Om skillnad på politisk och företagsekonomisk rationalitet


Det finns en skillnad på den politiska rationaliteten och den företagsekonomiska rationaliteten.

Svenska Dagbladet har ju rapporterat om Vattenfalls upphandling av det holländska företaget Nuon. Det är en affär som hittills visat sig vara dyr för Vattenfall. Det kan förstås på sikt bli en god affär innebärande bättre inkomster för det statliga företaget Vattenfall.

Det intressanta med tidningens rapportering är hur den politiska nivån (=regeringen) i sina ”svar” fråntar sig det minsta ansvar för affärens genomförande.

Enligt tidningens rapportering var de dåvarande partiledarna informerade om affären och dess risker. Enligt dessa uppgifter är det uppenbart att man, åtminstone, inte aktivt motsatte sig Vattenfalls uppköp. Det gjordes inget aktivt för att förhindra att affären genomfördes. Ansvaret läggs på dåvarande näringsminister Maud Olofsson samtidigt som de glider undan från alla obehagliga frågor.

Svenska Dagbladet beskriver, som jag bedömer det, trovärdigt hur och varför affären till slut kunde genomföras. Det kan sammanfattas med att ingen på den politiska nivån ville ta på sig ansvar för att vare sig tillåta eller motsätta sig affären. Artikeln beskriver det som att …

Den politiska maskinen regeringskansliet är konstruerad för att med hög effektivitet producera politiska förslag som skeppas till riksdag eller regering för beslut. När det gäller statliga bolag är det precis tvärtom. Inga formella regeringsbeslut kan egentligen fattas, eftersom man då i samma stund riskerar att köra över bolagets styrelse.

Artikeln väcker ju en del funderingar om varför staten ska äga företag och hur ägarens vilja ska manifesteras. Flera av de statliga företagen har en gång i tiden haft ett konkret uppdrag från dess ägare. Televerket skulle levererar telefonitjänster till hela befolkningen, Vattenfall skulle säkra elförsörjning till hela landet. SJ skapades för att bygga upp järnväg över hela landet. Ibland skapades statliga bolag i andra syften (Systembolaget, Svenska Spel, Apoteksbolaget etc.). Ibland har tidigare privata företag fått statligt ägande i syfte att rädda arbetstillfällen, understödja en sund omstrukturering av en bransch osv.

Flera av dessa statliga företag verkar idag på en helt kommersiell marknad under dess villkor. De har ett minimum av ansvar för att bereda samhällsnytta. Det ställer helt andra villkor på det statliga ägandet. Det behövs en politisk diskussion om varför svenska staten ska äga kommersiella företag. Vad vill man uppnå med det? Hur ska statens intressen tillgodoses? Hur ska ansvaret fördelas mellan statens representanter och bolagens styrelser?

Janne Rudén, förbundsordförande för SEKO, ställer en del frågor om statligt ägande i sitt inlägg. Jag kan sympatisera med hans inlägg. Men det känns också som om vi låtit utvecklingen springa långt långt förbi det ursprungliga syftet med mycket av det statliga ägandet. Det känns som om det finns behov inom arbetarrörelsen av att fundera över nyttan om statligt ägande.

Länkar: SvD, SvD, di.se, Aftonbladet debatt, dn.se

Om Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Publicerat på 25 februari, 2013, i Politiska funderingar och märkt , , . Bokmärk permalänken. 3 kommentarer.

  1. Det vore bra att nydefiniera nyttan och syftet med statligt ägande. Varför skall vi ha det? Billigare elpriser? Billigare tågresor? Tåg i hela landet till varje pris? Andra syften?

    Personligen tycker jag att tiderna har förändrats rejält sedan de där ”sossiga” åren på 80- och 90-talet och det blir allt svårare att köra vidare som om ingenting hänt. Eller skall vi göra det ”på riktigt” dvs statskapitalism till 1000 %? Många på vänsterkanten drömmer nog om det men med EU-medlemskap lär det inte bli möjligt.

    • Göran Johansson

      Tiderna har onekligen förändrats och många av de statliga företagen med det. Jag är under en omvärdering kring nyttan med statligt ägande och framför allt om vilken typ av företag som staten eventuellt ska äga. Men det gäller att ägaren vet varför man äger och vad man vill uppnå. Ansvaret kan man inte helt frånsäga sig.

  2. De enda dugliga borgarna hamnar i näringslivet, oduglingarna styr tyvärr Sverige med ett förfärande resultat.
    Gemensamt för alla dessa klantar är att de aldrig tar något ansvar utan till 110% skyller ifrån sig.

%d bloggare gillar detta: