Om att arbeta till 75


AMF har producerat en rapport (Vem kan jobba till 75?) som visar att allt fler personer (43 % av de tillfrågade) vill arbeta längre. Rapporten visar även att det finns tydliga regionala skillnader hur länge som människor arbetar kvar i arbetslivet. I Stockholms län arbetar nästan var femte invånare mellan 65 och 74 år, i Norrbotten endast var tionde. Rapporten har även använt resultat från en EU-studie. Denna visar, bland annat, att drygt 90 % av de tillfrågade skulle vilja arbeta deltid för att kunna fasa in sig i pensionärslivet.

AMF:s rapport bekräftar tidigare uppgifter att människor med vissa typer av arbeten både kan och vill arbeta längre. Det hänger väl ihop med att man ofta börjar sitt yrkesliv senare (efter högre studier) och har ett arbete som är icke fysiskt utslitande. Här har lagstiftarna att ta hänsyn till detta när man börjar finslipa på pensionssystemet. Begär man att fler ska kunna arbeta längre upp i åldern gäller det ju att även satsa resurser på att skapa förutsättningar för ett yrkesliv där alla kan arbeta längre. Vidare borde man väl sluta att titta på slutåldern för arbetslivet – det skiljer ju även när man påbörjar sitt arbetsliv.

Därför borde LO i kommande avtalsförhandlingar börja driva frågan om att förändra villkoren för SAF-LO Avtalspension. Idag börjar börjar de privata arbetsgivarna att betala in pensionspremier det år en anställd fyller 25 år (samma för de privatanställda tjänstemännen). Detta missgynnar LO:s medlemsgrupper som i allmänhet börjar förvärvsarbeta tidigare än tjänstemannagrupperna.

Länkar: vlt, SvD, dn.se, SVT, Östnytt, Kollega

Andra som skrivit: PensionsåldersutredningenPensionsåldersutredningen

Industribloggare: Carola Andersson, Leine Johansson

Om Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Publicerat på 31 maj, 2012, i Fackliga frågor, Pension och märkt , , , . Bokmärk permalänken. 2 kommentarer.

  1. ”Det hänger väl ihop med att man ofta börjar sitt yrkesliv senare (efter högre studier) och har ett arbete som är icke fysiskt utslitande.”

    ”Begär man att fler ska kunna arbeta längre upp i åldern gäller det ju att även satsa resurser på att skapa förutsättningar för ett yrkesliv där alla kan arbeta längre.”

    En ung, frisk och stark kropp klarar tunga arbeten bättre än en gammal, sjuk och utsliten kropp. Du skriver om att skapa förutsättningar för ETT (?) yrkesliv där alla kan arbeta längre.

    Varför inte TVÅ yrkesliv för samma individ? (Dock med undantag för yrken som kräver extremt lång utbildning samt mycket lång erfarenhet innan man når toppen. Detta speciellt om yrket dessutom kräver perfekt finmotorik, såsom kirurg.) Det finns många yrken där lång LIVSERFARENHET uppväger minskad fysisk styrka och långsammare reaktioner, inte minst yrket yrkespolitiker! Nåväl, det kan ju mycket väl börja med ett fackligt uppdrag eller uppdrag som fritidspolitiker. När jkesag var ung, var det fortfarande vanligt att gamla arbetare befordrades till arbetsledare och chefer.

    Vi måste erkänna att även en politisk motståndare kan ha rätt ibland. Jag tycker att Jan Björklund har helt rätt, när han vill inrätta speciella yrkesgymnasier som leder till jobb direkt efter ett eller två år. Men förslaget skorrar falskt, när samme Björklund är skolminister i en regering, som kraftigt har rustat ner vuxenutbildningen, och dessutom har halverat den yrkesinriktade vuxenutbildningen.

    Socialdemokraterna gör fel, enligt min mening, när man vill stressa arbetslösa ungdomar till högskolebehörighet före 25. Denna ”behörighet” ger ju dessutom ingen yrkesinriktad kompetens, utan är en behörighet att studera vidare. Nej, ge alla ungdomar över 18 år ett riktigt jobb, med en lön så att de kan försörja en familj, slå hål på myten att ”tonårsgraviditeter” är ett socialt misslyckande, inskärp i stället hos de unga deras roll som familjeförsörjare och barnuppfostrare. Lär dem att ta ansvar!

    Och när barnen är utflugna, då föräldrarna är 30 – 40 år gamla, då är det dags att läsa in högskolebehörighet (om man inte har gjort det tidigare) och utbilda sig för sitt nya yrke! Med examen från högskola eller universitet vid 45 års ålder, återstår ett arbetsliv på hela 30 år, om man ska arbeta till 75. Det är ju, med nuvarande pensionsålder, bara obetydligt kortare än den yrkesaktiva tiden för en läkare, som är färdig vid 29 – 30 års ålder.

    Nej, att gamla undersköterskor, som kommer ut som färdiga läkare vid 45 års ålder, ska börja arbeta som kirurger tror jag inte riktigt på. Däremot kan de säkert arbeta på vårdcentral som allmänläkare, som behandlar enklare åkommor själva och skriver remiss till specialister vid svårare sjukdomar.

    Nej, jag föreslår inte att alla ska bli akademiker i sina nya yrkesliv. Det måste också finnas fysiskt lätta jobb, som inte kräver så förfärligt långa studier. Visionen om möjlighet för alla att byta yrke mitt i livet är en gammal socialdemokratisk idé, som kommit i skymundan för gråvädersrealismen, som om regeringens nedrustning av vuxenutbildningen kommer att bli evigt betående.

    Det finns jobb för LO att göra. Förbered en sammanslagning med TCO och kanske delar av Saco (alla som föredrar kollektivavtal framför individuella avtal) till en gemensam facklig centralorganisation! Våga ifrågasätta den revirbevakning, som vissa tjänstemannagrupper idag ägnar sig åt! Öppna vägar till ett nytt yrkesliv mitt i livet för alla!

    Det finns f.ö. psykiskt slitsamma akademikerjobb, där omskolning till ett lättare industriarbetarjobb kan vara lösningen. Det finns exempelvis lärare, som fastän de är kroppsligt friska, måste sjukpensioneras före 65 föra att de inte orkar med jobbiga klasser.

    OCH: Ska de, som är unga idag, fortsätta att jobba till de blir 75, så behövs det nog en rejäl arbetstidsförkortning, såvida vi inte står inför en stor AVRATIONALISERING, där arbetsbesparande maskiner skrotas!

    Även om dessa tankar kanske inte kan förverkligas förrän efter riksdagsvalet 2018 eller 2022, så är det nu som visionerna måste släppas loss, om de någonsin ska bli verklighet!

  2. miguelgabard

    Strålande bra sagt Lars! Jag håller absolut med dig om allt. Det finns inte en tråd av det du säger som inte kan bli kopplad till nästa och till nästa och till nästa. LO:s samverkan för en sammanslagning är ett faktum som vi inte kan bortse från. Det är utan tvekan ett första steg till att bilda ett gemensamt program som hjälper till att skapa en rättvisare framtid.

    Det finns naturligtvis de som har vettiga idéer också på andra sidan. Vi får sluta tänka svasrt eller vit, antingen eller, vi eller de. Det pratas mycket om valfrihet idag och i så fall är det vettigare att skapa förutsättningar för att de som vill (och kan) arbetar lite längre.

    Visst är det dags för att återuppta kampen om 6 timmars arbetsdag. Fler och friskare människor i arbetslivet resulterar i ett sundare och friskare samhälle. Att vilja sadla om under livets gång är det inget fel på men det ska också finnas sförutsättningar för att kunna göra det. Detta innebär större stasningar på vuxenutbildning på alla nivåer, och även större satsningar för att ungdomar ska kunna vara säkra på att få en plats i arbetsmarknaden.

    Som sagt behöver inte alla bli akademiker. Men att vara en någorlunda bildad människa måste vara en vettig utgångspunkt för alla i samhället. Jobb till 75? Ja, kanske, säger jag. Men mycket annat måste stämma i samhället för att det ska fungera och det ska absolut inte vara ett måste.

%d bloggare gillar detta: