Om att s—ta i det blå skåpet


20130107-225233.jpg
Svante Nycander, tidigare chefredaktör för Dagens Nyheter, levererar på DN Debatt ett kritiskt inlägg kring Svenskt Näringsliv (och särskilt Timbro). Han menar att näringslivet genom att stödja Timbros verksamhet snarare skadar de borgerliga partierna än stödjer deras insatser för att skapa ett annat (och icke socialistiskt anstruket) samhälle.

Svante använder de nya program som formulerats av Folkpartiets ungdomar och förslaget till partiprogram för Centerpartiet. Han menar att Timbro genom de stora resurser de förfogar över kunnat erbjuda unga borgerliga debattörer olika kvalificerade utbildningar (och anställningar). Man har därmed på ett fundamentalt sätt kunnat påverka den borgerliga politiken i en för näringslivet önskvärd inriktning.

Problemet är att detta inte alltid är, eller har varit, till de borgerliga partiernas fördel. Det har snarare vid ett flertal tillfällen varit till men för borgerligheten. Svante avslutar sitt inlägg med att hävda att …

Svenskt Näringsliv skulle få mer gehör för sina genuina intressen om man avstod från att genom ombud agera som ideologisk vägvisare. Partierna, särskilt de mindre, har svårt att konkurrera med jobberbjudanden, uppdrag och annat som det näringslivet genom Timbro generöst ger unga politiska talanger. Sammanblandningen av näringslivsintressen och politiska idéer är olycklig, och det tjänar inte företagens ändamål att partier förleds att agera så att deras väljare inte känner igen dem.

Svante fick inte stå oemotsagd i denna fråga särskilt länge. Carl Johan Ljungberg och Ulf Lönnberg (företrädare för Humanistisk Förnyelse) svarar på Svantes inlägg genom ett försök att lägga ett historiskt perspektiv på framväxten av det svenska näringslivets opinionsbildande insatser. Vad jag förstår av herrarnas resonemang försöker de urskulda Timbros högerradikala opinionsbildande med, enligt dem, det vänsterradikala debattklimat som rådde under 1970-talet.

Markus Uvell, vd Stiftelsen Fritt Näringsliv/Timbro, var också snabb med att svara på Svante Nycander. Markus var mer kritisk till Svantes inlaga och menade, bland annat, att hans analys var tämligen tunn. Markus menar vidare att Timbro och Svenskt Näringsliv inte mår väl av att sitta i politiska partiers knän. Markus fortsätter med …

I själva verket har olika partiers prioriteringar alltid varit sekundära. Timbros uppdrag är att långsiktigt bilda opinion för marknadsekonomi, fri företagsamhet, personlig frihet och ett öppet samhälle – oberoende av vad som för tillfället sker i dagspolitiken.

Det är uppenbart att Svante Nycanders kritik visste var den tog. Svenskt Näringsliv satsar stora resurser på att påverka den politiska debatten. De hävdar att de, i motsats till LO, inte är knutna till ett visst politiskt parti. Det äger måhända en viss sanning. Men man ska inte glömma att många företrädare för de borgerliga partierna går ofta anlitas av näringslivets organisationer. Det gäller både unga lovande talanger inom borgerlighetens ungdomsorganisationer som äldre politiker från de borgerliga partierna.

På så sätt blir det spännande att följa eventuellt kommande inlägg i denna debatt som Svante Nycander inlett. Svenskt Näringsliv satsar nämligen ofantligt mycket mer ekonomiska resurser än vad arbetarrörelsen förmår. Fokus har dock legat på att kritisera LO och Socialdemokraterna för deras nära koppling. Svenskt Näringslivs politiska roll har dock inte alls diskuterats lika intensivt som LO:s.

Andra som skrivit: Ola Möller

Annonser

Om Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Publicerat på 8 januari, 2013, i Politiska funderingar och märkt , , . Bokmärk permalänken. Kommentarer inaktiverade för Om att s—ta i det blå skåpet.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: