Månadsarkiv: mars 2013

Om ett sysslolöst riksdagsutskott


Tidningen Arbetet skrev den 19 mars om att riksdagens Arbetsmarknadsutskott har ställt in 6 av 13 planerade sammanträden hittills i år. Ledamöter, representerande de röd-gröna partierna, föreslog att man skulle kalla den för arbetsmarknadsfrågor ansvariga ministern, Hillevi Engström, till utskottet. Man pekade på att Arbetsförmedlingen skickar tillbaka miljardbelopp till regeringen samtidigt som mer än 400.000 människor är arbetslösa. Ylva Johansson (S), vice ordförande i arbetsmarknadsutskottet, säger att …

Det beror på att regeringen har satt upp ett alldeles för strikt regelverk för hur pengarna får användas. I princip måste man bli långtidsarbetslös innan man kan få några insatser från Arbetsförmedlingen.

Förslaget antogs av utskottet.

Jag misstänker dock att statsrådet kommer att meddela utskottet att allt står väl till i konungariket Sverige. Hon kommer på schlingmannskt manér säga att den borgerliga regeringen genom ansvarsfull politik har gett Sverige möjlighet att investera för framtiden.

Men som Ylva Johansson säger ,,,

Det är självklart inget egenvärde med fler sammanträden i Riksdagen men idag drabbas de arbetslösa, de rekryterande företagen och hela Sveriges ekonomi av att regeringen vägrar ta nya initiativ och ändra sin politik.

Svenskt Näringsliv larmar


I ett debattinlägg från i fredags varnar representanten för Svenskt Näringsliv, Karin Ekenger, för den ofantliga fara det vore om de fackliga organisationerna fick veto om arbetskraftsinvandringen. Karin reagerar på signaler från Socialdemokraterna om att vilja göra en kursändring i svensk migrationspolitik. Karin säger i inlägget att …

Om tanken är att återinföra det fackliga vetot för vem som ska få komma hit och jobba är det mycket oroväckande. Det innebär i praktiken att göra reformen ogjord. Företagen kommer inte själva kunna avgöra vilken kompetens man behöver.

Fortsättningen av hennes inlägg bygger på detta ”om” i kommentaren ovan. Karins tes är att dagens lagstiftning i huvudsak fungerar alldeles utmärkt. Hon säger också att missbruk ska bekämpas genom uppföljning av att lagar och regler följs. Så vitt jag vet har inte de fackliga organisationerna krävt annat än att uppföljningen måste bli bättre. Flera fackliga organisationer har föreslagit just sådant (TCO, HRF, GS-facket).

Karin Ekenger hävdar i sitt inlägg att ”Den vanligaste stationära arbetskraftsinvandraren är en dataspecialist från Indien eller Kina.” Jag vet inte hur det är med det. Dagens Nyheter rapporterade den 29 januari snarare att ”… två tredjedelar av nästan 60 000 arbetstillstånd som beviljats sedan 2008 gått till enkla jobb, i yrken där arbetslösheten i Sverige redan är rekordstor.”

Det är också i dessa branscher som risken är störst för att arbetsgivare inte följer och respekterar de villkor som anges i samband med att man söker arbetstillstånd. Det finns stor anledning att utvärdera hur lagstiftningen fungerat och om den fått de effekter som angavs som argument för ett införande av reformen.

Kan man tolka Karins inlägg som att Svenskt Näringsliv är beredd att se på de fackliga initiativen i frågan?

Länkar: Aftonbladet debatt, SvD

Om eventuell missämja inom LO


Det verkar som om det kommer att dröja ett tag till innan de opartiska ordförandena lämnar ett slutbud till parterna inom industrin. Det skulle enligt den ursprungliga vägplanen ha kommit ett sådant i fredags (den 22/3). Det betyder inte att det är stiltje på förhandlingsfronten. De fackliga organisationerna och arbetsgivarna träffas för att försöka reda ut sådana tvistefrågor som kräver lösningar innan ett avtal är i hamn.

Mer problematiskt är att det verkar ha uppstått en fnurra på tråden mellan IF Metall och Elektrikerförbundet. IF Metalls förbundsordförande säger till Dagens Arbete att förbundet inte var informerat om att Elektrikerna skulle varsla om strejker på arbetsplatser anslutna till Teknikavtalet. Anders säger att …

Jag trodde vi hade en ordning inom LO för stridsåtgärder. LO:s styrelse har inte behandlat Elektrikerförbundets varsel. Därför är jag överraskad.

Elektrikerförbundet säger att man visst har informerat LO:s styrelse om sitt konfliktvarsel. LO väljer att inte kommentera frågan eftersom förhandlingarna befinner sig i ett känsligt läge. Jag har ingen aning om hur det förhåller sig. Men det är klart att det inte är särskilt bra att ett annat LO-förbund drar igång strejk på arbetsplatser bundna av kollektivavtal med IF Metall. Det kommer verkligen inte att göra det enklare att komma överens med Teknikföretagen.

LO-förbunden är överens om att den konkurrensutsatta sektorn ska sätta ”märket” för löneökningarna. Den principen gäller (med vissa spänningar) även inom arbetsgivarnas organisation. Teknikföretagen kommer svårligen att teckna avtal med IF Metall så länge det förekommer konfliktvarsel från andra förbund inom deras verksamhetsområden.

Vi får väl se hur det här slutar.

Länkar: da.se, Elektrikern, Arbetet, Arbetet, SVT, dn.se, di.se, SvD, di.se, Ekot, SvD

Om avtalsmotsättningar under passionsveckan


Media rapporterar om att det går trögt i förhandlingarna mellan parterna inom industrin. Byggnads och Elektrikerförbundet har varslat om strejk inom sina branscher. Medlarna har när det gäller Byggnads strejkvarsel beslutat att skjuta på denna åtgärd. Orsaken är alldeles säkert att medlarna vill avvakta vad som händer i förhandlingarna på industrins område.

Facken inom industrin har ju gemensamt meddelat de opartiska ordförandena (opo) att man avvisat det första avtalsutkastet. Ett nytt skulle ha presenterats under gårdagen (fredag den 22/3). Något förslag har ännu inte lämnats till parterna. IF Metall har kallat in sina förhandlingsdelegationer på de avtalsområden där diskussioner pågår.

Vad jag förstått finns det ett antal stötestenar som opo behöver överbrygga för att kunna lägga ett förslag som kan accepteras av alla parter:

  • Lönenivån
    Arbetsgivarna vill ha treåriga avtal för att därmed bädda för lugn och ro på arbetsmarknaden under en längre period. Längre avtalsperioder gör det även lättare att omreglera villkor i de olika branschavtalen. Facken vill dock ha högre avtalshöjningar än vad arbetsgivarna, hittills, accepterar.
  • Delpension
    IF Metall driver som en viktig fråga att införa en delpension lösning på de avtalsområden där sådana inte finns idag. Diskussionen gäller väl hur mycket denna får kosta i form av avstådd lönehöjning.
  • Föräldraförsäkring
    LO-förbunden är överens om att driva kravet om ett införande av en föräldralöneförsäkring i form av en avtalsförsäkring. Dessa förhandlingar förs mellan LO och Svenskt Näringsliv (SN). Arbetsgivarna vill inte förhandla så länge som det finns strejkvarsel från Byggnads och Elektrikerna. Samtidigt har LO-förbunden tagit i hand på att inte skriva på branschavtal så länge inte LO och SN inte är färdiga. Här låser man varandra.
  • LO:s lönesamordning
    LO-förbunden är överens om principerna för en låglönesatsning som man driver. Eftersom IF Metall går först och ska sätta  märket för löneökningsnivån ligger det på förbundet att driva i genom den principen. Samtidigt sätter detta press på samarbetet inom Facken inom industrin. De fackliga förbunden inom TCO och Saco är inte bundna av en sådan princip. Här finns ju en möjlighet för arbetsgivarna att spela ut vissa kort för att så splittring mellan Facken inom industrin.

Det är kanske inte att förundra sig över att opo behöver litet tid på sig att hitta en formel som åtminstone är möjlig att diskutera mellan parterna inom industrin. Det går nu snabbt fram till den 31 mars då avtalen löper ut. Det blir då möjligt för parterna att börja varsla om konflikt i händelse av att man vill driva vissa krav eller för att försvara sig från införandet av vissa obehagliga krav. Tommy Öberg skriver i en analys i Arbetet att …

Veckan fram till påsk kallas som bekant stilla veckan eller passionsveckan. På arbetsmarknaden är det ännu högst oklart vilken beskrivning som kommer att passa bäst.

Vi går nu alla i väntans tider.

Länkar: da.se, ArbetetArbetetArbetetArbetet, TCO-tidningenArbetetArbetet, Ekot, SvD, SVT

De som deltar i arbetsmarknadsutbildning får högre inkomster


Institutet för arbetsmarknadspolitisk forskning (IFAU) har i en rapport granskat hur deltagande i arbetspraktik har påverkat tiden som arbetslös jämfört med att vara helt arbetslös. Man har granskat åren 1999 – 2006.

Resultaten visar att de som deltagit i arbetspraktik har en något kortare tid som arbetslös jämfört med de som inte har varit i praktik. Det visar sig att resultaten har varit bättre för kvinnor och för unga. Arbetshandikappade och de över 50 år hade betydligt mindre nytta av arbetspraktik.

IFAU har även granskat hur arbetsmarknadsutbildningar har påverkat möjligheten att komma i arbete. Det visar sig att på längre sikt var utbildning bättre än deltagande i praktik. Rapporten visar vidare att det är viktigt vilka personer som sätts i vilket program. IFAU skriver i sitt pressmeddelande att …

… De som hade arbetspraktik låg i genomsnitt lite längre bort från arbetsmarknaden och skulle enligt beräkningar ha haft större nytta av arbetsmarknadsutbildning. De som gick en utbildning hade egenskaper som gör dem mer anställningsbara och de skulle ha haft lika stor nytta av den billigare praktiken.

Jag har läst flera rapporter och artiklar som berättar om att de som gått länge arbetslösa är i större behov av utbildning anpassad till deras och arbetsmarknadens behov för att komma i arbete. Den borgerliga regeringen har valt att prioritera praktik som en billigare åtgärd före utbildning.

De långtidsarbetslösa som idag dväljs i FAS3 (sysselsättningsfasen) har närmast utbildningsförbud. Det innebär att väldigt få byter arbetslöshet till arbete. FAS3 har från början mer varit ett sätt att hålla långvarigt arbetslösa i någon slags sysselsättning och i Herrans tukt och förmaning. Det är en ovärdig arbetsmarknadspolitisk åtgärd som måste avskaffas.

Länkar, Arbetet, Arbetet, dn.se

Andra som skrivit: Martin Moberg, Martin Moberg

Om de afghanska tolkarna


Den svenska militära insatsen i Afghanistan närmar sig sitt slut. De svenska styrkor som befunnit sig i landet har förlitat sig till hjälp av ett antal tolkar för att kunna kommunicera med de människor de mött.

Enligt tolkarna själva lever de utsatta för eventuellt kommande repressalier den dag de svenska styrkorna reser hem igen. De har därför lämnat in en, enligt svenska myndigheter, ej formellt korrekt ansökan om asyl för dem själva och deras familjer.

Sedan dess har debatten kommit och gått huruvida den svenska staten har någon som helst skyldighet eller moraliskt ansvar att hjälpa de människor som anlitats under insatsen.

I samband med att överbefälhavaren återgick i tjänst samtidigt med att han besökte de svenska styrkorna i Afghanistan fick debatten nytt bränsle. ÖB Sverker Göranson uttryckte i en intervju med DN sitt stöd för att svenska staten borde hjälpa tolkarna. Han menar i intervjun att …

I en sådan här miljö är tolken en helt vital del av insatsen. Vi lever i fullständig symbios i förbandet. Ska vi kunna fungera och rekrytera i framtiden, oavsett vilket land det gäller, så måste tolkarna uppfatta att vi tar hand om dem.

Han vill att regeringen skapar någon form av asylprogram för tolkarna.

Jag har funderat på denna fråga ett tag. Afghanistan är ett polariserat land med starka motsättningar mellan folkgrupper och andra intressen. Det finns säkert ett påtagligt hot mot de tolkar som arbetat tillsammans med utländska styrkor. Därför finns ett åtminstone moraliskt ansvar att hjälpa dem att skapa sig ett bra liv även efter att Sverige tagit hem styrkorna.

Det är därför inte orimligt att ett asylprogram borde övervägas som ett av flera verktyg att hjälpa de berörda tolkarna.

Länkar: dn.se, SvD, SvD, dn.se, dn.se, dn.se, SvD, Aftonbladet debatt

Andra som skrivit: Peo Wågström, Peter Högberg, Peter Johansson, Johan Westerholm, Martin Moberg, Peter Johansson, Peter Johansson, Martin Moberg

Det svenska exemplet är det mest extrema


Problemet med ökad segregation bland befolkning har börjat visa sig.

Vetandets värld på Sveriges Radio P1 har sänt ett program om utvecklingen inom den svenska skolan. I programmet konstateras hur den mer välbärgade medelklassen tenderar att välja bort vissa typer av skolor. Det innebär att den svenska skolan blir allt mer segregerad. Henry Levin, säger i programmet att …

Problemet med ökad segregation bland befolkning har börjat visa sig, det finns stora faror med detta över tiden, det är under en mycket långsam process som samhällen bryts isär.

I en studie som Stockholms och Uppsala universitet genomfört gemensamt har man intervjuat 5.000 svenska familjer. Av svaren framgår att den resursstarka medelklassen ofta väljer bort de skolor som har en blandad social och etnisk sammansättning.

Det finska skolsystemets resultat har allt mer ofta börjat jämföras med den svenska skolans resultat. Det visar sig att dessa jämförelser inte faller ut till den svenska skolans fördel. I programmet sägs att det faktum att de finska skolorna är mer jämlika bidrar till Finlands bättre resultat. Patrik Scheinin säger att …

Saker som jag skulle vara orolig för är att ni har skillnader mellan skolor som är så pass stora, att föräldrar måste vara rädda för att sätta sina barn i fel skola, och då blir det lätt en ghettofiering, där alla som kan tar sig ifrån ett område eller en skola, och den skolan mår inte bra av det.

Den svenska skolan har vissa problem idag. Det handlar både om försämrade resultat när man jämför med andra välbärgade länder samt den ökande segregationen. Det har gjort att allt fler partier gör utspel och genomför idéutveckling för att utveckla sin skolpolitik. Jan Björklund regerar inte längre all allena den svenska skolpolitiken. Även socialdemokraterna börjar få tillbaka självförtroendet på området.

Jag ogillar djupt den folkpartistiska doktrinen att inte alla elever behöver genomgå en fullgod utbildning. Det handlar om att ge upp alla ambitioner på att ge alla elever möjligheten till en god utbildning och chansen till att skapa sig ett gott liv.

Länkar: SR Vetenskap & miljö, Vetandets värld, dn.se

LO är beredd att avskaffa den andra sjuklöneveckan


Vi har helt enkelt inte råd att avstå från att ta till vara på alla människors inneboende potential.

I måndags skrev tre företrädare för LO på DI Debatt. De meddelar i sitt inlägg att de är beredda att stödja ett avskaffande av den andra sjuklöneveckan. De säger att den borgerliga regeringen genom regelförändringar lagt allt ansvar på den enskilde försäkrade att se till sina rättigheter. De är dock beredda att tillstyrka en reform av sjuklönelagen under vissa förutsättningar. De säger att …

Riksdagen bör därför signalera att den kan tänka sig att slopa den andra sjuklöneveckan i utbyte mot att det upprättas ett rehabiliterings- och ­omställningsavtal som ger dem som drabbas av ohälsa ett väl utbyggt stöd att ställa om, ungefär på samma sätt som det stöd som i dag erbjuds dem som sägs upp på grund av arbetsbrist.

Detta stöd bör även ­gälla åtgärder på arbetsplatsen, som anpassning av arbete, arbetstid och arbetsorganisation. Men det kan också handla om olika utbildnings­insatser som rustar den enskilde på vägen tillbaka till arbetsplatsen och även, när alla andra rimliga utvägar är prövade, ­vidare till en ny anställning.

Jag delar LO:s inriktning i detta. Det behövs åtgärder för att möjliggöra för fler långvarigt sjukskrivna att återkomma till arbetsmarknaden snabbare än vad som är fallet idag. Arbetsgivarna har en viktig funktion i att stödja denna process även om en återgång till arbete innebär att man lämnar sin aktuella anställning. Därför gillar jag den idén med ett avtal där dessa insatser finansieras på ett solidariskt vis.

Kvinnors svagare ställning på arbetsmarknaden har permanentats


Den svenska jämställdhetspolitiken har lett till ”kvinnans villkorliga frigivning”.

Anita Nyberg har skrivit ett inlägg om jämställdhetspolitik. Anita konstaterar att trots 50 år av jämställdhetspolitik har könsordningen inte utmanats. Kvinnor tar fortfarande större ansvar för det oavlönade arbetet i hemmet. Anita säger att …

Även om politikens syfte är att stödja båda föräldrarna befäster den kvinnors roll som ansvariga för vård av barn och hushållsarbete. Resultatet är att könsmönster och bristen på jämställdhet vidmakthålls i hemmet såväl som på arbetsmarknaden.

Anita berättar om hur man på 1970-talet diskuterade att individualisera föräldraförsäkringen. Så skedde inte. Det ledde till att det fortfarande är kvinnor som utnyttjar föräldraledigheten och möjligheten att kombinera deltidsarbete med vård av barn och familj. Detta påverkar på ett negativt sätt kvinnors inkomster, karriärmöjligheter och på lång sikt pensionen.

Det enda som något utmanat könsordningen är införandet av pappamånader som lett till att män i något ökad grad utnyttjat möjligheten att vara lediga med sina barn. Anita skriver avslutningsvis att …

Givet könsskillnader i sysselsättning, arbetstider, löner, nyttjande av föräldraledighet och vårdnadsbidrag samt tid ägnat åt hushålls- och omsorgsarbetet krävs en kraftfullare politik om den rådande könsordningen skall förändras. En politik för att uppnå jämställdhetsmålen måste omfatta både kvinnor och män, mödrar och fäder, förvärvsarbete och obetalt hemarbete. En sådan politik måste på allvar syfta till att bryta könsordningen.

Ska en långsiktig förändring ske där kvinnor ges samma möjligheter till löne- och karriärutveckling krävs att kvinnor och män tar lika stort föräldraansvar. Därför vore det en god idé för socialdemokraterna att individualisera föräldraförsäkringen. Det räcker säkert inte men det vore en god början.

Läs även Lena Sommestad!

Därför sätter Socialdemokraterna jobben främst


Antalet arbetade timmar i ekonomin måste öka!

Stefan Löfven satt i samtal med riksdagens journalister häromdagen. Vid träffen utvecklade han sina tankar kring olika delar av den socialdemokratiska politiken.

Det är ju sedan länge känt att socialdemokraterna inte kommer att höja inkomstskatterna för ”vanliga knegare”.

Enligt journalisternas rapportering skulle partiet inte röra ett femte jobbskatteavdrag om det införs innan valet. Däremot sägs inget om hur partiet kommer att agera i den situation den borgerliga lägger ett sådant förslag till riksdagen innan valet.

Stefan meddelade journalisterna att han vill öka skatteintäkterna genom att antalet arbetade timmar ökar. Det måste ske genom att fler människor kommer i arbete. Stefan sade vidare att …

… den politiska skillnaden ligger just här, ska vi fortsätta den politik som har lett till högre arbetslöshet, fler ungdomar som inte klarar skolan. För oss är inte detta huvudlinjen.

Vid det öppna mötet med Stefan Löfven och Carin Jämtin i Eskilstuna i måndags kväll sade Stefan att arbetslöshet inte är någon naturlag. Det handlar om politisk vilja (eller frånvaron därav) som bestämmer vilken nivå på arbetslöshet en regering accepterar. Det socialdemokratiska fokuset ligger nu helt uttalat på att minska arbetslösheten.

Länkar: SvD, di.se, Expressen, SVT, ekuriren, di.se

%d bloggare gillar detta: