Ett läslyft för Sverige

I förra veckan presenterade ledamöterna i Litteraturutredningen sina idéer för att förbättra läsförmågan. Utredningen konstaterar i inlägget att …

Flickor läser mer än pojkar, kvinnor betydligt mer än män och högutbildade mer än lågutbildade. Det går att utläsa en tydlig nedgång under senare år, främst bland unga. De ungas läsförmåga har också minskat påtagligt under en lång följd av år, vilket betyder att en allt större andel har svårt att förstå och tillgodogöra sig texter på ett tillfredställande sätt.

Jag möter många medlemmar i IF Metall som har, i högre och mindre grad, svårt att ta till sig text och som har svårt att uttrycka sig i skrift. Detta kompenseras ibland av en ökad förmåga att uttrycka sig i tal. Men som en facklig organisation innebär det stora utmaningar att förmedla kunskaper och insikter till medlemmarna. Det innebär att man inte helt kan förlita sig till enbart skriftlig information. Det behövs andra vägar att nå ut till medlemmarna. Det gäller att möta dem öga mot öga.

Jag tillhör dem som gärna tar på mig att föra protokollet i samband med förhandlingar med arbetsgivare. Oftast lämnar arbetsgivarna med lättnad över det ansvaret till mig. Sedan gäller det förstås att förvalta det förtroendet väl. Men det innebär förstås ett visst tolkningsföreträde för den som fattar pennan för att sammanfatta diskussionen och vad som överenskommits i förhandlingen. Jag brukar uppmana de fackligt aktiva att vara aktivare i att ta pennan och vara den som skriver förhandlingsprotokoll. Men då gäller det förstås att man är trygg i sin förmåga att uttrycka sig i skrift.

Jag vet att andelen personer som avstår från eller har svårt att läsa är högre bland LO-förbundens medlemmar. Därför är det förstås ett fackligt intresse att stimulera de fackliga medlemmarnas läsande. Olika aktiviteter har genomförts i det syftet. Vi har inom IF Metall Mälardalen arbetat med att hjälpa klubbar att starta arbetsplatsbibliotek. Ibland har sådana satsningar kunnat genomföras i samarbete med kommunernas bibliotek. I efterdyningarna av den ekonomiska krisen på 1990-talet försvann ofta sådana pengar och möjligheter. LO har i samarbete med ABF och ”En bok för alla” bedrivit aktiviteter under rubriken ”Läs för mig pappa”. Aktiviteten var högre då ”En bok för alla” erhöll statliga stöd för att kunna hålla låga priser på litteratur och för att bedriva läsfrämjande projekt.

Jag har inget att invända emot att Litteraturutredningen föreslår aktiviteter för att stimulera insatser för att öka läsandet och läsförståelsen bland alla. ABF:s förbundsordförande Helén Pettersson ogillar starkt förslaget att pengar ska tas från studieförbunden för att satsas på läsfrämjande …

Ett fullkomligt oacceptabelt förslag. Vi jobbar med mycket läsfrämjande i dag. Tycker utredningen att vi ska bort det och sedan söka projektbidrag för verksamheten. Det är väldigt olyckligt att utredningen inte fastslår att det behövs mer resurser till läsfrämjandet.

Det är bra att man satsar på läsfrämjande. Den borgerliga regeringen har dock tidigare visat en tämligen njugg syn på att ekonomiskt stödja sådana aktiviteter. Man kan ju hoppas på att de tar fram nya medel att satsa på sådan viktig verksamhet. Det är inte rimligt att studieförbunden ska behöva avstå från de medel de har för att bedriva sådan läsfrämjande verksamhet.

Länkar: DN Debatt, SvD, SvD, Ekot, dn.se, dn.se, Europaportalen, ABF

Andra som skrivit: Ola Möller