Regeringens arbetsmarknadspolitik är ett praktfullt misslyckande


Ylva Johansson, arbetsmarknadspolitisk talesperson (S), har ett angeläget inlägg på SvD Brännpunkt idag. Ylva och socialdemokraterna vill reformera arbetsmarknadspolitiken till att bli mer utav aktiva åtgärder och mindre av passiva och inlåsande. Ylva definierar Arbetsförmedlingens roll, som den har blivit av borgerlig politik, på följande sätt:

Arbetsförmedlingens uppdrag har i praktiken förändrats från att förmedla arbeten och rusta arbetslösa för att kunna ta de lediga jobben till att framför allt disciplinera de arbetslösa och hålla dem sysselsatta.

Den borgerliga regeringen har genom förändringar (försämringar) av arbetslöshetsförsäkringen gjort att massor av människor lämnat densamma. De som mest behöver arbetslöshetsförsäkringen har fått en dyrare försäkring som ger lägre ersättning vid ofrivillig arbetslöshet. Det har blivit svårare att kvalificera sig för ersättning samt att efter 300 (450) dagar upphör ersättningen. Möjligheten att ”stämpla upp” har begränsats till 75 dagar. Detta har gjort det rationellt för deltidsarbetslösa att säga upp sig från deltidsjobb. De som blir långvarigt arbetslösa hamnar i de olika faserna av jobb- och utvecklingsgarantin. Den, så kallade, sysselsättningsfasen (FAS3) har blivit större som ”arbetsgivare” än de största privata arbetsgivarna. De som hamnar i denna slutstation är långt från ”riktiga” jobb, det är få som lämnar denna åtgärd.

Det är alldeles uppenbart att den borgerliga regeringen har misslyckats med sin arbetsmarknadspolitik. Alla de åtgärder/reformer som de har sjösatt syftar till att tvinga fram en större låglönesektor där människor med bristande utbildning kan hållas. Det de visar upp är en ganska pessimistisk syn på människors förmåga. Jag tror mer på människors förmåga att utvecklas om de får rätt förutsättningar och stöd. Det innebär inte att jag tror på att alla ska gå på högskola, om än alla borde ha möjligheten.

Borgerliga företrädare kommer säkert att gå i svaromål med anklagelsen att sossarna bara ser tillbaka och påpeka hur man misslyckades. De kommer, till och med, ha fog för det. Men det handlar mer om att partiet faktiskt inte bedrev en sådan aktiv arbetsmarknadspolitik i alla lägen som jag vill se. Allt som var förr behöver heller inte innebära att det är gammalt och förlegat, om än man inte får bli för nostalgisk. Men jag tror på de åtgärder som Ylva för fram i slutet av sitt inlägg.

Det behövs aktiva åtgärder, som kopplade med en positivare människosyn, borde ge andra och bättre resultat än vad dagens misslyckande innebär.

Annonser

Om Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Publicerat på 9 augusti, 2012, i Arbetsmarknadspolitik, Fackliga frågor, Socialdemokrati och märkt , , . Bokmärk permalänken. 1 kommentar.

  1. Det är för mycket flum i arbetsmarknadspolitiken! SLÄPP ALLA TANKAR SOM BERÖR DEN ENSKILDA INDIVIDEN! Jag menar inte att man skall bortse från den misär (personlig, ekonomisk och socialt) som arbetslöshet kan leda till, utan bara att en lyckad arbetsmarknadspolitik ur ett samhällsperspektiv inte kan utgå från individperspektivet. Visst kan många föreslagna och vidtagna åtgärder från alla håll ha hjälp enstaka individer fram till ett arbete, men aldrig har dessa åtgärder haft någon avgörande effekt på själva problemet med arbetslösheten. Detta är ett faktum! Jag förstår inte vad som är så svårt att förstå? För om vi till exempel skulle ta hjälp av all världens expertis på personlig coaching, och ge varje arbetslös en egen dedikerad coach. Om de arbetslösa dessutom skulle få hjälp av all världens experter på retorik och CV-skrivande, och sedan skriva 10 ansökningar om dagen – skulle alla få jobb då? NEJ! För att företagen i allt väsentligt redan idag har den personal (produktionskapacitet) de behöver för att möta den efterfrågan de har på sina produkter och tjänster. Det verkar inte som om politiker fattar att hela arbetsmarknaden har genomgått samma resa som den för bönderna de senaste 100 åren. Bönderna har blivit mångdubbelt effektivare och jordbruket sysselsätter idag bara en bråkdel av vad det gjorde en gång i tiden. Den totala arbetstiden inom jordbruket har gått ner och färre är sysselsatta. Som tur är så har det hela tiden ploppat upp nya marknader som de arbetslösa bönderna (och deras barn och barnbarn) har kunnat byta till, men idag kommer vi kanske inte längre då även nagelskulptriser, makeupartister och telefonförsäljare (för allsköns trams) går arbetslösa.

    Det är dags att tänka nytt (eller kanske nygammalt). Första halvan av 1900-talet hade vi en enorm utveckling i världen och, under samma tid sjönk arbetstiden med nästan en tredjedel. I förhållande till den tekniska utvecklingen och effektiviseringen som vi har haft i världen sedan 60-talet så är 8 timmars arbetsdag förlegat.

%d bloggare gillar detta: