Månadsarkiv: juli 2012

Läs för mig, pappa!


Jag läser att den biträdande utbildningsministern Nyamko Sabuni vill att en satsning ska göras för att främja pojkars läsande. Hon vill använda en del av de medel som avsatts för att 2012 och 2013 främja ökad jämställdhet i skolan. Det är alldeles utmärkt att man gör den ”satsningen” även om jag inte vet hur mycket som kommer att gå till det. Det totala beloppet för två år handlar om 48,5 miljoner kronor. Men det är väl ändå något. Statsrådet har en teori om varför pojkar väljer bort att läsa böcker. Hon säger …

Vi vet från tidigare studier att tjejer som presterar bra och ser bra ut är populära, medan killar som är atleter och ser bra ut är populära. Det ger inga extrapoäng som kille att vara ”plugghäst”.

Det där känns ju något förenklat minst sagt. LO brukar ibland undersöka hur läsandet ser ut för olika grupper. Det man konstaterat är att gruppen ”arbetarmän” hör till de som läser minst. Vad detta beror på går väl att diskutera, men det är ju samma grupp som studerar kortast tid och i högre grad väljer bort högre studier. Jag tror inte det beror på att arbetarpojkar i högre grad än andra satsar mer på atletisk uppbyggnad än intellektuell.

Det finns en satsning som tidigare skedde genom ”En bok för alla”. Tidigare fick denna verksamhet statligt stöd för sitt arbete att ge ut kvalitetslitteratur till låga priser. Syftet med detta var i hög grad läsfrämjande. Inom denna verksamhet startades i samarbete med fackliga organisationer och ABF en verksamhet kallad ”Läs för mig pappa!” Syftet med denna verksamhet var att stimulera ”arbetarpappor” att läsa mer för sina barn. Genom att pappor fick upp ögonen för betydelsen av eget läsande skulle även barnen stimuleras till ett ökat läsande.

Det vore väl trevligt om denna verksamhet skulle få del av en ökad statlig satsning på läsfrämjande verksamhet.

Om minskande resurser för vuxenutbildning


Häromdagen gick Nyamko Sabuni, i sin roll som biträdande utbildningsminister, ut och kritiserade kommunerna för att vara dåliga på att kartlägga elevers förkunskaper för de som ska gå yrkesutbildning eller ett lärlingsprogram inom Komvux. Kommunerna är skyldiga att ta fram individuella utbildningsplaner, kartlägga vad personerna redan kan och inte kan och ge studie- och yrkesvägledning. Ministern säger till Ekot att …

Många saker som de kanske tvingas läsa för att ingen har kartlagt grundkunskaper är sådant som de redan kan. Så kan vi inte använda skattemedel och så kan vi inte heller slösa med människors tid.

Det är väl rätt och riktigt det som ministern säger. Det är ju inte bra om kommunerna inte genomför vad som åligger dem enligt gällande regelverk.

Det artikeln dock inte handlade om är ju det att det statliga stödet till de kommunala yrkesutbildningarna har minskat. Tidningen Folket rapporterar idag (endast i papperstidningen när jag skriver detta) att bidragen till yrkesutbildningar i Eskilstuna kommun , i och med föregående höstbudget, sjunkit från 13 miljoner kronor till 3 miljoner. Tidningen säger att den kommunala budgeten har ersatt dessa pengar för att kunna bibehålla nivån på utbildningarna. Harriet Bergström säger till tidningen att …

Vi är helt beroende av att politikerna i Eskilstuna fortsätter att prioritera ytkesutbildningarna, med bara statsbidrag kan vi inte fortsätta verksamheten.

Tidningen meddelar att kommunerna i Vingåker och Katrineholm har avvecklat den kommunala yrkesutbildningen på gymnasienivå på grund av de indragna statsbidragen. Flens kommun har infört ett antagningsstopp till dessa typer av utbildningar.

Detta är verkligheten. Ministern må ha synpunkter på att kommunerna brister i vissa delar. Men den viktiga frågan är att staten inte längre satsar på kommunala yrkesutbildningar.

Länkar: Folket_artikel120727, Ekot

Andra som skrivit: Sebastian Stenholm

Det behövs rättvisemärkta bär


Årets bärsäsong ser ut att bli lika upprörande som för ett par år sedan då ett stort antal bärplockare från Thailand blev lurade till Sverige under falska premisser. Nu handlar det i första hand om ett stort antal plockare från Bulgarien som nu skickas hem i omgångar. Det är tydligt att det inte funnits några större möjligheter för dem att tjäna några större pengar. Till denna grupp finns alla de som erhållit arbetstillstånd av Migrationsverket för att komma hit att arbete. Det är väl bara att avvakta för att se om de har fått en bättre behandling av sina arbetsgivare och ges möjlighet att tjäna pengar denna gång.

Jag skrev för ett par dagar sedan att Polarica, som är den största aktören på detta område, vill införa en motsvarande rättvisemärkning för svenska bär. Syftet är att få en bättre ordning i branschen och (antar jag) öka förtroendet bland de svenska konsumenterna för svenska bär. Det är uppenbart att något sådant behövs eftersom det verkar tydligt att det finns människor som utan större skrupler utnyttjar dessa fattiga människor.

Om inte annat så visar detta att facklig organisering och avtal fortfarande har en roll att fylla.

Länkar: SVT, SvD, Ekot, Arbetet, Arbetet, SvD

Det byggs för litet


Veronica Palm som är Socialdemokraternas bostadspolitiska talesperson skriver idag på DN Debatt om behovet av att få igång mer byggande. Det är väl knappast ingen tvekan om att byggandet i tillväxtkommuner inte står i paritet till behovet av nya bostäder. Stockholm är väl det tydligaste exemplet. Inflyttandet till Storstockholmsområdet är större än vad byggandet av bostäder är. Det bidrar väl till att priserna på bostadsrätter och villor nästan börjar vara högre än himlen. Även i lilla Eskilstuna, som numera är en växande kommun, börjar det bli brist på bostäder.

Veronica framhåller att det framför allt behövs bostäder för studenter och unga. Veronika presenterar nu som representant och ordförande för (S) bostadspolitiska grupp några förslag i förtid (det kompletta förslaget kommer i oktober):

  • Statliga kreditgarantier för nyproduktion
  • Byggbonus för studentbostäder
  • Storstadskommissioner för regional bostadsmarknad

Björn Wellhagen, ansvarig för bostadsfrågor hos Sveriges Byggindustrier, säger sig inte vara allt för imponerad av dessa förslag. Han skulle hellre se förslag om snabbare process för plan- och bygglov, fri hyressättning och bättre kommunikationer utanför innerstadsområdena. Han är dock mera positiv till förslaget om storstadskommissioner för att samordna byggandet i större regioner. Jag kan hålla med om att det säkert finns ett behov av detta. Man kan ju se att vissa kommuner gynnar sådant boende som hellre lockar mer välavlönade i form av villor och mer exklusiva bostadsrätter. Det behövs helt klart en bredare syn på detta område. I någon mån börjar ju sådana städer som Västerås och Eskilstuna tillhöra en gemensam boende- och arbetsmarknad som Storstockholm. Här måste det ses till att det finns fungerande kommunikationer inom hela området för att det ska fungera.

Länkar: DN Debatt, SVT, Ekot, Ekot

Andra som skrivit: Veronica Palm, Peter Andersson, Högbergs tankar, Peter Johansson, Johan Westerholm, Martin Moberg, Thomas Böhlmark

Industribloggare: Kaj Raving, Kaj Raving

Om vinster i offentligt finansierad verksamhet


Det har de senaste dagarna dragit igång en debatt kring vinster i av offentligt finansierade välfärdstjänster. Svenska Dagbladet har beskrivit verkligheten inom den verksamhet som skapats genom LSS. Några socialdemokrater skrev i Aftonbladet kring denna fråga vilket efterföljdes av ett inlägg av Vidar Andersson. Bakgrunden till denna diskussion som startat inom socialdemokratin är det beslut som fattades på LO:s kongress i maj. Kongressens majoritet beslutade att ”LO ska verka för att en non profit-princip ska vara rådande inom vård, skola och omsorg”.

LO har nu att utreda frågan inför kommande debatt på den socialdemokratiska kongress som sker nästa år. Bakgrunden till LO:s beslut ligger väl förmodligen i den debatt som uppstod kring Carema. Stora pengar har slussats ut ur Sverige till skattegynnade konton i diverse skatteparadis. Mina, och alla andras, skattepengar kommer några enskilda vinstkapitalister till godo. Det känns verkligen inte tillfredsställande. Samtidigt lever vi nu i en verklighet där en mångfald av alternativt drivna verksamheter har växt fram under de senaste åren. Starkast är väl trenden i borgerligt styrda kommuner där man väl gjort nästan vad som helst för att avyttra kommunal verksamhet och tvinga fram annan verksamhet. Men även i (S)-styrda kommuner har vi denna verklighet (i högre eller mindre grad). Människor har blivit vana vid att kunna välja skola eller vad det nu gäller.

Frågan borde därför gälla på vilket sätt som politiker upphandlar dessa typer av tjänster. Ibland har man, som skrivits ovan, avyttrat kommunal verksamhet till lägre än reapriser. Det finns en diskussion om huruvida man kan ställa krav att företag som kan komma i fråga ska följa avtalsenliga löne- och andra villkor. Det finns kritik mot hur kommuner följer upp upphandlad verksamhet. LO-styrelsen skrev i sitt utlåtande till den motion som sedan vann kongressens majoritet att …

Styrelsen delar uppfattningen att välfärdstjänster inte är en vara som vilken annan på marknaden, utan att medborgarperspektivet ska vara rådande över kundperspektivet. Styrelsen anser att det ska finnas utrymme för olika typer av utförare inom välfärdstjänsterna, men att det politiska ledarskapet och den demokratiska insynen i välfärdsutförarnas verksamheter inte får kompromissas bort. Sociala krav och kvalitetskrav ska väga tungt i de etableringskrav som kommuner och landsting ställer, oavsett om det gäller upphandlingssystem eller kundvalsmodeller.

Ylva Johansson, som inte är en förespråkare skriver i ett inlägg att vi kommer att få hållas med alternativt hållna verksamhetsformer. Människor vill kunna välja mellan olika alternativ. Ylva utvecklar sedan i några punkter varför ett vinstintresse som enda drivkraft är olämpligt i vissa typer av offentligt finansierad verksamhet. Ylva skriver i sin avslutning att …

Att ”gemensamma resurser för välfärd ska gå till välfärd – inte till vinstuttag” är alltså en mycket god princip som vi socialdemokrater bör hålla fast vid. Den svåra frågan, som vi bör diskutera, är hur detta skall uppnås. Att resurserna stannar i verksamheten är ju bara ett medel, inte ett mål i sig. Målet är högre och jämnare kvalitet i undervisningen, omsorgen och vården samtidigt som vi lägger grund för en utveckling som klarar morgondagens utmaningar.

Låt oss därför diskutera hur detta ska ske. Människor kommer att vilja kunna välja mellan olika typer av verksamheter styrda enligt olika idéer och ideal. Det har vi att förhålla oss till. Men ska det finnas en valfrihet måste denna vara verklig. Låter vi dagens utveckling fortgå riskerar vi att stå med ett antal stora privata monopol inom offentligt finansierad välfärdsverksamhet. Då har vi knappas uppnått något annat än att förmera några privatkapitalisters förmögenheter. LO har getts ett uppdrag av kongressen som ska levereras. Uppdraget har genom kongressens beslut kanske blivit för snävt. Trots allt kan kanske detta bidra till en bra diskussion på kommande partikongress.

Länkar: Aftonbladet, DN Debatt, DN Debatt

Andra som skrivit: Ylva Johansson, Peter Johansson, Martin Moberg, Högbergs tankar, Thomas Böhlmark

En felaktig bild av hur LAS tillämpas


Anders Ferbe, förbundsordförande för IF Metall kommer att bjuda in de högvälborna partiledarna Annie Lööf (CP) och Jan Björklund (FP) till IF Metall. Om de tackar ja till inbjudan (vilket jag hoppas) kommer de att få träffa IF Metall för att tillsammans med lokala företrädare få diskutera lagen om anställningsskydd (LAS). Anders menar att då kommer de att få konkreta (lokala) exempel på hur kompetens är avgörande för att kunna behålla ett jobb. Anders säger att …

Min uppfattning är att Annie Lööfs och Jan Björklunds uppfattningar om LAS bygger på en felaktig bild av hur LAS tillämpas.

Det är ett utmärkt initiativ som kommer från IF Metall. Denna fråga har fått en stark politisk laddning. Det har gjort det svårt att diskutera denna fråga på ett seriöst sätt. Det förekommer hela tiden att människor, i samband med situationer med övertalighet, blir de som får sluta sin anställningar p.g.a. bristande kompetens för de arbeten som blir kvar.

För övrigt anser jag att taket för ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen ska höjas och de differentierade avgifterna till a-kassorna villkorslöst ska tas bort.

Länkar: dn.se, IF Metall

Ohållbar situation i de svenska skogarna


Tommy Innala, VD för Polarica, har skrivit ett inlägg i Aftonbladet kring situationen för bärplockare i de svenska skogarna. Han beskriver hur han är rädd att situationen kommer att bli kaotisk och att de företag som har tagit alla de omkring 6.000 bärplockare som getts visum enligt Migrationsverkets bestämmelser inte kommer att klara sin uppgift. Han säger, bland annat, att …

Med den mångåriga branschkunskap som jag har skulle jag säga att den svenska infrastrukturen för bärplockning i dag klarar cirka 4000 plockare. Nu väntas cirka 6000 plockare hit. Lägg till detta alla fria plockare, både svenska och utländska EU-medborgare, som genererar ett okänt tusental till och jag ser en situation som riskerar att bli kaotisk.

Han menar att det företag han representerar numera försöker ta sitt ansvar, om än att han inte kan garantera att fel kan komma att ske. Företaget har vidtagit fem steg i sin strävan att ta ansvar:

  1. Säkra, certifiera och utbilda alla bäruppköpare för att undvika oreglerade arbets- och levnadsvillkor. Jobba med utvalda och certifierade leverantörer som fyller dina krav.
  2. Säkerställ att inkommande arbetskraft får korrekt information om förutsättningarna på plats, om arbetsvillkor och boende. Vi har själva en anställd som just nu är i Thailand för att säkerställa detta hos de bemanningsföretag som våra underleverantörer arbetar med.
  3. Inrätta ett transparent informationsflöde nere på plockarnivå, så att ni kan hjälpa dem till bärrika marker och säkerställa att alla får korrekt information. Våra lokala nätverk arbetar aktivt för att hela tiden säkerställa att plockarna hittar rätt.
  4. Aktivera ett rejält kontrollsystem av leverantörer, som tredjepartsgranskas. Våra leverantörer tredjepartgranskas slumpvis bland annat av norska Veritas och nationella företag i livsmedelsbranschen.  Allt för att säkra hela kedjan.
  5. Verka för en nationell fair trade-certifiering via en ny branschorganisation som gör det möjligt för kunderna att reglera marknaden genom att välja rätt bär i butiken.

Han avslutar inlägget på följande sätt:

Branschen måste, tillsammans med myndigheterna, ta ett tydligare ansvar för en mer reglerad bärindustri. Det måste skapas ett väl fungerande system som gör det möjligt för fler människor att skörda våra skogars fantastiska rikedomar av vilda bär. Detta under rimliga villkor.

Vi måste verka för att alla våra skogsbär skördas på ett ansvarsfullt sätt, vi ska vara stolta över våra skogsbär och alla vi i branschen måste ta ansvaret för helheten tillsammans.

Vi vill att alla plockare ska åka hem med ett leende på läpparna, och att de ska komma tillbaka.

Jag delar Tommys förhoppning att den svenska bärbranschen borde sköta detta bättre. Jag skäms som den hund som blir påkommen med att ha ätit upp söndagsköttet när jag får läsa i svenska tidningar om människor som näst intill har övergetts ute i skogarna under ovärdiga förhållanden. Massor av människor lockas uppenbarligen till Sverige under näst intill falska förespeglingar. Nånstans finns det ju människor som tjänar pengar på detta geschäft. Det är bra att en sådan tongivande aktör på den svenska marknaden tar sitt ansvar. Jag hoppas att man också orkar leva upp till sina åtaganden. Som Tommy säger vore det bra med en nationell fair trade-certifiering (eller motsvarande åtgärd). Det ger ju konsumenterna en möjlighet att göra aktiva val genom att stödja mer ansvarsfull produktion av dessa produkter.

Industribloggare: Kaj Raving

En stund att minnas


Ensamma fanor

För en stund sedan lämnade jag Fristadstorget där jag deltagit i SSU:s minnesstund för att minnas och hedra de som blev offer för den fruktansvärda händelsen i Oslo och på Utøya för ett år sedan. Det känns fortfarande overkligt att det som skedde verkligen har skett. Jag minns att det för mig var ganska jobbiga dagar tiden efter. Nu kommer det något tillbaka till mig.

Trots det politiska våld som drabbat Sverige då Olof Palme och Anna Lindh föll offer hamnar detta i skuggan för handlingen på Utøya. 69 unga personer aktiva i Arbeidernes Ungdomsfylking (AUF) drabbades av ett fullständigt meningslöst politiskt våld. Jag funderar över hur jag kan bidra till ett annat politiskt klimat och diskussion. Det är väl något som vi alla behöver fundera över – inte enbart vi som är aktiva i den politiska debatten. Alla människor som agerar och reagerar på sådant som sker har ett ansvar för att fundera över hur man förmedlar sina tankar och åsikter.

Gabriel Wikström (förbundsordförande SSU) och Ellinor Eriksson (förbundssekreterare SSU) har på dagens DN Debatt idag en välskriven text om hur vi andra på bästa sätt kan hedra och minnas de människor som gick bort för ett år sedan. Det handlar om hur vi agerar idag för att motverka de idéer och politiska och andra strömningar som ledde fram till händelserna för ett år sedan. De skriver om hur politiska ytterlighetsriktningar fått politisk jordmån pga den ekonomiska och mänskliga kris som kommit till så många europeiska länder. De pratar vidare om hur de ser två politiska spår som konsekvens av det som skedde.

Det första handlar om hur alla samhällsaktörer måste inse att de bär ett mer eller mindre stort ansvar för det inträffade. Därför har man strävat efter att höja nivån på det politiska samtalet och avstå från olika typer av påhopp och utpekanden. De menar dock att detta spår något tunnats ut, i stället ser de hur det …

… istället om att avsvära sig ansvaret och avfärda gärningsmannen som en ensam galning. Företrädare för denna inriktning beklagar – ibland – de brutala dåden i sig men visar ändå förståelse för motiven och ser dåden som en konsekvens av ett misslyckat mångkulturellt experiment.

På lång sikt motverkas dessa krafter av att motverka den ekonomiska krisen och att se till att människor kommer i arbete. Men de ser tre åtgärder för att på kortare sikt motverka de odemokratiska krafterna. Det är att:

  1. Stå upp för mångkulturen
    ” Mänskliga kulturer förändras, uppstår och försvinner ständigt. De är en del av utvecklingen men de bidrar också i allra högsta grad till den.”
  2. Sluta flirta med främlingsfientliga krafter
    ” Vi ska inte sluta lyfta upp samhällsproblem men vi får inte ansluta oss till samma konspirationsteoretiska tankevärld som extremhögern.”
  3. För ett konstruktivt politiskt samtal
    ”Lösningen ligger i att vilja och söka tala med varandra och att sträva efter att finna kompromisser och gemensamma lösningar.”

Gabriel och Ellinor avslutar sitt inlägg med den uppmaning som även får bli min:

I dag är det ett år sedan 69 unga människor fick sätta livet till för att de var politiskt aktiva, för att de trodde på en idé om, och arbetade för, att skapa en bättre värld. Det finns ett före och ett efter den 22 juli. Hur före såg ut står bortom vår påverkan. Däremot är framtiden öppen och det är upp till oss att forma. Vår övertygelse är att det bästa vi kan göra för att hedra de 69 vars liv släcktes men också för vår gemensamma framtid, är att inse att vi alla har ett gemensamt och kollektivt ansvar för samhällsutvecklingen. Vi hedrar offren efter Utøya genom att fortsätta deras kamp, genom att stå upp för det samhälle vi vill ha och vårda det politiska samtalet. Vi kan inte låta extremister bestämma den politiska dagordningen. Och vi låter dem aldrig tysta oss.

Länkar: DN Debatt, dn.se, dagens.etc, dn.se, dn.se, SvD, Ekot, dn.se, Ekot, SvD, SvD, SvD, dn.se, dn.se, dn.se, DN Kultur, Ekot, Ekot, Ekot, dn.se, Expressen Kultur, Aftonbladet Kultur, SVT Debatt, SVT Debatt, SVT Debatt, SVT Debatt, Aftonbladet, SvD Brännpunkt, E-K, Ekot

Andra som skrivit: Ulf Bjereld, Olas tankar, Högbergs tankar, Norrköpingsbloggen, Jimmy Jansson, Kaj Raving, Martin Moberg, Martin Moberg, Peo Wågström, Rosemari Södergren

En obehaglig bild av krogvärlden


Jag har genom andra bloggare blivit uppmärksammad om en stark artikel i Sydsvenskan. Den är skriven av Johanna Karlsson och är en sammanfattning av hennes erfarenheter som anställd på en restaurang belägen vid Möllevångstorget i Malmö. Hon är ensam infödd skandinav (som hon uttrycker det) som anställd. Hon får 50 kr per timme som anställd. Hon beskriver i övrigt hur migrantarbetare utnyttjas genom att arbeta långa arbetspass till låga ersättningar.

Huvudkockarna är två stycken. Högsäsong (sommaren) ligger varje arbetsdag på mellan tolv och fjorton timmar. Lönen är 300 kronor om dagen. 350 för vissa utvalda. Min lön är 50 kronor i timmen. Det är den svenska lönen. För oss som är där som en representativ bristvara. Ett par av våra diskare växlar ställe. De söker först och främst efter ägare och affärsmän som är landsmän. Tjänar samma där. Möjligtvis är summorna frustrerande i början. Men efter lång tid inuti den kolsvarta bubblan känns våra löner som guld ur en skattkista. Människorna bakom Möllans alla fyllor och utemåltider är fågelungar som äter ur våra händer. Vi får betalt direkt. Varje dag. In på småtimmarna får vi fylleungarnas kontanter i fickorna. Varje tjugolapp prasslar mot låren.

Texten är drabbande och visar en tydlig bild av hur verkligheten kan se ut inom denna näring ser ut. Människor som kommer till Sverige tvingas till att arbeta under villkor som de flesta av oss som är etablerade på arbetsmarknaden näppeligen skulle acceptera. Som ung får Susanna en lön under vad kollektivavtal stadgar. Lönen är till början svart men görs vit genom att till Skatteverket inbetalade pengar betalas tillbaka av arbetstagaren.

Läs!

Andra som skrivit: Peter Johansson, Olas tankar, Ordförandebloggen

Industribloggare: Leine Johansson

Legitimiteten för socialförsäkringssystemet urholkas


Jag har läst ett inlägg författat av Folkpartiets interna socialförsäkringsarbetsgrupp. De konstaterar att då sjukförsäkringen ger allt färre full inkomsttäckning i händelse av sjukdom har intresset för kompletterande försäkringar ökat. Som de säger så har denna utveckling …

… ett allvarligt pris. Allt färre kommer med tiden se behov av en statlig försäkring för dem själva när de också måste betala för en privat försäkring för sin trygghet. Socialförsäkringen kan i värsta fall bli en relevant försäkring endast för dem med de lägsta inkomsterna.

De säger vidare att de ser tecken på att legitimiteten för socialförsäkringssystemet urholkas. Allt fler människor tror inte att det offentliga ger sjuka en hygglig levnadsstandard. De har därför tre förslag att presentera:

  • Höj taket i sjukförsäkringen från dagens 7,5 basbelopp till åtminstone 10 basbelopp, vilket motsvarar en månadslön på 36 700 kronor.
  • Öka företagarnas valfrihet i socialförsäkringarna.
  • Förbättra tryggheten för sjuka och föräldralediga studenter.

Jag har ingenting emot detta förslag från Folkpartiet. Jag ser nu fram emot att de verkar för en blocköverskridande överenskommelse i denna fråga. Jag tror detta förslag kommer att kunna vara en alldeles utmärkt utgångspunkt för en bättre ordning när det gäller sjukförsäkringen. Det finns ju en del ytterligare frågor att hantera och komma till rätta med.

Länkar: SvD Brännpunkt, dn.se, SVT, Arbetet

Fler som skrivit: Peter Johansson, Martin Moberg

Industribloggare: Kaj Raving

%d bloggare gillar detta: