Om att kunna se människor i ögonen


Expressen har idag skrivit om tidigare ministern Per Nuder. Tidningen konstaterar att Per, trots höga inkomster till ett av honom drivet företag, erhållit en mindre del av sin statsrådspension (17.972 kronor/månad 2010, 6.712 kronor/månad 2011). Statsrådspensionen har räknats av från andra inkomster som Per Nuder har haft under de aktuella åren. Som den tidning Expressen nu är blåser man på rätt så ordentligt och kommer väl att göra det mesta av detta. Måhända att man har andra exempel på lut att köra fram.

Jag har inga problem med att politiker erhåller pension (eller andra omställningsmedel) i samband med att de lämnar sina uppdrag. Politikerns verklighet är ju nu sådan att detta kan ske med buller och bång, i samband med val eller under andra skäl. Det viktiga är ju att man löpande för en diskussion om vilka ersättningar som är skäliga. Sådant kan ju dessutom förändras över tid. Sådant som förr var acceptabelt kan ett antal år senare anses som överdrivet generöst.

Per Nuder säger att han följt regelverket till punkt och pricka. Det kan säkert vara på det sättet. Men alldeles säkert kommer många människor att känna sig arga och besvikna, bli förbannade över politikers girighet etc. Det är extra viktigt för politiker (och tidigare aktiva politiker) på den nivån att tänka till ett par steg framåt när det gäller ekonomiska förmåner. Det är förmodligen ännu viktigare för (S)-märkta sådana. Är man ett parti som verkar för att utjämna orättfärdiga klyftor mellan grupper av människor är det allvarligare om någon av dess företrädare anses tas på bar gärning med handen i syltburken.

Det gäller att aktiva (S)-politiker försöker leva på ett sådant sätt att man utan att flacka med blicken kan se sina väljare och sympatisörer i ögonen. Sedan behöver vi också få en rimlig debatt om vilka politiker vi vill ha. Vill vi verkligen ha rena vita och oskyldiga nästan overkliga personer i beslutande ställning. Eller vill vi ha verkliga människor med dess fel, brister och företräden vid maktens tinningar? Jag föredrar verkliga människor som vågar göra saker (även om det kan komma att anses vara fel i efterhand).

Länkar: Resumé, Rapport, Expressen, di.se, SvD, SvD, Ekot

Andra som skrivit: Jonas Morian, Fredrik Segerfeldt, Göran Greider, Johan Westerholm

Industribloggare: Carola Andersson, Dan Oskarsson

Publicerat på 9 maj, 2012, i Politiska funderingar och märkt . Bokmärk permalänken. 2 kommentarer.

%d bloggare gillar detta: