Månadsarkiv: december 2012

Ett socialdemokratiskt nyårslöfte till ungdomar


Dagens Nyheter har intervjuat socialdemokraternas partiordförande Stefan Löfven. Av diskussionen framgår att Stefan är djupt bekymrad över den position som Sverigedemokraterna (SD) fått. Han menar att en viktig förklaring till att så pass många människor sympatiserar med SD finns att finna i den ekonomiska politik som förs i Sverige. Han säger …

Jag vill vara väldigt tydlig med det. Om man skapar ett samhälle med ökade klyftor och större social otrygghet, då lägger man grunden för den här typen av partier. De allra flesta människor som säger sig sympatisera med SD är inte främlingsfientliga i grunden, men många av dem är rädda och oroliga när det gäller jobben.

Det är klart att det finns något att ta fasta på i det. Det är ju bara att se till de länder inom EU som krisar. Partier på den yttersta högerkanten växer till sig i storlek och inflytande. Det finns ju även historiska exempel på det.

Stefan vill därför att socialdemokraterna ska fokusera hårt på en politik för fler arbeten. Han avger ett nyårslöfte till ungdomar i form av ett förslag till ”långtidsarbetslöshetsstopp”. Partiet vill att fem miljarder kronor per år läggs på att unga under 25 år inte ska få vara arbetslösa mer än högst sex månader. Därefter ska jobb, praktik eller utbildning sättas in.

Det är väldigt viktigt att socialdemokraterna återtar förtroendet bland väljarna om att vara det parti som står för en tydlig politik för minskad arbetslöshet. Ett arbete med en rimlig inkomst är trots allt den viktigaste åtgärden för att människor ska kunna skapa sig ett självständigt och bra liv.

Länkar: dn.se, dn.se, di.se

Andra som skrivit: Martin Moberg, Ola Möller, Peter Högberg

De som har det sämst får det sämre


Så här i juletid har SVT besökt S:t Clara kyrka i Stockholm. Kyrkan delar ut mat till behövande. Enligt reportaget är kön närmare 100 meter lång den vardag innan jul då TV är där. Inga Pagréus, som är diakon i S:t Clara kyrka, berättar vilka människor som besöker kyrkan. Det är …

… flyktingar, det är papperslösa, det är EU-medborgare. Men det är också vanliga svenskar och fattigpensionärer. Och det är ensamstående mammor som inte har pengar till mat.

Samtliga EU-länder genomför mätningar som en del i en undersökning ”Statistics on Income and living conditions”. SCB genomför den svenska statistikinsamlingen. Det är minsann inga trevliga siffror som presenteras för Sverige. De visar att, tvärt emot utvecklingen inom övriga EU, andelen som riskerar att hamna i fattigdom ökat i Sverige. 2005 låg var fjärde arbetslös i Sverige under gränsen för risk för fattigdom. Fem år senare riskerade var tredje arbetslös att hamna i fattigdom. Det är en ökning med 50 procent. Det är en större ökning än den för EU genomsnittliga utvecklingen.

Jag påstår att denna svenska utveckling inte har kommit av en slump. Det är medveten och överlagd politik som inneburit denna svenska negativa utveckling.

Om att leva under hot


För några dagar sedan skrev Åsa Lindeborg en artikel om hur hennes liv artat sig efter att hon (och Aftonbladet) tagit initiativ till att granska ett antal hemsidor nära kopplade till främlingsfientliga organisationer och intressen. Åsa berättar om hur hon fått hotfulla meddelanden genom e-post och SMS. Åsa och hennes son flyttade för en tid från hennes bostad pga av dessa hot mot henne själv och, indirekt, hennes familj.

I en text förklarar Aftonbladet varför man under december månad kommer att följa siterna Avpixlat, Nationell idag, Nationell Nu, Realisten, Fria Tider med flera …

Både Wilhelmsons och Herslows böcker borde granskas juridiskt, liksom AvpixlatNationell idagNationell NuRealistenFria Tider med flera som hela tiden hetsar mot judar, muslimer, somalier, araber etcetera.

Vi på Aftonbladet Kultur är trötta på talet om att nån borde anmäla skiten. Nån är alltid nån annan. Vi inleder nu därför i samarbete med en jurist en egen granskning av dem jag nämnt ovan, för att se om det finns några utsikter att ta saken ännu längre – att äntligen pröva lagen om hets mot folkgrupp.

De nämnda hemsidorna verkar i allmänhet under stark anonymitet. De sprider all sköns ”information” om sådant som stödjer deras syn på det svenska samhället.

Den svenska demokratin bygger på en fri press som utan större begränsningar ska granska det svenska samhället och dess politiska system. De begränsningar som finns bygger på en respekt för individen. Man ska inte kunna sprida osanningar och icke relevanta upplysningar om de människor man granskar.

Som politiskt aktiv och intresserad får man finna sig i att bli bevakad och till och med granskad. Man ska som politiskt och samhällsintresserad kunna agera och verka utan hot mot sig själv och sin familj. Politiskt aktiva har länge drabbats av hot och hatfulla kommentarer och aktioner.

De nya möjlighet som den moderna informationsteknologin har gjort möjliga har även inneburit inslag av mer obehaglig karaktär. Människor kan under anonymitet sprida hat och lögner om människor. Det har gjort att många tidningar har infört starka begränsningar i att kunna lämna kommentarer i anslutning till artiklar.

Åsa Lindeborg

Åsa Lindeborg förtjänar allt stöd och respekt för sin insats att pröva om de hatfulla hemsidorna befinner sig på rätt sida om lagen. De anonyma hot och hatfulla kommentarer som drabbat henne (och andra i en liknande situation)  säger mer om dem som uttalar sig så.

Vi har alla ett ansvar för att föra debatten på ett respektfullt sätt.

Länkar: AftonbladetAftonbladetAftonbladet, SVT, Expressen, Aftonbladet, Resumé, Journalisten

Andra som skrivit: Ola Möller, Peter Högberg

VD:n ökade inkomsten med två arbetarlöner


VD bär sitt lönelyft med lätt möda

Dagens Nyheter konstaterar i en artikel att de 20 mest välbetalda vd:arna ökade sina inkomster med i snitt tre miljoner kronor under 2011. Det motsvarar en löneökning om 24 % för denna grupp.

Under samma period skrev IF Metall kollektivavtal som gav 0,9 % (2010) och 1,9 % (2011) i löneökningar.

Arbetsgivarnas unisona budskap kommer ju att vara att de fackliga kraven på 2,8 % är alldeles för höga och kommer att innebära en, näst intill, katastrof för svensk industriell verksamhet.

Svenskt Näringsliv brukar ju med en dåres envishet hävda att VD:s löner inte är fråga som parterna hanterar. Det är en fråga för företagens styrelse och ägare. De brukar också säga att det handlar om en så liten grupp människor att det inte påverkar helheten. Vad arbetsgivarna inte vill säga är att denna grupp trots allt spelar stor betydelse. Samma personer som i ena ögonblicket kan säga åt sina anställda att visa återhållsamhet med sina lönekrav tvekar inte att i nästa tacka ja till egna, betydligt högre, ersättningar. Det innebär att dessa människor talar med en högst påtagligt kluven tunga.

Å andra sidan är det inga som förnekar att en VD ska ha en relevant lön för det ansvar som denna tar och för de övriga arbetsförhållanden som en sådan lever under. En VD har ju ingen övertidsersättning eller extra ersättning för arbete på obekväm tid. Allt sådant är ju inbakat i den lön som VD erhåller. En VD får leva med att vara högst flexibel i sin tjänst – men ska ha också ha en bra ersättning för det. Det som är intressant är att samma personer vill att de anställda ska vara allt mer flexibla i sina tjänster – men utan att få betalt för det.

Representanterna för Livsmedelsföretagen, som i en debattartikel förespråkar frysta löner för industrin i de kommande avtalsförhandlingarna, väcker en annan diskussion. De pekar på att företagen lever under en hård pris- och annan konkurrens från importerade matvaror. De avslutar sitt inlägg med följande något retoriska frågeställning:

Helst skulle vi vilja se en blomstrande industri med möjlighet till goda löneökningar. Men behovet av frysta lönenivåer handlar i förlängningen om att svensk matproduktion inte ska gå samma väg som varvs-, bil- och textilindustrin har gjort.

Det är ju alldeles sant att mycket av svensk industriproduktion har slagits ut av låglöneproduktion i andra länder. Sant är ju också att delar av svensk industri p.g.a. bristande förutseende inte hunnit med i den tekniska utvecklingen. Ett känt sådant exempel är ju Facit som en gång i tiden gjorde världens bästa mekaniska räknemaskiner. De hängde inte med i utvecklingen av elektroniska räknemaskiner. Den svenska varvsindustrin slogs, bland annat, ut därför att man i andra länder satsade betydligt mer från staten för att utveckla denna bransch.

Vad man kan förstå av Marie Söderqvist och Anna Nordin (Livsmedelsföretagen) är att de önskar att löntagarna ska vara med att betala för livsmedelsföretagens bristande lönsamhet. Sådana önskemål brukar ibland komma från arbetsgivarhåll. Man vill att lönerna ska sättas på respektive företag för att bli anpassade till företagets betalningsförmåga. I det privata näringslivet sker hela tiden att företag försvinner och andra växer till. Ska då löntagarna genom sämre löneutveckling bidra till att hålla liv i sådana företag som borde slås ut?

Inom fackföreningsrörelsen utvecklades begreppet ”solidarisk lönepolitik”. Syftet med denna var att understödja en sund omvandling av det svenska näringslivet. Tanken är att alla i en bransch ska ha samma löneutveckling oavsett betalningsförmåga. Tillväxtföretag får med denna lönebildningspolitik mer pengar över till vinst och teknikutveckling medans företag med sämre betalningsförmåga snabbare slås ut.

När den solidariska lönepolitiken formulerades fanns en samsyn med stat och politik. För att den solidariska lönepolitiken ska fungera krävs att personer slussas från branscher med negativ tillväxt till de med positiv. Då behövs en aktiv arbetsmarknadspolitik som kan utbilda de som blir arbetslösa för att kunna ta arbete i en framväxande bransch.

Mitt svar till Livsmedelsbranschen är att lönerna ska sättas med utgångspunkt från långsiktiga trender och den långsiktiga betalningsförmågan (inkl rationaliseringar). Det kan säkert innebära att enskilda företag i olika branscher kommer att försvinna. Men det är knappast något nytt. Det som behövs är en politik som understödjer framväxande av nya företag. Det svensk livsmedelsindustri behöver är en befolkning som har råd att köpa den (förhoppningsvis) bättre kvalitet som de svenska livsmedelsföretagen producerar.

Länkar: Ekot, dn.se, di.se, dn.se, dn.se, SvD, SvD, SVT, SvD, di.se, Arbetet

Andra som skrivit: Jon Tillegård

Industribloggare: Leine Johansson

Korttidsarbete eller krisavtal


I en artikel SvD Näringsliv diskuteras huruvida ett system med korttidsarbete (enligt den modell som Finansdepartementet har föreslagit) kan påverka lönebildningen. Konjunkturinstitutets prognoschef Jesper Hansson säger, enligt artikeln, att …

Allt annat lika finns en viss risk för att det påverkar lönebildningen så att insiders blir lite säkrare på att få behålla jobbet och då kan driva upp lönerna.

Med ”insiders” menas de personer som fortfarande befinner sig i arbete. Teorin skulle innebära att med ett system med korttidsarbete skulle de arbetande känna en ökad trygghet i sina anställningar. Detta skulle innebära en risk för att man driver fram högre löneökningar än vad ekonomin kan bära långsiktigt.

Finansdepartementet ser även de denna risk i sin skrift om förslaget. Deras förslag för att minimera denna negativa effekt på lönebildningen är att systemet med korttidsarbete sjösätts enbart i djupare lågkonjunkturer. Detta definieras i förslaget som att ”sysselsättningsgapet är minst -3 procent”. Under senare tid har detta endast skett under den tidiga 1990-talskrisen och under finanskrisen 2008-2009.

Liknande system i Sveriges viktigare konkurrentländer har bidragit till att minska den nationella arbetslösheten. För min del överväger de positiva effekterna av ett system med korttidsarbete. Det finns idag ingen anledning för fackliga organisationer att gå med på ”krisavtal” av den modell som IF Metall tecknade under 2009. Förbundet har ju dessutom starkt motsatt sig sådan förslag/krav från arbetsgivarhåll. Man hävdar, i motsats till Teknikföretagen, att det inte är möjligt att med stöd av skrivningarna i kollektivet att genomföra krisavtal – kollektiva eller enskilda överenskommelser.

Nu kommer detta att prövas i en central förhandling. Det gäller företaget Ålö Cylinder som ingått individuella avtal med ett tiotal anställda. Den centrala förhandlingen kommer att ske parallellt med att förhandlingar om ett nytt kollektivavtal ska träffas mellan parterna. Det ska bli intressant att se vad som kommer ut av detta.

Länkar: SvD, Kollega, Arbetet, da.se, di.se, SvD

Huruvida världen kommer att gå under den 21/12


Det finns tydligen de personer som är övertygade om att världen som vi känner den kommer att gå under i morgon. Jag känner mig ganska trygg i min förvissning om att inget särskilt kommer att hända i morgon.

De faror som världen står inför är reella men består av helt annat än att någon ålderdomlig kalender ska ta slut i samband med med morgondagens datum.

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap meddelar på sin blogg att …

… Vi ser ingenting, här och nu den 20 december, som tyder på att allmän panik inför jordens undergång är på väg att bryta ut. Men uppstår en situation där många människor är oroliga så har vi beredskap dygnet runt, året om.

Jag kommer att gå till sängs ikväll med lugnt sinne och utan oro. Det hoppas jag verkligen att de flesta kan göra.

Länkar: SVT, SVT, Östnytt, Fokus, SvD

Andra som skrivit: Krisinfobloggen

Ska verkligen Sverige kunna konkurrera med kunskap?


Stefan Löfven (S) och Ibrahim Baylan (S) säger i ett debattinlägg att …

Vid högtidliga tillfällen brukar regeringen tala om att Sverige ska konkurrera med kunskap. Men hur ska det vara möjligt med Fredrik Reinfeldts politik?

Varför ska yrkeselever ges behörighet till högskola? Nää huvva!

Under onsdagen kom två olika debattinlägg som diskuterar den borgerliga regeringens utbildningspolitik. Den kanske intressantare är skriven av Lars-Anders Häggström (förbundsordförande Handels), Dag Klackenberg (VD Svensk Handel) och av Arne Mårtensson (förbundsdirektör, arbetsgivarföreningen KFO). De tre kritiserar hur reformeringen av gymnasiets yrkesförberedande program har utfallit.  De säger att …

Flykten från yrkesprogrammet är ett underkännande av regeringens gymnasiereform som trädde i kraft 2011. Tanken med reformen var att skillnaden mellan de högskoleförberedande programmen och de yrkesinriktade skulle bli större. Skoltrötta elever skulle slippa alltför mycket teoretiska ämnen och därför slopades den obligatoriska högskolebehörigheten. Med mindre matte och svenska och mer fokus på yrkesinriktade kunskaper skulle fler elever lockas att söka yrkesprogram.

Med facit i hand ser vi att regeringen tänkte helt fel. Utvecklingen har gått åt motsatt håll. Skolverkets analys, som vi delar, är att en trolig förklaring till elevtappet är att yrkeselever i dag inte automatiskt blir behöriga till högskolestudier vilket innebär att dörren till högskolan upplevs som stängd.

De uppmanar regeringen att tänka om i denna fråga. De vill att även de yrkesförberedande programmen ska ge högskolebehörighet. Men de stannar inte där. De kommer också att på egen hand ta initiativ till att skapa en certifiering av handelsprogram. ”Certifieringen ska ge skolor en möjlighet att utveckla och kvalitetssäkra en attraktiv utbildning som möter branschernas behov av medarbetare med rätt kompetens.” Det är rätt väg att gå att parterna bidrar till att höja statusen på de utbildningar som leder till arbete inom branschen. Parterna inom industrin arbetar genom begreppet ”Teknikcollege” för att höja kvaliteten och innehållet i de utbildningar som leder till arbete.

Stefan Löfven och Ibrahim Baylan kritiserar, med utgångspunkt från en rapport från Högskoleverket, regeringens (o)vilja att satsa på högre utbildning. Genom de prioriteringar som den borgerliga regeringen gjort kommer antalet platser på svenska högskolor och universitet att minska de kommande åren. Det innebär att Sverige halkar efter andra jämförbara länder när det gäller hur stor andel av ungdomsgenerationen som genomgått högre utbildning. Sverige är det land bland de nordiska grannländerna som har den idag lägsta andelen som studerat på högskolanivå. Stefan och Ibrahim säger att …

Med en världsekonomi där konkurrensen hela tiden ökar är regeringens hållning helt obegriplig. Vi socialdemokrater accepterar inte regeringens nedskärning av Sveriges utbildningssystem. Vi vill i stället bygga ut högskolan och yrkeshögskolan med fler studieplatser samtidigt som vi investerar mer i högskoleutbildningarnas kvalitet.

Vi vill ta till vara ungas lust och vilja att studera, och deras kraft och förmåga. Det är ett vägval för Sverige. I den globala ekonomin är ständig kunskapsutveckling och nya innovationer, där kunskap omsätts till värde, en förutsättning för framtida välstånd. Då duger det inte att, som den borgerliga regeringen nu gör, sänka utbildningsambitionerna.

Sverige behöver verkligen en regering som inte ger upp ambitionerna att ge alla en möjlighet att genomföra en kvalificerad utbildning. Det duger inte att enbart satsa på en elit. Det måste också till ambitioner för de grupper av elever som har det svårare att klara sig i genom skoltiden. Jag förväntar mig inte att regeringen ska någon större intryck av vad socialdemokrater säger i denna fråga. Kanske kan synpunkter från det privata näringslivet väga tyngre? Per Fagrell, ansvarig för högre utbildning på Teknikföretagen, säger i en kommentar att …

Skolan måste leverera fler ungdomar som har kapacitet att läsa vidare på högskolan. Det räcker inte att sikta in sig på att eleverna ska få godkänt. Ribban måste sättas högre.

Länkar: DN Debatt, SvD Brännpunkt, SvD Brännpunkt, DN Debatt

Andra som skrivit: Martin Moberg, Peter HögbergJesper LundholmGerman BenderGerman Bender, Roger Jönsson, Martin Moberg

Industribloggare: Kaj Raving, Leine Johansson

Lönekampen har börjat


På onsdagen överlämnade de fackliga organisationerna inom industrin sina gemensamma och enskilda avtalskrav till arbetsgivarna. Bland de gemensamma hör att lönerna ska höjas med 2,8 % under en ettårig avtalsperiod. Ett annat gemensamt krav handlar om arbetstidsförkortningen. Inom IF Metalls olika branschavtal finns olika metoder att ta ut denna.

I Teknikavtalet tjänar en dagtidsarbetande in 94 minuter per fullgjord arbetsvecka. Arbetstidsförkortningen tas ut i ledig tid, som pengar eller (mindre vanligt) genom en extra insättning till tjänstepension. Inom Stål och Metalls avtalsområde finns finns en överenskommelse om livsarbetstid. Där är det mer uttalat att arbetstidsförkortningen tas ut som en insättning till en individuell pensionsförsäkring. Vad jag förstått av avtalskraven är det den senare vägen som förbunden vill gå. IF Metalls förbundsordförande säger …

Vi behöver bygga ut det här systemet. Våra medlemmar ska ha möjlighet att arbeta deltid eller gå i delpension.

Bland IF Metalls egna krav finns följande:

  • Avtalens lägsta löner ska ökas med 700 kronor per månad.
  • Alla anställda ska ha rätt till minst 430 kronor i månaden, så kallad individgaranti. Saknas lokalt lönesystem på arbetsplatsen ska individgarantin vara 600 kronor per månad.
  • Skärpta regler för övertid för att undvika ohälsa.

Vid mötet presenterade arbetsgivarna i Teknikföretagen sina krav inför avtalsförhandlingarna. De vill återgå till att ha treåriga avtalsperioder och att man på varje enskilt företag ska kunna förhandla om sina egna löner, inte behöva följa en centralt bestämd nivå. Åke Svensson, vd för Teknikföretagen, säger …

Vi vill ha en mer företagsnära lönebildning. Företagen utvecklas olika och man vet bäst lokalt hur förutsättningarna ser ut.

De fackliga förhandlarna kommer säkert inte att hållas särskilt sysslolösa under de kommande förhandlingarna. Det finns tydliga partsskiljande frågor att hantera. Det som gäller nu är att hålla de fackliga medlemmarna informerade om förhandlingarnas gång och om vilka knäckfrågor som kommer att dyka upp.

Länkar: Arbetet, da.se, da.se, Lag & Avtal, Arbetet, Tidningen Vision, TCO-tidningen, Kollega, Lag & Avtal, Arbetet, Publikt, Publikt, di.se, di.se, dagens arena, di.se

Andra som skrivit: Johan Ulvenlöv

En fråga om politisk kortsiktighet och ovilja


Annelie Nordström

Kommunal har sedan sin kongress arbetat med att ta fram egna förslag och alternativ när det gäller att utveckla den svenska välfärden. Förslagen presenteras under rubriken ”Vägval välfärd”. Rapporten presenteras genom ett debattinlägg av förbundets ordförande Annelie Nordström på DN Debatt. Annelie säger att …

Det svenska välfärdssamhället håller på att rustas ned och det sker genom de tusen små stegens reträtt. Resurserna minskar drastiskt till stora delar av välfärden och i andra delar hänger de inte med de ökade behoven. Ytterst handlar det om politisk kortsiktighet och ovilja.

Kommunal presenterar tre (mer eller mindre) konkreta förslag för att få en annan ordning:

  1. Nya bindande nationella regler för bemanning i välfärden
    Det här är ett långtgående krav, men nödvändigt för att garantera kvaliteten i välfärden. Denna typ av bindande regleringar förhindrar också stora vinstuttag ur välfärden då det enda sättet att göra stora vinster i välfärden är att skära ned på personalen, vilket också skett.
  2. Radikalt ökade resurser
    Välfärden kräver radikalt ökade resurser om den på riktigt ska vara garanterad alla efter deras behov. Statsbidragen måste vara på en nivå så att ovanstående bemanningskrav uppfylls. I första hand ska de nya resurserna skapas genom en effektiv jobbpolitik där fler arbetar och betalar skatt.
  3. Politiskt ansvarstagande
    I grund och botten är det ett politiskt misslyckande som är orsaken till den försvagade välfärden och de vårdskandaler vi ser i dag. Därför måste det politiska ansvarstagandet öka. Myndigheterna ska mäta omsorg och reglera kvaliteten i verksamheterna och meddelarfrihet ska gälla alla anställda.

Vad man än tycker om Kommunals inlägg så är det bättre att komma med egna inspel och förslag än att enbart säga nej, nej, nej. Jag tycker att Kommunal har en poäng med sitt inlägg. Vad man än tycker om att allt mer av den offentligt finansierade välfärdsproduktionen utförs utanför den kommunala organisationen så behövs det ordning och reda. Förslagen ovan är ju en metod att kvalitetssäkra den vård vi alla är med om att betala till.

Länkar: DN Debatt, SvD Brännpunkt, DN Debatt, DN Debatt, dagens arena, dagens arena, Arbetet, Arbetet, ka.se, dn.se, dn.se, Aftonbladet debatt

Barn vräks fortfarande


De senaste sex åren har över 3.000 barn varit med om att vräkas från sina bostäder tillsammans med sina familjer. Detta trots att barn- och äldreminister Maria Larsson (KD), inför sitt partis kommundagar, den 3 februari 2007, (bland annat) lovade en nollvision för vräkningar av barn. Maria Larsson säger försiktigt till media att det tar tid med sådana förändringar i kommunerna för att vräkningarna ska minska.

Det är klart att jag med nyheten ovan skulle kunna skriva något sarkastiskt över bristande borgerlig politisk vilja att göra några förändringar i grunden. Men samtidigt är ju denna fråga så pass viktig att man ska vara försiktig med att allt för mycket raljera. Det kan ju lika gärna slå tillbaka. Barn har ju också tidigare vräkts från sina bostäder – oavsett vilken politisk konstellation som haft majoritet i Sveriges Riksdag.

Det är ju inte heller någon enkel fråga att lösa. Att barn vräks från sin bostad beror ju på att de har föräldrar som av olika anledningar hamnat i en situation där de inte längre förmår betala sin boendekostnad. Anledningen till att detta uppstått är säkert ungefär lika många som antalet familjer. Det gäller ju att i grunden arbeta med familjens förmåga att kunna betala sitt boende själva. I det korta perspektivet krävs att det kommunala försörjningsstödet går in. Maria Larsson säger att …

Hälften av Sveriges kommuner vräker inga barn. Det innebär att det här är möjligt att göra i varje kommun. Så målsättningen ligger fast.

Det finns förstås kritiska röster till Maria Larssons ambitioner. Sten-Åke Stenberg, professor vid Institutet för social forskning, verkar måttligt imponerad. Tillsammans med tre kollegor lade han ett antal förslag hur vräkningar av barn kan stoppas. Inget av dessa förslag har genomförts. Det är tydligt att ministern vill undvika allt för mycket av lagreglering av denna fråga. Ministern säger att …

Nu handlar det om att se hur mycket vi kan uppnå med frivillighet från kommunerna. Sedan får vi se om det krävs andra åtgärder.

Det verkar som vi alla har att avvakta om något ytterligare måste göras?

Länkar: dn.se, dagens arena, dn.se

Andra som skrivit: Martin Moberg, Alliansfritt Sverige

%d bloggare gillar detta: