Ett ekonomiskt och socialt utanförskap


Jag ber att få rekommendera två artiklar (här och här) i dagens arena som diskuterar den svenska långtidsarbetslösheten. Artiklarna diskuterar sakligt och problematiserande kring svårigheten att finna arbetsmarknadsåtgärder för de personer som hamnat utanför arbetsmarknaden.

Enligt artiklarna etablerade sig den långa arbetslösheten i samband med krisen i början av 1990-talet. Mats Essemyr, arbetslivsutredare vid TCO, anger två orsaker till att det blivit på detta sätt – den svenska modellen och strukturomvandlingen. Mats säger …

Det är en mekanism som egentligen är bra. Solidarisk lönepolitik i kombination med aktiv arbetsmarknadspolitik. De företag som inte klarar produktivitetskraven slås ut, och i stället bildas det nya. Men de nya företagen ställer högre produktivitetskrav på sin personal och den kurvan har pekat uppåt sedan 1950-talet. Då blir det allt svårare att sysselsätta alla, vilket ställer mycket högre krav på dagens arbetsmarknadspolitik, jämfört med tidigare decennier.

Mats säger vidare i anledning av att i en ständig strukturomvandling försvinner yrken, samtidigt som kraven på arbetskraften ökar …

Vi står vid ett val. Antingen väljer vi en låglöneekonomi, för att vissa personer inte anses ha kapacitet att vara högproduktiva. Eller så fortsätter vi på vägen av ständig strukturomvandling som slår ut jobb, med en aktiv närings- och arbetsmarknadspolitik som förmår att sysselsätta folk.

Jag bor i Eskilstuna, en ort som påverkats/drabbats (välj själv) av strukturomvandlingen inom den svenska industrin. En mångfald arbetstillfällen och arbetsplatser har försvunnit från 1970-talet fram till idag. Trots att kommunen växer snabbt i befolkning är Eskilstuna fortfarande den kommun med högst arbetslöshet i länet. Många av de personer som förlorade sina arbeten då i början av 1990-talet har snurrat runt i olika arbetsmarknadsåtgärder. Vi lever fortfarande i den förändring som sker av industrin. De ”enklare” monteringsjobben försvinner. De arbeten som blir kvar kräver i många fall kunskaper som de som blir arbetslösa saknar.

Onekligen finns det utmaningar på detta område. Anders Forslund, professor vid Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), framhåller ett par lärdomar av 1990-talskrisen:

  • subventionerade anställningar som i så stor utsträckning som möjligt liknar ett riktigt jobb,
  • att handläggare på Arbetsförmedlingen kan spela en viktig roll.

Anders fortsätter …

En viktig del, vad vi har kunnat se, är förmedlarresurserna. Om förmedlarna har tillräckligt mycket tid till att systematiskt kunna hjälpa arbetssökande med företagskontakter, ger det resultat. Vi tror att det beror på att de som går länge utan jobb saknar just egna kontaktnät.

Jag tror att Socialdemokraterna har en del att fundera över när det gäller att formulera en bättre arbetsmarknadspolitik än den vi har idag och den vi själva bedrev i det tidiga 2000-talet. Det var knappast en slump att de borgerliga partiernas presenterade alternativ blev mer trovärdiga än det som (S) förmådde prestera.

Annonser

Om Göran Johansson

En medelålders man boende i Eskilstuna. Jag är anställd som ombudsman på IF Metall Mälardalen. Gillar att tycka och tänka om fackliga och politiska frågor. Påstår dock inte att jag har facit på alla frågeställningar. Är organiserad socialdemokrat.

Publicerat på 7 april, 2012, i Arbetsmarknadspolitik, Fackliga frågor och märkt , . Bokmärk permalänken. Kommentarer inaktiverade för Ett ekonomiskt och socialt utanförskap.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: