Om vinster i offentligt finansierad verksamhet


Det har de senaste dagarna dragit igång en debatt kring vinster i av offentligt finansierade välfärdstjänster. Svenska Dagbladet har beskrivit verkligheten inom den verksamhet som skapats genom LSS. Några socialdemokrater skrev i Aftonbladet kring denna fråga vilket efterföljdes av ett inlägg av Vidar Andersson. Bakgrunden till denna diskussion som startat inom socialdemokratin är det beslut som fattades på LO:s kongress i maj. Kongressens majoritet beslutade att ”LO ska verka för att en non profit-princip ska vara rådande inom vård, skola och omsorg”.

LO har nu att utreda frågan inför kommande debatt på den socialdemokratiska kongress som sker nästa år. Bakgrunden till LO:s beslut ligger väl förmodligen i den debatt som uppstod kring Carema. Stora pengar har slussats ut ur Sverige till skattegynnade konton i diverse skatteparadis. Mina, och alla andras, skattepengar kommer några enskilda vinstkapitalister till godo. Det känns verkligen inte tillfredsställande. Samtidigt lever vi nu i en verklighet där en mångfald av alternativt drivna verksamheter har växt fram under de senaste åren. Starkast är väl trenden i borgerligt styrda kommuner där man väl gjort nästan vad som helst för att avyttra kommunal verksamhet och tvinga fram annan verksamhet. Men även i (S)-styrda kommuner har vi denna verklighet (i högre eller mindre grad). Människor har blivit vana vid att kunna välja skola eller vad det nu gäller.

Frågan borde därför gälla på vilket sätt som politiker upphandlar dessa typer av tjänster. Ibland har man, som skrivits ovan, avyttrat kommunal verksamhet till lägre än reapriser. Det finns en diskussion om huruvida man kan ställa krav att företag som kan komma i fråga ska följa avtalsenliga löne- och andra villkor. Det finns kritik mot hur kommuner följer upp upphandlad verksamhet. LO-styrelsen skrev i sitt utlåtande till den motion som sedan vann kongressens majoritet att …

Styrelsen delar uppfattningen att välfärdstjänster inte är en vara som vilken annan på marknaden, utan att medborgarperspektivet ska vara rådande över kundperspektivet. Styrelsen anser att det ska finnas utrymme för olika typer av utförare inom välfärdstjänsterna, men att det politiska ledarskapet och den demokratiska insynen i välfärdsutförarnas verksamheter inte får kompromissas bort. Sociala krav och kvalitetskrav ska väga tungt i de etableringskrav som kommuner och landsting ställer, oavsett om det gäller upphandlingssystem eller kundvalsmodeller.

Ylva Johansson, som inte är en förespråkare skriver i ett inlägg att vi kommer att få hållas med alternativt hållna verksamhetsformer. Människor vill kunna välja mellan olika alternativ. Ylva utvecklar sedan i några punkter varför ett vinstintresse som enda drivkraft är olämpligt i vissa typer av offentligt finansierad verksamhet. Ylva skriver i sin avslutning att …

Att ”gemensamma resurser för välfärd ska gå till välfärd – inte till vinstuttag” är alltså en mycket god princip som vi socialdemokrater bör hålla fast vid. Den svåra frågan, som vi bör diskutera, är hur detta skall uppnås. Att resurserna stannar i verksamheten är ju bara ett medel, inte ett mål i sig. Målet är högre och jämnare kvalitet i undervisningen, omsorgen och vården samtidigt som vi lägger grund för en utveckling som klarar morgondagens utmaningar.

Låt oss därför diskutera hur detta ska ske. Människor kommer att vilja kunna välja mellan olika typer av verksamheter styrda enligt olika idéer och ideal. Det har vi att förhålla oss till. Men ska det finnas en valfrihet måste denna vara verklig. Låter vi dagens utveckling fortgå riskerar vi att stå med ett antal stora privata monopol inom offentligt finansierad välfärdsverksamhet. Då har vi knappas uppnått något annat än att förmera några privatkapitalisters förmögenheter. LO har getts ett uppdrag av kongressen som ska levereras. Uppdraget har genom kongressens beslut kanske blivit för snävt. Trots allt kan kanske detta bidra till en bra diskussion på kommande partikongress.

Länkar: Aftonbladet, DN Debatt, DN Debatt

Andra som skrivit: Ylva Johansson, Peter Johansson, Martin Moberg, Högbergs tankar, Thomas Böhlmark

Om Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Publicerat på 25 juli, 2012, i Politiska funderingar, Programkommissionen, Socialdemokrati och märkt , , . Bokmärk permalänken. 4 kommentarer.

  1. Other Opinion

    Varför inte göra det enklaste först: beror vinsterna på att kommunerna egentligen
    använder skolpengen till annat än skolan? Om så, då kan den ju minskas, alt. kan
    man höja lärarlönerna så att rekrytering av utbildade lärare bli möjlig. Då försvinner
    också de stora överskotten i fri skolorna.

  2. Det är viktigt att förstå att det inte finns så många olika sätt man kan göra vinst på, jag kan komma på tre.

    1. Betala mindre för arbetskraften (färre anställda alt. sämre betalt anställda) och likväl uppnå målen (som förvisso kan tolkas lite hipp som happ och kanske inte granskas så hårt eller medför nämnvärd bestraffning om de negligeras). Här finns det utrymme för positiva förändringar, t.ex. att man slopar en överflödig mellanchef och inför bättre former för personalsamarbete. Men här finns också utrymme för negativa förändringar, t.ex. att personalen går på knäna av överbelastning eller att viktiga värden som inte finns med bland målen går förlorade. Och som sagt ,målen kan tolkas på olika sätt och de kan negligeras utan att det behöver innebär att företaget förlorar på det – även ifall vi skulle bygga upp en massiv kontrollmyndighet.

    2. Skära ner på kvaliteten. Bort med allt som målen inte ställer krav på. Och för den delen sådant som målen ställer krav på men som kan tolkas bort eller som man på annat sätt kan komma undan med att skrota. Vinstdrivande aktörer kan vara oerhört kreativa när det kommer till besparingar.

    3. Skaffa sig rätt kunder / Undvika fel kunder. Det är lönsammare att driva en skola full med välartade akademikerungar än en där var och varannan elev har problem av något slag. Det är lönsammare att driva en vårdinrättning för friska och välbeställda människor som vill kolla upp småproblem på en kvart än att driva en verksamhet för kroniskt multisjuka eller människor i behov av tolk eller andra extra stödinsatser.

    Samtliga av dessa har vi också sett otaliga exempel på. Och detta är ju ofrånkomligen vad vinstdrivande verksamhet leder till då det mig veterligen inte finns några andra sätt att göra vinst på.

    Den enda fördelen jag kan se är då att en vinstdrivande verksamhet skulle kunna implementera en bättre organisation som gör att samarbetet fungerar bättre. St. Görans Sjukhus är t.ex. organiserat i arbetslag vilket tycks fungera bra. Men sammantaget måste konstateras att det finns oändligt många fler brister och risker med vinstdriven verksamhet än vad det finns förtjänster.

    Istället borde politiker fokusera på att utveckla offentlig, kvalitetsdriven välfärd i enighet med forskning, empiri och goda värderingar. Själv tror jag väldigt mycket på att ge personalen mer inflytande över sitt arbete, hur de vill organisera det osv. De står närmast patienterna/brukarna/eleverna och vet i största allmänhet bättre än chefer, politiker och byråkrater vad som behövs för att verksamheten ska fungera. Dessutom är det principiellt viktigt med demokrati, så mitt förslag är att helt enkelt ge skolanställda rätten att själva välja en rektor, och att ge vårdarbetare rätten att själva välja sin ledning osv. Och samtidigt ha institutioner som förser de offentliga personalkooperativen med den bästa vetenskapliga forskningen som de sedan kan ta ställning till och ev. implementera efter lokala förutsättningar.

    För att sammanfatta så ser jag inga fördelar och enbart nackdelar med vinstdriven verksamhet. Däremot ser jag fördelar med ideell verksamhet, som kooperativ där den engagerade personalen ansvarar för verksamhetens utformning och kvalitet. Men detta bör ske inom offentlig sektor med demokratisk insyn och i regelbunden kontakt med forskarvärlden (vars roll är att informera, inte direkt implementera). Det tror jag är vägen till världens bästa välfärd!

  3. Samir! Tack för ditt inlägg. Rätt intressanta förslag. Tyvärr står vi inför en alldeles för lång period av Alliansregering som hårt drivit sin linje utan en tanke på konsekvenserna och som på ett tvärideologiskt sätt har omvandlat välfärdstaten till en til stora delar privatiserad stat och dessutom i en takt som vinner alla möjliga ”tävlingar” mot de övriga europeiska länderna.

    Det är utan tvekan så att så fort vinster träder in som mål då förblir allting annat medel för att få ut dessa vinster. Här står vi inför en situation där skattepengarna används som medel för att driva in vinster när det egentligen ska vara så att målet ska vara samhällstjänsterna i välfärdens namn där medlet är skattepengarna. Om det blir överskott då får dessa pengar investeras om i verksamheten.

    Vi måste rösta bort Alliansen så att detta vansinne stoppas och då vill jag se ett LO som verkligen gör allvar av sina idéer. Vi hoppas att den nya ledningen lever upp till våra förväntningar så att villkoren för användarna och för arbetarna förbättras.

    http://www.gabard.se/?p=111

  1. Ping: Apropå Widar Andersson (=EQT) – Bra att läkare säger ifrån om vinster i vården | Nemokrati

%d bloggare gillar detta: