Undvik ej kommande problem


Kjell-Olof Feldt har skrivit ett inlägg på den socialdemokratiska programkommissionens blogg. Hans inlägg behandlar de välfärdspolitiska utmaningar som Sverige står inför. Han är ju inte den första som uppmärksammat detta precis. Det handlar om hur en allt äldre och friskare befolkning kommer att ställa allt större krav på den service man förväntar sig i framtiden. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) prognosticerar allt ökade kostnader för de offentliga tjänsterna. Dessa ökade kostnader kan tas hem i form av ökade kommunala skatter på en nivå motsvarande 45 % av inkomsterna eller, som SKL:s rapport säger …

Där har man räknat på vad det skulle betyda för kommunernas och landstingens skatteintäkter om alla i arbetskraften förlängde sitt arbetsliv med två år, trädde in ett år tidigare än idag och lämnade den ett år senare.  I så fall ökar skatteunderlaget, så att de ökade intäkterna motsvarar drygt 80 öre av den skattehöjning med 13 kronor som Välfärdsberedningen anser nödvändig (och budgetmotionen återger). I rapporten konstaterar man helt torrt att ”det krävs stora förändringar i in- och utträdet för att få annat än en liten effekt på det kommande finansieringsbehovet”.

Kjell-Olof diskuterar särskilt de utmaningar som socialdemokratin står inför när det gäller pensionssystemet. Han konstaterar torrt att (S) ju har stått som en garant för ett trovärdigt pensionssystem som ger ekonomisk trygghet som pensionär. Han säger följande om socialdemokratins situation …

… Ambitionerna för den generella välfärdspolitiken är oförändrade vad gäller välfärdstjänsterna och har höjts för socialförsäkringarna: fler ska ha inkomsttrygghet vid arbetslöshet och sjukdom liksom efter arbetslivets slut. Mot dessa ambitioner står att partiet i sin praktiska politik under de senaste 20 åren genomfört eller accepterat betydande skattesänkningar, framför allt på tillgångar och privat konsumtion. Min slutsats blir att Sverige numera har ett skatteuttag som inte klarar av att finansiera en generell välfärdspolitik byggd på socialdemokratins värderingar.

Kjell-Olof ger väl knappast någon vägledning om hur ett nytt socialdemokratiskt partiprogram ska tackla dessa utmaningar annat än att man inte ska undvika dessa frågor. Det är ju rätt. Partiet behöver verkligen fundera över hur ett framtida rimligt välfärdssamhälle långsiktigt ska kunna finansieras. Har vi nu accepterat att inkomstskatterna svårligen kan höjas måste vi diskutera andra alternativ och hur vi kan övertyga valmanskåren om dess nödvändighet och utformning.

Om Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Publicerat på 17 juni, 2012, i Programkommissionen, Socialdemokrati och märkt , . Bokmärk permalänken. 1 kommentar.

  1. Det där har vi hört sedan Olof Palmes tid. OP stoppade kraven på 6 timmars arbetsdag, som då framfördes av Kvinnoförbundet, med motivering att det skulle behövas mer arbetskraft i äldrevården. Vi blev äldre på den tiden också.

    OP gjorde i och för sig rätt som stoppade kravet på 6 timmars arbetsdag, men inte av den orsaken som han själv sa. Rationaliseringarna hade inte gått lika långt då som nu, och det fanns en massa jobb, som inte finns längre. Frågan var för tidigt väckt, men nu behövs verkligen en rejäl arbetstidsreform. Med en generell arbetstidsförkortning, så att småbarnsföräldrar får mer tid till sina barn, och äldre får kortare arbetstid utan att behöva går ner till deltid, kan vi nog höja pensionsålder med något år.

    Med en arbetstidsförkortning blir det dessutom lättare att kombinera ett heltidsarbete med studier. Det är ju en helt absurd utveckling, att människors yrkesaktiva tid alltmer krymps ihop till ett smalt åldersskikt mellan 25 och 55 år. De yrkesverkdamma kommer då att klaga alltmer på att de får behålla alltför lite av det de tjänar.

    Men OP:s argument att allt mer arbetskraft skulle komma att behövas i äldreomsorgen har ju inte alls besannats under de nästan 40 år som gått sedan uttalandet gjordes. De gamla har visserligen blivit äldre, men också friskare. I framtiden väntas både viss robotisering av vården och nya behandlingsmetoder av de mest vårdkrävande ålderssjukdomarna.

    Det finns inte mycket som tyder på ÖKADE kostnader för vård och omsorg för äldre i framtiden. De ständiga påståendena om detta är nog till för att vänja oss vid nuvarande högre skatter på pensioner jämfört med skatterna på arbete.

    Men Feldt har rätt på en punkt: Och det är att pensionssystemet kommer att utsättas för svåra påfrestningar, när medellivslängden efter pensiondagen ökar. Problemet är emellertid inte nytt. Nuvarande ökning av medellivslängden har varit i stort sett oförädrat sedan folkbokföringen infördes i början av 1700-talet.

    Medellivslängden ökade särskilt mycket i början av 1900-talet, när arbetarrörelsen börjat påverka politiken, och kan alltså väntas avta efter de borgerliga regeringsåren i början av 2000-talet. Människan har en biologisk maximal livslängd på c:a 120 år, vilket alltså anger den defintiva gränsen för den möjliga ökningen av medellivslängden.

    Jag har skrivit ett antal kommentarer här om bl.a. önskvärdheten att alla får möjlighet att byta jobb mitt i livet, så att de inte sliter ut sig i sina gamla jobb tills de stupar. I stället för att alla ska tvingas till ”kvarsittning” för att läsa upp sina betyg när skolplikten har upphört, behövs ett nytt synsätt på både arbete och studier, med stora satsningar på vuxenstudier.

    Unga friska kroppar ska sysselsättas med hårt fysiskt arbete. Unga kvinnor ska föda barn. De ska inte behöva väntas tills de är färdiga med en akademisk utbildning. Det hitillsvarande klassamhället, där man tillhör samma samhällsklass hela livet, måste ersättas med ett samhälle, där man tillhör olika ”klasser” under olika skeden av livet!

    När jag var ung, var det fortfarande vanligt att gamla arbetare blev arbetsledare och chefer. Så måste det bli i framtiden också, om det inte ska bli stora klassbundna skillnader i medellivslängd!

%d bloggare gillar detta: