Om det välfärdsindustriella komplexet


Göran Rosenberg skrev för några dagar sedan en tankeväckande och stark krönika om ”vinster i välfärden”. Artikeln är tillkommen för att presentera en uppdaterad version av hans bok ”Plikten, profiten och konsten att vara människa.”

Han frågar sig där, med bakgrund till de negativa effekterna av utvecklingen inom offentligt finansierad välfärd, varför inte socialdemokraterna vågar/orkar driva frågan om vinstbegränsning fullt ut.

Han undrar varför inte socialdemokraterna ens i opposition kan föreslå att vinstdriften i välfärden regleras eller avskaffas? Inte ens när ett sådant förslag skulle ha en majoritet av väljarna bakom sig. Han besvarar själv frågan …

Jag tror att svaret är lika enkelt som oroväckande. Det är för stora pengar och för starka intressen som numera står på spel. Under de knappa tjugo år som gått sedan vinstintresset släpptes loss i den offentligfinansierade välfärden har i Sverige vuxit fram ett välfärdsindustriellt komplex som ingen längre verkar kunna rå på; en järntriangel av politiker, företag och intresseorganisationer, rustad med arméer av lobbyister och PR-konsulter, förstärkt av starka band till förvaltning och medier.

Han har onekligen en poäng i sin krönika. Varje försök att ens andas vinstbegränsning av privat verksamhet inom offentligt finansierad välfärd genererar en väldig aktivitet från Svenskt Näringsliv och andra med dem närstående organisationer. Debatten förs ganska ofta med stora ord och utan större nyans.

Socialdemokraterna vill efter ett par misslyckade valrörelser vinna nästa års val. Partiet manövrerar därför med stor försiktighet i denna fråga.

Jag har stor respekt för Göran Rosenberg som skribent och författare. Jag kommer säkert att införskaffa hans uppdaterade version av sin bok.

Annonser

About Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Posted on 8 maj, 2013, in Politiska funderingar and tagged , . Bookmark the permalink. 2 kommentarer.

  1. Jag delar helt och hållet din analys sen flera år och är numera än mer övertygad sen socialdemokraternas ”svek” till vinster i välfärden, att det är så oroväckande att det endast återstår revolution för att kunna bryta Liberalismens lobbyism och PR-byråers makt över ”våra” politikers och myndigheters infiltration..

  2. Lars Flemström

    Att prata om revolution är att ge upp. Socialdemokraterna sade nej till revolution 1917, och hade 50 år senare steg för steg lyckats skapa världens mest avancerade välfärdsstat. Det tog en förfärligt lång tid, och välfärdsbygget var långt ifrån färdigt, innan ropet på revolution åter började skalla 1968. Högern togs på sängen, men inledde under 1980-talet en motoffensiv, som fortfarande pågår.

%d bloggare gillar detta: