Rädslan för att få sparken


Sverige har, enligt den borgerliga regeringens självbild, världens mest generösa lagstiftning för invandrande arbetskraft. Regeringen brukar merendels med stolthet framföra hur framgångsrik denna lagstiftning har varit för Sverige. Man målar upp en bild av hur kvalificerade indiska ingenjörer får arbete i svenska företag.

Den bild som regeringen vill ge är dock endast delvis sann. Det är säkert sant att det kommer högt kvalificerade människor till svenska företag och där gör dem stor nytta. Verkligheten är dock att en majoritet av arbetskraftsinvandrare hamnar i branscher som kräver låg formell kompetens och med redan hög arbetslöshet.

Fackliga organisationer har från början kritiserat hur lagstiftningen ser ut. Man har befarat att många arbetstagare skulle komma att utnyttjas. Hotell- och restaurangfacket (HRF), som är det fackförbund som mest målinriktat har granskat hur det gått för den migrerande arbetskraften, har funnit många fel. HRF har i de uppföljningar man gjort funnit omfattande brott mot både lagstiftning som kollektivavtal.

De fackliga organisationerna har dock vare sig tid eller tillräckliga medel för att systematiskt följa upp alla beviljade arbetstillstånd. Det kan knappast heller vara deras skyldighet att granska en av staten genomförd lagstiftning. Fackliga organisationer har lämnat flera förslag för att skärpa till lagstiftningen för att göra situationen bättre för den migrerande arbetskraften.

Man har föreslagit sådant som att göra det ursprungliga arbetserbjudandet med löne- och andra anställningsvillkor juridiskt bindande för arbetsgivaren. Man vill vidare att arbetare som begär hjälp av rättsväsendet inte ska riskera utvisning.

Den borgerliga regeringen väljer dock att inte se det omfattande missbruk som sker. Den har endast genomfört en kosmetisk justering av lagen. Det är nästan som om de är nöjda med hur det har blivit. Man kan tro att de gärna ser att låglönebranscher svämmas över av arbetstagare med låga löne- och anställningsvillkor.

Sker inget kommer bara fenomenet att sprida sig. Med den kostnadspress som kommunala och andra upphandlingar innebär för företagen finns stor risk att man börjar ta genvägar. Dagens Nyheter skriver idag om ett sådant exempel från Stockholm.

Tidningen har träffat ”Hassan”. I det arbetserbjudande som låg till grund för ansökan till Migrationsverket framgår att han ska arbeta heltid som undersköterska med en månadslön på 26.500 kronor. Men som han berättar …

Första tiden fick jag inget jobb alls. Sedan fick jag arbeta sju dagar i veckan. Företagets ägare satte hård press på mig. Men jag fick bara 8.000 kronor i månaden insatt på kontot.

Den borgerliga regeringens förgyllda bild av hur lagstiftningen fungerar börjar allt mer krackelera. Men man ska inte förvänta sig att den kommer att göra någonting åt detta.

Länkar: dn.se, dn.se, Ekot, TCO-tidningen

Andra som skrivit: Jörgen Danielsson

Annonser

About Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Posted on 5 maj, 2013, in Fackliga frågor, Politiska funderingar and tagged , , , . Bookmark the permalink. 2 kommentarer.

  1. Magnus Gustafsson

    Att anmäla sin arbetsgivare till facket eller myndigheterna innebär inte att Migrationsverket beslutar att personen ska utvisas. Det påståendet bör omformuleras.

  1. Pingback: Den nya arbetsmarknaden | Jörgen Danielssons blogg

%d bloggare gillar detta: