Jönsson, Martin Moberg, Johan Westerholm, Ola Möller, Peter Johansson, Alliansfritt Sverige, Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, Sjätte mannenSjätte mannenSjätte mannen, Monica Green, Ulf Bjereld, Alliansfritt Sverige, Mario Matteoni, Alliansfritt Sverige, Markus Mattila, Johan Westerholm, Martin Moberg, Peter Johansson, Badlands Hyena, Johan Westerholm

Annonser

About Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Posted on 23 maj, 2013, in Politiska funderingar and tagged , , , . Bookmark the permalink. 5 kommentarer.

  1. I P1-lördagsintervjun kunde Löfven, inte ens efter besöket på plats, ge någon förklaring till varför detta händer just i Husby när det INTE brinner i förfallna bruksorter med MINST lika stora sociala klyftor/ problem, arbetslöshet, oavslutade utbildningar etc. Och när man inte har en ordentlig diagnos då blir det svårt att sätta in verkningsfulla åtgärder.

    Personligen tycker jag att de sociala aspekternas betydelse har i alla tider överbetonats i liknande situationer. Politikerna har visat en naiv välvilja genom att slösa bort miljarder på diverse förortssatsningar (t ex Ytterstadssatsningen etc i Stockholm) utan något som helst synligt resultat. Men vad skall man förvänta sig UTAN en riktig diagnos?

  1. Pingback: Stockholmssyndromet | Mobboffer

  2. Pingback: Det har byggts en gräns vid tullarna runt Stockholm | Görans tankar och bagateller

%d bloggare gillar detta: