Det svenska samhällssystemet har fått sprickor

Jari Puustinen

Den 3 december var Kent Persson, (M)-partisekreterare, och Jari Puustinen, (M)-oppositionsråd Eskilstuna, publicerade i Eskilstuna-Kuriren med ett inlägg rubricerat – Alla jobb är lika betydelsefulla. Herrarna försvarar i sitt inlägg den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik i motsats till en fördärvlig socialdemokratisk. De skriver att …

Vår utgångspunkt är att alla människor behövs. Därför behövs också alla jobb. Om alla människor som kan arbeta också ska få möjlighet att göra det har vi inte råd att dela in jobben i bra eller dåliga, fina och fula – alla jobb behövs och alla jobb är lika betydelsefulla. Vi försvarar arbetslinjen och tar fajten mot utanförskapet. Det är bara på det sättet vi kan ta ansvar för Sverige.

Jari och Kent sprider, ursäkta uttrycket, visst snömos kring den borgerliga arbetsmarknadspolitiken. De lyckas på ett nästan vackert sätt undvika att meddela världen att deras politik har misslyckats. De menar att framtiden för svensk arbetsmarknad är att konkurrera med fler arbeten till låga löner och med låga kompetenskrav.

Den 2 december skrev Katrine Kielos en krönika om vad som definierar framtidens arbetsmarknad och vilka krav den kommer att ställa på oss.

Katrine skriver om att världen är på väg in i en tredje industriell revolution. Den innebär att kraven på de anställdas kompetens att öka. Jobben blir alltmer högteknologiska och design och tillverkningsindustri flyter ihop. Katrine skriver att …

Allt detta borde vara goda nyheter för Sverige. Problemet är vår ålderdomliga regering. Samtidigt som betydelsen av låga löner väntas minska styrs vi av folk som tycker att vi ska konkurrera med just dessa. Samtidigt som teknikutvecklingen gör att kraven på ökad kompetens ökar är fas 3 Sveriges största arbetsgivare. Där råder det utbildningsförbud.

Samtidigt som världen pratar om en tredje industriell revolution satsar vi på sänkt krogmoms och skatteavdrag för barnkalas. Samtidigt som design och industri väntas flyta ihop vill vi dra ner på estetiska ämnen och Jan Björklund bygger en hel skolpolitik på blindkartor och Hallands åar. Han tror att de fallande svenska utbildningsresultaten kommer att ta tjugo år att vända trots att många länder gjort det på runt fem.

Det är uppenbart att Moderaterna och den borgerliga regeringen är inne på en för Sverige farlig och kontraproduktiv väg. Jag har inga synpunkter på att Kent Persson och Jari Puustinen försvarar sina politiska ideal och idéer. Men den verklighet de försöker försköna genom vackra omskrivningar som att ”alla jobb behövs” innebär att stora grupper av arbetstagare lever ett allt otryggare liv och arbetsliv.

Victor Bernhardtz och Torun Carrfors skriver om detta arbetsliv i ett inlägg på Aftonbladet debatt. De skriver att …

Men för oss handlar det inte längre om att få in en fot. Det handlar om att gång på gång få tårna klämda i dörren.

Andelen unga på arbetsmarknaden som saknar en tillsvidareanställning har ökat kraftigt de senaste 30 åren. Samtidigt kryper de otrygga anställningarna upp i åldrarna. Det är inte bara det första jobbet som är otryggt, utan även det andra, det tredje och det fjärde.

Det arbetsliv som växer fram kommer att ställa större krav på den svenska skolan och på modernare socialförsäkringssystem. Det behövs mindre utav den borgerliga regeringens arbetsmarknadspolitik. Den har inte lett framåt eller skapat särskilt många nya arbetstillfällen.

Länkar: E-K, Aftonbladet debatt, Aftonbladet ledare, Aftonbladet kultur, Aftonbladet kultur, TCO-tidningen, Arbetet, dagens arena, dagens arena, dagens arena, dagens arena, dagens arena

Andra som skrivit: Jari Puustinen, Martin Moberg, Martin Moberg