Om hur kravet på ett längre arbetsliv kolliderar med utslitna människor


Tidningen Arbetet har publicerat statistik över vilka yrken som har den högsta andelen människor med sjukersättning/förtidspension.

Det är väl knappast obekant att det svenska pensionssystemet står inför stora påfrestningar. Systemet är, i och för sig, stabilt. Priset för det är ju att den högre medellivslängden innebär att den pension som utbetalas blir allt lägre om inte åtgärder vidtas.

Rikets statsminister har ju tänkt högt om att han kan tänka sig att pensionsåldern borde vara 75 år. Nu kommer det knappast att bli så. Däremot är nog samstämmigheten stor mellan de politiska partierna om att svensken behöver arbeta längre för att få en rimlig ekonomisk levnadsnivå som pensionär.

De borgerliga regeringspartierna driver för sin del att man vill göra det möjligt att arbeta till 69 års ålder.Socialdemokraterna vill hellre skapa förutsättningar för fler att arbeta till 65 års ålder. De partier som står bakom dagens gällande pensionssystem tillsatte därför en pensionsåldersutredning.Den föreslår att pensionsåldern ska bli flytande och följa genomsnittsåldern. Utredningen föreslår även investeringar i att skapa förutsättningar för ett längre arbetsliv.

Jag är ganska övertygad om att de borgerliga partierna kommer att få som de önskar. Den möjliga pensionsåldern kommer att bli högre. Det är en enkel och till synes billig åtgärd även om det borde få konsekvenser på olika socialförsäkringssystem. Men då stora grupper av löntagare inte ens når fram till dagens informella pensionsålder om 65 år riskerar dessa att bli ekonomiska förlorare.

Det kommer att krävas stora insatser för att förlänga arbetslivet för de yrkesgrupper som riskerar att bli ”förlorare”. Resultaten kommer vare sig snabbt eller billigt. Det krävs att både statliga som arbetsgivarinsatser för att skapa förutsättningar för ett längre arbetsliv. Den borgerliga regeringen har ju verkligen inte varit något föredöme när det gäller att prioritera insatser för en bättre arbetsmiljö.

Bland det första som den borgerliga regering som tillträdde hösten 2006 gjorde var att utradera Arbetslivsinstitutet och att kraftigt minska medlen till Arbetsmiljöverket. Till talet stödjer de nu insatser för att förbättra arbetsmiljön. Det känns onekligen som en omvändelse under galgen.

Vill man nu bibehålla förtroendet för dagens pensionssystem krävs det insatser även för de människor som inte kan välja att arbeta till vare sig 65 eller 67 (eller 69) års ålder. LO och dess medlemsförbund har en viktig insats i att företräda de människor som idag har den lägsta pensionsåldern.

Länkar: Arbetet, Arbetet, Arbetet

Annonser

About Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Posted on 25 april, 2013, in Fackliga frågor, Pension, Politiska funderingar and tagged , , , . Bookmark the permalink. Kommentarer inaktiverade för Om hur kravet på ett längre arbetsliv kolliderar med utslitna människor.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: